---

 

 

Det var fredagskväll och jag var på väg till Tiana. Hennes föräldrar skulle till några gamla vänner i Manchester och Tiff och Tiana ville inte följa med. Så nu gick jag här och släpade på en propfull väska som vägde hur mycket somhelst (kändes det som i alla fall) för att spendera helgen hemma hos dem. Jag kom fram till porten och släpade upp väskan för trappen. Varför var de tvugna att bo på tredje våningen, tänkte jag medans jag drog väskan efter mig. Tiff öppnade dörren och stracks där efter kom Tiana. Vi gick in till hennes rum och jag slängde mig på hennes säng.

- Så vad ska vi hitta på?

- Vet inte, är du hungrig? sa hon.

- Ja, du anar inte hur jobbigt det var att gå hit och bära på väskan. Hon skrattade åt mig och vi gick ut till köket.

- Vad ska vi laga då? frågade Tiana och jag ryckte på axlarna.

- Tiff! ropade Tiana och hennes röst ekade i hela lägenheten.

- Vad är det? sa hon när hon kom in i köket.

- Laga mat åt oss, sa jag och log. Hon skrattade åt det jag hade sagt.

- Okej men då får ni hjälpa till, sa hon sedan och vi nickade.

- Laila, hämta förkläden, sa Tiff åt mig.

- Ska bli chef, sa jag och vi skrattade.

 

Jag öppnade ett skåp där det fanns förkläden. Plötsligt ramlade något ut ur skåpet.

- Waah! skrek jag av rädsla och Tiff och Tiana vände sig om. När de väl såg vad som hade hänt brast vi alla ut i skratt. På golvet låg en engångsgrill som hade ramlat ut. Jag fick en idé.

- Vänta lite, kan vi inte grilla?, sa jag och höll upp den lilla grillen.

- Jaaa! sa Tiff och Tiana i mun på varandra och jag log mot dem.

Vi hittade ett paket med korv i kylskåpet och tog fram korvbröd, ketchup, senap och allt man behövde för att grilla.

- Men vart ska vi grilla då? Vi kan ju knappast grilla här inne, sa  Tiff.

- Vi går till parken sa Tiana och vi nickade gillande.

 

 

Efter att vi hade packat ner alla saker i en väska gick vi till parken. Det var fortfarande ganska varmt uta även om klockan började närma sig sju. Vi kom fram till parken och gick till den öppna gräsplanen. Även kallad fotbollsplan. Jag tänkte gensat tillbaka på när vi hade spelat fotboll just här. Det var verkligen kul och ännu roligare var det att vinna. Killarna var inte alls som jag trodde de skulle vara, de var mycket snällare. Jag tänkte på när Harry fällde mig och det där Laila hade sagt. Att han gjorde det med flit och att han hade tittat på mig på något sätt. Mina tankar försvann när Laila släppte väskan på marken och satte sig ner i gräset.

- Varför ska alla väskor vara så tunga när jag bär dem? sa hon och pustade ut. Jag bara log och skakade på huvudet. Tiff tog fram grillen och tände den.

 

När det hade börjat komma glöd på kolen lade vi på tre korvar på grillen. Det var det som fick plats på den lilla ytan. Vi hade lagt fram dynor på gräset så vi kunde sitta runt den lilla grillen.

- Är de klara snart, frågade Laila och petade försiktigt på en korv.

- Nej, inte än. Vi har ju precis lagt på dem, sa Tiff och skrattade.

- Någon har dåligt tålamod, sa jag skämtsamt och Laila log mot mig.

- Här, ta det här sålänge, sa jag sedan och räckte fram en plastmugg med Cocca cola till henne. Hon tog emot muggen och drack upp innehållet direkt. Jag tittade förvånat på henne och hällde sedan upp mer i hennes glas. Vi satt som vanligt och snackade om allt möjligt medans vi väntade på att korvarna skulle bli klara.

- Jag tror det är färdiga nu, sa jag. Laila sträckte sig efter påsen med korvbröd och delade ut ett bröd var till alla.

 

Jag la en korv i brödet och tog upp ketchup flaskan. Jag hade så länge jag kunde minnas alltid hatat senap. Det luktade så konstigt och smakade lika äckligt som det luktade. Nej, jag var inget inget fan av senap direkt. Medans jag sprutade på ketchup på mig korv tog Laila sin första tugga. Men så fort hennes mun fick kontakt med korven spottade hon ut det hon hade i munnen.

- Ahhh! skrek hon och viftade med handen framför munnen.

- Vad gör du? sa Tiff och rynkade på ögonbrynen.

- Varmt! sa hon innan hon tog upp sitt glas och drack några klunkar. Jag och Tiff brast ut i skratt för att det hade sett så roligt ut.

- Jag brände mig tunga, sa Laila och lipade.

Efter Lailals lilla insident så väntade jag lite med att äta min korv.

 

Jag hade precis ätit upp min korv när jag hörde fotsteg i gräset. Det lät som att de var på väg mot oss.

- Finns det något kvar till oss kanske? hörde jag en bekant röst säga. Jag vände mig om och där stod Liam, Louis, Zayn, Niall och Harry.

- Ledsen vi åt precis upp allt, sa Laila till Niall som hade frågat. Han gjorde en ledsen min.

- Jag som var så hungrig.

- Hon driver bara med dig, det finns mat kvar. Slå er ner bara, sa jag och visade att de kunde sätta sig.

Niall sken upp i ett leende och satte sig ner vi oss. De andra killarna gjorde likadant. Laila försökte trycka ihop fem korvar på grillen men hon lyckades inte så bra när det bara fick plats tre.

- Går det bra för dig?, sa jag och tittade på Laila.

- Nej, grillen är ju för liten, sa hon och suckade.

- Gör såhär istället, sa Liam och lade korvarna på andra lädden så att de fick plats.

- Tack, sa Laila och han log tillbaka.

  Jag mötte Tiffanys blick, hon kollade på mig med stora ögon och jag log tillbaka. Juste, hon visste ju inget om att vi hade träffat killarna flera gånger.

- Vänta, är det bara jag eller ser ni också två stycken Tiana, sa Louis och blinkade några gånger.

- Det här är min tvillingsyster, sa jag och lade handen på Tiffs axel.

- Ja, det syns verkligen, sa Harry.

- Jag heter Tiffany men kallas för Tiff, sa hon och killarna nickade.

- Så, vart är ni på väg, frågade Laila och jag undrade samma sak.

- Vi var bara ute en sväng och så kände Niall doften av grillat så han ledde oss hit, sa Louis och vi skrattade.

 

Vi åt tillsammans och hade jätteroligt. Niall åt så många korvar att jag tillslut inte orkade hålla räkningen. Jag hade varnat honom om att han skulle få ont i magen om han fortsatte att äta så men det brydde han sig inte om. Alla skrattade och hela gruppen trivdes tillsammans. Vi började lära känna varandra och det slog mig att jag inte kände mig lika blyg när jag var med dem. Louis var en riktig skämtare och även om det han sa inte alltid var kul så kunde jag inte låta bli att skratta ändå. Jag kunde inte heller låta bli att titta på Harry lite då och då. Jag vet inte riktigt varför men jag fick någon obeskrivlig känsla i magen som jag aldrig hanär jag tittade på honom.

---

Det var kapitel 20 det, tjoho! Har inte haft så mycket inspiration de senaste dagarna men jag hoppas ni gillar det ändå :) Glöm inte att kommentera! Ha det awesome :)