Previous

 

 

Vi kom in i parken som var helt tom. Det ända som hördes var de andras röster annars var det knäpptyst. Nästan läskigt tyst. När vi kom fram satt Tiff, Laila, Niall, Zayn, Liam och Louis tätt ihop och förskte värma sig över den lilla glöden som fanns kvar på grillen.

- Vad lång tid det tog! sa Tiff när hon såg oss.

- Ellerhur, vi fryser ju snart ihjäl här sa Laila.

- Men nu är vi här i alla fall och vi har filtar, sa Harry och gav en till Laila. Precis när hon hade virat in sig i filten drog Louis bort den från hennes axlar och sprang iväg.

- Hey! ropade Laila samtidigt som hon reste på sig och sprang efter. Louis hade knutit filten till en mantel och sprang nu runt och skrek:

- Super maaaan!! så det hördes över hela parken.

- Louis! Stanna, skrek Laila som sprang efter men han bara skakade på huvudet och fortsatte springa. Vi andra mötte varandras blickar och skrattade. Jag satte mig brevid Tiff och Liam kom och lade en filt över våra axlar. Jag log mot honom och sedan satte han sig brevid Niall. Eftersom vi bra hade fyra filtar fick vi dela två och två. Harry och Zayn delade på en och Niall och Liam delade. Jag kollade efter Laila för att se hur det gick för henne att få tillbaks filten men det gick inte så bra för henne. Hon frös så hon sprang med armarna i kors vilket inte gick så fort så hon var ganska långt bakom Louis. Tillslut var hon tilllräckligt nära honom så hon trampade på filten som släpade i marken. Louis som hade den runt halsen ramlade pladask på magen och inte långt där efter snubblade Laila och ramlade över honom.

- Wäää! Det är ju blött i gräset, skrek Laila.

- Var glad över att du inte lanade i det, muttrade Louis och vi andra kunde inte hålla oss för skratt. Laila flinade åt honom och hjälpte honom upp.

 

- Ser ut som att vi får dela på den här filten, sa Louis när de kom tillbaka till oss andra.

- Ja det blir väl så, sa Laila och satte sig brevid honom. Det fanns inga spår av rodnad i Lailas ansikte och hon verkade inte alls skämmas över att hon just hade ramlat över  självaste Louis Tomlinson. Hade det varit jag så hade mina kinder blivit så röda att de kunde lyst upp hela parken och jag skulle vara sjukt blyg. Men det var inte Laila. Det var en av många saker jag beundrade hos henne. Att hon var självsäker och inte alls lika blyg som jag, hon var liksom så.. hur ska man säga, ''cool'' om ni fattar vad jag menar. Något som jag aldrig skulle bli.

- Vad har du gjort i pannan, du hade väl inget plåster förut? sa Tiff till Harry. Han mötte min blick och jag flinade lite åt honom.

- Jag ramlade och slog i huvudet när jag skulle hämta filtarna, sa han.

- Egentligen var det mitt fel, jag sa aldrig att det var hjul på stolen som han stod på och så snurrade den runt och Harry ramlade, sa jag.

- Jaha jag trodde du hade slagit honom eller något, sa Louis på skämt.

- Som om Tiana skulle göra det, hon vågar ju knappt slå ihjäl en fluga, sa Laila och jag blängde på henne. Niall brast ut i gapskratt och ingen förstod riktigt varför.

- Vad är det som är så kul? frågade Zayn och kollade på Niall som låg på marken och skrattade.

- Jag kan bara föreställa mig hur Tiana står där men flugsmällan i handen och inte vågar smälla flugan, sa Niall och Zayn bara skakade på huvudet.

- Är han alltid sådär? frågade Tiff och höjde på ögonbrynet.

- I Nialls värld är nästan allt roligt, sa Liam.

 

Jag gäspade och kollade på klockan som visade kvart över ett. Tiff och Zayn hade båda somnat mot mina axlar och Laila satt och snackade med Louis, Niall, och Liam om vilket tuggummi som var godast. Seriöst? Fanns det inget mer intressant att prata om tänkte jag. Vi hade gått hem till oss när det började bli för kallt att vara ute. Det var ju ändå ingen hemma så varför inte.

- Trött? frågade Harry som satt i fåtöljen mittemot mig.

- Mhm sa jag och gnuggade mig i ögonen.

- Killar, det kanske är dags att gå hem? sa Harry och de andra höll med. Jag reste på mig för att följa killarna ut till dörren. Men jag hade glömt Zayn och Tiff som satt lutade mot mig och när jag vände mig om till soffan för att se ifall de hade vaknat kunde jag inte låta bli att skratta. För där låg både Zayn och Tiff med huvudet nedtryckt i soffan och sov som stockar. 

- Vilka skönheter, hörde jag Harry säga bakom mig.

- Hur gör vi med honom? sa Laila och pekade på Zayn.

- Såhär, sa Niall och ställde sig brevid Zayn i soffan och började hoppa. De andra killarna gjorde likadant och snart guppade hela soffan upp och ner.

- Zaaayn! Vaknaa! skrek Louis och slog till honom med en kudde. Zayn öppnade sakta ögonen och såg ganska förvånad ut.

- Vad håller ni på med! utbrast han när han märkte att alla stod i soffan.

- Vi väcker dig, sa Harry.

- Ja, men ni gör det inte smidigt direkt, muttrade Zayn.

- Jaja, men nu är du vaken i alla fall, sa Louis och sedan gick vi till hallen. Som den sjusovaren Tiff var låg hon fortfarande och sov helt ostörd av allt som hade hänt.

 

 

Jag vaknade av att solen lös rakt i ansiktet på mig så jag var tvungen att kisa för att se något. Jag reste mig upp och kollade omkring i Tianas rum men det var ingen mer än jag där. Plötsligt hördes ett ljud som lät som att något gick sönder.

- Shit! hörde jag Tiana säga ifrån köket. Vad hade hon nu gjort? tänkte jag för mig själv när jag var på väg upp från maddrassen jag låg på. När jag kom ut i köket satt Tiana på golvet och plockade upp glasskivor från en tallrik.

- Är det såhär ni väcker varandra i det här huset eller? frågade jag och hon vände sig om.

- Förlåt men jag skulle ta ner tallriken och så tappade jag den, sa hon.

- Smidigt.

- Ren klumpighet, sa hon och vi skrattade medans jag hjälpte henne att städa undan det krossade glaset som låg på golvet. Det ringde på dörren och jag och Tiana kollade på varandra.

- Vem kan det va? sa Tiana och jag ryckte på axlarna.

- Gå och kolla du så städar jag bort det som finns kvar sa hon och jag gjorde som hon sa.

 

När jag kom fram till ytterdörren kikade jag in i det lilla hålet för att se vem det var sedan öppnade jag dörren.

- God morgon, sa Harry och log.

- Hej, sa jag lite förvånat. Vad gjorde han här?

- Förlåt ifall jag väckte er, men jag kom förbi för att säga att vi har ett litet gig på månadag och vi undrar om ni kanske ville komma och kolla?, sa han.

- Såklart vi vill, sa jag och han log.

- Okej så kul, men ta mitt nummer så kan jag ringa och berätta var och när det är, sa han och jag nickade. Jag gav honom min mobil så att han kunde skriva in sitt nummer.

- Sådär, men då ses vi på måndag då sa han.

- Japp, det gör vi.

- Fin pyjamas förrästen, sa han och blinkade med ena ögat. Jag tittade ner på min mega stora t-shirt och mina sov shorts. Snyggt Laila tänkte jag för mig själv.

- Tack fick jag fram och han flinade lite.

- Jag måste gå nu men hälsa Tiff och Tiana, sa han.

- Ja det ska jag göra, hälsa killarna, sa jag innan jag stängde dörren.

 

- Vem var det? sa Tiana nyfiket när jag kom in i köket.

- Harry, han frågade om vi ville gå på deras gig på måndag och jag sa ja.

- Ja, va kul! sa Tiana och log stort.

- Visst är det. Ska vi väcka Tiff och berätta?

- Ja det gör vi, sa hon och vi gick till Tiffanys rum. Jag öppnade dörren och det första vi gjorde var att slänga oss i Tiffs säng. Men när vi drog bort täcket låg det ingen där. Jag och Tiana kollade frågande på varandra.

- Vart är hon?

- Ingen aning, sa Tiana och skakade på huvudet. Vi satt i Tiffs säng och försökte komma på vart hon var.

- Juste, nu vet jag! ropade Tiana och drog med mig ut ur rummet. Vi kom in i vardagsrummet och jag förstod inte riktigt vad vi gjorde här.

- Ta daa! sa Tiana och pekade på soffan. Där låg Tiff och sov precis som hon hade gjort kvällen innan. Vi brast ut i skratt. Om man kunde tävla i att sova så skulle hon helt klart ta hem första priset.

- Hur kunde vi glömma henne? sa jag.

- Vi måste ha varit väldigt trötta igår, sa Tiana och jag nickade. Vi väckte Tiff och berättade att vi skulle gå på one directions gig och hon blev överlycklig.

---

Det var kapitel 22 hoppas ni gillar det! Tycker ni att jag kan göra något bättre eller tänka på något speciellt när jag skriver? Var inte rädda för att säga till jag vill ha kritik så att jag kan skriva en så bra novell som möjligt. Måste tacka alla gulliga läsare som tar sig tid att kommentera oxå! Det gör mig så glad :)