2013-07-14
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 42 Is it worth it?
Previously
- Tiana are you still there? Sa mamma.
- Huh? Oh yeah sorry, what did you say?
- I asked what Tiff is doing.
- She's here with me watching tv. Sa jag och tittade på när de spelade fotboll. Louis hade bollen och Laila försökte ta den ifrån honom men det gick inte så bra. Louis fällde henne så att hon föll ner i sanden.
- Ahhh Lou! Skrek Laila efter honom.
- What was that? Frågade mamma. Åh nej hon hörde, nu är det kört. Tänkte jag.
- What was what? Sa jag oskyldigt för att vinna lite tid att tänka ut något att säga.
- I heard someone screaming.
Tianas perspektiv
- Oh it was just Tiff... she dropped someting in... the kitchen.
- Smooth Tiff very smooth! Låtsades jag säga till henne så att mamma skulle tro på det.
- But wasn't she watching tv?
- Okay mum I have to go now but we'll talk later bye. Sa jag snabbt för att undvika fler frågor.
- Bye? Hörde jag henne säga förvirrat innan jag lade på luren. Hur dum kan man vara? Varför sa jag att hon var i köket när jag redan hade sagt att hon tittade på tv frågade jag mig själv. Med en suck gick jag tillbaka till de andra som hade tänt en engångsgrill och börjat grilla.
Vi hade precis ätit klart det som killarna hade haft med sig att grilla. Det var bara jag,Niall och Laila som satt kvar och kollade på medan de andra spelade fotboll en bit bort. Eller ja, det var snarare bara jag som kollade på de som spelade forboll. Niall och Laila diskuterade hur man skulle kunna ta sig runt jorden på en segway? Fråga inte ens. Deras samtalsämnen var ibland så ointressanta och konstiga att jag inte ens orkade lyssna på vad de sa. Detta var ett av de tillfällena. Jag tittade på Harry som sprang med bollen vid fötterna. Hans hår fladdrade i vinden och hans blick var fokuserad på målet. När han var tillräckligt nära tog hans sats och sparkade till bollen så att den flög rakt in i mål. Hans fokuserade blick ändrades till ett stort leende och sedan drog han av sig tröjan och sprang runt och viftade med den.
- Yes that's what I'm talking about! Ropade han och gjorde high five med Liam och Tiff som var i hans lag.
Jag kunde inte låta bli att le åt honom. Han blev alltid så glad över småsaker.
- Hey Niall get your ass over here! We need you on our team. Ropade Louis till Niall.
- Alright! Han reste sig och sprang iväg och lämnade mig och Laila ensamma.
Efter ett tag lämnade Harry spelet och kom och satte sig hos mig och Laila.
- Tired? Sa Laila och tittade på Harry som stod och pustade ut.
- Yeah I'm exhausted. Sa han och satte sig ner brevid mig. Han satte sig ganska nära så jag flyttade lite för att han skulle få mer plats. Jag mötte hans blick och han kollade snabbt ner i sanden. Hade han märkt att jag flyttat på mig? Nej, tänk ifall han trodde att jag inte ville sitta brevid honom för att jag flyttade lite på mig.
- Do you have any water?
- You can have mine.. if you don't mind? Sa jag och räckte fram min vattenflaska.
Han tog flaskan, skruvade av korken och förde den mot munnen. Jag iaktog honom samtidigt som han drack. Hans hår var genomsvettigt och man kunde se en blodådra på hans hals som dunkade kraftigt medans han drack. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen. Jag måste titta bort nu innan han tycker jag är konstig intalade jag mig själv men det gick inte att slita blicken. Det var så attraherande.
- Thanks. Sa han med ett leende innan han gav mig flaskan igen. Sedan sprang han tillbaka till de andra och fortsatte spela. Jag följde honom med blicken hela vägen bort till de andra.
- You like him don't you? Sa Laila.
- What? Hur kunde hon tro något sådant
- You know what I mean. You like Harry don’t you? Hon tittade allvarligt på mig.
- Of course I like him. He’s one of my best friends. Sa jag och låtsades som att jag inte riktigt förstod vad hon menade men i själva verket gjorde jag det. Jag visste bara inte vad jag tyckte. Laila tittade på mig och log.
- Oh come on Tiana! I know you like him more than as a friend. - What? No I don’t. Sa jag snabbt och tittade på henne som att hon var galen. Jag gillade inte alls Harry på det sättet. Det kunde inte vara så. Han var min bästa vän punkt slut.
- I mean look at you. You’re blushing like crazy and trust me I see how you look at him sometimes. Sa hon och höjde ett ögonbryn. Jag kände att mina kinder var varma med det måste varit på grund av värmen. Men vad var det hon sa. Hade hon sett hur jag brukade kolla på Harry? Syntes det så tydligt?
- Do you see me staring at him often? Frågade jag. Om Laila hade märkt det så kanske Harry också hade gjort det och det skulle vara väldigt awkward i så fall.
- Ha, got ya! You just admitted that you use to stare at Harry which means that you like him. Utbrast Laila och log stolt. Åhh men det borde jag ju ha fattat! Hon hade lurat mig. Hon hade inte alls sett hur jag brukade titta på honom hon sa det bara för att få ut något ur mig.
Rodnaden som hade gått ner lite kom genast tillbaka. Men jag gillade inte Harry på det sättet eller gjorde jag det?
- Why would you be staring at him like that if you don't like him? Hon hade en poäng där. Varför tittade jag på Harry sådär? För att han fick mig att må bra och hans leende smittade alltid av sig på mig. Hans sätt att vara på och bara av att se honom gjorde mig lycklig. Sen så var han ju inte direkt ful att titta på heller. Äh vem försökte jag lura det var väl klart jag gillade Harry på det sättet. Jag vågade bara inte inse det själv.
- Okay fine I like Harry. There you have it. Sa jag och suckade.
- I knew it from the very beginning. Sa Laila och puttade till mig på axeln.
- But it doesn’t even matter cause he doesn’t like me. I mean why would he? Vad spelade för roll om Laila visste om att jag gillade Harry? Hon skulle knappast gå och berättade det för någon. Dessutom visste jag att han inte gillade mig så det var ingen idé att hoppas på något.
- Well have you asked him?
- Are you crazy?! Aldrig att jag skulle fråga något sådant.
- All I’m trying to say is that you shouldn’t be afraid of falling in love. And I do think that he likes you too. Pffft skitsnack han gillar inte alls mig på det sättet. Varför skulle han? Jag menar han kan få någon mycket bättre än mig.
- Laila. Sa jag och hon tittade på mig.
- You won’t tell anyone will you? Jag var tvungen att fråga. Även om jag visste att hon aldrig skulle göra det så kändes det bäst att fråga och jag visste att hon inte skulle ta illa upp.
- No of course not! I don’t think I’ll have to either. Sa hon och log.
- Thanks. Sa jag men jag förstod inte riktigt vad hon menade med det där sista om att hon inte skulle behöva berätta det för någon?
Harrys perspektiv
Det var senare på kvällen och solen var på väg ner bakom horisonten. Alla satt samlade runt en brasa som vi tänt på stranden och bara pratade. Jag såg hur Tiana som satt brevid mig drog upp knäna till hakan och började gnugga handflatorna mot sina armar för att hålla värmen.
- Are you cold? Frågade jag och hon tittade upp på mig.
- Yeah a little bit but it's okay. Sa hon och fortsatte titta in i elden.
- Let me go get my shirt for you. It's back in the car. Jag reste mig upp från där jag satt och hon tog tag i min arm.
- No you don't have to I'm fine.
- But I want to. Jag och log mot henne samtidigt som jag lossade hennes hand från min arm.
- Where are you going Harry? Frågade Zayn.
- Back to the car to get my shirt for Tiana. Sa jag och han nickade.
- I'm coming with you. I think we have some blankets in the car as well. Sa Louis och reste sig upp.
- Look out for werewolves boys! It's a full moon tonight you know. Ropade Laila efter oss.
- Yeah if we don't come back in an hour you guys better call the police and FBI to search for us. Ropade Louis tillbaka och jag kunde höra hur de andra skrattade bakom ryggen på oss.
Efter fem minuter var vi framme vid parkeringen där bilen stod. Det var inga andra bilar kvar nu bara våran. Louis som hade nyckeln låste upp den och vi hämtade det vi skulle. Jag öppnade bildörren till sätet jag hade suttit vid tidigare och hittade min gröna långärmade tröja liggandes på sätet där jag hade lämnat den. Jag tog snabbt tag i den och gick sedan till bagageluckan där Louis letade efter filtarna. Jag lutade mig mot ena sidan av bilen och vek ihop tröjan.
- Man you must really like this girl. Sa Louis och tittade på mig. Jag titta frågande tillbaka på honom.
- I mean look at you. You even went to get your shirt for her.
- Yeah cause I care about her. Sa jag.
- A lot. Lade jag till. Av någon anledning började jag le vid tanken på henne.
- I think mr Styles has fallen in love. Sa Louis direkt när han märkte att jag stod och log.
- I don't know what to do. What if she doesn't like me in the same way as I like her? Sa jag och tittade sorgset ner i marken. Det skulle aldrig kunna bli jag och Tiana.
- What are you even talking about? The girl has fallen for you like a domino brick. Ever since the day you became friends I've seen her looking at you and trust me we all have. Sa Louis och tittade allvarligt på mig. Verkligen? Var det han sa sant. Hur hade jag kunnat missa det i så fall?
- But I haven't noticed anything.
- That's because you've been busy looking at her all the time. Duuh? Han tittade på mig som att det var helt självklart.
- So should I go for it and tell her how I feel? Frågade jag.
- Yeah totally. Sa Louis och nickade gillande.
- Are you sure? I mean I haven't felt like this for a girl before I'm kind of nervous.
- Oh really? The flirt is nervous. Sa Louis retsamt och jag puttade till honom i sidan.
Efter våran lilla pratstund gick vi tillbaka till de andra. Jag kände mig lättad över att äntligen få ha berättat hur jag känner för någon och att Louis sa att Tiana gillade mig också gjorde mig glad. Frågan var bara om han verkligen hade rätt. Tänk om jag skulle gå och säga hur jag kände för Tiana och så gillar hon mig inte alls på samma sätt. Då skulle allt bli konstigt mellan oss. Var det verkligen värt att satsa vännskapen för att försöka vinna kärleken? - There you go. Sa jag och gav min tröja till Tiana.
- Thanks. Hon log tacksamt och lade tröjan över sina axlar.
- You can put it on you know. Sa jag och hon skrattade tyst innan hon tog på sig den.
- Hey Harry I'm cold too why didn't you bring me a shirt. Sa Niall och gjorde en ledsen min.
- I have something much better for you. Sa jag och kramade honom där han satt så att alla började skratta.
En halvtimme senare började alla bli trötta så vi bestämde oss för att packa ihop våra saker och åka hem. Jag och Tiana gick lite längre bak än de andra på vägen tillbaka till bilen. Vi gick och småpratade lite. Det var det perfekta tilfället att berätta hur jag kände tänkte jag. Ingen annan kunde höra vad vi sa. Det var bara hon och jag. Jag tittade bort mot de andra och märkte att vi snart var framme vid parkeringen och då skulle det vara för sent att säga något utan att de andra skulle höra. Det var nu eller aldrig.
- Tiana. Sa jag efter att hon hade avslutat sin mening.
- Yeah. Hon tittade på mig som att jag skulle fortsätta.
- I just wanted to let you know that... började jag men blev snart avbruten av signalen från en mobiltelefon. Hon ryckte till och tog upp sin mobil ur fickan.
- Sorry I have to take this. But what did you want to tell me?
- That I... Never mind it was nothing important. You better answer that call. Sa jag och pekade på telefonen i hennes händer.
- Okay excuse me for a moment. Sa hon gick bort en bit och lämnade mig ensam att gå den lilla biten som var kvar till parkeringen. Med en suck drog jag fingrarna genom mitt hår och gick bort till de andra som höll på att packa in allt i bilen.
- Tiana wake up we're home. Sa jag och puttade till henne på axeln. Hon reste sig upp från sätet och gnuggade sig i ögonen.
- What? Sa hon sömnigt och kisade mot ljuset av lampan i bilen.
- Come here I'll help you get your stuff. Sa jag och drog med henne ut ur bilen.
- You guys can go home I'll walk home when I've helped the girls. Sa jag till Louis som nickade. Tiff och Tiana sa hejdå till killarna och sedan hjälpte jag dem att hämta sina väskor från bagageluckan.
- Gosh I'm so tired. Sa Tiff och gick snabbt in i trapphuset och lämnade mig och Tiana ensamma ute.
- She was quick.
- Yeah she will probably end up falling asleep on the way upp the stairs. Sa Tiana.
- Do you want me to help you with the bags? Frågade jag och tog upp de från marken.
- No it's fine. Sa hon snabbt och ryckte åt sig väskorna.
- Okay. Jag tittade ner i marken.
- I had fun today. Thanks for inviting me and the girls. Sa hon och jag mötte hennes blick.
- No problem it wouldn't have been as fun if you guys didn't come.
- I should probably get inside. Sa hon och gick mot mig för att ge mig en hejdå kram. Jag böjde mig ner och kramade om henne. När vi släppt taget om varandra tog hon tag i båda väskorna och vände sig om.
- Tiana wait. Sa jag precis innan hon skulle öppna dörren. Hon vände sig om och gick tillbaka till mig.
- Yeah. Hon tittade på mig och log.
- I don't really know how to say this and I don't want to scare you away but... Jag tog ett djupt andetag.
- I really like you. Sa jag och tittade in i hennes ögon. Först verkade hon bli lite förvånad som att hon inte hade förstått vad jag sa men sedan sprack hon upp i ett leende.
- I really like you too Harry. Hon vände sig om för att gå in men kom tillbaka lika snabbt igen.
- Your shirt.
- You can keep it. Sa jag och stoppade henne från att ta av sig den.
- Okay good night then. Sa hon innan hon gick in.
- Good night Tiana.
Hoppas ni gillar det! Glöm inte att kommentera också :) Bilder till kapitlet kommer upp snart.
2013-06-29
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 41 Adventure time
Previous
- Okay I trust you on this one. But you better have a good plan. Sa jag och log.
Tianas perspektiv
Mobilen plingade till och både jag och Tiff hoppade av rädsla. Jag låste upp mobilen och läste sms:et som var från Harry. ''Great! Bring your swimwear and we'll bring the rest. We're leaving at 3pm :)''
Tianas perspektiv
- Are you ready to leave? Ropade Tiff ifrån hallen.
- Yeah I'm coming. Sa jag och proppade ner en handduk i min trånga badväska innan jag gick till hallen.
- Okay so is everything fixed? Frågade jag och Tiff nickade.
- I managed to connect the house telephone to our mobile phones so when mum and dad call us we will still be able to answer even though we're not at home. Det var Tiff som hade kommit med den idén om att koppla ihop hemtelefonen med våra mobiltelefoner och det förvånade mig hur hon lyckades göra det helt själv. Dock med lite hjälp från en klasskompis via telefon.
- Great, now we just have to hope everything will go as planned. Sa jag och suckade tungt. Självaste tanken på att mamma och pappa kunde komma på oss gjorde mig helt nervös.
- Don't worry. We're going to have so much fun! Sa Tiff glatt och satte på sig sina solglasögon.
Ljudet av en bil som tutade hördes utifrån så Tiff och jag tog våra väskor och gick ut i det soliga vädret.
När vi kom ut på gatan stod det en stor svart bil parkerad vid trottoarkanten. En av bildörrarna öppnades och där inne satt killarna och Laila. Niall som satt närmast dörren hoppade ut och hjälpte oss att packa in våra saker i bakluckan och sedan gjorde vi våra vänner sällskap i bilen. Som vanligt var det Louis som körde och brevid honom satt Laila. Jag hamnade i mitten brevid Zayn och Niall och Tiff satt längst bak tillsammans med Liam och Harry. Jag hälsade glatt på allla när vi hade satt oss.
- Is everyone here? Frågade Louis och tittade på oss andra genom backspegeln.
- Yes! Ropade alla glatt.
- Let's go then. Bilen startade och vi körde iväg.
Snart var hela bilen fylld med ljudet av pratande ungdomar.
- Okay let's do something funny. Sa Louis när vi kom fram till ett rödljus som bilen stannade vid.
- Everybody put your sunglasses on. Alla gjorde som han sa och tog på sig sina solbrillor.
- What are we going to do? Sa Niall och höjde ett ögonbryn.
- You'll se, you'll se. Svarade Louis och viftade med handen.
- Now we're going to roll down the car windows and just look cool with our sunglasses on. Fortsatte Louis och jag kunde se vart det här skulle leda. De som satt vid ett fönster rullade ner det och Louis satte på radion där ''Thrift shop'' med Macklemore spelades. Alla började digga med till musiken och snart satt vi där och dansade i bilen. Ett gammalt par som satt i bilen brevid tittade konstigt på oss där vi satt med våra solglasögon. De sa något till varandra och skakade på huvudena. Jag, Zayn och Niall kollade på varandra innan vi brast ut i skratt. De måste trott att vi var fulla eller något tänkte jag. Det blev grönt och alla skrattade när vi åkte iväg. Det var sådana här saker som gjorde det så roligt att umgås med dessa människor. Jag kände att jag sakta började slappna av lite och jag brydde mig inte så mycket om att jag egentligen inte fick vara här. Det ända jag tänkte på var hur kul jag skulle ha hela eftermiddagen.
Efter en och en halvtimmes bilfärd såg jag vattnet. Bilen stannade på en parkering vid vägkanten och nu kunde jag se stranden. Den var stor men den låg ändå ganska isolerat från allt annat. Stranden såg ut att vara flera kilometer lång och en bit bort syntes piren ''Brighton Pier'' där det såg ut att vara mycket folk. Det var antagligen därför killarna hade valt att vara en bra bit bort för att inte skapa för mycket uppståndelse. Vattnet var klarblåttt och sträckte sig längre än ögat kunde nå. Det såg ut som ett drömparadis och jag hade svårt att tro att vi fortfarande var i england där vädret består av 80% regn. Men idag regnade det inte som tur var. Solen lös starkt och trots att jag bara hade shorts på mig svettades jag ihjäl. Det var en perfekt sommardag att spendera med perfekt sällskap helt enkelt.
Vi börjde gå längs med stranden för att hitta en bra plats att lägga våra handdukar på. Snart hittade vi den perfekta platsen brevid ett träd där man antingen kunde sitta i skuggan av trädet eller i solen och ändå vara nära varandra liksom. Jag lade ut min handduk i solen och fick sällskap av Niall, Liam och Tiff. Resten satte sig i skuggan.
- It's beautiful out here. Sa Tiff och tittade ut mot havet.
- And so peaceful. Sa jag och sträckte ut mig på min handduk.
- Yeah this is the more calm part of the beach. We didn't want to cause any attention. Sa Liam och jag nickade.
- I'm so hot, who's up for a swim? Frågade Niall som satt och fläktade sig med handen.
- Let's go! Sa Harry och drog av sig tröjan. Jag kunde inte låta bli att titta på hans mage. Mina ögon liksom drogs dit och synen var inte helt fel om jag får säga det själv.
- Tiana, are you coming? Hörde jag Laila säga en bit bort. Jag märkte att alla redan hade rest sig och nu var på väg mot vattnet.
- Yeah. Sa jag och skakade lite på huvudet. Hur länge hade jag suttit och stirrat egentligen? Jag tog av mig kläderna jag hade över min bikini och följde efter de andra.
- What was that? Frågade Laila när jag hade hunnit ikapp henne.
- What? Sa jag oskyldigt.
- You were staring at Harry like a weirdo. Sa hon och puttade till mig lite i sidan.
- What! Was it that obvious. Sa jag och Laila nickade. Åhhh vad pinsamt. Tänkte jag och kände hur mina kinder blev röda.
- Don't worry I'm sure he didn't notice. Sa hon och blinkade med ena ögat.
Jag gick vid strandkanten med vatten upp till fotknölarna samtidigt som jag tittade på mina vänner som badade längre ut i vattnet. Jag var inte så förtjust i att bada i saltvatten så jag tog det lite lungt. Det kanske lät konstigt att jag inte var ute och badade med mina vänner men jag tyckte bättre om att titta på istället och synen av fem vältränade killar i bar överkropp var väl inte heller så dum. Plötsligt ställde sig Niall upp och sa
- Tiana why are you not swimming?
- I don't like it. Ropade jag tillbaka.
- Come on it's nice, aren't you hot? Frågade han och började gå närmare mig.
- No i'm good. Ljög jag. Egentligen höll jag på att svettas ihjäl men jag kände inte för att bada i det salta vattnet som sved i ögonen.
Nu var Niall framme vid mig och försökte dra med mig längre ut i vattnet. Jag satte armarna i kors över magen och skakade på huvudet.
- Come on! Ropade Louis längre bort. Niall räckte ut sin hand mot mig men jag tog inte tag i den.
- No I hate salt water. Sa jag och Niall suckade tungt.
Jag kunde se att Harry var på väg mot oss med ett stort leende på läpparna. Niall vände sig om och såg Harry och båda tittade sedan på mig busiga leenden. Jag blev gensat misstänksam. Vad skulle de nu göra? Tänkte jag. Innan jag visste ordet av hängde jag med mina armar i Harrys händer och mina ben i Nialls händer och de bar mig längre och längre ut i vattnet. I ren panik började jag sprattla.
- No stop it! Please don't drop me! Skrek jag. Men Niall och Harry bara skrattade. Jag såg hur vattnet blev djupare under mig och jag höll ett hårt grepp om Harrys armar som höll i mig.
- Please Harry just go back to the beach! Bad jag men varken han eller Niall lyssnade på mig.
- Man, she's heavy I don't think we have enough time to go back. Sa Harry retsamt och efter att ha räknat ner från tre kastade de mig ner i vattnet.
Jag landade med ett plask och snabbt efter att ha nuddat vattnet ställde jag mig upp så att vattnet nådde till knäna på mig. Om jag ska vara ärlig så var vattnet ganska skönt, bortsett från den salta smaken som jag hatade men det var svalkande att få vara i vattnet.
- You to are going to pay for this. Sa jag argt och pekade på Niall och Harry som stod och skrattade tillsammans med de andra.
- And what are you laughing at? Fräste jag åt de andra som såg ut att hålla på att dö av skratt.
- It's so funny to see you mad cause you're always so happy. Sa Harry och flinade.
- Oh stop it! Sa jag och skvätte vatten på honom. Harry backade undan och slog näven i vattnet så att det skvätte upp på mig. Jag använde armarna för att skvätta tillbaka men jag skvätte inte bara ner Harry den här gången utan också alla andra eftersom vi stod så pass nära varandra. Liam, Niall, Louis,Tiff, Laila och Zayn tittade på varandra innan de började skvätta vatten på mig och helt plötsligt hade allt skvättande övergått till ett vattenkrig.
Jag hörde ljudet av Tiffanys gälla skrik och vände mig om. Tiff som tydligen hade sett något läskigt i vattnet hoppade snabbt upp på Liam's rygg som stod precis brevid henne.
- What are you doing? Frågade Liam förvirrat och tog tag i hennes ben så att hon inte skulle hänga från hans rygg.
- I saw one of those jelly things. Sa Tiff skräckslaget och höll ett stadigt grepp om Liams axlar.
- You mean a jelly fish? Sa Laila och Tiff nickade.
- You were afraid of this little fella? Louis hade tagit upp en liten manet och höll den i handen samtidigt som han gick mot Tiff och Liam.
- Ew Louis get that thing away from me!
- Look at him isn't he cute? Fortsatte han och höll maneten framför Tiff.
- No! Liam, take me away from here quick! Liam började gå mot stranden med Tiff på ryggen och Louis sprang efter med maneten i handen.
- Faster Liam. Louis is coming! Skrek Tiff som ville bort från maneten. Liam började springa men vågorna gjorde det inte lätt för honom. Han tappade balansen och föll ner i vattnet följt av Tiff som satt på hans rygg. Jag tittade på Niall som stod brevid mig och han skakade på huvudet innan vi alla brast ut i skratt.
Klockan var strax efter sex på kvällen och vi alla satt samlade och njöt av den varma kvällssolen. Killarna berättade vad de skulle göra i sommar med bandet och jag, Laila och Tiff delade med oss av vad vi skulle göra efter skolan. Tiff ville bli något inom mode och design och Laila tänkte satsa på något inom musik. När de frågade mig vad jag ville göra visste jag inte riktigt. Självklart hade jag tänkt på det men jag hade liksom aldrig kommit fram till något. Jag visste vad mamma och pappa tyckte, ''Bli något inom medicin och läkare, det behövs mycket sådant nu'' eller ''Du skulle passa bra som advokat''. Som den ''smarta och duktika'' av deras barn ville de att jag skulle välja något mer högutbildat. Men det var vad dom ville och inte vad jag själv ville. Mina tankar avbröts när jag hörde Niall säga att det var någons telefon som ringde. Jag tittade på honom och såg att det var min mobil han höll i handen.
- It's mine. Sa jag och han gav den till mig. Jag tittade på skärmen och såg att det var mamma som ringde. Jag fick genast en stor klump i magen. Tiff tittade på mig och jag mimade ''mamma'' samtidigt som jag pekade på skärmen. Jag svalde hårt innan jag svarade.
- Hello it's Tiana.
- Hi it's mum, how's everything?
- Good,we're just sat at home as always. Svarade jag och gick en bit bort från de andra så att mamma inte skulle misstänka något.
- Have you had dinner yet? Frågade hon. Jag gjorde allt för att komma på något bra svar.
- Uh yeah we made some noodles.
- Oh okay well I just wanted to make sure you're at home.
Jag vände mig om och såg att Laila, Louis och Niall körde fotboll i sanden en bit bort från där jag stod och det -såg ut som att de rörde sig närmare mig.
- Tiana are you still there? Sa mamma.
- Huh? Oh yeah sorry, what did you say?
- I asked what Tiff is doing.
- She's here with me watching tv. Sa jag och tittade på när de spelade fotboll. Louis hade bollen och Laila försökte ta den ifrån honom men det gick inte så bra. Louis fällde henne så att hon föll ner i sanden.
- Ahhh Lou! Skrek Laila efter honom.
- What was that? Frågade mamma. Åh nej hon hörde, nu är det kört. Tänkte jag.
- What was what? Sa jag oskyldigt för att vinna lite tid att tänka ut något att säga.
- I heard someone screaming.
Vad tror ni händer nu? Kommer deras mamma komma på dom eller inte? Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Jag måste skärpa mig. Jag ska åka iväg på semester nästa vecka och blir borta ganska länge men förhopningsvis kommer det upp några kapitel. Hoppas alla har haft ett skönt sommarlov hittills och glöm inte att kommentera nu :)
2013-06-02
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 40 New plans
Previous
När jag kom ut på gatan började jag genast att springa hem. Som det lät på Tiff så var det krisläge och jag var tvungen att ta mig hem så snabbt som möjligt. Jag tittade hela tiden runt omkring mig för att var säker på att mamma och pappa inte skulle dyka upp i våran bil. Jag var nästan framme vid vårat lägenhetshus när jag såg en svart bil komma körandes runt hörnet längst ner på gatan. Jag var bara några få meter ifrån bilen men jag kunde ändå se vilka som satt i den. Det var mamma och pappa.
Tianas perspektiv
Bilen närmade sig och jag var cirka 30 meter ifrån våran port. Paniken steg inom mig och jag började springa mot dörren. Jag insåg snabbt att jag inte skulle hinna fram utan att bli sedd så jag svängde in på en smal gata precis brevid och tryckte mig mot tegelväggen. Förhoppningsvis skulle inte mamma och pappa se mig när de åkte förbi men allt som krävdes var att de skulle vrida på huvudet och titta in på gatan så skulle de se mig. Nervöst stod jag pressad mot tegelväggen och efter några sekunder körde bilen förbi och vidare mot infaren vid vårat hus. Tack gode gud för att de inte såg mig tänkte jag lättat och pustade ut. Men än var det inte lugnt. Jag behövde fortfarande hinna hem innan mamma och pappa gjorde det. Jag började springa allt vad jag hade mot porten. Eftersom mamma och pappa skulle behöva parkera bilen hade jag ett litet försprång men parkeringen låg inte så långt bort så de skulle snart hinna ifatt mig. När jag äntligen kom fram till porten var jag utmattad och pulsen dunkade i hela kroppen. Jag vände mig om för att se om det var någon bakom. Jag hörde ett par klackar som slogs mot asfalten och insåg att det var mamma som bara var runt hörnet. Snabbt öppnade jag dörren och rusade upp för alla trappor.
- Finally! Sa Tiff när hon mötte mig i hallen. Jag sparkade av mig skorna och hängde snabbt upp jackan.
- Mum and dad are just behind me. Sa jag panikslaget och Tiff och jag satte oss snabbt i soffan.
- Act normal. Sa Tiff och lade sig bekvämt i soffan så att det skulle se ut som att hon hade suttit där ett tag. Vi hörde hur dörren öppnades och jag satte på tv:n i sista sekund.
- Hi girls. Sa mamma när hon hade kommit in genom dörren. Hon hängde av sig ytterkläderna och började gå mot sovrummet för att byta från sina jobbkläder.
- What's up? Frågade pappa och gick mot köket.
- Not much. Svarade jag och försökte låta så lite anfådd som möjligt för att dölja det faktum att jag hade sprunigt cirka 50 meter på bara några minuter.
- Why are you watching the antiques roadshow? Han stannade upp vid soffan och tittade skeptiskt på oss. Jag tittade mot tv:n där de visade en gammal man som stod och pratade om hur mycket han trodde att stolen han höll i var värd. Antikrundan var inte ett program som vi skulle kolla på direkt så jag förstod varför pappa blev förvånad. Men eftersom jag bara hade slagit på tv:n i all hast hade jag inte tänkt på vad som visades.
- Because... sa jag nervöst för att försöka komma på en bra ursäkt som lät rimlig.
- I'm doing a project about... old furniture. In school. Avbröt Tiff mig. Pappa såg fortfarande lite fundersam ut men jag tror han köpte det eftersom han nickade kort och fortsatte in till köket. Det förvånade mig hur lätt han hade gått på det för det var verkligen en dålig ursäkt. Jag och Tiff utbytte blickar följt av en lättad suck.
Jag kom in i mitt rum efter att ha ätit middag och slängde mig i sängen. Med en suck reste jag mig upp igen och gick bort till bokhyllan. Jag kanske skulle börja läsa en bok eftersom mina eftermiddagar den kommande månaden endast skulle spenderas här hemma. Jag drog med fingrarna över böckernas ryggar och försökte hitta en bok som jag ville läsa. Plötsligt plingade det till i min mobiltelefon som låg på sängen. Jag vände mig från bokhyllan och gick för att hämta mobilen men på vägen snubblade jag över min skolväska som låg slängd mitt på golvet. Jag råkade slå i tån i en av böckerna som låg i väskan och föll snabbt ihop på golvet. Jag satt där ett tag och svor tyst för mig själv.
- Stupid bag. Sa jag och puttade på väskan så att en bok åkte ut. Det var min fysikbok. Jab blev genast påmind om provet som låg instoppat mellan några sidor i boken. Jag drog ut provet och tittade på det röda F:et som stod högst upp i hörnet. Vad skulle mamma och pappa säga? De skulle självklart bli förvånade över att jag inte hade klarat provet. Jag som alltid fick bra resultat. Jag var nästan säker på att pappa skulle skylla på att jag hade umgåtts för mycket med vänner istället för att plugga om han fick reda på det här. Mr. Parks röst om att vi skulle visa provet för våra föräldrar ekade i huvudet på mig. Jag kunde inte visa det här för mina föräldrar! De skulle bli galna. Nej, mamma och pappa skulle minsann inte få se det här provet. Tänkte jag och gömde det under en bok på mitt skrivbord.
Jag öppnade ett sms från Harry på mobilen. ''Are you doing anything special tomorrow afternoon?'' stod det på skärmen. ''Not really, why are you wondering?'' Skrev jag tillbaka. Även om jag hade utegångsförbud så kunde jag inte berätta det för Harry. ''Me and the boys have a day off tomorrow so we decided to go on an adventure to Brighton. Do you, Tiff and Laila wanna come to?'' Svarade han. Jag visste inte vad jag skulle svara. Självklart så ville jag spendera tid med mina vänner men hur skulle både jag och Tiff kunna smyga ut och vara borta hela eftermiddagen utan att våra föräldrar skulle märka det? Jag blev nästan påkommen idag och då hade jag bara varit borta i en timme. ''I'd love to come but I have to talk to Tiff first. I'll text you back later'' Skrev jag för att få tid att hinna tänka. Jag fick ännu ett sms från Harry där det stod ''Okay talk to you later then''.
- Tiff! Ropade jag och snart stack hon in huvudet genom dörren till mitt rum.
- Yeah. Sa hon och jag signalerade att hon skulle komma in. Hon stängde dörren efter sig och satte sig mitt emot mig i fönstret. Jag gav min mobil till henne och hon läste meddelandena jag hade fått av Harry och sken upp i ett stort leende.
- Why are you so happy? Frågade jag. Det var ju självklart att vi inte kunde följa med så längde vi inte kunde klona oss själva och vara på två ställen samtidigt.
- Because we're finally going on an adventure and have fun. Sa hon glatt.
- No we're not. Sa jag argt. Var hon galen! Aldrig att mamma och pappa skulle låta oss gå ut trots utegångsförbudet.
- Yes we are. Hon höll upp mobilen framför mig där hon hade skrivit ett meddelande till Harry.
'' I talked to Tiff and we are coming! :D'' Stod det men hon hade inte skickat iväg det än.
- You are not pressing that send button. Sa jag strängt och tittade allvarligt på henne.
- Ooops..
Jag slägde mig över henne för att försöka få tag på min mobil men när jag väl hade fått den var det försent. Meddelandet hade redan skickats iväg.
- Why did you do that! Skrek jag till henne. Ville hon att jag skulle berätta för Harry att jag hade fått utegångsförbud för det som hände på festen eller vad var det frågan om.
- Calm down it's going to be fun. Sa Tiff och verkade vara helt lugn. Såklart det skulle vara kul men bara om vi faktiskt fick följa med utan att behöva ljuga för våra föräldrar.
- Calm down? How am I suppose to calm down when we're going to sneak out for a whole afternoon! We can't do that without getting caught. We almost got caught today. Ibland undrade jag om det fanns någon hjärna i den där skallen.
- What happened to the Tiana who went to a party and got drunk? Or the Tiana just a few hours ago who sneaked out? Sa hon och lade huvudet på sned.
- She's gone. Sa jag tyst.
- Come on Tiana I know you want to do this you just have to live for the moment sometimes and stop thinking about all the bad that can happen.
- I know but..
- No but's. Sa Tiff och satte fingret framför mina läppar.
- We are going to do this and trust me you're going to have so much fun. Jag tittade först lite skeptiskt på henne men sedan slog det mig att någon gång måste man faktiskt få ha kul och bara göra saker som får en att känna sig bra. Även om jag inte riktigt visste hur jag kände för hela ''smyga ut och vara borta i flera timmar'' grejen så hade jag inte så mycket till val än att följa med.
- Okay I trust you on this one. But you better have a good plan. Sa jag och log.
Mobilen plingade till och både jag och Tiff hoppade av rädsla. Jag låste upp mobilen och läste sms:et som var från Harry. ''Great! Bring your swimwear and we'll bring the rest. We're leaving at 3pm :)''
Glöm inte att kommentera! :)
2013-05-26
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 39 You gotta risk it to get the biscuit
Previous
Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel.
Tianas perspektiv
Dörren öppnades och jag möttes av ett bekant ansikte som genast sprack upp i ett leende när våra blickar möttes. Hans leende smittade av sig på mig och jag log tillbaka. Precis när jag hade tänkt gå in öppnae han sin famn och gav mig en kram. Jag kramade honom såklart tillbaka men jag var inte riktigt beredd på det och jag tror han märkte det. Men jag bestämde mig för att inte göra någon stor grej av det även om det var lite ''awkward''.
Vi satte oss i soffan som alltid.Eller ja snarare slängde oss ner i varsin ände av soffan så att vi lutade oss mot kanterna och våra fötter möttes på mitten.
- It's so quiet. Jag och tittade mig omkring i lägenheten. Det brukade inte vara såhär dött.
- Yeah Louis isn't home but I think he will be soon. Sa Harry och jag nickade.
- So why did you want me to come? Frågade jag för om det bara var något han ville säga skulle jag kanske inte behöva stanna så länge. Jag kände mig lite stressad över att veta att jag egentligen inte fick vara med vänner.
Harry skulle precis säga något när jag kände hur det kurrade i magen och strax därefter hördes ett knorrande ljud. Genast satte jag händerna för magen och Harry flinade åt mig.
- I think someone is hungry. Ändrade han sig och skrattade.
- Maybe... Svarade jag och såg oskyldig ut.
- Let's see what we have in the fridge. Sa han och kastade en kudde i ansiktet på mig innan han reste sig upp.
- Well that wasn't very necessary was it? Sa jag och försökte se arg ut men det misslyckades jag med eftersom Harry bara skrattade åt mig.
- Wow you weren't joking when you said you guys never go shopping for food. Sa jag när jag tittade in i kylskåpet som endast innehöll ett paket mjölk, juice, lite smör, pålägg och en coca cola flaska som säkert inte hade någon kolsyra kvar.
- Sorry but it's Louis turn to go food shopping this week. Skyllde Harry på.
- Yeah sure. Sa jag ironiskt och han log mot mig.
Efter att ha letat i några minuter hittade jag lite bröd och med hjälp av det som fanns i kylen lyckades jag skrapa ihop en macka. Jag tog lite juice i kylen och satte mig brevid Harry för att äta mitt mellanmål.
- Are you sure you're not going to eat anything? Frågade jag för jag kände mig lite taskig som satt där och åt medan han tittade på.
- No I'm good don't worrry. Svarade han.
Plötsligt hörde jag hur ytterdörren öppnades och hallen fylldes med röster. Jag mötte Harrys blick och både han och jag antog att det var Louis. Strax därefter kom ingen mindre än Louis in i köket tätt följt av en lång och smal tjej med långt brunt hår. Hon var riktigt vacker. Om hon inte redan var en modell så skulle hon definitivt kunna bli en. Jag skämdes nästan över mitt eget utseende när jag såg henne.
- Tiana! Ropade Louis glatt när han fick syn på mig. Han ställde ner påsarna han hade i handen på golvet och gick fram till mig.
- Louis! Härmade jag honom och han kramade om mig.
- Last time I saw you was when you were lying on our bathroom floor with your head in the toilet. Sa han och skrattade. Minnena från helgen kom tillbaka och jag ville bara glömma det som hänt. Nu blev jag även påmind om att jag hade utegångsförbud och egentligen inte borde vara här.
- Yeah please don't remind me of that. Sa jag och vi skrattade.
Precis som Harry hade sagt hade Louis faktiskt varit och handlat så började att plocka in varorna i kylen.
- I don't think we have met before. I'm Eleanor Louis girlfriend. Sa tjejen som hade kommit med Louis.
- Oh yeah they've mentioned you. Sa jag och tänkte efter vart jag hade hört hennes namn förut.
- I'm Tiana sa jag glatt och skakade hennes hand.
- Sorry about the mess but I was hungry do you mind if I finish this. Frågade jag och pekade på mackan jag precis börjat äta.
- No I don't mind at all enjoy your sandwich. Sa hon och satte sig ner mitt emot mig medan Harry och Louis hjälptes åt att packa in matvarorna.
- I told you it was Lou's time to go shopping. Sa Harry retsamt samtidigt som han ställde in saker i ett skafferi.
- Yeah sorry but I wouldn't believe that was true until I saw it with my own eyes. Svarade jag.
- Wait a minute. I was the one who forced Louis to buy some food because otherwise none of them would. Lade Elanor till. Så Harry hade alltså ljugit för mig. Det var bara av en ren slump som Louis hade handlat mat.
- Shhh you weren't suppose to tell her that. Sa Harry och höll pekfingret mot läpparna.
- Yeah now you made us look like complete useless teenage boys who can't cook. Sa Louis.
- That's exactly what you two are. Sa jag för att retas.
- No we're not! Sa både Harry och Louis samtidigt och alla började skratta.
- But seriously have you seen their fridge? Frågade Eleanor mig.
- Tell me about it. I was lucky enough to make a sandwich. Sa jag ocg höll upp mackan som snart var slut.
- Wow you have skills cause that must have been very difficult. Sa hon och vi skrattade.
- Yeah who knows, maybe I'll get food poisoned or something.
Jag och Eleanor satt och småpratade en stund och hon var verkligen en jättesnäll tjej. Vi kunde skratta ihop och hon hade ungefär samma humor som mig. Vanligtvis skulle jag ha varit blyg och inte sagt något mer än hej men det var otroligt lätt att prata med henne och det kändes tryggt att har Harry där. Det var som att han gjorde så att jag inte var lika blyg inför nya människor. Det kanske låter skumt men så var det.
Harrys perspektiv
Eleanor och Louis satt ute i vardagrummet medan jag och Tiana satt kvar i köket med varsin kopp te.
- You never answerd my question earlier. Why did you want me to come over? Frågade hon.
Det var den frågan jag hade undvikit för jag visste inte själv varför jag ville att hon skulle komma. Eller jo, den strösta anledningen var väl för att jag ville umgås med någon när jag ändå inte hade något att göra men varför jag hade valt just Tiana visste jag inte riktigt. Jag kunde lika gärna ha ringt killarna eller någon annan av mina vänner man jag hade valt Tiana. Det var något med henne som gjorde att jag ville umgås med henne. Hennes glada humör som alltid smittade av sig och hennes sätt att vara på. Hon var inte den som brydde sig så mycket om uteseende och hennes konstiga humor som jag inte förstod mig på ibland var också rolig. Att umgås med henne och att ha henne i min närhet gjorde mig lycklig helt enkelt. Visst, det var många av mina vänner som fick mig att må bra och känna mig lycklig men det kändes annorlunda med Tiana. Det var en känsla som inte riktigt gick att beskriva men jag tror att jag gillade den känslan.
- I just wanted to hang out with you. Svarade jag. För det var ju det jag ville. Det där med att hon gjorde mig glad och lycklig kanske jag inte skulle säga till henne rakt ut. Det skulle bara låta skumt.
- Are you finished? Frågade Tiana när vi hade druckit upp vårat te.
- Yup svarade jag och ställde mig upp för att plocka undan kopparna men Tiana hade redan hunnit före mig och tog båda kopparna för att ställa dem i diskmaskinen.
- You don't have to to that let me. Sa jag och sträckte mig efter kopparna men hon lät mig inte ta dom.
- No it's fine I'll do it. Sa hon och skjöljde först ur kopparna innan hon ställde in dem i diskmaskinen.
- Done! Sa hon och slog ihop händerna när hon var klar.
- Thanks but you didn't have to. Sa jag för det behövde hon verkligen inte.
- I know but I wanted to do it. Sa hon och sedan drog hon sin hand mot min axel. Jag förstod inte vad hon gjorde tills jag kände att det blev blött på axeln och då insåg jag att hon hade torkt av sin blöta hand på mig efter att hon hade sköljt av kopparna.
- Oh no you didn't. Sa jag och skynade mig till vattenkranen. Jag satte på vattnet och satte handen under så att den blev blöt så att jag skulle kunna hämnas genom att stänka vattnet på henne.
- No Harry please! Skrek hon när hon insåg vad jag skulle göra och så rusade hon ut ur köket. Jag sprang efter och kom ifatt henne i vardagsrummet. Hon sod på andra sidan soffan och Louis och Eleanor som satt där tittade förvånat på oss.
Jag sprang fram till Tiana och puttade ner henne i soffan och sedan skvätte jag vattnet jag hade på handen i ansiktet på henne. Snabbt sprang jag tillbaka till köket och hämtade mer vatten som jag sedan skvätte i ansiktet på Tiana.
- Harry please, stop! Skrek hon samtidigt som hon kravlade runt i soffan för att försöka komma loss ur mitt grepp. Men istället för att släppa taget började jag kittla henne. Hon började sprattla med hela kroppen och hon skrek och skrattade på samma gång.
- Stop it! Please I'm dying. Skrek hon samtidigt som hon försökte andas.
- Tell me who's the best person in the whole wide world first. Sa jag och log mot henne.
- Me it's me! Sa hon.
- I don't think so. Sa jag och fortsatte att kittla henne. Så lätt skulle hon inte få komma undan tänkte jag.
Tiana sprattlade så mycket så tillslut ramlade vi ner från soffan och landade på golvet vilket resulterade i att vi båda låg där och dog av skratt.
- You're weird. Skrattade Tiana och slog till mig löst på magen.
Både Eleanor och Louis satt där och skrattade de också även om vi kanske hade stört dem så tyckte de bara att det var kul. Jag reste mig upp och satte mig i soffan.
- Aren't you going to help me up? Hörde jag Tiana säga från golvet.
- Nope. Skrattade jag.
- Come on Harry is that how you treat a girl? Sa Louis.
- Yeah be nice to your girlfriend. Instämmde Eleanor. Vänta vad sa hon? Flickvänn?
Tiana reagerade ungefär likadant som jag och satte sig genast upp och mötte min blick.
- We're not together we're just friends. Sa Tiana och såg lite generad ut.
- Oh really, I thought you we're. I mean you totally act like a couple. Började Eleanor men blev avbruten av Louis.
- Awkward. Sa han samtidigt som han suckade och självklart blev det genast ännu mer pinsamt.
Som tur var ringde Tianas mobil och räddade situtationen från att bli ännu pinsammare än vad den redan var. Om det ens var möjligt.
Tianas perspektiv
Plötsligt hördes ljudet av min ringsignal och jag ursäktade mig för att svara. När jag såg att det stod att det var Tiff som ringde blev jag genast nervös. Tänk om planen skulle misslyckas och mamma och pappa kom på mig? Jag gick iväg en bit bort från de andra som satt i vardagrummet.
- Hey. Svarade jag och svalde hårt. Snälla säg inte att planen hade misslyckats.
- Hi you need to get your ass home right now. Sa Tiff bestämt.
- Why? Var det ända jag fick fram. Vad hade hänt nu?
- Mum and dad just called they can be home any second now so hurry up! Sa Tiff högt. Hennes röstläge blev alltid mycket högre än vanligt om det var något som bekymrade henne.
- Oh shit I'm coming. Svarade jag och kände hur stressen började komma. Mamma och pappa fick inte komma hem och upptäcka att jag inte var hemma.
- Yes and hurry up for god sake! Skrek Tiff innan vi lade på.
- Oh Tiana you're back! Sa Louis när jag kom in i vardagsrummet igen.
- Louis and El are making dinner and they were wondering if you wanted to stay and eat with us. Sa Harry och alla tre log mot mig.
- I'm sorry guys I really have to go home, but some other time maybe. Det kändes lite surt att jag inte kunde stanna men jag kunde inte riskera att bli påkommen med att ha smygit ut. Alla tre såg lite förvånade ut över att jag var tvungen att gå redan men jag kunde inte berätta varför.
- Oh too bad but you're very welcome some other time. Sa Louis och jag nickade tacksamt.
Jag sa snabbt hejdå till Louis och Eleanor innan Harry följde mig till dörren. Jag skyndade på med skorna och slängde snabbt på mig min jacka.
- Is something wrong? You look very stressed. Sa Harry fundersamt.
- No I'm fine everything is fine I just have to go home. Sa jag och öppnade dörren.
- Okay then see you soon. Sa han och jag nickade snabbt innan han stängde dörren. Eller det var nog mer jag som stängde dörren på honom för att jag sedan skulle kunna rusa ner för trapporna.
När jag kom ut på gatan började jag genast att springa hem. Som det lät på Tiff så var det krisläge och jag var tvungen att ta mig hem så snabbt som möjligt. Jag tittade hela tiden runt omkring mig för att var säker på att mamma och pappa inte skulle dyka upp i våran bil. Jag var nästan framme vid vårat lägenhetshus när jag såg en svart bil komma körandes runt hörnet längst ner på gatan. Jag var bara några få meter ifrån bilen men jag kunde ändå se vilka som satt i den. Det var mamma och pappa.
Vad kommer hända nu tror ni? Svaret får ni i nästa kapitel som kommer upp snart :)
Glöm inte att lämna en kommentar!
2013-05-20
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 38 Just do it
Previous
- What? Why? I'm sorry but it was totally your fault. Sa Laila. Laila var en sådan person som kunde säga nästan vad somhelst utan att jag blev arg för jag förstod hur hon tänkte och jag höll hlet klart med henne.
- Yeah I told him the same but he didn't want to listen. Sa jag och suckade.
- Boys confuse me sometimes.
- Yeah tell me about it. Sa jag.
Jag kände hur min mage kurrade och kom på att jag inte hade ätit något på hela dagen.
- You better go and eat something cause I heard your tummy scream for food through the phone. Sa Laila och skrattade.
- Yeah see you tomorrow. Sa jag och så lade vi på.
Tianas perspektiv
Jag satt och kluddrade på hörnet av min skrivbok medan jag lyssnade på genomgången som min mattelärare hade på tavlan. Algebra, kom igen det är inte ens särskillt svårt tänkte jag för mig själv när jag hörde hur en av min klasskompisar gjorde ett tappert försök att svara på en fråga som läraren hade ställt. Eftersom jag redan kunde det som han gick igenom lyssnade jag inte så värst noga och tänkte istället på hur tråkiga mina eftermiddagar skulle vara den kommande månaden eftersom jag hade utegångsförbud. Jag fick väl börja läsa någon bra bok för att hålla mig syselsatt eller något. Men jag var mest orolig för vad Tiff skulle hitta på. Skulle hon smyga ut och bryta mot reglerna än en gång eller skulle hon lära av sina misstag och stanna hemma? Det var frågan och om jag skulle vara ärlig så kunde jag inte säkert säga vad hon skulle göra.
När lektionen slutade sa mr.Parks som även var vår no lärare att han hade rättat förra veckans fysikprov. Det prov som jag hade fått sitta uppe och pluggat till långt in på småtimmarna dagen innan. Jag blev genast nervös över ifall jag hade blivit godkänd eller inte. Det var inte ofta jag hade den här känslan över att jag kanske inte hade klarat provet för jag brukade alltid bli mer än godkänd på de flesta prov. Jag såg hur mr.Parks delade ut proven till var och en och reaktionerna till resultet var olika. En del suckade lättat över att de hade klarat sig andra slog besviket näven i bordet över att de fick omprov. Till sist kom mr.Parks till bänken där Laila och jag satt. Han lade ner proven med baksidan uppåt framför oss. Sakta vände jag på pappret och mina ögon sökte sig upp till det högra hörnet där det stod ett F med rött bläck. Besviket vände jag mig till Laila för att se hur det hade gått för henne.
- Yes I passed! Sa hon lyckligt och log.
- I failed. Sa jag tyst. Det var ganska surt att jag inte hade blivit godkänd. De flesta andra skulle nog tänkt ''Äh det gör inte så mycket att jag inte blev godkänd. Jag gör omrpovet och så nöjer jag mig med det'' Men för mig var det annorlunda. Jag visste inte hur jag skulle reagera eftersom det aldrig hade hänt mig förut. Jag var den som pluggade stenhårt och verkligen fick ut något av det och nu insåg jag hur viktigt det faktiskt var att plugga ordentligt. Vad tänkte jag med egentligen? Det var inte en chans att jag skulle bli godkänd efter att ha pluggat kvällen innan provet. Jag tror det rätta ordet jag sökte var besviken. Jag var besviken på mig själv helt enkelt.
- Ah that sucks. It was a really difficult test though. Sa Laila och klappade mig på axeln.
- Some of you did really well and there were some failures. Sa mr.Parks när han hade delat ut alla prov.
- If you got an F you will redo the exam on friday but you can only get an E.
Jag suckade tyst för mig själv. Även om jag redan visste att man inte kunde få mer än ett E i betyg om man hade fått omprov så tyckte jag det var orättvist.
- I want you to show your parents the results and then bring it back to me for the next lesson. Understood? Frågade han och alla nickde.
- Good, that's it for today see you again tomorrow. Sa han tillslut och alla reste sig för att gå.
När jag var på väg ut ur klassrummet stoppade mr. Parks mig och bad mig stanna kvar en stund.
- Tiana I was very surprised when I saw your test result. You never get F's. Sa han och såg lite besviken ut.
- Yeah I know I forgot to study. Sa jag generat och kollade ner i marken. Den sämsta ursäkten någonsin.
- I see but hopefully this won't affect your final grade. Unless it happens again. Sa han sedan.
- It wont I promise. Sa jag.
- Good now study hard for the exam on friday and I'll see you tomorrow. Svarade han och log.
- I will. Goodbye mr.Parks. Svarade jag och strax därefter lämnade jag klassrummet.
Klockan var tre och som vanligt gick jag, Laila och Tiff hem från skolan tillsammans. Både jag och Tiff var lite deppiga eftersom vi visste att vi inte kunde gå ut och hitta på saker efter skolan. Laila måste ha märkt att vi var lite nere så hon pratade på om allt möjligt för att få oss på andra tankar. Jag kände hur det vibrerade i min mobil och märkte att jag hade fått ett sms.
Hi, have you finished school yet?
Stod det i ett sms från Harry.
Yup walking home with Tiff and Laila why are you wondering?
Svarade jag.
I was just wondering if you wanted to come over and hang out for a while.
Stod det i nästa meddelande. Jag suckade när jag hade läst det eftersom jag visste att jag inte kunde träffas.
- What's wrong Tiana? Frågade Tiff som måste ha hört min djupa suck.
- Read. Sa jag och höll upp mobilen mot Tiff som läste det sista Harry hade skrivit högt så att även Laila hörde.
- Isn't it kinda stupid to ask when he knows you're grounded? Sa Laila.
- The problem is that I haven't told him that I'm grounded. Sa jag och suckade igen.
- So what just tell him now. Sa Tiff.
- I can't cause then he will think it's his fault and it's not. Sa jag och tänkte på det Harry hade sagt till mig på telefon dagen innan. Att han var ledsen över det som hade hänt och bad om ursäkt för att jag hade fått skäll när det inte ens var hans fel.
- Oh I see you don't want him to feel guilty. Sa Laila och nickade förstående.
- Exactly so what should I tell him? Frågade jag.
- Tell him you're coming. Sa Tiff.
- What? No I can't we're grounded remember? Vad snackade hon om. Hade hon redan glömt att vi hade utegångsförbud eller tänkte hon att jag skulle smyga ut för det tänkte jag aldrig göra.
- Yeah tell him you're coming when you get home.
- So you're telling me to sneak out? I won't do that. Sa jag till henne som om hon var galen.
- Okay then. I was just giving you an opportunity to hang out with him but okay. Sa Tiff och ryckte på axlarna. Det var som att hon ville att jag skulle ångra mig. Hennes hemlighetsfulla blick gjorde mig nyfiken. Jag ville verkligen gå och träffa Harry men hur skulle jag kunna smyga ut?
- Not that I'm going to take your advice and sneak out or anything but how exactly should I do if I would sneak out? Frågade jag min syster och hon log mot mig.
- I have the most amazing plan. Sa Tiff och lät uppspelt.
- Look, mum and dad are working as always so to know that we're staying home all the time they will call on the house telephone every now and then to check if we're home. So if you sneak out I can stay home and answer when mum and dad are calling and they won't know you're out. Sa Tiff och lät stolt över att hon hade kommit på en så bra plan. Det lät som en ganska bra plan men skulle det fungera?
- Well it sounds like a pretty good plan. Sa jag och ryckte på axlarna.
- Don't you think it's a waste to not try such a good plan? Frågade Laila och höjde ögonbrynen. Det kändes som att de försökte få mig att smyga ut men jag kunde inte förstå varför. Självklart ville jag mer än gärna träffa Harry men jag vågade inte ta risken att smyga ut.
- No I'm not going to sneak out. Sa jag och var tydlig med vad jag ville.
- Oh come on Tiana! Försökte Tiff.
- No I don't even want to hang out with him. Flög det ur mig. Även om det jag sa inte var sant så var jag tvungen att säga så om de skulle sluta tjata någon gång.
- Wow stop it right there! You do want to hang with him we can see that all over your face. Sa Laila. Var det så uppenbart att jag ville träffa honom?
- Fine I really want to see him but I'm too scared to sneak out. Sa jag och suckade. Som alltid så var jag feg för att bryta mot regler.
- Tiana. Sa Laila och lade armen över axeln på mig.
- We can see that you want to go and hang out with Harry and now you have the chance. You might not be able to see him and the other boys for a whole month so just do it! And that last bit was the nike slogan. Sa hon sedan och jag kunde inte låta bli att skratta åt det sista hon hade sagt. Så typiskt Laila.
- Okay I'll do it. Sa jag. Hur svårt kunde det vara egentligen? Tiffs plan verkade ganska säker och jag behövde inte vara borta så länge.
Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel.
Long time no see.... Men här är i alla fall ett nytt kapitel. Jag vet att jag svarade på en kommentar att det skulle komma upp för flera veckor sedan men jag hade idétorka ett tag och fick inte riktigt ihop det. Nu är jag i alla fall back on track och förhoppningsvis kommer det upp ett nytt kapitel nu i helgen eller i början av nästa vecka. Ha det bra!
Förresten gillar ni den nya designen? :)
2013-04-22
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 37 Sorry for party rocking
Previous
Det var nog bäst att han gick hem innan det skulle hända något allvarligt.
- I'm sorry Harry I don't know what's gotten to his head. Sa jag när Harry skulle gå.
- It's not your fault but I'm sorry to say that I really dislike your dad.
- Don't be sorry he's a jerk.
- Tiana come here! Hörde jag pappa ropa. Jag suckade och gav Harry en hejdå kram.
- We'll talk later okay. Sa jag och han nickade innan han stängde dörren bakom sig. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick till vardagrummet beredd på att få en utskällning som jag sent skulle glömma. Snälla låt mig komma ur det här levande.
Tianas perspektiv
Så fort jag kom in till vardagrummet igen efter att ha sagt hejdå till Harry satte jag mig i soffan med en suck. Jag tittade ner på mina händer och undvek ögonkontakt. Alla satt där, mamma, pappa, jag och så Tiff. Men ingen sa någonting förrän pappa bröt tystnaden.
- I'm very disapointed on you both. Sa han och försökte få ögonkontakt med både mig och Tiff men jag skämdes. Jag skämdes över att jag hade låtit alkoholen ta över mig och över att jag hade gjort pappa besviken. Men jag var just nu mest arg på pappa över det han hade gjort mot Harry. Man kan inte anklaga oskyldiga männiksor sådär som han hade gjort.
- Aren't you going to say anything? Sa pappa frågande när det have varit tyst ett bra tag.
- Dad look I'm so sorry for what happened and I promise it won't happen again. I've learned my lesson. Sa jag och höll mig för pannan som ett tecken på att baksmällan var mitt straff för vad jag hade gjort igår.
- And nothing bad happened right? We got home safe thanks to Harry and the boys. Lade Tiff till. En våg av nervositet sköljde över mig när hon nämnde Harry för pappa.
- Wait a minute you're not getting away with this. That boy Harry was the one who invited you to the party right? Sa pappa med betoning på Harry. Jag och Tiff nickade till svar.
- So what? He wanted me to have fun for once and invited us to be nice. Slank det ur mig.
- I don't buy that. He wanted you to get drunk so he could take you home and use you for a one night stand. That's why he wanted you to come. Sa pappa argt. Hur kunde han tro så om Harry? Visste han inte vem det var han talade om?
- How can you sit there and say that about a person you don't even know? You can't just blame him for something he never would do. Sa jag för jag visste att Harry aldrig skulle göra något sådant. Vart hade han fått det ifrån?
- Well what do we have here then? Sa pappa och tog upp tidningen som låg på soffbordet. Han höll upp första sidan så att jag skulle se.
Det varen paparazzibild på Harry och två tjejer i korta klänningar utanför en nattklubb. '' Heartbreaker Harry Styles and his girls for the night'' Stod det med stor text över bilden. Jag fnös åt bilden. Inte en chans att jag skulle tro på det där. Jag kände Harry och visste vilken snäll och trevligt kille han verkligen var. Varför skulle jag tro på något som en tidning skrivit bara för att få fler läsare?
- Really dad? That's bullshit. I know Harry he would never do that. You can't believe in everything the papers write these days. Sa jag. Jag fattade inte hur han kunde tro på något sådant.
- I saw how he looked at you last night when you got home and he was about to follow you in to the bathroom when I told him to leave. Sa pappa som fortfarande var helt säker på att Harry var en player.
- He was just trying to help her cause she was drunk for god sake! Sa Tiff till mitt försvar.
- What do you know you we're too drunk to even stand up. Fräste pappa tillbaka.
- At least I had fun. Something you don't know about. Sa Tiff till pappa.
- You both promised to have fun without alcohol and that means you promised not to drink. And what do you do? You get home drunk in the middle of the night with some guy who clamis to be your friend. Sa pappa och skakade på huvudet.
- Harry is our friend and he just wanted to help us that's it. Sa jag för att jag var så trött på att pappa inte trodde att jag kände Harry.
- He was rude and insulted me you can't do that to an adult. How can you call him a friend? Sa pappa och slog näven i bordet så att mamma som satt brevid hoppade till.
- He only stood up for himself because you were rude to him. You started all this dad not Harry. Hörde jag mig själv skrika. Jag hade aldrig skrikit så till pappa förut men jag ver verkligen arg och det kändes skönt på något sätt att få ut alla känslor.
- This isn't about Harry this is about you two. How am I ever going to be able to trust you again? Sa pappa för att byta ämne och även han började höja rösten.
- Maybe you should stop treating us like kids and make up rules for everything. Sa Tiff surt.
- Okay if that's what you want fine. But I'm not doing that until you stop acting like kids. Det syntes på pappa att han var arg på oss och jag var faktiskt lika arg på honom som han var på mig.
- I'm not going to argue with you more now but you're both grounded for a month and you're not allowed to see any friends. Sa pappa och tittade på mamma som höll med. Precis som jag trodde, utegångsförbud i en månad.Det gjorde inte så mycket för mig eftersom jag nästan alltid brukade vara hemma men att vi inte skulle få träffa några vänner betydde ingen Laila eller killarna på en hel månad. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa Laila och prata med henne om vad som hände på festen. Även om jag helst ville glömma allt som hade med festen att göra så hade jag faktiskt haft väldigt kul. Innan jag blev för full förstås. Tiff som nästan alltid träffade sina vänner ute på stan och liknande tog det inte lika bra som jag.
- What! Dad please you know I'm always with my friends after school and stuff you can't force me to stay here.
- You should've thought about that before you broke the ruels. Sa pappa nöjt.
- You're only allowed to go to school and back and you can't have friends around, get it? Sa han sedan och tittade allvarligt på oss. Jag mötte Tiffanys sura blick och det syntes på henne att hon hatade pappa just nu.
- Come on girls it's just for a month it could be worse. Sa mamma och försökte muntra upp oss.
- Do we have a choice? Sa Tiff.
- No excatly we don't and I'm so sick of you treating us like babies. Fortsatte hon när det hade varit tyst ett tag.
- We're not doing this to be mean you know. We just don't want anything bad to happen to you and no matter what you'll always be our little girls. Sa mamma lugnande.
- Exactly we can't let anything happen to you. Sa pappa och försökte stryka min kind men jag hejdade hans hand. Jag var arg på honom för det han hade sagt om Harry och så lätt skulle jag inte förlåta honom.
- I'm going to bed. Sa jag och reste mig upp ur soffan.
- Me too. Sa Tiff och gjorde som jag.
- But it's 2pm in the afternoon. Sa mamma och kollade på klockan.
- Let them go they need some rest. Hörde jag pappa säga till mamma när jag hade lämnat rummet.
När jag vaknade efter att ha sovit i några timmar märkte jag att jag hade fått massa sms och några missade samtal från både Laila och Harry. Jag bestämde mig för att ringa till Harry först. Han svarade nästan direkt så jag antog att han inte var upptagen med något.
- Hi you called earlier but I was asleep. Sa jag när han hade svarat.
- Yeah I just wanted to check on how you're doing. Sa han glatt.
- I'm feeling better it's just my dad. Suckade jag.
- What's wrong? Frågade han och lät lite orolig på rösten.
Jag berättade allt pappa hade sagt om Harry och om det som stod i tidningen.
- Tiana please don't believe what's written in the paper it's all lies. I would never do that you know that right? Sa han och det lät som att han var rädd att jag skulle tro på det tidningen sa.
- No of course I don't beieve it. You're not like that.
- Good and I'm sorry. I shouldn't have tried to push you to go to the party if you didn't want to. Vänta lite vad sa han just?
- Oh no don't be sorry I had fun and that's what you wanted me to have. Sa jag. Han skulle inte behöva känna sig skyldig i detta. Att jag blev full och gjorde min pappa besviken hade inget med honom att göra.
- But I was the one who made your dad upset when I tried to follow you in to the toilet last night and you got in trouble. Sa Harry.
- You triend to help me and that's what my dad doesn't understand. I don't even know what's wrong with him. Sa jag och suckade vid tanken på min pappa.
- Yeah at least know that I'm very sorry if I've caused any trouble for you. Sa han.
- You haven't everything is fine. Sa jag utan att nämna något om utegångsförbudet. Jag visste inte varför men jag ville inte få honom att känna sig skyldig till att jag hade fått utegångsförbud. Även om han inte var skyldig så skulle han känna sig det det visste jag för han var en sådan person. Så det var nog bäst att inte säga något.
- Okay if you say so. Sa han och lät genast lite gladare.
- Yeah I have to go now my head still hurts. Sa jag och vi sa hejdå till varandra.
När jag hade lagt på samtalet med Harry ringde jag till Laila.Hon berättade att hon hade sovit i soffan hos Harry och Louis och att hon sedan hade fått skjuts hem av Louis. Hennes föräldrar hade varit oroliga men hon ljög och sa att hon hade sovit hos mig så hon hade inte fått något straff och jag önskade att jag hade gjort det samma. Jag berättade om allt som hade hänt det senaste dygnet och Laila tyckte synd om mig och Tiff som hade utegångsförbud.
- What am I going to do now when I can't hang out with you for a month? Sa hon när jag hade berättat om utegångsförbudet.
- I don't know. It sucks that we'll only be able to hang out in school. Sa jag och suckade.
- Have you talked to Harry? Fågade hon.
- Yeah I called him earlier and told him what happened and he said he was sorry for getting me in trouble. Sa jag.
- What? Why? I'm sorry but it was totally your fault. Sa Laila. Laila var en sådan person som kunde säga nästan vad somhelst utan att jag blev arg för jag förstod hur hon tänkte och jag höll hlet klart med henne.
- Yeah I told him the same but he didn't want to listen. Sa jag och suckade.
- Boys confuse me sometimes.
- Yeah tell me about it. Sa jag.
Jag kände hur min mage kurrade och kom på att jag inte hade ätit något på hela dagen.
- You better go and eat something cause I heard your tummy scream for food through the phone. Sa Laila och skrattade.
- Yeah see you tomorrow. Sa jag och så lade vi på.
Jag fick värsta skrivar rycket och kände att jag var tvungen att lägga upp ett nytt kapitel så här har ni. Hoppas det duger. Glöm inte att kommentera! :)
- Nathalie
2013-04-17
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 36 Trouble trouble trouble
- Thanks. Sa jag.
- You don't have to say thanks to me for calling you a raccoon. Sa Harry och jag skrattade lite.
- No I mean thanks for looking after me and helping me with everything. It means a lot to me. Sa jag.
- Hey that's what friends are for. And besides I enjoy taking care of you. Sa han och log.
Jag kände hur jag började rodna lite. Jag visste inte varför men på något sätt fick han mig att rodna när han tittade på mig med den där blicken.
Tianas perspektiv
Nästa dag vaknade jag av att jag hade fått en rejäl huvudvärk. Hela huvudet bultade och allt jag ville göra var att linda en stor kudde runt huvudet. När jag hade vaknat till efter en stund märkte jag att jag inte låg i min egen säng utan jag låg i soffan i vårat vardagsrum. Jag satte mig upp i soffan och kliade mig i mitt ruffsiga hår. Jag hade fortfarnade klänningen från kvällen innan på mig och jag antog att jag såg hemskt ut. Tur att ingen såg mig. När jag hade suttit i soffan ett tag och försökt komma tillbaka till verkligheten märkte jag att Tiff låg och sov på golvet framför soffan. Hon måste ha ramlat ner från den inatt tänkte jag. Men vart var Laila? Hon hade ju också varit med igår och hur hade jag hamnat här? Minnena från gårdagen var helt suddiga och så fort jag ansträngde mig för att försöka komma ihåg något gjorde det bara mer ont i huvudet. Var jag verkligen så full igårkväll att jag inte skulle komma ihåg någonting dagen efter. Full, det kändes ganska konstigt att tänka att jag hade varit full. Full som i ''att ha varit påverkad av alkohol''. Jag som aldrig trodde att något sådant skulle hända mig. Plötsligt slog det mig att jag hade lovat pappa att inte dricka något och absolut att inte bli full. Eller både Tiff och jag hade lovat det men vem som helst visste att Tiff inte skulle tänka på reglerna i första hand. Men jag. Jag som var den lugna och snälla typen hade gjort helt tvärt emot. Undra om mamma och pappa hade märkt något när vi kom hem. Om de hade det så låg jag väldigt risigt till. Jag vågade inte ens tänka på hur arga mina föräldrar skulle bli.
Jag gick ut i köket för att hämta en huvudverkstablett och ett glas vatten. På väg till vattenkranen såg jag att det låg en lapp på köksbordet. På lappen stod det att mamma och pappa hade åkt iväg för att göra några ärenden och att de skulle vara hemma till lunch. Klocka var nu halv ett och mamma och pappa hade inte kommit hem än så de skulle säkert komma vilken sekund som helst och när de väl hade kommit hem var jag säker på att både jag och Tiff skulle få världens utskällning. Jag hade en gnutta hopp inom mig om att våra föräldrar inte hade märkt när vi kom hem inatt och på så sätt inte visste att vi hade varit fulla utan bara trott att varit trötta och däckat i soffan med kläderna på. Men det kändes för bra för att vara sant. Snart skulle mamma och pappa komma hem till lägenheten och sina döttrar som såg ut som två bakfulla tvättbjörnar bara för att de inte kunde följa en enda regel. Jag var säker på att de skulle ge oss utegångsförbud eller något liknande.
Efter att jag hade tagit min huvudverkstablett och bytt om till mjukisbyxor och ett linne väcktes jag ur mina tankar av att det ringde på dörren. Jag gick till ytterdörren för att öppna och jag var helt säker på att mamma och pappa skulle stå på andra sidan. Men till min förvåning möttes jag av ett brett leende tillhörande en kille med brunt lockigt hår som alltid såg så fluffigt ut. Med andra ord så var det Harry, om ni inte redan hade listat ut
det.
- Good morning. Sa han glatt.
- What are you doing here? Frågade jag och höll mig för huvudet som hade börjat göra ondare tack vare dörrklockans ljud.
- I figured you would have a really bad hangover today so I thought I'd come and check how you're feeling. Inombords så log jag av tanken på att han hade kommit över för att se hur det var med oss. Det var verkligen omtänksamt av honom. Men skulle jag riskera att släppa in honom när mina föräldrar kunde komma hem när som helst?
- I have ice cream. Sa han och viftade med en påse framför mig. Okej det avgjorde saken. Glass var precis det jag behövde just nu.
- Okay come on in. Sa jag och visade honom in.
- So you really don't remember anything from last night? Sa Harry när vi hade satt oss i soffan.
- No it's just a big black hole. Sa jag samtidigt som jag åt av glassen han hade haft med sig.
- Okay do you want me to tell you what happened or? Frågade han mig och jag nickade.
- Please do cause I don't have a clue on how we got home and everything. Sa jag.
Harry nickade och började berätta hur han hade hittat mig och Laila inne på toaletten hemma hos Andy och att jag sedan spydde hemma hos han och Louis. Tydligen så hade Louis, Niall, jag, Tiff och Laila varit så fulla så att Zayn, Liam och Harry hade varit tvugna att hjälpa oss hem. Zayn hjälpte Niall och Harry hade följt mig och Tiff hem. Laila hade somnat i soffan hemma hos Harry och Louis och eftersom de inte visste vart hon bodde och jag och Tiff inte var helt klara i huvudet hade de låtit henne vara. Jag kände hur jag skämdes när Harry berättade allt jag hade gjort. Jag måste ha varit en sån börda för både honom och killarna.
- I'm sorry for being so annoying last night. Sa jag och kände hur mina kinder blev röda. Harry skrattade bara åt mig och jag föstod inte varför.
- What? Sa jag förvirrat.
- You said the exact same thing last night. Sa han.
- Oh well I can't remember that. Sa jag samtidigt som jag ryckte på axlarna.
- So did you get grounded or what? Frågade han sedan.
- No or not yet. My parents went out this morning and they haven't got back yet. Svarade jag. Då kom jag på att jag kunde fråga Harry ifall mamma och pappa hade märkt när vi kom hem.
- Did they wake up when we got home? Frågade jag.
- Well Tiff screamed cause she hit her foot on something and just when I was about to leave your dad came out of the bedroom. Åh nej. Det var just det jag var rädd för.
- Then what happened? Frågade jag.
- You ran to the toilet to throw up again and I went after to help you but your dad forced me away and told me to go home so I did. Sa Harry och mötte min blick. Det tog ett tag att ta in vad han hade sagt.
- Oh god Harry I'm sorry for that was my dad rude to you?
- No it's okay. Sa han och ryckte på axlarna men jag junde se att det var något han inte berättade.
- No it's not tell me, was he rude to you?
- I wouldn't call it rude but he screamed at me to go home and that it was my fault that you and Tiff were drunk. Sa han och jag kunde inte tro mina öron. Hur kunde min pappa tro att det var Harrys fel att jag och Tiff var fulla?
- No way that's so rude. He doesn't have any right to scream at you and blame you for something me and Tif did. He should've thanked you for helping us to get home safe.
- I told you it's okay.
- No it's not Harry I can't believe he did that to you. Sa jag upprört. Det lät inte som något min pappa skulle göra. Hade han inte känt igen Harry? De hade ju trots allt träffats förut den där dagen då vi skjutsade hem killarna från flygplatsen.
- Can you please shut up. Hörde jag Tiff mumla från golvet där hon låg. Jag som hade glömt att hon låg där blev livrädd när det plötsligt kom ljud från golvet och Harry skrattade åt min realktion.
- Good morning to you to. Sa Harry till Tiff som nu hade satt sig i soffan.
- Man my head hurts so bad. Sa hon och gnuggade sig ansiktet.
- Welcome to the club. Sa jag och gav henne en sked så att hon också kunde äta av glassen som nästan var slut.
- Oh my god, how come I don't remember anything of that. Sa Tiff när både Harry och jag hade berättat för henne vad som hade hänt kvällen innan.
- Cause you were drunk the whole time. Sa Harry och tittade på henne som om det var det mest självklaraste.
- But you drank too, weren't you drunk? Sa Tiff och såg förvirrad ut.
- I can't say I was hundred percent sober but I wasn't as drunk as you two. Svarade han.
- Well we will get grounded, for sure. Sa Tiff och lutade sig tillbaka i soffan.
Plötsligt hörde jag hur en nyckel som vreds om i låset och min blick riktades mot ytterdörren. Snart hördes mammas och pappas röster i hallen och jag tittade på Harry och Tiana. Juste Harry var ju här. Shit undra vad pappa skulle säga han som hade skällt på Harry för ingenting egentligen. Jag mötte Harrys lugnade blick och tog ett djupt andetag.
- We're ho.. ropade mamma men hejdade sig när hon såg att vi satt i vardagsrummet så hon inte behövde skrika.
- Oh did I interrupt you guys? Frågade hon när hon hade kommit in i vardagsrummet.
- No we were just talking. Svarade Tiff och log.
- Okay and who is this? I believe we haven't met before. Sa mamma och gick fram till Harry för att hälsa.
Harry ställde sig upp och skakade min mammas hand.
- Mum this is Harry. He's our friend who lives across the street. Sa jag till mamma.
- Oh so this is Harry. I've heard a few things about you. Sa mamma och log mot Harry.
- I have this feeling that I've seen you before but I can't remember where. Sa mamma fundersamt. Vi hade pratat om Harry och killarna förut men jag hade inte nämt att de var ett känt pojkband. Jag vet inte riktigt varför men jag var rädd att hon skulle se dem på ett anorlunda sätt då.
- That might be because I'm in a pretty famous boyband. Svarade Harry artigt. Han visste verkligen hur man skulle visa respekt för folk.
- Yeah haven't Tiana told you about that. One Direction? Sa Tiff.
- Yes I've heard about them on the radio a lot. Svarade mamma och nickade. Änn så länge hade hon inte skällt ut oss men det var antagligen för att Harry var här. Efter några minuter kom även pappa in i vardagsrummet men han såg inte lika glad ut som mamma. Även om mamma säkert var arg på oss så syntes det inte lika väl som på pappa. Hans blick var sammanbiten och han hade inte ens hälsat, vilket var ett tydligt tecken på att han var arg.
- Dad this is Harry he's our friend who lives across the street. Sa Tiff när pappa hade kommit in i vardagsrummet. Han tittade på Harry som log svagt.
- You mean the boy who took you to that party and made you drink so you got drunk. Sa pappa men en arg ton i rösten. Mitt hjärta hoppade till. Hur kunde han säga något sådant? Min pappa som alltid var så snäll.
- No dad it wasn't his fault okay. Sa jag och tittade på Harry som undvek ögonkontakt.
- Yeah it was our own fault you don't have to be so rude. Sa Tiff som nu hade vaknat till ordentligt.
- Oh really because I saw how you two were last night and you would never get that drunk if it wasn't because of somebody else. Some guy who claim to be your friend but only want you to get drunk so he can get laid. Sa pappa och lät ännu mer upprörd.
- Take it easy Dan he's just a kid. Sa mamma och försökte lugna ner pappa.
- Wait what? Let me tell you something sir. I would never do that to someone and especially not to Tiff and Tiana who are two of my best friends. It's sad that you think like that about teenage boys because everyone aren't like that. You can't come here and blame me for something I would never do. Sa Harry och nu var även han upprörd. Fast det kunde jag förstå jag menar vem vill bli behandlad sådär? Jag kände inte igen Harry när han var upprörd. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag bara satt där och tittade på.
- That's it. You clearly don't have any respect for adults. I don't want you in my home so I think you should leave. Röt pappa och pekade mot dörren. Det var nästan läskigt. Varken jag eller Tiff hade sett pappa så arg förut och Harry såg rasande ut han med.
- Well okay then but remember I only respect people who give me their respect back and it's hard to believe that this man raised these nice and polite girls. Sa Harry och pekade på mig och Tiana. Sedan gick han ut till hallen för att ta på sig sina ytterkläder. Jag gav pappa en ''vad var det där bra för'' blick innan jag följde Harry till dörren. Det var nog bäst att han gick hem innan det skulle hända något allvarligt.
- I'm sorry Harry I don't know what's gotten to his head. Sa jag när Harry skulle gå.
- It's not your fault but I'm sorry to say that I really dislike your dad.
- Don't be sorry he's a jerk.
- Tiana come here! Hörde jag pappa ropa. Jag suckade och gav Harry en hejdå kram.
- We'll talk later okay. Sa jag och han nickade innan han stängde dörren bakom sig. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick till vardagrummet beredd på att få en utskällning som jag sent skulle glömma. Snälla låt mig komma ur det här levande.
Kapitel 36! Jag har snart haft den här bloggen i ett år och jag är bara på kapitel 36. Känner att jag är väldigt dålig på att uppdatera... Men jag hoppas att någon läser i alla fall någon som har väääääldigt mycket tålamod. Glöm inte att kommentera :)
- Nathalie
2013-03-31
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 35 Breaking the rules part 2
- Cheers to Tiana for breaking the rules for once! Ropade Tiff och alla höjde sina glas och skålade. Till och med jag hade alkohol i glaset denna gång utan att bry mig om vad pappa hade sagt. Även om jag hade brutit mot reglerna täkte jag ju inte bli full. Jag skulle dricka lagom mycket.
Harrys perspektiv
Klockan var nästan fyra på natten och det var fortfarande fullt ös på festen. En del hade börjat bli lite för fulla och gått hem eller så hade de bara gått och lagt sig i soffan ett tag. Jag tittade bort mot soffan där jag såg Tiff och Zayn ligga och sova i varsin ände utav den stora soffan. Jag skrattade lite åt tanken på hur de kunde sova när ljudet av musik pupmades ut på högsta volym ur högtalarna. Det slog mig att det kanske var dags att gå hem för även jag började känna mig lite trött och mina ben kändes vingliga. Jag hade druckit en hel del så det var nog inte så konstigt att jag kände mig snurrig. Jag bestämde mig för att samla ihop alla så att vi kunde åka hem.
- Liam! Ropade jag när jag fick syn på honom i andra änden av rummet.
Han vände sig om när han hörde sitt namn och när han såg mig gick han fram till mig.
- What's up. Sa han när han kommit fram.
- I think it's time to head home. Sa jag och pekade mot soffan där Tiff och Zayn låg och sov.
- Yeah you're right let's find everyone else. Sa han och jag nickade.
- I'll go get the girls and you find the rest. Sa jag innan vi delade på oss för att hitta våra vänner.
Jag började leta efter Tiana och Laila som jag inte hade sett på ett tag. Det oroade mig lite att jag hade tappat bort dem eftersom Laila inte var helt nykter när jag sist såg henne och Tiana hade börjat dricka lite smått. Jag gick i en korridor där det fanns tre dörrar. En ledde till sovrummet, en till arbetsrummet och den trejde dörren ledde till badrummet. De måste vara i ett av rummen tänkte jag och skulle precis öppna dörren till sovrummet när jag hörde ljud komma ifrån badrummet. Jag öppnade dörren till badrummet och där hittade jag vad jag hade letat efter. Tiana satt på alla fyra med huvudet riktat ner mot toaletten och Laila stod bakom och höll upp hennes hår och klappade henne på ryggen. Laila vände sig om när hon märkte att jag hade öppnat dörren.
- Harry. Sa Laila förvånat när hon såg mig.
- Hi is everything alright? Frågade jag. Jag insåg snart att det var en väldigt dum fråga eftersom jag själv kunde se att allt inte var så bra.
- I think Tiana drank a little too much. Sa hon och klappade Tiana på ryggen.
Jag tittade på Tiana som satt med huvudet mot det stängda toalettlocket.
- How are you feeling? Frågade jag samtidigt som jag satte mig ner på huk brevid henne.
- Not too good. Sa hon utan att titta upp.
- Why is this happenig to me Harry what have I done? Nästan skrek hon.
- You're just drunk Tiana. It's nothing to worry about you will be okay. Sa jag.
- I feel like shit. Sa hon och det märktes verkligen att hon var full.
- Oh no. Sa hon och öppnade toalettlocket och spydde ner i toaletten.
Jag tyckte synd om henne som behövde bli såhär full första gången hon provade alkohol.
- I think it's time to go home. Sa jag och hon nickade.
Jag hjälpte Tiana upp från golvet och vi gick ut för att hitta de andra.
Tianas perspektiv
- Schhhh be quiet. Hörde jag Liam säga samtidigt som vi gick upp för trappan i killarnas hus.
Anledningen till attt han hade sagt åt oss att vara tysta var för att jag, Laila, Tiff, Louis och Niall var ganska fulla och vi skrattade hysteriskt åt saker som inte alls var kul. På vägen hem hade jag på något sätt fått en massa ny energi och kände mig inte lika dålig som förut. Plötsligt kände jag hur jag tappade fotfästet i trappan och jag snubblade framåt vilket måste ha sett ganska så roligt ut efter som Laila, Tiff, Louis och Niall började skratta. Liam som gick bakom mig hjälpte mig upp och höll sedan i mig medans vi gick.
Vi kom in i Harry och Louis lägenhet och jag gick raka vägen in till vardagsrummet och damp ner i soffan, tätt följt av Tiff och Laila. Louis gick in på toaletten men kom genast ut igen när han hade märkt att han hade gått till fel rum. Harry och Liam skrattade åt att han var så förvirrad.
- Wow Lou you're totally wasted. Sa Harry och hjälpte Louis att hitta till sitt eget rum. Jag hörde hur Louis slängde sig ner i sin säng och sedan kom Harry ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
- Niall what are you doing? Sa Zayn till Niall som stod lutad mot väggen och sov.
- Shut up mum I'm sleeping. Mumlade Niall.
- Okay you have to get some sleep. Sa Zayn och gick till Niall för att hjälpa honom hem.
- Bye guys I'm going to help mr. Sleepyhead here to get home safe. Sa Zayn och vi sa hejdå till dem.
Jag satte mig upp i soffan och kände hur magen kurrade.
- Do you guys have anything to eat? I'm starving. Sa jag och höll mig för magen.
- Take this. Sa Harry och kastade ett äpple till mig som jag oväntat kunde fånga.
Efter att jag hade ätit upp äpplet kände jag hur det knöt sig i magen.
- No no no no no. Sa jag samtidigt som jag sprag till toaletten.
Jag öppnade toalettlocket och spydde upp äpplet. Den sura smaken av spya satte sig i munnen och det brände i hela halsen. Mina ögon blev vattniga och jag satte mig ner vid toaletten. Jag tryckte på spolarknappen så att jag slapp se resterna av mitt äpple som låg i toaletten.
- Tiana? Sa Harry och knackade på dörren innan han kom in.
- How are you? Frågade han.
- Not good. Sa jag och drog upp knäna till hakan. Jag skämdes över att han var tvungen att se mig såhär och att jag hade blivit såfull. Jag hade säkert varit jätte jobbig och killarna hade varit tvugna att ta hand om mig. Av någon anledning började jag gråta men jag hade ingen aning om varför. Det var antagligen alkoholen som gjorde att mina kännslor blev så straka.
- Hey come here. Sa Harry och satte mig bevid mig och kramade om mig.
- I'm sorry. Mumlade jag samtidigt som jag torkade bort några tårar.
- Sorry for what? Frågade han.
- For getting so drunk and being a pain in the ass for you and the boys.
- It's not your fault Tiana you were just having fun and that's why I wanted you to come to the party. Sa han och torkade bort några tårar från min kind med sin tumme.
Plötsligt började jag skratta.
- Why are you laughing? Frågade han.
- Cause I porbably look like shit and we're sitting on a bathroom floor next to a toilet for the second time tonight. Sa jag hon han log det där leendet som bara Harry kunde. Hans leende fick mig alltid på bra humör och jag kunde inte låta bli att le tillbaks.
- No you don't look like shit just like a raccoon.
- What? Sa jag och reste mig upp för att kolla i spegeln.
Jag mötte mitt förvånade ansikte i spegeln och precis som Harry sa så hade jag mascara under ögonen så att jag såg ut som en tvättbjörn.
- Oh my god I look awful.
- You're a cute raccoon. Sa Harry och ställde sig upp brevid mig.
- Thanks. Sa jag.
- You don't have to say thanks to me for calling you a raccoon. Sa Harry och jag skrattade lite.
- No I mean thanks for looking after me and helping me with everything. It means a lot to me. Sa jag.
- Hey that's what friends are for. And besides I enjoy taking care of you. Sa han och log.
Jag kände hur jag började rodna lite. Jag visste inte varför men på något sätt fick han mig att rodna när han tittade på mig med den där blicken.
Äntligen ett nytt kapitel! Blev inte helt nöjd med slutet men jag hoppas det duger. Jag kan också passa på att berätta att en ny design är på väg och kommer upp snart. Kommentera gärna! :D
- Nathalie
2013-03-03
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 35 Breaking the rules part 1
Jag gav Zayn som stod bakom mig en osäker blick och han mimade '' Go for it '' och log. Sakta började jag röra lite på kroppen i takt till musiken. Plötsligt kom Tiff från ingen stans och tog tag i mina händer och höjde upp dom i luften.
- Come on Tiana. Don't be shy! Sa hon och log och jag började svänga runt med armarna.
Efter ett tag kom även Niall, Louis och Harry och dansade med oss och snart dansade vi för fullt och för första gången den kvällen hade jag faktiskt kul.
Tianas Perspektiv
Vi dansade i nästan en timme utan att lägga märket till att tiden flög iväg. Allt eftersom minutrarna gick började jag slappna av mer och mer och var inte längre lika blyg och osäker. Jag stod i en stor klunga av dansande ungdomar där de flesta var berusade. Jag var nog fortfrande den ända som inte hade druckit något annat än vatten på hela kvällen. Jag stod och dansade brevid Louis som hoppade upp och ner i takt till musiken. Han tittade på mig och jag log mot honom. Det syntes att han hade drukit en hel del eftersom han inte riktigt hade koll på balansen. Plötsligt svajade han till lite men som tur var stod Liam tillräckligt nära för att Louis skulle kunna ta tag i hans axel och få balans igen.
- Wow take it easy mate. Hörde jag Liam säga samtidigt som han klappade Louis på ryggen. Trots att Liam hade druckit var han inte alls full vilket kändes lite skönt på något sätt. Han var så omtänksam och såg alltid till att alla mådde bra.
När jag kände mig trött efter allt dansande bestämde jag mig för att ta en liten paus. Jag kollade mig omkring i rummet sökandes efter Laila och Tiff men jag kunde inte hitta dem. Istället gick jag till soffan där jag såg att Harry och Niall satt tillsammans med några fler som jag inte visste vilka de var.
- Hi Tiana. Sa Niall glatt när han såg mig. Han lät extremt glad i rösten och såg överdrivet glad ut. Jag antog att det var alkoholen.
- Hey,have you seen Laila and Tiff? Frågade jag och Niall skakade på huvudet.
- No, last time I saw them they were on the dacefloor with you. Sa han och jag nickade.
- I think they went to the kitchen to get some more drinks. Hörde jag Harry säga. Bra, mer alkohol tänkte jag för mig själv och suckade.
- Okay I'll go have a look there then. Sa jag och log. Jag kände en hand runt min handled och vände mig om.
- Wait, I'll go with you. I need something to drink. Sa Harry och jag nickade.
Bara några meter ifrån köket kunde man höra Tiffany och Lailas välbekanta fnittriga röster och när vi väl kom in i köket stog de där och vek sig av skratt. Jag kunde inte hjälpa att skratta åt dom.
- Tiana! Ropade Laila och gick mot mig på vingliga ben.
- Hi, what's so funny? Frågade jag henne.
- Jack here just told us a this really hilarious story. Sa Tiff och pekade mot killen som stod brevid henne. Jag log mot honom och han log tillbaka.
Harry som hade följt med mig gick till bordet där drickat fanns och tittade på de olika dryckerna. Han tog en av glasflaskorna på bordet som jag antog var en ölflaska.
- Do you want something Tiana? Frågade han och tittade på mig.
- No thanks. Water is just fine for me. Svarade jag och log mot honom.
- Omg Tiana you have to taste this fruit drink! It's amazing. Sa Laila plösligt och drog med mig bort till bordet där Harry och några fler ungdomar stod.
- Here try this. Sa Laila och gav mig en plastmugg med en gul vätska i.
Jag tog emot muggen och luktade försiktigt på innehållet. Det luktade faktiskt inte så mycket alkohol som jag trodde det skulle göra.
En tjej som jag inte kände kom till bordet och tog en likadan drink som jag höll i. Hon halsade allt på en gång och ställde sedan ner glaset på bordet. Jag såg att hon tittade på Harry och han log mot henne.
-Excuse me could you please give me that drink over there. Sa hon och pekade på ett glas som stod precis vid Harry.
- Yeah sure. Sa han och gav glaset till tjejen.
- Cheers, sa hon när hon fick glaset och de skålade. Hon gjorde samma sak igen och tömmde glaset på dess innehåll utan att göra en min.
- Wow that's quite strong stuff you've got there. Sa Harry imponerat.
- And I'm quite a strong girl. Sa hon och blinkade med ena ögat på ett flörtigt sätt.
- Have you even tasted your drink yet? Frågade Laila mig.
- I'm not sure I will like it. Sa jag och tittade ner på muggen i min hand.
- Well then you can give it to me. Sa tjejen som jag inte visste namnet på. Det fanns massa olika drinkar på bordet så varför ville hon ha just den som jag höll i?
- Why do you want her drink? There's loads of drinks here. Sa Laila som att hon hade läst mina tankar.
- I don't know, but she haven't touched it and I think it's a waste if she won't drink it. Then it's better to give it to me. Sa hon.
- I mean you clearly aren't as strong at drinking as I am. Sa hon självsäkert innan hon tog ännu en plastmugg från bordet och drack allt på en gång. Det var som att hon gjorde allt för att provocera mig och visa att hon var bättre bara för att hon kunde dricka så mycket. Hennes attityd var hemsk och jag absolut hatade människor som hon.
- I don't have a problem with drinking I just prefer being sober. Sa jag lugnt.
- Yeah that's right and if she hadn't promised her dad not to drink tonight she'd drink even more than you. Sa Laila som stod brevid mig.
- Oh so you're a daddys girl who does everything right and follow every single rule. Aw that's cute. Sa hon ironiskt och putade med underläppen. Jag hade aldrig varit bra på att stå på mig och säga emot någon så jag skakade bara på huvudet utan att säga någonting även om jag kokade av vrede på insidan.
- Aren't you gonna stand up for yourself? Huh ''daddys girl''. Sa hon retsamt. Jag hatade verkligen människor som henne.
- You know what. Sa hon och gick mot mig.
- I dare you to drink that. Fortsatte hon och pekade på glaset jag höll i min hand. Jag kollade tveksamt på henne och sedan på drickan.
- Just leave her alone will you? If she wants to drink or not is up to her. Hörde jag plötsligt Harry säga. Han hade stått och lyssnat på vårat samtal utan att jag hade märkt det.
- Oh so you're the one who's standing up for her. What is she, your girlfriend? Sa tjejen och vände sig mot Harry. Jag kände hur mina kinder blev röda. Hur kunde hon tro något sådant?
- No but she's one of my best friends so just leave her alone please. Sa han.
- Oh hell no not until she drinks that. Sa hon och pekade återigen på min drink.
- What do you want with this? Frågade Laila.
- Come on let's just go. Sa Harry och pekade ut mot vardagsrummet och Laila nickade. Det var nog bäst att gå därifrån innan det skulle hända något. Tänkte jag och gick efter Laila och Harry ut ur köket.
- Oh so you're running away you pussy! Ropade hon efter mig men jag brydde mig inte. Hon var bara full och förtjänade inte min uppmärksamhet.
- Go back and arslick your daddy little miss perfect! Ropade hon igen när hon märkt att jag inte brydde mig.
När jag hört henne säga de orden kunde jag inte hålla det inne längre. Om allt som krävdes för att hon skulle sluta hacka på mig var att jag drack den där förbannade drinken skulle hon få som hon ville. Att förolämpa mig på det sättet var inte okej.
Jag vände mig om och gick fram till tjejen, tog glaset jag hade ställt ifrån mig på bordet innan jag gick och slukade innehållet i ett svep. Det smakade beskt och surt men samtidigt fruktigt. Jag gjorde allt för att inte göra en grimas.
- There you go. Sa jag och smällde glaset i bordet framför henne. Hon såg på mig med en förvånad blick och jag log mot henne.
- You didn't expect that from a ''daddys girl'' didn't you? Sa jag lite kaxigt. Det var egentligen inte meningen att jag skulle ha sagt så men det bara flög ur mig.
Jag vände mig om och såg Laila stå brevid mig.
- Wow Tiana that was brilliant! Sa hon och skrattade.
- You totally got her! Sa Harry när vi hade kommit ut i vardagsrummet och Laila hade berättat vad som hade hänt för de andra.
- I didn't know you had it in you Tiana. Sa Tiff som satt brevid mig i soffan.
- Me neither. Sa jag och alla skrattade.
- And it wasn't that bad was it? Sa Louis.
- To be honest I quite enjoyed it. Sa jag och log. En mening jag aldrig trodde skulle komma från mina läppar. Men den där drinken var uppfriskande och jag fick som en adrenalin kick.
- Cheers to Tiana for breaking the rules for once! Ropade Tiff och alla höjde sina glas och skålade. Till och med jag hade alkohol i glaset denna gång utan att bry mig om vad pappa hade sagt. Även om jag hade brutit mot reglerna täkte jag ju inte bli full. Jag skulle dricka lagom mycket.
Hopps ni gillar det! Jag vet att uppdateringen suger men jag gör så gott jag kan :) Kommentera gärna!
2013-02-13
Novell: You Are Beautiful To Me
You are beautiful to me – Chapter 34 It's time to party!
Previous
Jag hörde hur Tiff och pappa pratade ute i vardagsrummet och Tiff berättade om klänningarna. Jag tänkte på hur skönt det var att det var fredag i morgon och att det snart var helg. Plötsligt kom jag att tänka på fysikprovet i morgon som jag inte hade pluggat något till. Jag satte mig snabbt upp i sängen. Hur kunde jag glömma det? Jag brukade alltid börja plugga i god tid så att jag slapp sitta kvällen innan och försöka lära mig något. Den ända som gick att skylla på var väl mig själv som hade skjutit upp pluggandet till sista sekund. Klockan var halv nio och med en suck hämtade jag boken och började plugga. Efter att ha läst första sidan insåg jag snart att det skulle ta hela natten om jag skulle få in något i skallen.
Tianas perspektiv
Det var lördagsmorgon och jag vaknade vid tio av att jag hade fått ett sms. Försiktigt öppnade jag ögonen och tittade upp i taket. Lättad över att det var lördag sträckte jag på mig och satte mig upp i sängen. Jag öppnade sms:et som var från Laila.
Rise and shine! I’m coming over at three so we can get ready for tonight! xx
You can come earlier if you want. Home alone with Tiff all day :) Svarade jag
Okay, I’m coming at 13.00 make sure to have something to eat when I come ;)
Jag skrattade åt det sista hon hade skrivit. Typiskt Laila tänkte jag samtidigt om jag reste mig upp för att gå till köket.
Jag satt i vardagsrummet och kollade på tv medan jag väntade på att Laila skulle komma. Klockan slog precis ett samtidigt som det ringde på dörren och jag gick för att öppna.
- Right on time. Sa jag när jag mötte Laila i dörren.
- Always. Sa hon och klev in i lägenheten.
- Excited for tonight? Frågade hon när vi hade satt oss i köket.
- Oh yes! And kinda nervous too. Sa jag.
- Don’t be. It’s gonna be fun! Sa hon och log mot mig.
- I hope so.
- Where’s Tiff? Frågade Laila efter ett tag.
- Still sleeping I think. Sa jag och ryckte på axlarna.
Lailas ansiktsuttryck ändrades plötsligt. Hennes ögon smalnade av en aning och hon fick ett busigt leende på läpparna.
- Okay that’s the ’’It’s time for a prank’’ look. Sa jag och hon nickade.
- Let’s go wake up the sleeping beauty. Sa Laila och jag skrattade åt henne. Det här skulle inte Tiff gilla tänkte jag. Om det var något hon hatade mest av allt så var det att bli väckt. Det spelade ingen roll om hon hade sovit alldeles för länge hon hatade att inte få vakna av sig självt.
Jag och Laila stod utanför Tiffanys rum med varsin vattenpistol i handen. Vi bestämde oss för att göra henne extra pigg med hjälp av lite vatten. Laila öppnade försiktigt dörren och vi smög tyst in. Jag gick till ena sidan av sängen och Laila stod på den andra sidan.
- On three. Viskade Laila och höll upp tre fingrar.
- One, two THREE!! Skrek vi och jag drog bort täcket samtidigt som både jag och Laila sprutade vatten på Tiff.
- WAKE UP TIFF!! Ropade jag och Tiff flög upp ur sängen när det kalla vattnet träffade hennes kropp.
- What the hell is wrong with you! Skrek hon samtidigt som hon tog tag i täcket och ställde sig upp.
- Good morning to you to. Sa Laila och vi skrattade.
- This is not funny! You guys ruined my morning. Sa hon surt och virade in sig i täcket.
- It’s not much of a morning left. It’s 13.15 pm sa jag och Tiff räckte ut tungan åt mig.
- I hate you guys for waking me up. Now I will get bags under my eyes just because I didn’t get my beautysleep. Sa Tiff och gnuggade sig i ögonen.
- You should thank us for doing this. We need to get ready for tonight as soon as possible sa Laila.
- But you could’ve skipped the water. Sa Tiff och vred ur sitt blöta hår.
- Then what’s the fun part of waking someone? Sa jag och tittade på Laila som höll med.
Efter att vi hade väckt Tiff och fått henne på lite bättre humör genom att göra frukost åt henne kunde vi börja fixa till oss. Festen skulle börja vid sju och nu var klockan halv tre. Jag tyckte det var lite väl tidigt för att börja göra sig i ordning men Laila och Tiff insisterade och sa att vi inte skulle hinna annars.
Jag hade precis kommit ut ur duschen och gick in i mitt rum för att hämta klänningen jag köpt dagen innan. När jag väl kom in i rummet satt Laila på en stol medan Tiff fixade hennes hår med en plattång.
- Oh you’re done. I’ll do your hair as soon as I’m done with Laila. Sa Tiff när hon märkt att jag kom in I rummet.
- Yeah sure. Svarade jag och satte mig på sängen och väntade på min tur.
- How are we gonna get to the party? Frågade Laila.
- I don’t know. Harry haven’t told me anything. Sa jag och ryckte på axlarna.
Plötsligt fick jag ett sms. När jag låste upp mobilen stod det att det var från Harry.
Hey! Me and the boys will pick you up at 17.30 so be downstairs : ) xx Stod det.
Okay see you then! Blev mitt svar.
- They’ll pick us up at 17.30. Sa jag och låste mobilen.
- What! That’s in one hour! Skrek Tiff förvånat när hon kollade på klockan.
- And we’re not even half way done yet! Sa Laila.
- Then we need to hurry! Sa Tiff.
- Yeah, my hair is done now. Go do Tianas. Sa Laila till Tiff och gick bort från stolen så att jag kunde sätta mig.
- You know what you’re doing with that thing right? Sa jag till Tiff och pekade på den rykande plattången i hennes hand.
- Oh come on! I was born to do this. Now sit down. Sa hon och puttade ner mig på stolen.
- Your hair is so thick! Sa Tiff efter att ha plattat mitt hår I nästan en halvtimma.
- But it looks pretty. Thanks! Sa jag och Tiff log stolt.
- Told you I know what I’m doing. Sa hon kaxigt.
- Guys I’m done now. How do I look? Sa Laila när hon kom in i rummet.
Hon hade på sig klänningen hon köpte igår. Det var en vit axelbandslös klänning i spets som slutade en bit ovanför knäna. Den passade perfekt på henne.
- You look gorgeus! Sa jag och log mot henne.
- That looks fantastic! Sa Tiff och gjorde två tummar upp.
Efter att Laila hade hjälpt både mig och Tiff med sminket gick vi för att ta på oss våra klänningar.
Tiffs klänning var mörkblå och puffig. Det såg nästan ut som att det var en rosett som gick över bröstet och axlarna och även hennes klänning slutade en bit ovanför knäna.
- Looking good! Sa jag till Tiff och hon log.
- So do you. Sa hon.
- Girls we’re leaving now! Ropade mamma utifrån hallen. Hon och pappa skulle ut och äta middag ikväll.
- Okay. Have a good time. Sa jag när vi stod I hallen för att säga hejdå.
- You too, and rememder no alcohol. Sa pappa och spännde ögonen i oss.
- Yes we promise. Sa både jag och Tiff samtidigt.
- Good. Now have fun and be careful. Sa mamma och log mot oss.
- Yes we will. Bye. Sa vi och mamma och pappa lämnade lägenheten.
Klockan var halv sex och jag, Laila och Tiff stod och väntade utanför porten till vårat hus precis som Harry hade bett oss att göra. Vi skymtade en minibuss som kom åkande och svängde upp där vi stod. En av de stora dörrarna öppnades och där inne satt killarna alltid lika stiliga som vanligt.
- Hey, hop in! Ropade Louis som satt vid ratten. Det var två säten längst fram i bilen där Louis som körde satt bredvid Liam. Sedan var det tre säten i mitten och ytterligare tre säten längst bak. Jag, Tiff och Harry satt i sätena i mitten medan Tiff satt där bak tillsammans med Zayn och Niall.
Stämningen var på topp och alla pratade i mun på varandra. Alla pratade om hur kul det skulle bli och det märktes att de var taggade. Jag var väl också taggad men jag var också väldigt nervös. Jag hade aldrig i hela mitt liv varit på en sådan här fest förut. Hur skulle man bete sig? Vad skulle man göra? Och hur skulle man göra? Jag hade massa tankar som snurrade runt i huvudet. Det bästa sättet var väl att bara försöka vara normal och göra som alla andra. Tänkte jag.
- What about you Tiana? Hörde jag någon säga.
- Sorry, what did you say? Frågade jag.
- I asked if you’re excited. Sa Tiff som satt bredvid mig.
- Yes of course I am. Sa jag och log.
- Good. Sa hon och nickade.
Jag märkte snart att Harry som satt på andra sidan om mig tittade på mig med en skeptisk min.
- What? Frågade jag och höjde ett ögonbryn.
- Are you really excited?
- Yeah why wouldn’t I? Sa jag.
- I don’t know but you just seem so quiet and worried. Sa han.
- I’m just nervous. Sa jag tyst
- It’s just a party. You don’t have anything to worry about. Sa han lugnande.
- That’s easy for you to say. I’ve never been to a party before. I don’t even know how to act and I’m worried about what other people are going to think about me. Sa jag. Alla andra var mitt uppe I sina egna samtal så det var ingen som hörde vad jag sa till Harry.
- No need to worry about that. Just be yourself and people will love you. Trust me. Sa han och log mig.
Vi kom in i lägenhetan där festen hölls och det var redan fullpackat med folk. Det var en ganska stor lägenhet som var modernt inredd. Hallen och vardagsrummet satt ihop och det var väldigt stort och rymmligt. Vi stod i hallen eftersom vi precis hade kommit innanför dörren när en ganska lång kille med långt blont hår kom gående mot oss. Hans hår såg nästan ut som en lejonman men det var väldigt snyggt och passade honom bra. Han hälsade på killarna och sedan gav han mig, Laila och Tiff varsinn puss på kinden och presenterade sig själv som Andy.
- I'm going to the kitchen to grab a drink, anyone wanna join? Sa Andy efter att vi hade stått och småpratat ett tag.
- Sure, let's go. Sa Niall.
Liam och Louis följde också med och snart var de utom synhåll.
- Wow this place is huge. Sa Laila som stod brevid mig och kollade sig omrking i lägenheten.
- Yeah and it's so many people here. Sa jag och syftade på en stora klungan som stod och dansade i vardagsrummet.
- Let's go check this place out! Sa Tiff och drog med sig mig och Laila in bland alla människor.
Musiken dunkade i högtalarna och hur man än vände och vred på huvudet så var det folk där. Var det ens möjligt att känna såhär många människor? Tjejerna som var där såg helt perfekta ut. Alla var så snygga och hade smala kroppar och jag kunde inte låta bli att känna mig som en potatis i jämförelse med dem. Alla verkade i alla fall vara hur glada som helst och dansade och sjöng med till musiken. Det var bra stämning liksom.
- Seen any cute boys yet? Hörde jag Laila säga.
- I'm not really looking. Nästan skrek jag för att kunna överrösta musiken.
- Oh come on I know you are. Sa hon retsamt och blinkade med ena ögat. Jag log och skakade på huvudet.
Jag, Laila och Tiff kom in i köket där vi mötte Harry, Niall, Liam, Louis och Zayn som stod och pratade med några andra killar och en tjej. Brevid dem stod ett stort bord som var fullt med flaskor och olika sorters drinkar.
- Do you want something to drink girls? Frågade en av killarna som var helt främmande för oss.
- Yeah sure. Sa Tiff och Laila.
- What would you like? There's beer and drinks and yeah a load of things. Sa han och pekade på allt som stod på bordet. Jag gissade att allt innehöll alkohol.
- You know what.Just give me something it doesn't really matter. Sa Tiff till killen och han nickde och gav henne en drink som hade en blå färg.
- I'll have the same. Sa Laila och han gav en likadan till henne.
- And you? What do you want? Frågade han och tittade på mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag kunde ju inget om drinkar. Jag kollade på Tiff i ett rop på hjälp.
- She'll have the same as we have. Sa hon och killen nickade.
- There you go, beautiful. Sa han och räckte mig glaset med den klarblåa vätskan i.
- Thanks. Sa jag och kände hur jag rodane lite. Ingen brukade kalla mig för vacker direkt och speciellt inte en främling.
Jag luktade försiktigt på drinken och kände en stark doft av alkohol. Jag hade lovat pappa att inte dricka ikväll så jag lät bli. Att blit stupfull på den första festen jag någonsin hade varit på var något jag inte riktigt hade planerat. Tiff å andra sidan hade struntat i reglerna helt och hennes glas var nästan tomt redan.
- Tiff,we promised dad not to drink. Sa jag till henne.
- Come on Tiana. Rules are made for you to break them. Sa hon sedan och hällde i sig det sista i glaset helt oberörd av vad jag hade sagt. Jag gav ut en suck och blängde på henne.
- Are you going to drink that? Frågade hon och pekade på glaset jag höll i handen.
- No, here. Sa jag och gav glaset till min syster. Det var ingen idé att försöka få henne att bry sig om vad pappa hade sagt.
En timme senare satt jag i soffan i vardagsrummet och tittade på alla andra som dansade. Laila och Louis verkade ha ''the time of their lifes'' ute på dansgolvet där det stod och skrattade åt varnadras moves. Tiff, Niall. Liam och Harry dansade också för fullt och Zayn stod och pratade med några andra killar lite längre bort. Jag kunde slå vad om att alla i rummet hade druckit, en del kanske lite för mycket till och med. Jag var nog den ända på hela festen som inte hade rört alkoholen. Istället hade jag ett glas med vatten. Alla verkade ha hur kul somhelst alla förutom jag som satt och stirrade på ingenting. Laila och Tiff hade försökt få upp mig på dansgolvet ett flertal gånger men jag hade vägrat och sagt att jag ville vänta ett tag. Det verkade som att de hade glömt bort mig, vilket jag inte var förvånad över eftersom jag hade en tendens att bli tyst och osynlig för andra. Plötsligt kom Zayn och satte sig brevid mig i soffan.
- Hi. Sa han och log så att hans tänder syntes.
- Hey. Svarade jag och log tillbaka.
- Looks like you're not really enjoying the party.
- No, not really. Svarade jag och tittade ner i mitt knä. Han hade en ölflaska i handen men han verkade inte vara särkilt full i alla fall.
- I'm not trying to tell you what to do or anything but maybe you should try to make the best of the situation and try to at least have a little bit of fun. Sa han och tog en klunk ur flaskan.
- Yeah but how? Frågade jag.
- Well tehere's a dancefloor right there. Sa han och pekade med ölflaskan på alla som dansade.
- But I can't dance. I really can't. Sa jag.
- Me neither. But does it look like Louis can dance? Or maybe that guy over there? Sa han och pekade först på Louis och sedan på en annan kille som jag inte riktigt visste vad han gjorde. Det såg i alla fall väldigt roligt ut.
- No that's true. Sa jag och Zayn log.
- They don't care if they're rubbish att dancing or what anyone else thinks they just want to have a good time that's all.
- Yeah I guess so. Sa jag. Han hade nog rätt. Jag var tvungen att släppa tankarna på vad folk skulle tycka om mig och bara våga släppa loss lite.
- Come on. Let's go. Sa han och tog tag i min arm och släpade mig genom klungan med dansande människor.
- Tiana! Ropade Laila när hon såg mig ute på dansgolvet. Hon var lätt berusad men hon såg extremt glad ut över att hon såg mig.
- What are you waiting for, Dance!! Sa hon och började hoppa i takt till musiken.
Jag gav Zayn som stod bakom mig en osäker blick och han mimade '' Go for it '' och log. Sakta började jag röra lite på kroppen i takt till musiken. Plötsligt kom Tiff från ingen stans och tog tag i mina händer och höjde upp dom i luften.
- Come on Tiana. Don't be shy! Sa hon och log och jag började svänga runt med armarna.
Efter ett tag kom även Niall, Louis och Harry och dansade med oss och snart dansade vi för fullt och för första gången den kvällen hade jag faktiskt kul.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen men jag ska inte komma med någpn dålig ursäkt så jag säger somdet är helt enkelt. Kort och gott så har jag inte haft lust att skriva på ett tag och därför har jag inte gjort det men nu har jag i alla fall fått ihop ett kapitel! Wooop! Hoppas det är några som stanna kvar och läser trots uppdateringen. Ha det bra! :)
.
2013-01-05
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 33 The perfect dress
Previous
Plötsligt darrade mobilen till och jag såg att det var ett sms från Laila.
''Bad news, I can't go to the party :(('' Stod det och jag var tvugen att läsa om det flera gånger för att inse vad det verkligen stod. Kunde hon inte gå på festen? Varför kunde hon inte det? Hade det hänt något? Jag som var så glad att jag äntligen skulle få göra nåt kul. En massa tankar snurrade runt i huvudet på mig och jag kände mig lite besviken.
Tianas perspektiv
Jag såg Laila komma gående mot mig och Tiff där vi som varje morgon stod och väntade på henne för att gå till skolan. Min blick var fäst på henne medans hon kom allt närmare. Efter att hon hade skickat det där sms:et om att hon inte kunde gå på festen igår hade jag praktiskt taget spammat henne med frågor men hon hade inte svarat på någon av dem så nu var jag tvugen att fråga henne.
- Sup girls! Sa hon glatt när hon mötte oss.
- Hi, svarade jag och Tiff samtidigt och vi börade gå mot skolan.
- Is something wrong Tiana? Frågade Laila när hon märkte att jag hade varit tyst hela vägen.
-Yes. Svarade jag kort.
- Well, tell me then. Sa Laila och jag mötte hennes blick.
- Why can't you go to the party? I texted you a hundred times last night asking you why, but you wouldn't answer them. Sa jag en aning upprört.
- Yeah about that, I can't go to the party. Svarade hon.
- But why? Sa jag irriterat. Hur många gånger skulle jag behöva fråga?
- I can't really tell you. Sa Laila och flinade.
- Oh come on Laila! Just tell me why you can't go.
- It's because... Började hon och stannade upp lite.
- I'm just messing with you of course I can go. Sa hon snabbt.
- Laila you're driving me crazy! Tell me why you can't go to that stupid party. Vrålade jag innan jag hann höra vad hon hade sagt.
Laila och Tiff tittade på mig med stora ögon och började sedan skratta. Vänta vad sa hon? Tänkte jag och när jag väl kom på vad hon hade sagt blängde jag surt på Laila.
- You should have seen yourself. You were so scared that you wouldn't be able to go to the party with me. Sa Laila och gav Tiff en high five samtidigt som de skrattade.
- It's not funny. I litreally thought you couldn't make it and that I had to stay home because I don't want to go without you. Sa jag en aning lättad över att hon bara skämtade med mig men jag fröstod inte riktgit varför hon hade skämtat om det.
- You don't have to worry about that. I am going to the party and so are you two. Sa Laila och pekade på mig och Tiff.
- Can I ask you why you made up this joke? Frågade jag.
- We just wanted to make you realize how much you really want to go to the party you totally refused to go to a few days ago. Sa Laila. När hon hade sagt det verkade det ganska smart. Jag hade inte insett att jag verkligen ville gå på festen förrän det dök upp något som hindrade mig från att gå dit. Ännu en gång hade mina vänner fått mig att inse något jag aldrig skulle ha gjort själv.
Engelska lektionen hade precis slutat och jag och Laila stod vid hennes skåp redo att gå till cafeterian för att äta lunch.
- Guys! Hörde jag en välbekant röst ropa bakom mig.
Jag vände mig om och mycket riktigt så var det Tiff som hade ropat på oss. Hon kom springande i korridoren med en tidning i handen.
- Why so excited? Frågade Laila när Tiff hade kommit fram till oss.
- Check this out. Sa hon och visade upp en sida i tidningen för oss.
Det var en reklam sida som gjorde reklam för en ny butik som skulle öppna idag och det stod att det skulle vara ''premiär rea'' just idag.
- Awesome. I don't have anything nice to wear on saturday but maybe this shop has. Sa Laila glatt.
- That's exactly what I thought. How about we go have a look after school? Sa Tiff stolt över sin idé.
- I'm in! Sa Laila.
- What about you Tiana? Sa Tiff och kollade på mig.
- Yeah why not. I mean it's a sale and I don't have a clue on what to wear.
- Yes, that's what I wanted to hear! Sa Tiff glatt.
- Can we go have lunch now? I'm starving. Sa Laila och tog sig på magen som kurrade och vi skrattade.
Fysikläraren hade en genomgång på tavlan som jag var helt inne i när min mobil som låg framför mig på bänken plötsligt darrade till. Det var ett sms från Tiff. Jag visste att jag var tvugen att lyssna på genomgången men jag blev så nyfiken på vad det stod i smset. Jag gjorde allt jag kunde för att inte öppna smset tills jag helt tappade fokus på läraren och då var det ändå ingen idé att fortsätta lyssna. Försiktigt tog jag up mobilen från bordet och lade den i knät. Jag tittade mig omkring innan jag öppnade meddelandet där det stod.
I found their website and they have so many nice dresses!! Look :D xxx
Jag öppnade bilden hon hade skickat och det var en bild på massa klänningar i olika färger och former. Där måste man ju hitta något i alla fall tänkte jag. Jag visade meddelandet för Laila som satt brevid och gjorde tummen upp. Jag började knappa in ett svar när jag hörde hur magistern harklade sig.
- Tiana you can tell me what this is right? Frågade han och pekade på tavlan.
Jag tittade snabbt up från mobilen och det var inte förren då jag märkte att alla stirrade på mig.
- Ehh that is... umm. Började jag men insåg snabbt att det inte skulle fungera. Jag hade ju ingen aning.
- Sorry sir I don't know what that is. Sa jag generat och tittade ner i bänken.
- Well if you wouldn't been playing with your phone you would know. Sa han med betonig på ''phone'' och skakade på huvudet.
- Yeah I know.... Sa jag tyst och lade ifrån mig mobilen.
- Wow Tiana the first time a teacher told you of! Sa Laila när vi kom ut ur klassrummet.
- Haha, very funny. Sa jag och knuffade till henne.
- But it's ture isn't it? Admit you've never been told of by a teacher before. Sa hon och himlade med ögonen.
- Okay fine. I've always been the good girl and yes that was the first time a teacher told me of and it was very awkward. Sa jag och Laila skrattade.
- Don't let that bother you, let's go find your sister so we can get some clothes for saturday. Sa Laila.
Tunnelbanan stannade med ett ryck och vi gick av. Tiff sa att butiken skulle ligga på en gata i närheten av stationen så förhoppningsvis skulle vi inte behöva gå så långt.
- There it is! Ropade Tiff så fort vi kom ut från stationen. Hon pekade på en liten butik på andra sidan gatan.
- What are we waiting for then. Let’s go! Sa Laila och vi började gå.
Jag öppnade dörren till den lilla butiken och vi klev in. Det var väldigt mycket folk där och eftersom det inte var särskilt stort så blev det ganska trångt och jag som hatade trånga utrymmen. Speciellt när man skulle titta på kläder.
- It’s so much people here. Sa jag och gav Tiff en lidande blick.
- Yeah they’ve got a sale so why wouldn’t it be much people? Sa Tiff och började leta bland galgarna.
- Come on, you wanna look pretty on Saturday right? Sa Laila med höjda ögonbryn och jag nickade.
- That’s right so let’s go! Sa hon och rättade till sin hästsvans hon hade satt upp i håret.
Efter tjugo minuter hade vi händerna fulla av galgar med kläder på. Laila och Tiff hade gett mig massa kläder som de sa skulle passa mig. Nu återstod det bara att prova. Vi gick in i varsitt provrum och jag började med ett plagg som jag själv hade hittat. Det var en vit skjorta med små detaljer på kragen som jag hade tänkt kunde passa med ett par svarta jeans. Enkelt och ganska snyggt tänkte jag.
- That’s pretty but it’s too simple! Sa Tiff när jag visade för de andra.
- I agree, you need a dress! Sa Laila och puttade in mig I provhytten igen.
Laila och Tiff hade hittat sina klänningar på första försöket så det var bara jag kvar.
Jag bestämde mig för att prova en klänning. Den hade en grå nyans och det ända som höll den uppe var ett slags band som gick runt halsen. Den var verkligen fin men jag var lite osäker på om den skulle passa mig. Jag tog på mig den och kollade i spegeln.
- How’s it going? Hörde jag Laila säga.
- I’m done, do you wanna see? Frågade jag.
- Of course! Sa Tiff och jag öppnade dörren.
- What do you think?
- Wow Tiana you look beautiful! Sa Laila och log.
- Yeah that’s the one. Sa Tiff instämmande.
- I don’t know. Don’t you think it’s a little too short? Sa jag osäkert och tittade ner på mina bara ben.
- Are you crazy! It’s supposed to be, and it’s not event that short. Sa Tiff.
- It’s perfect! Sa Laila.
Jag vände mig om och tittade I spegeln. Om jag skulle vara ärlig så såg det inte så hemskt ut trots allt.
- You can’t look at yourself now and don’t think you’re pretty cause you are. Sa Laila och jag nickade.
- This is the one! Sa jag och log mot dem.
När klänningarna var betalda och vi alla tre konstaterade att vi var panka bestämde vi oss för att åka hem.
Vi hade precis ätit middag och jag gick in till mitt rum. Klockan var bara halv sju men jag var trött efter den långa dagen. Jag lade mig i sängen för att jag inte orkade göra något annat. Utan att märka det råkade jag somna. Två timmar senare vaknade jag igen av att någon kom hem. Antagligen pappa. Det hördes på fotstegen. Jag låg kvar i sängen och stirrade upp i taket. Jag hörde hur Tiff och pappa pratade ute i vardagsrummet och Tiff berättade om klänningarna. Jag tänkte på hur skönt det var att det var fredag i morgon och att det snart var helg. Plötsligt kom jag att tänka på fysikprovet i morgon som jag inte hade pluggat något till. Jag satte mig snabbt upp i sängen. Hur kunde jag glömma det? Jag brukade alltid börja plugga i god tid så att jag slapp sitta kvällen innan och försöka lära mig något. Den ända som gick att skylla på var väl mig själv som hade skjutit upp pluggandet till sista sekund. Klockan var halv nio och med en suck hämtade jag boken och började plugga. Efter att ha läst första sidan insåg jag snart att det skulle ta hela natten om jag skulle få in något i skallen.
Så det var kapitel 33! Hoppas ni gillade det. Glöm inte att lämna en kommentar det gör mig så glad och det stärker lusten till att skriva när man faktiskt vet att folk tycker om det. Ha det bra! :)
- Nathalie
2012-12-16
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 32 Convincing the parents
Previous
- Hi it's Tiana. Sa jag när han svarade.
- Hello what's up?. Sa han.
- I just called to tell you that I've changed my mind. Sa jag och log även ifall han inte kunde se det.
- Really? Sa han och jag hörde hur han genast blev gladare.
- Yes I thought about what you said and you're right. I have to let go some time. Sa jag.
- Exactly! And I promise you will be having a blast! Sa han och jag skrattade.
- I hope so. Sa jag för det gjorde jag verkligen.
Tianas perspektiv
Jag vaknade med ett ryck av att jag tappade pennan jag höll i. Snabbt tittade jag upp från skolbänken jag hade slumrat till vid. Mr. Parks, våran mattelärare hade nån genomgång på tavlan och eftersom det var tyst i klassrummet när han pratade hördes det högt och tydligt att jag tappade min penna. Jag tog snabbt upp den från golvet och mötte Mr. Parks buttra ögon bakom glasögonen som satt längst ut på nästippen. Han gav mig en sur blick som sa '' du stör min lektion'' och jag tittade generat ner i bänken. Jag var inte den som brukade sova på lektionen så jag tror att han blev lite förvånad över det jag hade gjort.
Jag tittade på Laila som satt brevid mig och såg på mig med ett flin.
- What? I stayed up late last night. Sa jag oskylldigt och hon gav ifrån sig en suck som liknade ett skratt.
Efter att jag hade ringt till Harry och berättat att jag hade ändrat mig angående festen så hade vi suttit och pratat resten av kvällen. När vi sen hade lagt på insåg jag att jag inte var färdig med bokrecensionen så jag fick sitta uppe med den halva natten. Så jag hade faktiskt en anledning till att sova på lektionen.
- What was that on the maths lesson? Frågade Laila när vi gick i korridoren på väg till nästa lektion.
- As I said, I stayed up late doing homeworks. Sa jag och gäspade för att jag fortfarande var väldigt trött.
- That doesn't sound like you. Sa hon samtidigt som vi gick in i klassrumet och satte oss längst bak som alltid.
- Yeah but I talked to Harry for a little too long and totally forgott about the homeworks.
- Talked to Harry? About what? Sa hon och höjde nyfiket på ett ögonbryn. Typiskt Laila att vara så nyfiken.
- Well I might have said that I changed my mind about the party. Sa jag och log .
- Really! Omg Tiana is that really you? What have you done to the real Tiana? Sa hon och jag skrattade åt hennes trams.
- Realx it's me. Sa jag och vi skrattade. Det gjorde mig glad att se Laila så glad över att jag skulle med på festen.
Några timmar senare var skolan slut för dagen och jag, Laila och Tiff hade sällskap hem som vanligt. Vi gick samma gamla vanliga väg och allt såg ut som vanligt. Allt detta var min vardag nu. Vakna på morgonen, gå till skolan, komma hem från skolan, göra läxor, äta och sen gå och lägga mig för att göra om allt igen nästa dag och dagen efter det och så vidare. Vi hade bott i London i två månader nu och allt kändes så naturligt. Jag hade liksom vant mig vid alla människor och trafiken. Det kändes nästan som att vi aldrig hade flyttat och att vi hade bott här hela tiden. Jag som trodde att det skulle bli ett helevte att flytta hit till London men det blev tvärt om. Jag fick de bästa vännerna man kan tänka sig och jag börjar få mer och mer självförtroende tack vare mina underbara vänner. När man tänker på livet på det sättet så verkar det väldigt tråkigt att göra samma saker varje dag. Men snart går jag ut high school och mitt liv kommer se annorlunda ut. Men på vilket sätt? Vad kommer hända efter att jag har tagit studenten? Hur ser mitt liv ut då? När jag kom att tänka på det så var det bara lite mindre än en månad kvar tills skolan slutade och då skulle jag ha tagit studenten. Det kändes overkligt att det var så nära och jag hade inte ens tänkt på vad jag ville göra i framtiden.
- Hello? Tiana? Hörde jag Laila säga och jag kom tillbaka till verkligheten.
- What? Sa jag och skakade vimsigt på huvudet.
- Are you going to give me a hug or not? Frågade hon och jag insåg att vi redan hade kommit fram till min och Tiffs port där vi brukarde säga hejdå till Laila och skiljas åt.
- Oh sorry, I was just...
- Daydreaming. Sa både Tiff och Laila samtidigt innan jag hann avsluta min mening.
- Exactly. Sa jag och vi började skratta. De kände mig så bra nästan för bra ibland.
Sedan gav jag Laila en kram och vi skiljdes åt.
Under middagen den kvällen satt hela familjen samlade vid matbordet. Det kändes lite speciellt ändå eftersom det var så sällan mamma och pappa var hemma samtidigt till middagen.
- Well girls have you thought about what you want for your birthday next month? Frågade mamma plötsligt.
Det slog mig då att det inte var lång tid kvar tills både jag och Tiff fyllde 18. Våran födelsedag var den 21 Juni och nu var det Maj så det var bara mindre än en månad kvar. Det kändes ganska skumt att jag och Tiff skulle fylla 18 redan. Då är man praktiskt taget vuxen och myndig och jag kunde inte direkt kalla mig och Tiff för vuxna så barnsliga som vi var.
- Yeah there's so much I want for my birthday. Makeup, shoes, clothes.. Sa Tiff och började rabbla upp en massa saker.
- What about you Tiana? Sa pappa och kollade på mig. Jag hade inte riktigt tänkt på något speciellt sådär. Jag som till och med hade glömt bort att jag fyllde år snart.
- I haven't really thought about that. Maybe some books or something like that. Sa jag och ryckte på axlarna.
- I can't belive that my two little girls are turning 18 next month. Sa mamma.
- Yeah time really flies. Sa pappa och log.
- Ah come on you always gets so emotional. Sa Tiff och tittade på mamma och pappa.
- We won't be your little girls forever you know. Sa jag och alla skrattade.
Efter maten när jag satt och pluggade till kemiprovet på fredagen hörde jag att det knackade på dörren till mitt rum. Jag ropade till personen att det var okej att komma in och det var Tiff som kom in genom dörren. Hon satte sig brevid mig i fönstret som var min absoluta favorit plats i hela mitt rum.
- What do you want? Frågade jag lite lagom irriterat för att hon hade stört mig i pluggandet.
- Have you asked mum and dad if we can go to the party on saturday yet? Frågade hon.
- No I haven't have you? Sa jag. Jag hade helt glömt bort att vi var tvugna att fråga våra föräldrar om lov först. Det kanske lät lite barnsligt att vi var tvugna att göra det men våra föräldrar var ganske stränga med sådant.
- I thought we could do that now while everyone is happy and chilled out. Sa Tiff och jag nickade.
Vi gick ut till vardagsrummet där mamma och pappa satt. Pappa satt i sin fåtölj och klappade sig belåtet på magen. Detta var det perfeka tillfället ett fråga. När alla var glada och tog det lugnt precis som Tiff hade sagt.
Jag satte mig ner i soffan med Tiff brevid mig.
- Mum, dad? Sa jag och båda tittade frågande på mig.
- Yes honey. Sa pappa och ville att jag skulle komma till saken.
- Um.. you know this friend of mine called Harry. Började jag och tittade på mamma för det var för henne jag hade nämnt Harry.
- Yes Harry and those other guys who just are your friends. Sa mamma och nickade.
- Exactly. Well one of their friends is going to have a party this Saturday and they invited me, Tiff and Laila so we are wondering if we can go?
- Wow I'm surprised that you are the person asking, Tiana. Sa mamma förvånat och jag förstod varför. Jag var ju inte den som gick på fester och sånt.
Mamma och pappa tittade på varandra och sedan på mig och Tiff.
- Please? Sa Tiff och försökte låta så snäll som möjligt.
- I'm working on Saturday so I guess it's okay for me. Sa mamma och både jag och Tiff lös upp i två stora leenden. Men våran lycka var som bortblåst när vi mötte pappas skeptiska blick.
- Is there going to be any alcohol at the party? Frågade han.
- Yeah I mean a party isn't a party without anyting to drink duuhh. Sa Tiff som om att det var självklart.
Smart Tiff, nu får vi aldrig gå på festen. Tänkte jag och blängde på henne.
- But you are not allowed to drink yet you're still 17. Sa pappa och mitt hopp sjönk.
- We don't have to drink. We can still have fun without getting wasted. Sa jag för att försöka rädda vår chans.
- I don't know if I can trust that. Var det enda han sa.
- Please dad! Mum tell him that it's okay. Sa Tiff och tittade på mamma.
- Come on Dan, just let the girls have some fun. You've also been a teen once. Sa mamma och log.
- Okay then. Mumlade pappa tyst för sig själv så att det knapt gick att höra vad han hade sagt. Både Tiff och jag stannade upp lite innan vi slängde oss på honom och kramade honom.
- Thank you, thank you, thank you, thnak you! Sa Tiff som fick pappa att skratta.
- But you have to promise me that you won't drink any alcohol. I don't want you to get drunk and do anything stupid. Sa han seriöst och både jag och Tiff nickade.
- We promise. Sa jag.
- Pinkie promise? Sa pappa och höll fram sitt lillfinger precis som han brukade göra när vi var små.
- Pinkie promise sa jag och tog tag i hans lillfinger med mitt eget och Tiff gjorde samma sak.
Jag satt i sängen med mobilen i handen och kollade instagram som alltid innan jag skulle sova. Det fanns så många bilder på allt möjligt och alla tjejer som lade upp bilder såg så snygga ut. Alla hade söta ansikten och såg naturligt vackra ut. Jag anväbde bara instagram till att kolla på andras bilder. Jag hade inga följare och jag hade inte lagt upp en enda bild. Dels för att jag ändå inte skulle få några likes och för att jag inte visste vad jag skulle lägga upp i så fall. De flesta i min ålder lade upp bilder på sig själva men det skulle jag aldrig göra. Jag skulle aldrig kunna jämföra mig med dem.
Plötsligt darrade mobilen till och jag såg att det var ett sms från Laila.
''Bad news, I can't go to the party :(('' Stod det och jag var tvugen att läsa om det flera gånger för att inse vad det verkligen stod. Kunde hon inte gå på festen? Varför kunde hon inte det? Hade det hänt något? Jag som var så glad att jag äntligen skulle få göra nåt kul. En massa tankar snurrade runt i huvudet på mig och jag kände mig lite besviken.
Vad hände där? Tänker avsluta kapilet där så får vi se vad som händer i nästa. Jag ska verkligen försöka att få upp minst ett kapitel per vecka men det är svårt att hinna med nu med skolan och allt så vi får se hur det går. Hoppas det är någon som stannar kvar och läser i alla fall :)
- Nathalie
2012-11-26
Novell: You Are Beautiful To Me
Svar på fråga!
Jag fick en fråga om hur Tiana ser ut ''i mitt huvud'' och om jag kunde lägga upp en bild på henne och självklart kan jag göra det! Jag tänker mig att Tiana och Tiffany ser ut som tvillingarna Mary Kate och Ashley Olsen. Jag ser själv ingen skillnad på de men jag tror att det är Mary Kate som är till vänster på bilden här nedanför. Jag är inte helt säker men det är i alla fall så Tiana ser ut och Tiff ser då ut som Ashley (hon till höger på bilden)
2012-11-25
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 31 Have fun sometime
Previously
- Ummm... I'm not sure. Sa jag tveksamt.
- Come on! Why not? Sa Harry.
- It's not really my thing. Sa jag och jag hörde hur kan suckade. Laila tittade nyfiket på mig hela tiden.
- Pleasee Tiana! I'm sure Laila and Tiff are up for it. Sa han.
- Yeah but they are not me.
- But it'll be so much fun! Come on. Sa han i ett nytt försök att övertyga mig.
- Okay I will think about it and I'll call you back later okay?
- Yeah fine. Sa han.
- Talk to you later.
- Bye! Sa han och vi lade på.
Lailas perspektiv
Under hela tiden som Tiana hade pratat i telefon hade jag nyfiket undrat vem det var hon pratade med. När hon hade lagt på lade hon ner mobilen på bordet och tittade på mig.
- So, who was that? Frågade jag.
- It was Harry. Sa hon och mötte min blick. Det såg ut som att något bekymrade henne.
- And what did he want?
- He told me that Andy who's a friend of Liam is going to have a party this weekend and he was wondering if you, me and Tiff wanted to go with them. Sa hon. Jag blev genast glad inombords och log stort mot Tiana.
- Omg really! That's awesome it's going to be so much fun! Sa jag och log ännu större. Fatta att vi skulle festa med One Direction. Även om jag såg de mer som fem av mina vänner men ändå. Det gick inte att hålla borta tanken på vilka de faktiskt var. Men all min lycka försvann snabbt när jag mötte Tianas blick. Hon såg inte alls lika glad ut som jag.
- What's wrong? Frågade jag och hon rörde runt lite i sin tekopp.
- It's just that I don't know if I want to go. Sa hon och jag tittade förvånat på henne. VA!!??
- But what did you tell Harry then?
- I told him that I would think about it and call him back later.
- Why? Frågade jag och förstod inte riktigt vad hon menade.
- I don't know.. I'm not a party girl and I've never been to a real houseparty before. Sa hon och tittade på mig.
- Then we have to change that! You can never know if you never try. Sa jag och log mot henne.
- Yeah I know but I feel like I wont fit in and that people would just ignore me and then it wouldn't be fun at all. Sa hon och började dra sitt hår genom fingrarna.
- Oh no Tiana that's not gonna happen. I promise you. Sa jag I ett försök att få henne att ändra sig.
- But I don't even like to party so what's the point of going then? All you guys will be having a great time and then there will be me just sitting somewhere with my phone all forever alone.
- You know what Tiana? Sometimes I think you're afraid of doing new things. Sa jag.
Jag insåg ganska snart att det skulle bli svårt att försöka få Tiana att ändra sig. För som det verkade nu så ville hon verkligen inte gå och jag kunde ju inte tvinga henne till att göra något som hon absolut vägrade.
- So you really don't want to go? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
- Well that's sad. Sa jag.
- But you and Tiff can go! I'm fine with that. Sa hon och log. Det gjorde mig verkligen glad att hon inte ville förstöra för mig men det skulle kännas så fel att gå utan Tiana.
- Alright then it's your desicion. Sa jag och hon nickade.
- Is it okay with you if I don't come? Frågade hon försiktigt.
- Yeah sure. I mean it will feel strange to not have you around but if that's what you want I'm fine with that.
- Thanks you're such a good friend sa hon och gav mig en kram över bordet.
- I guess I am. Sa jag samtidigt som vi kramades.
Tianas perspektiv
Jag och Laila hade precis skiljts åt och jag var på väg hem. Hem till mitt rum där alla läxor och plugg väntade. Helst skulle jag bara vilja skita i läxorna och slappa i soffan resten av kvällen men det gick inte för sig.
När jag kom hem var klockan sex och det fanns inga spår av någon i hela lägenheten. Mamma och pappa jobbade väl som vanligt men Tiff syntes inte heller till. Jag tog upp mobilen och ringde till henne samtidigt som jag gick till mitt rum.
- Hello? Hörde jag Tiff säga på andra sidan luren.
- Hi, where are you? frågade jag och satte mig vid skrivbordet.
- I'm at Jake's place. Sa hon och jag hörde några röster i bakgrunden.
- When are you coming home?
- I don't know but soon I guess. Sa hon.
- Okay see you soon then.
- Yeah bye. Sa hon och vi lade på.
James? Tänkte jag. Antagligen någon snubbe i hennes klass eller något.
Jag lade ifrån mig telefonen och tog fram min bokrecension som skulle vara inlämnad i morgon. Så fort jag tog tag i pennan och började skriva dröjde det inte lång tid förrän jag suddade ut det igen. Jag skrev om meningar flera gånger men de blev aldrig bra. Efter ett tag lade jag ifrån mig allt och suckade. Det här fungerar inte. Tänkte jag för mig själv. I hopp om att det skulle gå bättre att plugga fysik istället tog jag fram fysikboken ur väskan och gick bort till fönstret och slog upp rätt sida. Jag läste två sidor ungefär innan jag gäspade stort. Vad var det för fel på mig? Tänkte jag. Det brukade aldrig vara speciellt svårt för mig att plugga.
Jag tittade ut genom fönstret och blickade ut över gatan. Det var fortfarnade ljust ute men solen började sakta försvinna bakom horisonten. Plötsligt kom jag på att jag inte hade ringt Harry och berättat att jag inte skulle gå på festen. Snabbt ställde jag mig upp och hämtade min mobil som låg på skrivbordet där jag hade lämnat den. Så fort jag hade klickat på Harry i kontaktlistan satte jag telefonen mot örat och väntade på signalerna.
- Harry here. Svarade han glatt.
- Hi what's up?
- Not much. We're on our way home from work. Sa han och lät lite trött.
- Tired? Frågade jag och skrattade lite.
- Yeah you sound pretty tired aswell. Sa han.
- I am. Sa jag.
- So have you come to a desicion yet? Frågade han och jag kom genast på varför jag ringde.
- Yes I have but I'm not sure you will like it. Sa jag lite osäkert.
- You're not coming? Sa han frågande och jag kunde höra att han blev förvånad.
- No I'm not. Sa jag tyst och blev lite nervös för hur han skulle reagera.
- But why? frågade han.
- Partying isn't really my thing and I don't think I will be able to enjoy myself.
- Okay be honest now. Have you ever been to a party before? Sa han och jag blev tyst.
- No.. Sa jag efter en stund.
- Then you don't know if it will be fun or not. Come on Tiana! Please come.
- I'm sorry but I don't see the point of why I should go when I don't like it. Sa jag.
- You should go because I'm sure you will have the best time ever with your friends. Sa han och försökte övertyga mig precis som Laila hade gjort innan.
Det blev tyst ett tag.
- Pleaseeee!! You have to let go sometime and just do something fun for once. Sa han.
- I'm sorry Harry but I'm not going to that party. Sa jag och han suckade.
- Are you okay with that? Frågade jag för att bryta tystnaden som hade uppstått.
- Not really but if that's what you want.Fine. I can't force you to go to that party. Sa han och lät lite besviken.
- Thanks. Var det enda jag fick fram.
- Then you can be my company the day after when I'm hungover. Sa han och jag skrattade lite.
- Okay I have to do my homeworks now. Sa jag.
- Okay see you! Sa han innan vi lade på.
Precis när jag hade lagt på luren greps jag av en underlig känsla. Jag kände mig liksom taskig och på något sätt självisk. Harry hade låtit så nedstämd och besviken när jag sa att jag inte ville gå på festen och det kändes inte bra att göra honom ledsen. Om han ens blev ledsen förstås. Det kanske bara var jag som överdrev mina tankar. Jag menar varför skulle han bli ledsen om bara lilla jag inte ville gå på en fest. Han kände väl massa människor som är roligare att festa med än mig så varför skulle han ens bry sig om jag inte kom. Jag släppte tankarna för att sedan återgå till pluggandet. Det gick lite bättre att plugga nu än vad det hade gjort tidigare men precis när allt flöt på bra så hörde jag att Tiff kom hem. Jag satt kvar i fönstret med fysikboken i knät och hörde Tiffs fotsteg närma sig mitt rum.
- Hi! Sa hon när hon kom in i rummet. Jag flyttade på mina fötter så hon skulle få plats brevid mig i fönstret.
- What are you up to? Frågade hon och tittade på boken jag höll i handen.
- Studying. Sa jag och suckade.
- I heard that Harry invited us to a party on saturday. Sa hon sedan och jag kollade på henne.
- Yeah, who told you about that?
- Laila texted me and she also said that you're not coming. Sa Tiff och tittade på mig som att hon undrade om det var sant eller inte.
- Yeah that's right. Sa jag.
- Well Laila sounded kind of sad when she told me that. Sa Tiff sedan och kollade på mig igen.
- I know you only say that beacuse you want me to change my mind. Sa jag för det var så hon gjorde. Hon försökte få mig att känna mig skyldig så att jag skulle ändra mig och gå på partyt.
- No I'm not. All I want to say is maybe you should let go and do something crazy sometime. Maybe you'll like it. Sa hon och ryckte på axlarna.
När hon sa det kom jag att tänka på det som Harry hade frågat mig den där dagen i parken. Han frågade vad jag hade gjort för galna saker och jag hade svarat att jag aldrig hade gjort något ''crazy'' i hela mitt liv. Det var också då han hade släpat upp mig i det där trädet och vi hoppade ner i dammen.
- I don't know what to do Tiff. I don't want to go because I'm scared of what people are going to think about me but at the same time I feel like I have to go cause I don't want to let my friends down.
- Let me just tell you one thing Tiana. You don't have to worry about what other people will think about you. Sa hon.
Det är klart det var enkelt för henne att säga. Hon som alltid fick all uppmärksamhet och som inte brydde sig om vad andra tyckte. Men jag var inte sådan.
- Just think about it one last time. Sa Tiff innan hon gick ut från mitt rum.
Jag gjorde som hon sa och tänkte tillbaka på vad Laila, Harry och Tiff hade sagt. Orden ekade i huvudet ''Sometimes I think you're afraid of doing new things'' ''You have to let go sometime and just do something fun for once'' ''You should let go and do something crazy sometime'' De hade rätt alla tre. För att kunna bygga upp mitt självförtroende ännu mer så behövde jag göra något roligt och galet någon gång. Jag hade alltid varit den där blyga och osäkra tjejen som inte vågade göra saker för att jag var rädd vad alla andra skulle tycka. Mina vänner ville bara hjälpa mig att våga göra saker men istället hade jag sagt nej till deras hjälp. Jag kände mig så dum och självisk som inte hade förstått det. Jag tog fram min mobil för trejde gången den dagen och ringde till Harry.
- Hi it's Tiana. Sa jag när han svarade.
- Hello what's up?. Sa han.
- I just called to tell you that I've changed my mind. Sa jag och log även ifall han inte kunde se det.
- Really? Sa han och jag hörde hur han genast blev gladare.
- Yes I thought about what you said and you're right. I have to let go some time. Sa jag.
- Exactly! And I promise you will be having a blast! Sa han och jag skrattade.
- I hope so. Sa jag för det gjorde jag verkligen.
Äntligen klar med kapitel 31! Det tog lite längre tid än vad jag hade trott men nu är det klart i alla fall! Eftersom ingen har kommenterat något om att jag skrivar dialogerna på engelska så tänker jag fortsätta med det. Hoppas ni gillade kapitlet som blev väääldigt långt :)
- Nathalie
2012-11-13
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 30 Shoe shopping
Previous
- Tiana is that you? Hörde jag mamma säga från köket.
- Yes?
- Come here for a second. Sa hon med sin '' vi måste prata'' röst. Jag sneglade på Tiff för att se om hon visste vad som väntade men hon bara ryckte på axlarna. Vad hade jag nu gjort? Tänkte jag.
Tianas perspektiv
Jag gick in till köket och satte mig vid bordet mitt emot mamma.
- What's up? Sa jag försiktigt. Mamma tittade upp från tidnigen hon höll i handen och tog av sig sina läsglasögon.
- Well, where have you been? Frågade hon.
- At Harry's house as I told you when I left.
- Yes I know but why didn't you come home for dinner as I told you to?
- About that...the boys kind of made me to stay for dinner and I thought it would be fun as they will be very busy this week. Sa jag och lutade hakan mot handen.
- I'm okay with that but you could've called. Sa hon en aning strängt.
- Okay I'm sorry I won't do it again. Sa jag lite irriterat. Var det verkligen en sån big deal att jag hade glömt att ringa och sagt att jag inte skulle äta hemma?
- Good. Var det ända hon sa.
- Why are so angry? Frågade jag. Eller jag hade inte tänkt att säga det men det bara flög ut.
- I'm not, sa hon och tittade på mig.
- Well it sounds like there's something bothering you.
- It's not! I just wanted to know why you didn't come home. Sa hon och försökte övertyga mig om att hon inte var sur.
- Okay then. Sa jag och gick till kylen för att hämta nåt att dricka.
Jag tog ett glas juice och satte mig vid bordet igen.
- So who is that Harry and those ''boys'' you've been hanging out with lately? Sa mamma frågande.
Jag hade inte berättat så mycket om killarna för mina föräldrar dels för att de inte var hemma så ofta och för att de inte hade frågat.
- They're just some really nice guys and we've become great friends. Sa jag kort för att inte lägga till några detaljer om att de var ett känt pojkband eller så. Det behövde väl inte hon veta?
- Oh I see. Is there anything speciall about any of them? Sa mamma och blinkade med ena ögat för att retas. Jag som just tog en klunk av min juice höll på att sätta den i halsen när jag hörde vad hon sa.
- Mum! No they're just my friends okay? Sa jag och kollade seriöst på henne.
- Okay I'm just curious. But I'm happy that you've made some new friends. Sa hon och log mot mig.
Jag stod vid mitt skåp i skolkorridoren och tog ut mina fysikböcker. Äntligen sista lektionen för dagen men att det var fysik var inte speciellt kul. Laila och jag hade bestämt att vi skulle mötas utanför klassrummet före lektionen så jag började gå mot sal 130. När jag kom fram till rätt sal mötte jag Laila som satt på en bänk och tittade ner på sin mobil.
- Hey! Sa jag och hon tittade upp på mig och log.
- So, what are you doing after school? Frågade hon mig när jag hade satt mig brevid henne på bänken.
- I don't know. Maybe study a bit for the exam on friday. Sa jag och ryckte på axlarna.
- Oh okay. Cause I'm going to town to buy a new pair of shoes and I was wondering of you maybe would come with me. Sa hon och mötte min blick.
- Of course! I can study some other time. Sa jag och log.
- Aw thanks, you're the best! Sa Laila och gav mig en liten kram.
Våran fysiklärare kom och lektionen började. Som vanligt strödde han mängder av läxor över oss och efter lektionen hade jag konstaterat att jag hade minst tre läxor till på fredag och idag var det tisdag. Hur i hela friden trodde min lärare att jag skulle överleva?
Laila och jag stod vid skolans busshållplats och väntade på bussen som skulle ta oss in till stan. Vädret var faktiskt bra idag. Det var soligt och det blåste inte alls mycket vilket gjorde luften varm och skön tillskillnad från helgens regnväder. Det kändes att det började blir sommar i alla fall.
- Tiana can you please explain this for me! Utbrast Laila och log samtidigt som hon höll upp sin mobil mot mig.
Det var en tweet av Liam med bilden från i helgen när jag och Niall fcik plats i Harrys mjukisbyxor. Under bilden stod det '' How did they get in there? And what size does Harry have in those pants XXXLLL??? ''
Jag började skratta när jag tänkte på hur kul vi hade haft den dagen.
- Oh god! I thought Liam was joking when he said he would post it on twitter! Sa jag samtidigt som jag skrattade.
- He definitely wasn't. Sa Laila och flinade.
- This is so embarrassing. Look at my face. Sa jag och pekade på bilden. Niall såg snygg ut även om han gjorde en grimas. Men jag gjorde värsta knäppa minen där jag hade tryckt ihop mina läppar så att jag såg u som en fisk och tro mig. Det såg inte attraktivt ut någonstans.
- I think it's cute. Sa Laila och jag slog till henne löst på armen.
- No it's not!
Som tur var så hade inte jag twitter så folk skulle nog inte känna igen mig.
Efter att vi hade stått vid busshållpaltsen ett tag så kom bussen. Det var inte så mycket folk på den eftersom de flesta som bor i London tar tunnelbanan men eftersom det inte finns någon tunnelbanestation vid vår skola så fick vi ta bussen. Men jag föredrog faktiskt buss framför tunnelbana. Det är alltid så stressigt där nere vid tunnelbanan och att åka under marken tyckte jag inte riktigt om. Man ser liksom inte vart man åker för så fort man tittar ut genom fönstret är det bara svart och det blir alltid så akward om man får ögonkontakt med någon man inte känner. På bussen kan man ju titta ut på vägen och se sig omkring. Man känner sig så fri.
- Tiana! Hörde jag Laila säga samtidigt som hon viftade med handen framför mitt ansikte så att jag vaknade från mitt dagdrömmande.
- Oh sorry, I was just daydreaming. Sa jag och log.
- Well that happens alot. Sa hon.
- Sorry.. Sa jag och Laila flinade.
- We're here! Sa Laila och ställde sig upp för att vi skulle gå av bussen. Men på väg upp ur sätet råkade hon slå i huvudet i taket på bussen som var lite lägre just där vi satt.
- Ouch! Sa hon och tog sig för huvudet.
- Oh god Laila! Sa jag samtidigt som jag skrattade när vi hade gått av bussen.
- It's not funny. It hurts really bad! Sa hon surt.
- Aww I'm sorry. Let's go find some shoes to get you better! Sa jag och vi började gå mot Oxford street.
Så fort vi kom fram till en av de långa shoppingatorna i Londons centrum gick vi in på närmaste skoaffär. Jag förstod varför Laila skulle köpa nya skor med tanke på att hennes converse var helt utslitna. Sulan hade gått sönder på båda skorna och man kunde inte tro att de en gång i tiden hade varit vita. När vi kom in i den första affären började vi genast titta runt lite.
- How about these? Sa Laila och visade mig ett par klackar som var så höga att det kändes som jag skulle bryta benen bara jag tittade på dom.
- You're kidding right? Sa jag och gav henne en seriös blick. Visst de var snygga men hur skulle hon kunna gå med de där skorna i skolan?
- Of course I'm only joking! You should've seen your face it was hilarious! Sa hon och skrattade.
- But you have to try them on Tiana! Sa hon sedan och jag tittade på henne som om hon var dum i huvudet. Skulle jag? Jag skulle dö om jag så lite som tog ettt steg med de där skorna på mig.
- No way! Sa jag och skakade på huvudet.
- Come on! Just for fun. Sa hon och drog med mig bort till en stol där man kunde prova skor.
Efter en halvtimma hade både jag och Laila provat hundratlas olika skor bara för skojs skull. Vi hade skratta ihjäl oss åt de mesta men det roligaste var när Laila provade ett par klackar och råkade snubbla mitt framför en snygg kille. Han hade också skratta lite åt henne men han var jätte gullig och hjälpte henne upp. Laila hade hittat ett par skor som hon ville ha och nu var vi på väg till ett cafe för att ta en snabb fika.
- Here it is! Sa Laila och pekade på ett gulligt litet cafe som låg på hörnet av gatan. Det var hennes farbrors cafe och enligt Laila så var det det bästa cafet i London.
- Let's go inside! Sa jag och vi gick in. Värmen och lukten av kaffe stack till i näsan direkt när vi kom innanför dörren. Det va ett väldigt litet cafe men det hade en sådan mysig stämning. Det var ljus på borden och det fanns soffor med fluffiga kuddar att sitta i.
- Tiana this is my uncle David. Sa Laila och en man med svart hår och lite skäggstubb på hakan kom fram och hälsade på oss.
- Hi David nice to meet you. Sa jag samtidigt som jag skakade hans hand.
- Hello sweetheart. Sa han och log stort.
- So what can I get for you ladies? frågade han och ställde sig bakom disken.
- Well I've told Tiana about your famous muffins. Sa Laila och David nickade.
- Anything to drink? Sa han och tittade på mig.
- I'd like a cup of tea please. Sa jag och log.
- Okay, take a seat and I'll bring it to your table. Sa David vänligt och vi gjorde som han sa.
Det var inte så mycket folk på cafet så vi satte oss vid ett bord brevid fönstret.
- I love this place. Sa jag till Laila när vi hade satt oss.
- Yeah me too. I used to come here all the time when I was a kid. Sa hon.
- And your uncle is so nice.
- Yes, he's such a nice person and you can't help but smile when he's around. Sa Laila och jag nickade.
Jag kände hur det vibrerade i min jackficka och märkte att det var min mobil som ringde. Jag tog upp den och såg att det stod Harry på skärmen.
- Who is it? Frågade Laila men jag svarade inte på hennes fråga.
- Hello! Sa jag och förde telefonen mot örat.
- Hey, it's Harry. What's up? Sa han glatt.
- Just chilling at a cafe with Laila, what about you? Frågade jag.
- Not much I just have to ask you something. Sa han.
- Okay shoot! Sa jag och Laila tittade nyfiket på mig.
- So Liam's friend Andy is going to have a party this saturday and me and the boys are wondering if you, Laila and Tiff wants to come with us? Sa han glatt.
Vänta. Så Harry ville alltså bjuda mig, Laila och Tiff på ett party. Laila och Tiff kan jag förstå att han bjöd men mig? Okej ska jag vara ärlig så hade jag aldrig varit på ett party. Det hade liksom aldrig varit min grej och om om jag blev bjuden på ett så tackade jag alltid nej. Dels för att partyn involverar dans och jag kan inte dansa och för att jag inte är en parypingla.
- Ummm... I'm not sure. Sa jag tveksamt.
- Come on! Why not? Sa Harry.
- It's not really my thing. Sa jag och jag hörde hur kan suckade. Laila tittade nyfiket på mig hela tiden.
- Pleasee Tiana! I'm sure Laila and Tiff are up for it. Sa han.
- Yeah but they are not me.
- But it'll be so much fun! Come on. Sa han i ett nytt försök att övertyga mig.
- Okay I will think about it and I'll call you back later okay?
- Yeah fine. Sa han.
- Talk to you later.
- Bye! Sa han och vi lade på.
Det var kapitel 30 det! Tjoho! Nu har jag skrivit engelska dialoger i två kapitel bara för att prova lite och jag tycker att det blir ganska bra men jag vill veta vad ni tycker också! Ska jag fortsätta med det eller är det bättre med svenska? Lämna en kommentar! :)
- Nathalie
2012-11-03
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 29 Fun times!
Previous
Harry som sprang framför mig halkade plötsligt i en lerpöl och ramlade rakt ner i leran. Så nu satt han på rumpan i lerpölen och det fick mig att vika mig av skratt.
- Inte kul! sa Harry surt men det syntes att han försökte dölja ett leende.
- Här, sa jag och räckte honom min hand för att hjälpa honom upp. Men istället för att dra sig upp så drog han ner mig i leran så att jag hamnade på rygg precis brevid honom. Så där låg vi nu i en stor lerpöl i spöregnet och skrattade som galningar.
Harrys perspektiv
Våta och leriga gick jag och Tiana upp för trapporna till min lägenhet. Det var iskallt att gå runt i blöta kläder och jag kunde inte vänta tills jag fick ta på mig varma och torra kläder. Tiana frös också, hon frös nog mer än mig till och med för jag kunde höra hur hon skakade tänder. När vi kom fram till dörren tog jag fram nyckeln ur fickan och låste upp. Jag tittade på Tiana som stod med armarna i kors över bröstet och huttrade. Sedan öppnade jag dörren. Jag kände hur värmen från lägenheten värmde min blöta kropp och slappnade av. När jag böjde mig ner för att ta av mig skorna såg jag att Louis skor stod på skohyllan och när jag kollade längre bort stod det tre par andra skor där också.
- Are the other boys here? sa Tiana plötsligt som att hon läst mina tankar.
Som svar på hennes fråga kom Niall ut från köket. Han tittade förvånat på oss och log stort.
- Hi guys, we didn't hear you coming. Sa han och gick fram till oss för att hälsa. När han skulle krama Tiana stannade han upp när han såg hennes blöta och leriga kläder. Han tittade på oss och jag och Tiana kunde inte hålla oss för skratt.
- And what exactly have you been up to? frågade Niall förvirrat.
- Let's just say we had a bad timing with the weather, sa jag.
- And Harry here made me jump into the pond in the park. Lade Tiana till. Niall tittade på oss som om vi var helt knäppa i huvudet men det var vi nog också. Lite i alla fall.
- And how do you explain the mud? Sa han och pekade på en lerfläck på Tianas tröja samtidigt som han höjde ena ögonbrynet.
- Harry slipped into a mud puddle in the park and I kind of fell into it aswell. Sa Tiana och tittade på mig.
- Okay I'm not gonna ask you anything more as the answers are getting werider and werider. But you gotta get Tiana some dry clothes other wise she ain't getting a hug from me, sa Niall och flinade.
- No, no need to worry. I'm heading home anyways. Sa hon snabbt.
- So you're saying you don't want a Horan hug? Sa Niall och gjorde en ledsen min vilket fick Tiana att skratta det där skrattet som bara hon kunde. Så fort man hörde det så visste man att det tillhörde henne och jag blev alltid så glad av att höra det.
- Not so quick. Haven't you forgotten something? Sa jag och hon tittade frågande på mig.
- What would that be?
- The rain is pouring outside and you're all wet and dirty, sa jag samtidigt som jag pekade mot fönstret där man kunde se regnet ösa ner.
- It's fine. Sa hon som hon alltid gjorde för att inte verka påträngande.
- No, we are going to get some dry clothes for you. Sa jag och drog med henne till mitt rum.
På vägen dit passerde vi köket där de andra killarna var och de hälsade glatt på oss när vi gick förbi. Men de kollade konstigt på oss när de fick syn på våra kläder så jag och Tiana bara log mot dem.
Vi kom in i mitt rum som för en gångsskull inte såg ut som ett bombnedslag. Tiana satte sig på sängen medans jag gick fram till garderoben för att hitta lite torra kläder. Jag tog fram ett par mjukisbyxor och en t-shirt till mig själv och fortsatte leta efter något som kunde passa Tiana. Hon var inte särskillt stor så mina kläder skulle nog vara för stora för henne.
- How's it going over there? frågade hon och ställde sig brevid mig.
- Not so good, you're too small for my clothes. Sa jag och fortsatte gräva i lådorna.
Tiana satte sig på golvet brevid mig och försökte hjälpa mig hitta något som hon kunde ha på sig. Plötsligt drog hon upp en t-shirt ur lådan och tittade på den. Den var vit och det stod ''I like pizza'' på.
- This one is perfect! Sa hon med ett stort leende på läpparna och höll upp tröjan.
- Do you really want to wear that? It's way too big for you. Sa jag och skrattade lite.
- Yeah but that's okay. Where did you get this? It's brilliant.
- A fan gave it to me at a signing once. I thought it was funny and kept it. Sa jag och log vid tanken på hur påhittiga våra fans var.
- Aww that's so cute, do you mind if I wear it?
- No that's fine, but we gotta find some pants for you. Sa jag och hon nickade.
Tianas perspektiv
Jag stod inne i badrummet och bytte om till Harrys t-shirt och ett par mjukisbyxor som jag fick låna. När jag hade tagit på mig kläderna och tittade i spegeln kunde jag inte låta bli att flina åt mig själv. Kläderna var inte riktgit i min storlek så byxorna släpade i golvet. Men det var bara mysigt att ha oversized kläder på sig. Jag satte upp mitt blöta hår i en hästsvans och gick ut till de andra killarna som satt i vardagsrummet.
Harry hade inte kommit än så jag satte mig i soffan brevid Louis som satt och snackade med resten av killarna.
- Nice clothes you got there Tiana. Sa Liam och skrattade lite.
- Thanks, I bet two persons would fit in these pants, sa jag skämtsamt och drog lite i ena byxbenet.
- Let's find out! Sa Louis och drog upp mig ur soffan.
Jag drog ut byxorna och flyttade in mitt andra ben till det andra så jag stod med två ben i ett av byxbenen. Louis stoppade in sitt ena ben i byxorna men konstaterade snart att han inte skulle få plats med det andra.
- I'm too big, sa han och klev ur.
- I think Niall might fit as he's the smallest one of us. Sa Zayn och lade sin hand på Nialls axel.
- Come on Nialler get in there! Sa Louis och alla började skratta.
Niall reste sig upp och stack in sitt högra ben följt av sitt vänstra. Jag höll på att dö av skratt vid tanken av att vi stod två pesroner i Harrys mjukisbyxor.
- Can't believe you both fit in there! Sa Zayn.
- It's very tight though, sa Niall och grimaserade.
- How big size does Harry have in those pants? They're huge, sa Louis och alla skrattade.
Plötsligt öppnades dörren till Harrys rum och han kom ut till vardagsrummet. Hans ansiktsuttryck gick inte att beskriva. Han såg liksom förvånad och förrvirrad ut på samma gång, vilket fick mig att brista ut i skratt.
- Hi mate! Sa Niall och Harry gick fram till oss där vi stod i hans byxor.
- Oh god what is this? How did you two get in there? Sa han förvånat och skrattade.
- We don't really know, sa jag och tittade på Niall som ryckte på axlarna.
- Wait let me take a pic. This is hilarilous sa Liam och tog fram sin mobil. Jag och Niall posade och Liam tog en bild.
- This is going up on twitter! Sa han retsamt.
- Try to walk, sa Zayn.
- Okay.. Sa jag fundersamt.
Jag och Niall började hoppa framåt i samma takt och det gick ganska bra faktiskt. Men killarna satt och skrattade så det måste ha sett väldigt kul ut. När vi hade hoppat ett varv runt vardagsrummet och kom fram till soffan igen knuffade Harry Niall som föll ner i soffan och eftersom vi typ ''satt ihop'' så följde jag med ner. Jag landade ovnpå Niall och våra anisken var bara några centimeter ifrån varandra. Han log och jag kände hur det hettade till runt mina kinder. Snabbt satte jag mig upp och rättade till mitt hår som jag alltid gjorde i ''awkward situations''
Efter att Niall hade gått ur byxorna så var de ännu större än vad de var från början. Så jag var nästan tvugen att hålla upp byxorna när jag gick.
Alla sex satt i soffan helt utmattade efter att ha ätit middagen som Harry snällt hade lagat åt oss alla. Egentligen skulle jag gått hem för att äta men killarna övertalade mig att stanna kvar. De skulle ändå ha fullt upp hela den kommande veckan så jag passade på att spendera lite tid med dem nu när de var lediga.
- I can't remember the last time I hate this much. Sa jag och pustade ut.
- Me neither. Sa Niall och allas blickar riktades mot honom.
- Really Niall? Sa Zayn och höjde ett ögonbryn.
- Okay okay you got me, it was yesterday. Sa han och alla skrattade.
Jag kollade på klockan och såg att hon redan hade hunnit bli halv åtta.
- It's getting quite late, so I should probably get going. Sa jag och reste mig upp. Killarna följde mig till hallen där jag tackade för allt och sedan sa jag hejdå.
När jag kom hem satt Tiff och halvsov i soffan och mamma och pappa syntes inte till.
- Where's mum and dad? Frågade jag samtidigt som jag tog av mig mina skor som fortfarande var lite fuktiga.
- Dad had to go back to work for some reason and mum is in the kitchen I guess.
Jag slängde mig i soffan brevid Tiff och hon tittade på mig med stora ögon.
- What on earth are you wearing? Sa hon och tittade på mina kläder. Jag tittade ner på det jag hade på mig och kom genast ihåg att jag hade Harrys kläder på mig. Inte konstigt att Tiff hade reagerat som hon gjorde. Kläder och mode var liksom hennes grej och hon såg alltid till att se ''chich'' ut.
- It's not my clothes, I borrowed them from Harry. Sa jag och gav ifrån mig ett litet skratt.
- Well thank god for that! But why are you wearing his clothes? Det syntes på henne att hon inte riktigt hängde med.
- That's a long story. Sa jag bara för jag orkade verkligen inte berätta allt.
- But I hope no one saw you like this. Sa hon och gav mig en seriös blick.
- It's chill, only the boys saw me and they didn't really care.
- At least that's something I mean that T-shirt? Come on it's too cheesy. Sa hon och jag himlade med ögonen. Typiskt Tiff att alltid säga vad hon tycker. Ibland var det an bra egenskap men ibland inte.
- Tiana is that you? Hörde jag mamma säga från köket.
- Yes?
- Come here for a second. Sa hon med sin '' vi måste prata'' röst. Jag sneglade på Tiff för att se om hon visste vad som väntade men hon bara ryckte på axlarna. Vad hade jag nu gjort? Tänkte jag.
Vad tror ni kommer hända nu?
Det har tagit väldigt (och då menar jag vääääldigt) lång tid att skriva detta kapitel även om det inte är speciellt långt men jag vet ine riktigt vad det beror på. Min statistik sjunker sakta till botten men det är mitt eget fel eftersom jag inte har upptaderat på länge. Men jag hoppas att det är någon där ute som läser och att denna någon lämnar en kommentar! Jag ska försöka att få upp minst ett kapitel i veckan men vi får se hur det går med det. Har det bra! :)
- Nathalie
2012-09-22
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 28 You're insane!
Previous
- Usch, så trött jag är. Sa jag efter att jag hade gäspat.
- Precis, då måste vi ju gå ut och få lite frisk luft så blir du piggare! Sa hon och log.
- Okej... försten ut! Skrek jag och reste mig ur soffan.
Tiana som hade reagerat på vad jag sa flög också upp och började springa mot dörren men så fort hon hade rest sig från soffan puttade jag ner henne igen och sprang snabbt iväg till hallen för att ta på mig mina skor.
- Det där ska du få ångra! Hörde jag Tiana ropa ifrån vardagsrummet men jag bara skrattade.
Harrys perspektiv
Jag hade precis fått på mig min ena sko när Tiana kom inrusande i hallen. Hon tog snabbt på sig sina ballerina skor och var ur ute hallen lika snabbt som hon kom dit. Jag hade lite mer problem med mina converse som jag var tvugen att knyta. När jag hade fått på mig den andra skon spurtade jag ut genom dörren och nästan flög ner för den första trappan. Tianas fotsteg ekade i trapphuset så hon hade nog inte kommit till nedervåningen än. Jag hoppade ner för de tre sista trappstegen och mötte Tiana som stod i andra änden av den långa korridoren och precis skulle springa ut. Hon vände sig om och mötte min blick. Sedan öppnade hon dörren och sprang ut.
När jag kom ut ur dörren stod Tiana där och log stolt.
- Jag vann! Skrek hon och gjorde en liten segerdans.
- Jaja, vi tävlade ju ändå inte om något. Sa jag som den dåliga förloraren jag var.
- Men erkänn att det svider lite att få stryk av en tjej, sa hon retligt och jag puttade till henne lite löst i sidan.
Vi bestämde oss för att ta en sväng bort till parken. Ingen sa något på vägen dit men det var skönt att bara gå omkring och inte säga så mycket. Bara vi inte skulle stöta på några fans, tänkte jag. Såklart så älskar jag att träffa våra fans och allt de gör för oss betyder sjukt mycket men just nu kände jag inte för att vara Harry Styles frå One Direction. Utan jag ville bara vara Harry, en helt vanlig kille som gick till parken med en vän och inte ha massa skrikande fans efter mig. Jag tittade upp mot himlen som var täckt av gråa moln. Det var kanske inte så stor chans att vi träffade några fans just nu, eftersom att vädret inte var det bästa och det såg ut som att det skulle börja regna när somhelst.
- Vad tänker du på? frågade Tiana plötsligt.
- Inget särskillt, bara att det säkert kommer börja regna vilken sekund somhelst. Sa jag och hon tittade upp mot himlen.
- Kanske det, men vi får hoppas på det bästa. Sa hon och log mot mig och hennes leende smittade av sig på mig. Tiana var alltid så positiv. Även om allting kändes skitdåligt så såg hon alltid något positivt i det och hennes glädje liksom smittade av sig på en.
Tianas perspektiv
Jag och Harry hade säkert gått minst fem varv runt den lilla dammen i miten av parken. Men tiden bara flög förbi när vi snackade med varandra. Han hade berättat massa saker om när han och killarna var med i x factor och alla galna saker de gjorde. Eftersom jag var mer av en bokmal än en tv tittare så hade jag inte sett så mycket på just x factor men jag visste ungefär vad det var.
- Du då Tiana, har inte du gjort något riktigt galet någon gång? sa Harry.
- Ehmm inte vad jag kan komma på. Sa jag osäkert för jag kunde verkligen inte komma på något.
- Kom igen, något crazy har du väl gjort.
- Vet du vad, jag har nog inte gjort något galet i hela mitt liv. Sa jag och Harry såg förvånat på mig.
- Det måste vi ändra på sa han och tog tag i min arm och började springa mot en stor ek som stod vid dammen.
- Vad ska vi göra? frågade jag när vi kom fram till trädet.
- Du ska få se, sa han hemlighetsfullt.
Harry tog sats och sedan klättrade han upp i det stora trädet och satte sig på den nedersta grenen.
- Vad gör du? var det ända jag fick fram. Han svarade inte utan log bara och räckte ut handen mot mig.
- Kom, sa han och försökte få mig att ta tag i hans hand. Jag tvekade först men sedan tog jag tag i hans hand och han hjälpte mig upp i trädet. Nu satt vi båda två på den tjocka grenen som var böjd ut mot dammen.
- Du är galen! sa jag.
- Något galet måste man hitta på här i livet, sa han. Men det var väl inte så speciellt galet att sitta uppe i ett träd och uggla. (See what I did there, träd och uggla haha)
- Ja det här är ju verkligen helt crazy! sa jag ironiskt.
- Men vi ska ju inte bara sitta här, sa han.
- Vad ska vi göra då?
- Du måste lova mig att du kommer göra detta, sa han och tittade menande på mig.
- Okej, bara vi inte dör, sa jag och han log.
- Bra, följ efter mig och gör som jag. Sa han och jag nickade. Vad skulle hända nu? tänkte jag.
Harry började skta men säkert hasa sig längre ut på grenen som vi satt på och jag följde efter. När vi satt längst ut på grenen stannade han. Jag tittade ner och vi satt precis över det spegelblanka vattnet.
- När jag räknar till tre så hoppar vi, sa han och flinade.
- Va! Är du galen människa, det kommer ju vara iskallt. Utbrast jag.
- Du lovade, sa han och jag suckade.
- Varför gör du såhär mot mig, sa jag och han skrattade.
- Du ville väl göra något galet?
- Ja, men jag vill inte frysa ihjäl! sa jag.
- Slut på pratet nu kör vi. Sa han. Jag svalde och tittade ner i det gråblå vattnet som såg iskallt ut.
- Ett... två, räknade han och hans blick mötte mitt oroliga ansiktsuttryck.
- TRE! skrek han tillslut och jag hoppade ner från grenen och landande ståendes i vattnet. Jag skrek till av att det var så kallt men samtidigt skrattade jag åt Harry som plaskade omkring för att det var kallt.
- Du är galen Harry! Vet du det, sa jag.
Han skvätte vatten på mig så att hela min överkropp också blev blöt.
- Åh nej, nu du! sa jag och började skvätta tillbaks vatten på honom samtidigt som vi sprang omkring i vattnet. Som för övrigt var skitkallt.
Både jag och Harry var dyngsura från topp till tå efter vårat ''vattenkrig'' i dammen. Nu var vi på väg hem till honom för att torka.
- Åh nej! sa Harry plötsligt och jag tittade på honom.
- Vad? sa jag frågande.
- Jag fick en regndroppe på mig. Sa han.
- Det var säkert bara en, vi hinner hem innan det börjar regna. Sa jag men vi ökade ändå takten för att vara på den säkra sidan.
Plötsligt från ingen stans vräker regnet ner och det börjar blåsa. Så där stod jag och Harry mitt i ösregnet helt dyngsura. Jag bröjade skratta men jag hade ingen aning om varför. Tydligen smittade mitt skratt av sig på Harry för nu stod vi båda där och skrattade.
- Kom nu, sa han och började springa.
Harry som sprang framför mig halkade plötsligt i en lerpöl och ramlade rakt ner i leran. Så nu satt han på rumpan i lerpölen och det fick mig att vika mig av skratt.
- Inte kul! sa Harry surt men det syntes att han försökte dölja ett leende.
- Här, sa jag och räckte honom min hand för att hjälpa honom upp. Men istället för att dra sig upp så drog han ner mig i leran så att jag hamnade på rygg precis brevid honom. Så där låg vi nu i en stor lerpöl i spöregnet och skrattade som galningar.
Det var kapitel 28 det! Ett ganska tråkigt kapitel men jag har massa planer på vad som ska hända så det kommer hända grejor!
2012-09-12
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 27 Chilling
Previous
På vägen tillbaka från köket råkade jag snubbla på tröskeln och slog i stortån.
- Fan! sa jag tyst för mig själv för att inte väcka de andra. Sedan haltade jag vidare in till mitt rum. När jag väl låg nerbäddad i sängen igen gjorde jag ett nytt försök att somna men nu satte jag i mina hörlurar och lyssnade på lugn musik. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut lyckades jag somna.
Tianas perspektiv
Skolan hade precis slutat och jag var på väg ut till parkeringen. Mamma och pappa skulle vänta där så att vi sedan skulle kunna åka och hämta Tiff. Hon ville komma bort från sjukhuset så fort som möjligt. När jag kom ner från trappan till undervåningen mötte jag Laila.
- Längtar du efter Tiff? frågade hon när vi var på väg mot dörrarna ut.
- Om jag gör! sa jag och hon log.
Precis när vi skulle skiljas åt så hejdade hon mig.
- Juste, Tiana! sa hon och jag vände mig om.
- Igår när du var inne hos Tiff på sjukhuset så följde jag killarna till bilen och Harry verkade vara orolig över dig. Han sa att han var det i alla fall och så bad han mig att ge dig hans nummer, sa hon och tog upp sin mobil.
- Vänta nu, varför ville han ge mig sitt nummer? frågade jag förvånat.
- Han sa att han skulle finnas där ifall du behöver prata, sa hon och log.
Okej, så han ville alltså finns där för mig. Jag kunde inte låta bli att le på grund av tanken att han faktiskt brydde sig. Det var riktigt snällt. Jag tod upp min mobil och medans Laila sade nummret till mig skrev jag in det.
- Men borde jag verkligen ringa honom? Han har väl viktigare saker för sig än att prata om mig, sa jag.
- Tiana du måste ringa honom! Jag tror knappast att han ville att du skulle ha hans nummer bara för att, sa Laila och tittade på mig med en seriös blick.
- Okej okej, jag ska ringa honom, sa jag.
- Bra, ha det bra nu och hälsa Tiff från mig, sa hon och gav mig en kram. Sedan gick vi åt varsitt håll.
Vi hade precis kommit hem från sjukhuset och Tiff hade somnat så fort vi kom in i lägenheten. Jag satt i mitt fönster och försökte göra historia läxan men den var så tråkig att jag höll på att somna. Det regnade ute och allt såg så grått och trist ut. Jag tittade ut genom fönstret och min blick sökte sig till huset på andra sidan parken. Jag tittade in i Harrys fönster men det var mörkt och det såg inte ut som att någon var hemma. Då kom jag på vad Laila hade sagt till mig tidiagre. Jag tog upp mobilen ur fickan på min jeans och klickade fram Harrys nummer. Skulle jag verkligen ringa? Jag satt och bara stirrade på nummret ett bra tag. Om han inte var hemma så kanske han gjorde något viktigt och då skulle jag säkert störa ifall jag ringde, tänkte jag och låste mobilen och lade den brevid mig. Men jag skulle ringa, bara inte just nu. Istället återgick jag till histora läxan och började läsa om det antika grekland. Det tog inte lång tid innan jag somnade med boken över ansiktet.
Efter en halvtimma vaknade jag av att min mobil ringde. Jag slängde iväg historia boken och tog upp min mobil. På skärmen stod det Harry. Var det inte jag som skulle ringa honom? Tänkte jag och tvekade först om jag skulle svara eller inte. Men jag antog att han inte var upptagen med något eftersom det nu var han som ringde mig. Jag tryckte på svara och satte telefonen mot örat.
- Hallå, sa jag.
- Hej! Det är Harry, jag fick ditt nummer av Laila. Hoppas det är okej, sa han.
- Hej! Ja det är helt okej. Blev bara lite förvånad, sa jag och han skrattade.
- Jag tänkte bara ringa och fråga hur det är med dig och Tiff. Har hon kommit hem än?
- Aa hon kom hem för ett tag sen, sa jag.
- Vad bra, vi har varit oroliga för er. Sa han och jag kunde inte låta bli att le. Det gjorde mig glad att de verkligen brydde sig.
- Tack, sa jag.
- För vadå? sa Harry förvånat.
- För att ni hjälpte oss. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om det inte hade varit för er. Det var verkligen snällt av er, sa jag.
- Du behöver inte tacka oss. Det är väl klart man hjälper vänner, sa han och nu kunde jag inte sluta le.
Vi satt och pratade ett bra tag. Jag berättade om hur allt hade gått med Tiff och så vidare. Det var verkligen lätt att prata med Harry.
En vecka senare
- Jag går nu! ropade jag från hallen.
- Vart ska du?, frågade Mamma och tittade ut från köket.
- Till Harry.
- Okej, men kom hem i tid till middagen, sa hon och jag nickade.
Sedan sprang jag ner för trapporna och när jag kom ut på gatan styrde jag stegen mot Harry och Louis lägenhet.
Det hade nu gått ungefär en vecka sedan allt med Tiff hade hänt och jag och Laila hade börjat umgås mer och mer med killarna. När de inte jobbade och vi gick i skolan förstås. Men nu skulle jag till Harry för att bara snacka och chilla lite. Vi två hade nog kommit varandra närmast. Visst alla fem är väldigt nära vänner till mig men det liksom klickar så bra mellan mig och Harry.
Jag kom fram till porten och gick upp för de långa trapporna. Var de tvugna att bo på högsta våningen? Tänkte jag samtidigt som jag flåsandes gick upp för alla trappsteg. När jag tillslut kom fram till dörren ringde jag på klockan.
- Kom in! Hörde jag en bekant röst ropa från insidan.
Jag drog i handtaget men dörren gick inte upp. Jag ryckte några gånger till men kostaterade efter ett tag att den var låst. Ingen kom och öppade så jag tryckte på ringklockan igen minst tjugo gånger tills jag hörde fotsteg in ifrån. Plötsligt öpnades dörren och där stod Harry.
- Någon verkar desperat för att komma in, sa han och flinade.
- Bara för att du är lat och inte orkar öppna dörren, sa jag och han skrattade. Sedan gick vi in i vardagsrummet och satte oss i soffan.
- Vart är Lou? frågade jag samtidigt som jag kollade mig omkring i lägenheten.
- Han är hos son flickvän, sa Harry.
- Flickvän?, sa jag förvånat
- Ja, Eleanor.
- Jag visste inte ens att han hade en.
- De har precis börjat dejta så det är nog inte så underligt, sa han och jag nickade.
- Så du ringde mig för att du inte ville vara ensam, sa jag lite retsamt.
- Kankse... sa han och försökte se oskyldig ut och sedan började vi skratta.
Harrys perspektiv
Jag och Tiana satt i soffan och snackade om allt möjligt. Det var otroligt lätt att prata med henne och det var nog därför vi alltid kom så bra överens. Det var också kul att hänga med en tjej för omväxlingsskull. Visst jag älskar mina grabbar men ibland är de skönt med lite omväxling.
- Vad ska vi hitta på då? frågade Tiana efter ett tag.
- Ingen aning svarade jag och ryckte på axlarna.
- Kan vi inte gå ut lite då? sa hon och jag nickade.
Tiana reste sig snabbt upp för att gå till hallen medans jag satt kvar i soffan ett tag.
- Kommer du? ropade Tiana ifrån hallen.
- Jadå snart, sa jag och lade mig ner. Jag sträckte på mig så att jag tog upp hela den långa soffan. Det var så skönt att bara ligga där och lata sig. Tiana kom tillbaka till vardagsrummet och ställde sig framför soffan med händerna på höfterna och tittade besviket på mig.
- Hej, sa jag oskyldigt och log mot henne.
- Skulle inte vi gå ut? Sa hon.
- Snart sa jag ju.
- Nej nu! Sa hon sådär envist som bara hon kunde men jag skakade på huvudet.
- Upp med dig nu slöfock, sa hon och tog tag i min arm och drog upp mig ur soffan. Men det slutade med att jag drog tillbaka armen och Tiana följde med ner i soffan, så nu satt vi båda två där och skrattade.
- Usch, så trött jag är. Sa jag efter att jag hade gäspat.
- Precis, då måste vi ju gå ut och få lite frisk luft så blir du piggare! Sa hon och log.
- Okej... försten ut! Skrek jag och reste mig ur soffan.
Tiana som hade reagerat på vad jag sa flög också upp och började springa mot dörren men så fort hon hade rest sig från soffan puttade jag ner henne igen och sprang snabbt iväg till hallen för att ta på mig mina skor.
- Det där ska du få ångra! Hörde jag Tiana ropa ifrån vardagsrummet men jag bara skrattade.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge men jag hade tappat lusten att skriva ett tag helt enkelt. Men nu har jag i alla fall fått lite motivation till att skriva igen så jag ska göra allt jag kan för att få upp ett till kapitel den här veckan. Hoppas att ni fortfarande stannar kvar och att ni inte är allt för besvikna på mig!
- Nathalie
2012-08-27
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 26 Good and bad news...
Previous
En av alla dörrarna i korridoren öppnades och ut kom en sköterska.
- Är det du som är Tiana? frågade hon och Tiana nickade. Sjuksköterskan såg en aning ledsen ut vilket gjorde mig ännu mer orolig. Hur var det med Tiff? Hade hon klarat sig? var bara några av de frågor som susade runt i min hjärna.
Tianas perspektiv
- Wow, du och din syster är verkligen lika, sa sjuksköterskan. Men snälla! Här står vi och vill veta hur det är med Tiff och så börjar hon prata om helt andra saker, tänkte jag. Jag log smått och kollade ner i golvet.
- Det är så att jag har både goda och dåliga nyheter, sa hon och jag kände att jag började bli riktigt orolig. Vad skulle det där betyda? Tårarna brände bakom ögonen men jag bet ihop och hoppades på att det inte skulle vara alltför dåliga nyheter.
- Ska jag berätta eller vill du att jag berättar senare så du får lite tid att tänka? frågade sköterskan.
- Berätta nu, sa jag.
- Okej, det är så här. De goda nyheterna är att vi har fått ut glasbiten ur hennes fot men just nu ligger hon i en sorts kåma och vi vet inte hur lång tid det tar innan hon vaknar.Kåma?!
- Men hur? Kommer hon att vakna? Hur mår hon nu?, alla frågor flög ut ur munnen på mig.
- Vi vet inte orsaken för kåman men hon kommer troligtvis att vakna inom det senaste dygnet.
- Troligtvis?! skrek jag och nu kom tårarna. Laila lade armen om mig och jag lutade huvudet mot hennes axel. Tänk om läkarna hade fel och att hon aldrig skulle vakna? Tänk om hon dör?
- Du kan gå in och titta till henne om du vill, hon är i den sortens kåma då hon kan höra allt runt om även fast hon är medvetslös, förklarade sköterskan. Jag torkade bort tårarna och tog ett djupt andetag.
- Är det okej om jag går.. sa jag och kollade på killarna och Laila.
- Det klart Tiana! Gå in och se hur Tiff mår så väntar jag här, sa Laila och jag log mot henne och killarna innan jag följde efter sköterskan in i ett av rummen.
Lailas perspektiv
- Gud va skönt att de fick ut glasbiten, sa jag och pustade ut.
- Ja, vi har alla varit oroliga, sa Liam och det gjorde mig så glad att de brydde sig.
- Men vi kanske ska åka nu, det är nog bäst om vi låter Tiffany och Tiana vara ensama ett tag, sa Zayn och vi alla höll med. Killarna skulle precis gå när jag sa,
- Jag följer er en bit och sen går jag tillbaka hit igen.
Jag hade ju trots allt lovat Tiana att jag skulle vänta tills hon kom tillbaka. Killarna nickade och vi gick mot hissen som skulle ta oss ner till utgången. Ingen sa något under hissturen men vi alla var väldigt trötta så det var nog inte så konstigt. Jag kollade på min mobil vad klockan var och den började närma sig tio. Det slog mig att jag kanske skulle ringa mina föräldrar och berätta vart jag var, men det fick vänta nu. Om de undrade vart jag var så kunde de ju bara ringa.
Vi kom ut ur hissen och jag bestämde mig för att följa med ända fram till bilen. Tiana skulle nog stanna hos Tiff ett bra tag och jag ville inte störa. Vi kom fram till bilen och Louis som körde låste upp den stora range rovern. Niall öppnade en av dörrarna och satte sig i bilen men lät dörren stå öppen.
- Laila, skulle jag kunna få prata med dig en snabbis bara? sa Harry när de andra killarna redan satt i bilen.
- Självklart, sa jag och vi gick en bit bort från bilen.
- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, sa han osäkert.
- Äh, säg det bara, sa jag och log mot honom.
- Jag känner mig orolig för Tiana, hon såg helt förstörd ut förut och det var så svårt att se henne ledsen.
- Jag förstår vad du menar, sa jag.
- Hon är verkligen en snäll person och jag vill att hon ska veta att jag finns här. Så... skulle du kunna ge henne mitt nummer och be henne ringa mig när hon är hemma och allt är bra med Tiff och så.
- Det kanske låter skumt men jag finns här ifall hon behöver prata och jag skulle såklart vilja stanna men...
- Harry, jag förstår sa jag och log.
- Vad bra, sa han och såg en aning lättad ut.
- Jag ger ditt nummer till Tiana och du behöver inte vara orolig. Jag ser till så att vi kommer hem och att hon ringer dig, sa jag och han log.
- Tack, sa han och gav mig en kram.Plötsligt tutade Louis med bilen och jag hoppade till.
- Det är nog bäst att ni åker hem nu. Killarna börjar bli lite otåliga, sa jag och vi skrattade.
- Ja, det är nog bäst, sa han och jag följde honom tillbaks till bilen.
Jag vinkade åt dem och sedan hade de kört iväg.
Tianas perspektiv
Jag kom in i ett rum med vita väggar och i en säng brevid fönstret låg Tiff. Hon hade ett badage runt foten och en nål med dropp instucken i armvecket. Jag stängde dörren och gick fram till sängen där min syster låg med slutna ögon. Det fanns en pall vid sidan av sängen som jag satte mig på. Jag strök henne sakta över pannan. Varför skulle det här hända? Varför just Tiff, min tvillingsyster som jag skulle kunna offra allt för? Varför, varför, varför? Kunde det inte ha hänt mig istället? Tänkte jag medans jag studerade min syster. Plötsligt såg jag hur hon började röra på sig och hennes ögon öppnades sakta. Hon kisade med ögonen på grund av det starka ljuset i rummet och sedan satte hon sig försiktigt upp. En stor lättnad spred sig i hela kroppen.
- Tiff! pep jag och kramade henne försiktigt.
- Vad hände egentligen? frågade hon förvånat när jag hade släppt taget om henne.
- Allt jag kommer ihåg är att vi kom in på sjukhuset och sen blev allt svart. Jag hörde röster men jag kunde inte säga något eller öppna ögonen, det var helt knäppt!
- Du svimmade och sedan hamnade du i kåma, svarade jag.
- Du anar inte hur oroliga vi har varit!
- Vi? sa Tiff och kollade frågande på mig.
- Jag, Laila och killarna, jag rodde till och med att du skulle dö! Det var hemskt, sa jag och kände att tårarna rann ner för min kind.
- Gråt inte Tiana, allt är bra nu, sa hon och log.
- Jag är bara så glad att du vaknade, sa jag och Tiff gav mig en till kram.
- Har du berättat för mamma och pappa? frågade hon sedan men jag skakade på huvudet.
- Jag tror att de jobbar, de slutar vid tolv tror jag.
Efter att vi hade pratat en stund kom en läkare in och kollade så att allt var bra med Tiff. Han sa också att hon skulle få åka hem dagen efter. Tiff som hatade sjukhus var inte så nöjd med det men det fanns inte så mycket vi kunde göra åt det. Jag hade bestämt mig för att åka hem med Laila och så skulle jag komma tillbaka dagen efter med mina föräldrar för att hämta Tiff.
Senare den kvällen
Jag låg i sängen och kunde inte sova. Vilket var ganska konstigt med tanke på allt som hade hänt idag. Mina tankar på Tiff och vad som hade hänt under dagen flög runt i huvudet. Jag hade också berättat alltihop för mamma och pappa som gensat hade blivit oroliga och ringt till sjukhuset för att prata med läkarna. Men nu när de visste vad som hade hänt och hur allt låg till så kunde vi alla gå och lägga oss. Jag kollade på klockan som satt på väggen framför sängen och suckade. Klockan var två på natten och jag borde sova nu, annars skulle jag se ut som en zombie nästa dag. Jag blundade och drog upp täcket till hakan men det gick inte att somna. En av de värsta sakerna som finns är att inte kunna sova när man vet att man måste gå upp tidigt nästa dag! Jag satte mig upp och gick till köket för att ta ett glas vatten.
På vägen tillbaka från köket råkade jag snubbla på tröskeln och slog i stortån.
- Fan! sa jag tyst för mig själv för att inte väcka de andra. Sedan haltade jag vidare in till mitt rum. När jag väl låg nerbäddad i sängen igen gjorde jag ett nytt försök att somna men nu satte jag i mina hörlurar och lyssnade på lugn musik. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut lyckades jag somna.
Kpitel 26! Förlåt för att uppdateringen suger men jag försöker verkligen. Men tack till alla sötisar som stannar kvar och läser novellen trots uppdateringen, NI ÄGER! Glöm inte att slänga in en kommentar också :) Ha det!
- Nathalie
2012-08-20
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 25 Hospital
Previous
Det syntes på Laila att hon var väldigt skeptisk mot att gå den här vägen men det skulle ju gå snabbare så varför inte? Men jag var tvungen att hålla med om att stället såg väldigt skumt ut. Vi gick brevid varandra och tog upp hela gatan eftersom den var så smal. Jag kollade runt medans vi gick. Inga bilar kunde åka här och det satt brandstegar längs husväggarna. Här skulle man inte vilja vara när det är mörkt. Tack gode gud för att det inte var mörkt ute tänkte jag för mig själv.
- Kolla! Där är den stora vägen, utbrast Tiff och började småspringa före oss.
- Kom så skyndar vi oss bort från det här läskiga stället, sa Tiana och vi ökade takten. Plötsligt hördes ett skrik och Tiff som sprang framför oss föll ihop på makren.
Tianas perspektiv
Jag och Lailas oroliga blickar mötte varandras och sedan rusade vi fram till Tiff som låg i fosterställning på marken. Mitt hjärta dunkade säkert i 180 och jag förstod inte vad som hade hänt.
- Min fot!, fick Tiff fram medans hon andades tungt och det hade bildats tårar i hennes ögon.
Hon höll handen om sin bara fot och det hade bildats en pöl av blod under den. Hela hennes hand var blodig och det forsade blod ur foten.
- Vi hjälper henne upp, sa jag. Tiff tog tag i våra händer och vi hjälpte henne upp så hon kunde stå på en fot och stödja sig på oss.
- Är du okej? frågade jag och hon nickade.
- Kom så går vi innan det blir mörkt, sa hon.
- Shit, Tiff! Du har ju fått en glasskärva i foten, skrek Laila plötsligt.
- Du måste ha råkat trampa på de där, sa jag och pekade på några glasbitar från en trasig flaska.
Tiff tittade försiktigt ner på sin fot och tittade snabbt bort. Hon hatade att se blod och i värsta fall kunde hon svimma om det blev för mycket. Hon kunde knappt vistas på ett sjukhus utan att må illa. Det hade alltid varit så. Så fort Tiff fick se ett öppet sår och blod så blev det för mycket helt enkelt. Våra förlädrar trodde att hennes rädsla skulle försvinna med åren men det hade den inte gjort ännu.
- Laila, ring efter hjälp! ropade jag och Laila tog upp sin mobil. Jag tog en titt på såret och glasbiden var ganska stor och hade trängt in en bra bit i foten. Jag skulle nog inte kunna att dra ut den själv så vi var tvugna att ta oss till närmsta sjukhus. Jag hjälpte Tiff att sätta sig ner och lutade henne mot en tegelvägg.
- Vad är nummret till era föräldrar? frågade Laila som stod redo att ringa med sin mobil.
- De hinner inte komma hit och de vet inte vägen, ring någon annan som vet vart vi är, sa jag panikslaget.
Jag rev bort en bit av min tröja och lindade den försiktigt runt Tiffanys fot. Hon kved till och blundade hårt.
- Killarna kanske är kvar i parken, och om de är det så åker de förbi den här gatan på vägen hem, sa Laila.
- Ska vi verkligen ringa dom? Tänk om vi stör?
- Tiana! Din syster har fått en glasbit i foten! De är dem enda som kan hjälpa oss nu!
- Du har rätt, gör ett försök, sa jag och Laila gick en bit bort för att ringa.
- Hur illa är det, snyftade Tiff.
- Vill du titta?
- Nej! skrek hon och tittade åt ett annat håll. Jag satte mig ner och höll om henne.
- Det kommer bli bra Tiff, oroa dig inte, sa jag medans jag kramade henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.
Laila kom tillbaka och såg lite gladare ut.
- De är på väg! sa hon och log svagt.
- Är de! Men gud så bra! utbrast jag och en liten lättnad spred sig över mig.
- Så vi får hålla koll på vägen så vi ser när deras bil kommer. För det är nog inte det lättaste att se oss är, sa Laila.
- Hur känns det? frågade Laila Tiff.
- Det gör ont och blodet vill inte sluta rinna, suckade Tiff.
- Tiana, när killarna kommer så åker vi hem va? sa Tiff och kollade på mig. Jag skakade på huvudet.
- Nej, aldrig att du åker hem med det där såret, vi måste till.. jag tvekade lite eftersom att jag inte visste hur hon skulle reagera.
- Sjukhuset, avslutade jag meningen. Tiff spärrade upp ögonen och skakade på huvudet.
- Nej, jag kommer aldrig sätta min fot på ett sjukhus! skrek hon. Laila kollade på oss och såg väldigt fundersam ut.
- Hon blir illamående när hon är på sjukhus och hon är väldigt kännslig för blod, förklarade jag och Laila nickade.
- Jag går bort till den stora vägen och håller utkik efter killarnas bil, sa hon sedan och gick iväg bort mot slutet av gatan där den större vägen låg.
Lailas perspektiv
- Nej! Jag går inte in dit! skrek Tiff och det kom tårar i hennes ögon. Hon vände sig om och försökte springa iväg men Zayn och Liam som gick bakom hann fånga henne.
Efter att killarna hade hämtat upp oss och vi hade berättat vad som hade hänt så åkte vi direkt till sjukhuset. Killarna var riktigt hjälpsamma och Harry erbjöd sig till och med att bära Tiff till bilen, vilket var gulligt gjort tyckte jag. Alla fem var så snälla och Louis hade dragit ett av sina skämt för att lätta upp stämningen i bilen. Typsikt honom.
Nu var vi på väg in till sjukhuset men direkt vid dörren hade Tiff gjort motstånd.
- Ni behöver inte stanna längre om ni inte vill. Vi klarar oss nu, sa Tiana till killarna.
- Nej, vi stannar och ser till så att ni kommer in och att Tiff får hjälp, sa Louis och de andra killarna höll med. Ett litet leende spred sig över mina läppar.
- Tack, sa hon och log.
Det såg ut som att Tiff skulle försöka gå i väg vilken skund somhlest så jag gick fram till henne och lade handen på hennes axel.
- Tiff, du måste gå in dit. De är de enda som kan hjälpa dig och du kommer klara det, jag lovar. Sa jag och log.
- Nej Laila jag klarar det inte, sa hon och fler tårar rann ner för hennes kinder.
- Se dig omkring, alla vi är här och hjälper dig, sa jag och Tiff tittade på Louis, Niall, Zayn, Liam ,Harry och Tiana som stod brevid och log.
- Du klarar det här Tiff, sa Liam.
- Vi är här, fortsatte Tiana och Tiff nickade.
- Så, ta några djupa andetag och sedan går vi in genom dörren, sa jag. Tiana och jag ställde oss på varsin sida om Tiff och sedan hjälpte vi henne in genom dörren till sjukhuset tätt följda av killarna.
När vi kom in på sjukhuset gick Tiana fram till receptionen för att förklara vad som hade hänt. Jag stannade kvar så att Tiff kunde stödja sig på mig eftersom hon bara kunde gå på en fot.
Plötsligt kände jag hur hennes han gled ner från min axel och att hon föll bakåt. Allt gick så fort och i nästa sekund såg jag Tiff ligga medvetslös i Harrys armar. Tur att han hann fånga henne, tänkte jag.
- Vad hände, ropade Tiana när hon kom springade emot oss.
- Hon svimmade, svarade Harry. Jag kände på hennes puls och hon andades inte.
- Tiana! Hon andas inte skrek jag och paniken spred sig.
- Kan någon hjälpa oss, hon andas inte! skrek Liam så att alla hörde. Strax där efter kom några läkare och lyfte upp Tiff på en sjukhussäng och förde bort henne. En sköterska kom och berättade att allt skulle bli bra och visade oss sedan till ett väntrum. Väntrummet bestod endast av några stolar. Väggarna var vita som nästan allt annat och framför oss låg en lång korridor med massor av dörrar. Typiskt sjukhus, tänkte jag. Vi satte oss ner på varsin stol och alla var tysta. Tillslut bröt Tiana tystnaden.
- Varför händer det här, allt gick så fort och jag vet knappt vad som har hänt, sa hon och begravde ansiktet i sina händer.
- Det är okej Tiana, allt kommer att bli bra. Hon har bara svimmat och de kommmer att få ut glasbiten ut hennes fot, sa jag lugnande. Harry som satt på andra sidan om Tiana strök henne över ryggen. Det kändes som att jag också skulle börja gråta men det kom inga tårar. Ännu.
- Det kanske inte är en sån lämplig fråga men.. hur kunde hon svimma? sa Zayn försiktigt. Tiana bara fortsatte att gråta.
- Tiffany är väldigt kännslig mot blod och hon blir illamåenede om hon är på ett sjukhus. Det var därför hon inte ville gå in här förut, sa jag och killarna nickade.
- Vi skulle alrig ha tagit den där vägen, sa Tiana och tittade upp. Hennes mascara hade runnit och ögonen var röda.
- Jag vet, förlåt sa jag och kramade om henne. Allt var mitt fel.
- Varför säger du så?
- För att om inte jag hade sagt att vi kunde ta en genväg så hade inte Tiff trampat i glaset och inget av det här hade hänt, sa jag och kände en klump i magen.
- Men nej Laila! Säg inte så, det var inte ditt fel. Det var ju Tiff som gick utan skor ellerhur?
- Ja, det var det men..
- Sluta! Det var inte ditt fel, okej? sa hon och jag nickade. Men det kändes fortfarande lite som mitt fel.
Niall gäspade stort och alla såg ganska trötta ut. Jag menar killarna hade ju uppträtt på scenen för bara någon timme sedan så det var nog inte så konstigt att de var trötta.
- Killar, ni ser trötta ut och ni behöver inte stanna längre, sa Tiana som at hon hade läst mina tankar.
- Om det är okej så.. sa Niall.
- Snälla, ni anar inte hur hjälpsamma ni har varit och jag förstår att ni är trötta. Så det är okej, åk hem ni, sa Tiana och killarna reste på sig.
- Det ordnar sig, allt kommer bli bra sa Harry och kramade Tiana och sedan mig.
- Hon klarar sig, sa Louis och kramade om oss. Niall, Zayn och Liam gav oss också varsin kram.
- Tusen tack killar, allt ni har gjort för oss betyder verkligen mycket! Hur ska jag någonson kunna tacka er, sa Tiana.
- Ingen orsak, vi ville alla hjälpa till så gott vi kunde. Vad har man annars vänner till? sa Niall och alla log. Jag kunde inte låta bli att le men jag visste inte riktigt varför jag bara log för att alla andra gjorde det. Plus att Niall Horan just hade kallat oss deras vänner.
- Tack, ni är bäst. Sa Tiana och vi möttes i en gruppkram.
En av alla dörrarna i korridoren öppnades och ut kom en sköterska.
- Är det du som är Tiana? frågade hon och Tiana nickade. Sjuksköterskan såg en aning ledsen ut vilket gjorde mig ännu mer orolig. Hur var det med Tiff? Hade hon klarat sig? var bara några av de frågor som susade runt i min hjärna.
Halloj! Har suttit med det här kapitlet sedan jag kom hem från skolan. Första dagen i nian, tjoho! Det blev ett ganska långt kapitel och jag blev väldigt nöjd själv faktiskt så det känns bra :) Uppdateringen suger men jag gör allt jag kan för att ni ska få ett kapitel! Hoppas att alla har haft ett bra sommarlov också! Glöm nu inte att kommentera vad ni tycker! Ha det nice!
- Nathalie
