Jag satt i soffan och kollade på tv i min och Louis lägenhet. Vi hade just kommit hem efter att ha gjort några intervjuer. Klockan var bara åtta men jag kände mig ganska trött ändå. Louis satt brevid mig i soffan och höll på med mobilen men det såg ut som att han skulle somna vilken sekund somhelst. Jag reste mig ur soffan och gick över Louis fötter som var lutade mot soffbordet. När jag kom ut i köket gick jag till kylskåpet för att hämta något att dricka. Men det fanns inget som jag ville ha därinne så jag tog ett glas vatten istället. Sedan fortsatte jag mot mitt rum. Jag tände taklampan i rummet men så fort jag såg hur stökigt det var släckte jag den igen. Jag gick till skrivbordet och hämtade min laptop. Jag tittade ut genom fönstret och kunde se solen som var på väg ner bakom hustaken. Min blick fastnade i ett fönster på andra sidan parken. I fönstret satt Tiana och det såg ut som att hon läste en bok. Jag hittade en ficklampa som låg i byrålådan och riktade den mot hennes fönster. När jag tryckte på knappen lös det rakt in i hennes rum. Hon märkte inget först så jag viftade på ficklampan så att ljuset flög fram och tillbaka på väggarna i hennes rum.

 

 

Jag satt i mitt fönster och läste min bok. The last song var en av mina favorit böcker så det skulle bli lätt att skriva en bokresencion om den i skolan. Plötsligt skymtade jag ett konstigt ljus i ögonvrån. Jag slog ihop boken och lade den år sidan. Sedan kollade jag på väggen och såg ett ljus som såg ut att komma från en ficklampa. Det for fram och tillbaka över väggen och jag undrade vart det kom ifrån. Jag tittade ut genom fönstret och min blick sökte sig till andra sidan parken. I ett av fönstrena på det stora lägenhetshuset lös en lampa med samma ljus som på min vägg. Lampan slocknade och nu kunde jag se en person i fönstret. Jag gick närmare fönstret och såg till min förvåning att det var Harry. Han vinkade till mig och jag vinkade tillbaka. Sedan log han ett sådant leende som bara han kunde när man såg hans tänder och det kom fram smilgropar i hans kinder. Fast jag kunde inte se smilgroparna eftersom han var så långt bort men jag visste att de fanns där. Jag ville prata med honom men hur skulle jag kunna göra det? Vi kunde ju inte direkt öppna fönstrena och stå och skrika till varandra. Jag såg hur han vände sig om och sedan försvann han. Med en suck satte jag mig tillrätta i fönstret igen och öppnade boken där jag hade slutat.

 

Samma ljus som förut lös på väggen igen och jag tittade mt fönstret där Harry hade stått alldeles nyss. Nu stod han där igen och höll något i handen. Det var ett papper som det stod ''Hej!'' på. Jaha nu fattade jag. Jag rotade fram ett block och en tuchpenna och skrev ''Hey!'' på första sidan.

Jag såg hur han skrev något på sitt papper och sedan höll han upp det mot mig.

 

''Störde jag?'' stod det och jag drog bort korken från min penna och skrev ett svar.

'' Skulle hämta min dator men så såg jag dig och tänkte störa dig lite'' stod det på pappret och jag såg hur han flinade lite.

'' Är du säker på att Louis inte sitter och är ledsen för att ni förlorade fotbollen'' Skrev jag men tvekade på att visa upp det. Tänk om han skulle ta illa upp? Nej, det var ju bara på skoj ellerhur? tänkte jag och höll upp blocket. Han log och skrev ett svar.

'' Haha man vet aldrig, så dålig förlorare som han är'' Jag log, vad skönt han tog inte illa upp, tänkte jag.

 

 Vi satt och skrev små meddelanden till varandra ett tag och jag tyckte det var ganska kul. Vi pratade om allt möjligt och trots att vi precis hade lärt känna varandra kändes det som att vi hade känt varandra länge. Jag fick reda på att rummet han satt i var hans eget och att de andra killarna hade sina lägenheter i samma koridor dom dem. Jag satt och skrev ett svar till Harry och när jag höll upp det mot fönstret såg jag att Louis satt brevid honom. Han vinkade och jag vinkade tillbaka.

 

'' Sovit gott, Louis?'' frågade jag. Han gjorde tummen upp och jag log tillbaka. Det började blit mörkt och snart skulle vi inte se vad det stod på lapparna längre.

'' Det börjar blir mörkt nu och snart ser vi inte vad vi skriver till varandra'' skrev jag.

'' Sant :( Men det här får vi göra fler gånger'' stod det och jag log.

'' Ja det ska jag, hej då!'' Hade han skrivit.