2013-07-14

You Are Beautiful To Me - Chapter 42 Is it worth it?

Previously
- Tiana are you still there? Sa mamma. 
- Huh? Oh yeah sorry, what did you say? 
- I asked what Tiff is doing. 
- She's here with me watching tv. Sa jag och tittade på när de spelade fotboll. Louis hade bollen och Laila försökte ta den ifrån honom men det gick inte så bra. Louis fällde henne så att hon föll ner i sanden. 
- Ahhh Lou! Skrek Laila efter honom. 
- What was that? Frågade mamma. Åh nej hon hörde, nu är det kört. Tänkte jag. 
- What was what? Sa jag oskyldigt för att vinna lite tid att tänka ut något att säga. 
- I heard someone screaming. 

 
Tianas perspektiv 
 
- Oh it was just Tiff... she dropped someting in... the kitchen. 
- Smooth Tiff very smooth! Låtsades jag säga till henne så att mamma skulle tro på det. 
- But wasn't she watching tv? 
- Okay mum I have to go now but we'll talk later bye. Sa jag snabbt för att undvika fler frågor. 
- Bye? Hörde jag henne säga förvirrat innan jag lade på luren. Hur dum kan man vara? Varför sa jag att hon var i köket när jag redan hade sagt att hon tittade på tv frågade jag mig själv. Med en suck gick jag tillbaka till de andra som hade tänt en engångsgrill och börjat grilla. 
 
Vi hade precis ätit klart det som killarna hade haft med sig att grilla. Det var bara jag,Niall och Laila som satt kvar och kollade på medan de andra spelade fotboll en bit bort. Eller ja, det var snarare bara jag som kollade på de som spelade forboll. Niall och Laila diskuterade hur man skulle kunna ta sig runt jorden på en segway? Fråga inte ens. Deras samtalsämnen var ibland så ointressanta och konstiga att jag inte ens orkade lyssna på vad de sa. Detta var ett av de tillfällena. Jag tittade på Harry som sprang med bollen vid fötterna. Hans hår fladdrade i vinden och hans blick var fokuserad på målet. När han var tillräckligt nära tog hans sats och sparkade  till bollen så att den flög rakt in i mål. Hans fokuserade blick ändrades till ett stort leende och sedan drog han av sig tröjan och sprang runt och viftade med den.
- Yes that's what I'm talking about! Ropade han och gjorde high five med Liam och Tiff som var i hans lag. 
Jag kunde inte låta bli att le åt honom. Han blev alltid så glad över småsaker. 
- Hey Niall get your ass over here! We need you on our team. Ropade Louis till Niall. 
- Alright! Han reste sig och sprang iväg och lämnade mig och Laila ensamma. 
 
Efter ett tag lämnade Harry spelet och kom och satte sig hos mig och Laila. 
- Tired? Sa Laila och tittade på Harry som stod och pustade ut. 
- Yeah I'm exhausted. Sa han och satte sig ner brevid mig. Han satte sig ganska nära så jag flyttade lite för att han skulle få mer plats. Jag mötte hans blick och han kollade snabbt ner i sanden. Hade han märkt att jag flyttat på mig? Nej, tänk ifall han trodde att jag inte ville sitta brevid honom för att jag flyttade lite på mig. 
- Do you have any water? 
- You can have mine.. if you don't mind? Sa jag och räckte fram min vattenflaska. 
Han tog flaskan, skruvade av korken och förde den mot munnen. Jag iaktog honom samtidigt som han drack. Hans hår var genomsvettigt och man kunde se en blodådra på hans hals som dunkade kraftigt medans han drack. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen. Jag måste titta bort nu innan han tycker jag är konstig intalade jag mig själv men det gick inte att slita blicken. Det var så attraherande. 
- Thanks. Sa han med ett leende innan han gav mig flaskan igen. Sedan sprang han tillbaka till de andra och fortsatte spela. Jag följde honom med blicken hela vägen bort till de andra. 
 
- You like him don't you? Sa Laila. 
- What? Hur kunde hon tro något sådant 
- You know what I mean.  You like Harry don’t you? Hon tittade allvarligt på mig.
- Of course I like him. He’s one of my best friends. Sa jag och låtsades som att jag inte riktigt förstod vad hon menade men i själva verket gjorde jag det. Jag visste bara inte vad jag tyckte. Laila tittade på mig och log.  
- Oh come on Tiana! I know you like him more than as a friend.                                                                       - What? No I don’t. Sa jag snabbt och tittade på henne som att hon var galen.  Jag gillade inte alls Harry på det sättet. Det kunde inte vara så. Han var min bästa vän punkt slut.
- I mean look at you. You’re blushing like crazy and trust me I see how you look at him sometimes. Sa hon och höjde ett ögonbryn. Jag kände att mina kinder var varma med det måste varit på grund av värmen. Men vad var det hon sa. Hade hon sett hur jag brukade kolla på Harry? Syntes det så tydligt?  
- Do you see me staring at him often? Frågade jag. Om Laila hade märkt det så kanske Harry också hade gjort det och det skulle vara väldigt awkward i så fall.
- Ha, got ya! You just admitted that you use to stare at Harry  which means that you like him. Utbrast Laila och log stolt. Åhh men det borde jag ju ha fattat! Hon hade lurat mig. Hon hade inte alls sett hur jag brukade titta på honom hon sa det bara för att få ut något ur mig. 
 
Rodnaden som hade gått ner lite kom genast tillbaka.  Men jag gillade inte Harry på det sättet eller gjorde jag det?
- Why would you be staring at him like that if you don't like him? Hon hade en poäng där. Varför tittade jag på Harry sådär? För att han fick mig att må bra och hans leende smittade alltid av sig på mig. Hans sätt att vara på och bara av att se honom gjorde mig lycklig. Sen så var han ju inte direkt ful att titta på heller. Äh vem försökte jag lura det var väl klart jag gillade Harry på det sättet. Jag vågade bara inte inse det själv. 
 
- Okay fine I like Harry. There you have it. Sa jag och suckade.
- I knew it from the very beginning. Sa Laila och puttade till mig på axeln.
- But it doesn’t even matter cause he doesn’t like me. I mean why would he? Vad spelade för roll om Laila visste om att jag gillade Harry? Hon skulle knappast gå och berättade det för någon. Dessutom visste jag att han inte gillade mig så det var ingen idé att hoppas på något.
- Well have you asked him?
- Are you crazy?! Aldrig att jag skulle fråga något sådant.
- All I’m trying to say is that you shouldn’t be afraid of falling in love. And I do think that he likes you too. Pffft skitsnack han gillar inte alls mig på det sättet. Varför skulle han? Jag menar han kan få någon mycket bättre än mig.
- Laila. Sa jag och hon tittade på mig.
- You won’t tell anyone will you? Jag var tvungen att fråga. Även om jag visste att hon aldrig skulle göra det så kändes det bäst att fråga och jag visste att hon inte skulle ta illa upp.
- No of course not! I don’t think I’ll have to either. Sa hon och log.
- Thanks. Sa jag men jag förstod inte riktigt vad hon menade med det där sista om att hon inte skulle behöva berätta det för någon? 
 
Harrys perspektiv

 

Det var senare på kvällen och solen var på väg ner bakom horisonten. Alla satt samlade runt en brasa som vi tänt på stranden och bara pratade. Jag såg hur Tiana som satt brevid mig drog upp knäna till hakan och började gnugga handflatorna mot sina armar för att hålla värmen. 

- Are you cold? Frågade jag och hon tittade upp på mig. 

- Yeah a little bit but it's okay. Sa hon och fortsatte titta in i elden. 

- Let me go get my shirt for you. It's back in the car. Jag reste mig upp från där jag satt och hon tog tag i min arm. 

- No you don't have to I'm fine. 

- But I want to. Jag och log mot henne samtidigt som jag lossade hennes hand från min arm. 

- Where are you going Harry? Frågade Zayn. 

- Back to the car to get my shirt for Tiana. Sa jag och han nickade. 

- I'm coming with you. I think we have some blankets in the car as well. Sa Louis och reste sig upp. 

- Look out for werewolves boys! It's a full moon tonight you know. Ropade Laila efter oss. 

- Yeah if we don't come back in an hour you guys better call the police and FBI to search for us. Ropade Louis tillbaka och jag kunde höra hur de andra skrattade bakom ryggen på oss.

 

Efter fem minuter var vi framme vid parkeringen där bilen stod. Det var inga andra bilar kvar nu bara våran. Louis som hade nyckeln låste upp den och vi hämtade det vi skulle. Jag öppnade bildörren till sätet jag hade suttit vid tidigare och hittade min gröna långärmade tröja liggandes på sätet där jag hade lämnat den. Jag tog snabbt tag i den och gick sedan till bagageluckan där Louis letade efter filtarna. Jag lutade mig mot ena sidan av bilen och vek ihop tröjan. 

 

- Man you must really like this girl. Sa Louis och tittade på mig. Jag titta frågande tillbaka på honom. 

- I mean look at you. You even went to get your shirt for her. 

- Yeah cause I care about her. Sa jag.

- A lot. Lade jag till. Av någon anledning började jag le vid tanken på henne.

- I think mr Styles has fallen in love. Sa Louis direkt när han märkte att jag stod och log. 

- I don't know what to do. What if she doesn't like me in the same way as I like her? Sa jag och tittade sorgset ner i marken. Det skulle aldrig kunna bli jag och Tiana. 

- What are you even talking about? The girl has fallen for you like a domino brick. Ever since the day you became friends I've seen her looking at you and trust me we all have. Sa Louis och tittade allvarligt på mig. Verkligen? Var det han sa sant. Hur hade jag kunnat missa det i så fall? 

- But I haven't noticed anything. 

- That's because you've been busy looking at her all the time. Duuh? Han tittade på mig som att det var helt självklart. 

- So should I go for it and tell her how I feel? Frågade jag. 

- Yeah totally. Sa Louis och nickade gillande. 

- Are you sure? I mean I haven't felt like this for a girl before I'm kind of nervous. 

- Oh really? The flirt is nervous. Sa Louis retsamt och jag puttade till honom i sidan. 

 

Efter våran lilla pratstund gick vi tillbaka till de andra. Jag kände mig lättad över att äntligen få ha berättat hur jag känner för någon och att Louis sa att Tiana gillade mig också gjorde mig glad. Frågan var bara om han verkligen hade rätt. Tänk om jag skulle gå och säga hur jag kände för Tiana och så gillar hon mig inte alls på samma sätt. Då skulle allt bli konstigt mellan oss. Var det verkligen värt att satsa vännskapen för att försöka vinna kärleken? - There you go. Sa jag och gav min tröja till Tiana.

- Thanks. Hon log tacksamt och lade tröjan över sina axlar. 

- You can put it on you know. Sa jag och hon skrattade tyst innan hon tog på sig den. 

- Hey Harry I'm cold too why didn't you bring me a shirt. Sa Niall och gjorde en ledsen min. 

- I have something much better for you. Sa jag och kramade honom där han satt så att alla började skratta. 

 

En halvtimme senare började alla bli trötta så vi bestämde oss för att packa ihop våra saker och åka hem. Jag och Tiana gick lite längre bak än de andra på vägen tillbaka till bilen. Vi gick och småpratade lite. Det var det perfekta tilfället att berätta hur jag kände tänkte jag. Ingen annan kunde höra vad vi sa. Det var bara hon och jag. Jag tittade bort mot de andra och märkte att vi snart var framme vid parkeringen och då skulle det vara för sent att säga något utan att de andra skulle höra. Det var nu eller aldrig. 

- Tiana. Sa jag efter att hon hade avslutat sin mening. 

- Yeah. Hon tittade på mig som att jag skulle fortsätta. 

- I just wanted to let you know that... började jag men blev snart avbruten av signalen från en mobiltelefon. Hon ryckte till och tog upp sin mobil ur fickan. 

- Sorry I have to take this. But what did you want to tell me? 

- That I... Never mind it was nothing important. You better answer that call. Sa jag och pekade på telefonen i hennes händer. 

- Okay excuse me for a moment. Sa hon gick bort en bit och lämnade mig ensam att gå den lilla biten som var kvar till parkeringen. Med en suck drog jag fingrarna genom mitt hår och gick bort till de andra som höll på att packa in allt i bilen. 

 

- Tiana wake up we're home. Sa jag och puttade till henne på axeln. Hon reste sig upp från sätet och gnuggade sig i ögonen. 

- What? Sa hon sömnigt och kisade mot ljuset av lampan i bilen. 

- Come here I'll help you get your stuff. Sa jag och drog med henne ut ur bilen. 

- You guys can go home I'll walk home when I've helped the girls. Sa jag till Louis som nickade. Tiff och Tiana sa hejdå till killarna och sedan hjälpte jag dem att hämta sina väskor från bagageluckan. 

- Gosh I'm so tired. Sa Tiff och gick snabbt in i trapphuset och lämnade mig och Tiana ensamma ute. 

- She was quick. 

- Yeah she will probably end up falling asleep on the way upp the stairs. Sa Tiana. 

- Do you want me to help you with the bags? Frågade jag och tog upp de från marken. 

- No it's fine. Sa hon snabbt och ryckte åt sig väskorna. 

- Okay. Jag tittade ner i marken. 

- I had fun today. Thanks for inviting me and the girls. Sa hon och jag mötte hennes blick. 

- No problem it wouldn't have been as fun if you guys didn't come. 

- I should probably get inside. Sa hon och gick mot mig för att ge mig en hejdå kram. Jag böjde mig ner och kramade om henne. När vi släppt taget om varandra tog hon tag i båda väskorna och vände sig om. 

- Tiana wait. Sa jag precis innan hon skulle öppna dörren. Hon vände sig om och gick tillbaka till mig. 

- Yeah. Hon tittade på mig och log. 

- I don't really know how to say this and I don't want to scare you away but... Jag tog ett djupt andetag. 

- I really like you. Sa jag och tittade in i hennes ögon. Först verkade hon bli lite förvånad som att hon inte hade förstått vad jag sa men sedan sprack hon upp i ett leende. 

- I really like you too Harry. Hon vände sig om för att gå in men kom tillbaka lika snabbt igen. 

- Your shirt. 

- You can keep it. Sa jag och stoppade henne från att ta av sig den. 

- Okay good night then. Sa hon innan hon gick in. 

- Good night Tiana. 


Hoppas ni gillar det! Glöm inte att kommentera också :) Bilder till kapitlet kommer upp snart.