Bilen närmade sig och jag var cirka 30 meter ifrån våran port. Paniken steg inom mig och jag började springa mot dörren. Jag insåg snabbt att jag inte skulle hinna fram utan att bli sedd så jag svängde in på en smal gata precis brevid och tryckte mig mot tegelväggen. Förhoppningsvis skulle inte mamma och pappa se mig när de åkte förbi men allt som krävdes var att de skulle vrida på huvudet och titta in på gatan så skulle de se mig. Nervöst stod jag pressad mot tegelväggen och efter några sekunder körde bilen förbi och vidare mot infaren vid vårat hus. Tack gode gud för att de inte såg mig tänkte jag lättat och pustade ut. Men än var det inte lugnt. Jag behövde fortfarande hinna hem innan mamma och pappa gjorde det. Jag började springa allt vad jag hade mot porten. Eftersom mamma och pappa skulle behöva parkera bilen hade jag ett litet försprång men parkeringen låg inte så långt bort så de skulle snart hinna ifatt mig. När jag äntligen kom fram till porten var jag utmattad och pulsen dunkade i hela kroppen. Jag vände mig om för att se om det var någon bakom. Jag hörde ett par klackar som slogs mot asfalten och insåg att det var mamma som bara var runt hörnet. Snabbt öppnade jag dörren och rusade upp för alla trappor. 

 

- Finally! Sa Tiff när hon mötte mig i hallen. Jag sparkade av mig skorna och hängde snabbt upp jackan. 

- Mum and dad are just behind me. Sa jag panikslaget och Tiff och jag satte oss snabbt i soffan. 

- Act normal. Sa Tiff och lade sig bekvämt i soffan så att det skulle se ut som att hon hade suttit där ett tag. Vi hörde hur dörren öppnades och jag satte på tv:n i sista sekund. 

- Hi girls. Sa mamma när hon hade kommit in genom dörren. Hon hängde av sig ytterkläderna och började gå mot sovrummet för att byta från sina jobbkläder. 

- What's up? Frågade pappa och gick mot köket. 

- Not much. Svarade jag och försökte låta så lite anfådd som möjligt för att dölja det faktum att jag hade sprunigt cirka 50 meter på bara några minuter. 

- Why are you watching the antiques roadshow? Han stannade upp vid soffan och tittade skeptiskt på oss. Jag tittade mot tv:n där de visade en gammal man som stod och pratade om hur mycket han trodde att stolen han höll i var värd. Antikrundan var inte ett program som vi skulle kolla på direkt så jag förstod varför pappa blev förvånad. Men eftersom jag bara hade slagit på tv:n i all hast hade jag inte tänkt på vad som visades.

- Because... sa jag nervöst för att försöka komma på en bra ursäkt som lät rimlig.

- I'm doing a project about... old furniture. In school. Avbröt Tiff mig. Pappa såg fortfarande lite fundersam ut men jag tror han köpte det eftersom han nickade kort och fortsatte in till köket. Det förvånade mig hur lätt han hade gått på det för det var verkligen en dålig ursäkt. Jag och Tiff utbytte blickar följt av en lättad suck. 

 

Jag kom in i mitt rum efter att ha ätit middag och slängde mig i sängen. Med en suck reste jag mig upp igen och gick bort till bokhyllan. Jag kanske skulle börja läsa en bok eftersom mina eftermiddagar den kommande månaden endast skulle spenderas här hemma. Jag drog med fingrarna över böckernas ryggar och försökte hitta en bok som jag ville läsa. Plötsligt plingade det till i min mobiltelefon som låg på sängen. Jag vände mig från bokhyllan och gick för att hämta mobilen men på vägen snubblade jag över min skolväska som låg slängd mitt på golvet. Jag råkade slå i tån i en av böckerna som låg i väskan och föll snabbt ihop på golvet. Jag satt där ett tag och svor tyst för mig själv. 

- Stupid bag. Sa jag och puttade på väskan så att en bok åkte ut. Det var min fysikbok. Jab blev genast påmind om provet som låg instoppat mellan några sidor i boken. Jag drog ut provet och tittade på det röda F:et som stod högst upp i hörnet. Vad skulle mamma och pappa säga? De skulle självklart bli förvånade över att jag inte hade klarat provet. Jag som alltid fick bra resultat. Jag var nästan säker på att pappa skulle skylla på att jag hade umgåtts för mycket med vänner istället för att plugga om han fick reda på det här. Mr. Parks röst om att vi skulle visa provet för våra föräldrar ekade i huvudet på mig. Jag kunde inte visa det här för mina föräldrar! De skulle bli galna. Nej, mamma och pappa skulle minsann inte få se det här provet. Tänkte jag och gömde det under en bok på mitt skrivbord. 

 

Jag öppnade ett sms från Harry på mobilen. ''Are you doing anything special tomorrow afternoon?'' stod det på skärmen. ''Not really, why are you wondering?'' Skrev jag tillbaka. Även om jag hade utegångsförbud så kunde jag inte berätta det för Harry. ''Me and the boys have a day off tomorrow so we decided to go on an adventure to Brighton. Do you, Tiff and Laila wanna come to?'' Svarade han. Jag visste inte vad jag skulle svara. Självklart så ville jag spendera tid med mina vänner men hur skulle både jag och Tiff kunna smyga ut och vara borta hela eftermiddagen utan att våra föräldrar skulle märka det? Jag blev nästan påkommen idag och då hade jag bara varit borta i en timme. ''I'd love to come but I have to talk to Tiff first. I'll text you back later'' Skrev jag för att få tid att hinna tänka. Jag fick ännu ett sms från Harry där det stod ''Okay talk to you later then''. 

- Tiff! Ropade jag och snart stack hon in huvudet genom dörren till mitt rum. 

- Yeah. Sa hon och jag signalerade att hon skulle komma in. Hon stängde dörren efter sig och satte sig mitt emot mig i fönstret. Jag gav min mobil till henne och hon läste meddelandena jag hade fått av Harry och sken upp i ett stort leende. 

- Why are you so happy? Frågade jag. Det var ju självklart att vi inte kunde följa med så längde vi inte kunde klona oss själva och vara på två ställen samtidigt. 

- Because we're finally going on an adventure and have fun. Sa hon glatt. 

- No we're not. Sa jag argt. Var hon galen! Aldrig att mamma och pappa skulle låta oss gå ut trots utegångsförbudet.

- Yes we are. Hon höll upp mobilen framför mig där hon hade skrivit ett meddelande till Harry.

'' I talked to Tiff and we are coming! :D'' Stod det men hon hade inte skickat iväg det än. 

- You are not pressing that send button. Sa jag strängt och tittade allvarligt på henne. 

- Ooops.. 

Jag slägde mig över henne för att försöka få tag på min mobil men när jag väl hade fått den var det försent. Meddelandet hade redan skickats iväg. 

- Why did you do that! Skrek jag till henne. Ville hon att jag skulle berätta för Harry att jag hade fått utegångsförbud för det som hände på festen eller vad var det frågan om. 

- Calm down it's going to be fun. Sa Tiff och verkade vara helt lugn. Såklart det skulle vara kul men bara om vi faktiskt fick följa med utan att behöva ljuga för våra föräldrar. 

- Calm down? How am I suppose to calm down when we're going to sneak out for a whole afternoon! We can't do that without getting caught. We almost got caught today. Ibland undrade jag om det fanns någon hjärna i den där skallen. 

- What happened to the Tiana who went to a party and got drunk? Or the Tiana just a few hours ago who sneaked out? Sa hon och lade huvudet på sned. 

- She's gone. Sa jag tyst. 

- Come on Tiana I know you want to do this you just have to live for the moment sometimes and stop thinking about all the bad that can happen. 

- I know but.. 

- No but's. Sa Tiff och satte fingret framför mina läppar. 

- We are going to do this and trust me you're going to have so much fun. Jag tittade först lite skeptiskt på henne men sedan slog det mig att någon gång måste man faktiskt få ha kul och bara göra saker som får en att känna sig bra. Även om jag inte riktigt visste hur jag kände för hela ''smyga ut och vara borta i flera timmar'' grejen så hade jag inte så mycket till val än att följa med. 

- Okay I trust you on this one. But you better have a good plan. Sa jag och log. 

Mobilen plingade till och både jag och Tiff hoppade av rädsla. Jag låste upp mobilen och läste sms:et som var från Harry. ''Great! Bring your swimwear and we'll bring the rest. We're leaving at 3pm :)'' 

---