Tiffany's perspektiv

Pappa hade precis hjälpt mig att få upp sängen på den lilla avsattsen och bokyllan, garderoben och mitt skrivbord var också på plats i rummet. Det började kännas hemtrevligt nu. Jag gick ut till vardagsrummet för att hämta den sista lådan med mina saker i. När jag kom ut till vardagsummet var det inte många flyttkaronger kvar, det var mest Tianas grejer eftersom hon inte hade börjat packa upp. Hon hade suttit inne på sitt rum de senast tre timmarna, jag undrade vad hon höll på med egentligen för hon hade ju inte ens något att sitta på. Jag lyfte upp kartongen från golvet och bar den till mitt rum, när jag passerade Tianas rum kikade jag försiktigt in genom det lilla nyckelhålet. Hon satt i sitt fönster och tittade ut mot gatan, jag visste att hon var helt pissed off på mig och på våra föräldrar så jag lät henne bara va och gick vidare in till mitt rum. Flyttkartongen landade med en duns på golvet och jag gick för att hämta saxen som låg på mitt skrivbord så jag skulle kunna öppna lådan. När jag fick upp den böjde jag mig ner och hittade ett gammalt foto på mig och Tiana från när vi var små. Vi hade likadana kläder och såg identiska ut, vi kanske var fem år gammla på bilden.

Jag ställde bilden på mitt nattduksbord brevid sängen och drog upp hela lådan i sängen och satte mig ner för att kolla vad det fanns mer i den.

-

Det fanns massor av bilder på mig och Tiana från när i var små och jag hittade tillochmed foton från när vi var helt nyfödda. Alla de här fotona hade vi haft på väggarna i vårat rum där vi bodde i Manchester. Varje bild hade en speciell ram som jag och Tiana hade gjort själva. Vi älskade att pyssla när vi var mindre så vi gjorde egna ramar till alla bilder. Alla minnen kom tillbaka, jag mindes hur vi brukade sitta och pyssla tillsammans vid köksbordet. Vi gjorde nästan allt tillsammans när vi var små, vi umgicks med samma personer och delade på allt. Det var först när vi började på högstadiet som vi gled ifrån varandra. Vi hamnade i olika klasser och skaffade egna kopmisar. Vi började bråka mer och mer och i nuläget kändes det som att jag bara gick runt och väntade på att vi skulle börja tjafsa om något. Det var då jag insåg att jag konstigt nog saknade henne, jag saknade att ha en syrra som jag kunde prata om allt med och som förstod mig. Samtidigt kom jag på att nu när vi bodde i London och skulle börja i en ny skola där allt var nytt så skulle vi bara ha varandra, och om vi höll på såhär hela tiden skulle vi aldrig komma överens. Jag tog upp fotot från nattuksbordet och strök mina fingrar över det, jag måste göra något tänkte jag.

Jag reste mig från sängen, tog fotot i handen och gick ut från mitt rum. Med tassande steg närmade jag mig dörren tilll Tianas rum. Jag visste att hon ville vara själv och att hon troligtvis inte skulle lyssna på mig men jag var tvungen att göra något.

Dörren öppnades och jag hoppade till. Fotsteg närmade sig men jag vände mig inte om, jag fortsatte att kolla ut genom fönstret. En hand rörde vid min min axel men jag brydde mig inte. Tiff satte sig i andra änden av fönstret och jag kune se i ögonvrån att hon tittade på mig.

- Du behöver inte säga något men jag vill att du lyssnar på mig i alla fall sa hon med låg röst. Jag nickade svagt och vände mog mot henne och såg att hon hade ett fotografi i handen.

- Kommer du ihåg det här? sa hon och sträckte fram fotot. Jag tog emot det och tittade på det. Jag kom ihåg det så väl. Det var den dagen då vi började förskolan och mamma och pappa skulle lämna oss helt ensama på den stora skolgården. Men jag kände mig trygg för jag hade Tiff och hon hade mig, tillskillnad från de andra barnen som var helt själva så hade vi varandra. Jag log mot bilden och gav sedan tilbaka den till Tiff.

- Tiana, jag har betett mig som ett as och jag vet att du hatar mig för det men när jag hittade den här bilden kom alla minnen tillbaka och jag insåg att vi måste hålla ihop. Jag har skanat att ha dig vid min sida sa hon och jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind.

- Snälla förlåt mig, och du kan få det andra rummet om du vill. Det spelar ingen roll för mig längre jag vill bara ha min syster tillbaka,fortsatte hon. Utan att veta vad jag skulle säga stäckte jag mig fram och gav henne en kram. Man kunde höra att hon verkligen var ledsen och att hon menade det hon sa.

- Tack Tiff viskade jag. Vi släppte taget om varandra och det kändes bättre nu.

- Så, förlåter du mig? sa hon och kollade frågande på mig.

- Såklart jag gör, men lova att aldrig göra om det sa jag och ett léende spred sig på Tiff's läppar.

- Jag lovar, sa hon. Vi reste oss båda upp och Tiff gav mig ännu en kram

- Jag har saknat dig också viskade jag innan vi släppte taget om varandra.

- Jahopp, men då är det nog bäst att jag börjar flytta in alla mina saker här istället då. Sa Tiff som var på väg ut ur rummet.

- Nej, det behövs inte. Jag gillar det här rummet nu, fönstret är helt underbart och utsikten är inget att klaga på direkt. Sa jag och kom att tänka på killarna jag hade sett tidigare under dagen. Kanske skulle jag få se dem flera gånger.

- Är du säker? för vi kan byta om du vill frågade hon.

- Jag är helt säker! Svarade jag och hon nickade.

-

Klockan var halv elva och hela familjen satt i vardagsrummet. Alla var trötta efter att ha möblerat rum och packat upp saker hela dagen. Det fanns fortfarande flyttkartonger kvar men alla rum var möblerade så det var bara småsaker som fattades. Jag och Tiff hade hjälpts åt att fixa mitt rum så nu var jag nöjd. Jag satt och kollade på något dåligt tv program medans Tiff satt och målade sina naglar. Mamma satt med datorn i knät och pappa halvsov i en av fåtöljerna.

- Jag går och lägger mig nu sa jag och sträckte på mig.

- Gör det du, det är ju första dagen i den nya skolan i morgon så det är nog bäst att vara utvilad sa mamma.

Jag gick in på mitt rum och bytte om till ett par rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Med ett skutt slängde jag mig i sängen och kröp ner under täcket. Jag funderade på hur morgondagen skulle bli och fick genast en klump i magen men det kändes bättre när jag tänkte på att jag hade Tiff vid min sida.