Skolan hade precis slutat för dagen och jag och Laila var på väg hem till mig. Tiff skulle till stan med några från hennes klass så hon gick inte med oss idag. Hela dagen hade Laila försökt få mig att berätta men jag hade fortfarande inte sagt något. Jag låste upp dörren och vi gick in.

- Hallå!, ropade jag så att det ekade i hela lägenheten och som vanligt fick jag inget svar.

- Ingen hemma, vilken överraskning, sa Laila ironiskt.

Vi tog av oss ytterkläderna och gick till köket. Laila satte sig vid bordet och jag satte mig på köksbänken.

- Så, tänker du berätta snart? för jag håller på att dö av nyfikenhet. Jag skrattade åt att hon så gärna ville veta.

- Okej, men du kommer aldrig att tro mig.

- Jaja, det tar vi sen. Berätta nu, sa hon och jag nickade.

- Jo, du vet att pappa och jag åkte till nöjesparken i lördags, började jag. Hon nickade och jag fortsatte.

Jag berättade om hur jag hade trängt mig förbi fansen och att jag bytte plats med Harry i bilen. Men jag hade ännu inte sagt något om att det var killarna i onde direction. Än så länge hade Laila bara nickat och sagt ''aha'' eller ''mhm'' men när jag berättade att det var killarna jag hade sett från mitt fönster satte hon handen framför munnen av förvåning.

- Men shit Tiana! Hur stor är chansen att det var samma killar som du redan hade sett! sa hon och jag bara skrattade åt hennes reaktion. Jag fortsatte att berätta om när jag hade somnat och att killen jag satt brevid hade väckt mig.

-

Efter ungefär tio minuter hade jag berättat allt som hänt men jag hade fortfarande inte sagt att det var one direction.

- Wow! Synd bara att du somnade i bilen. Jag menar annars kunde du ju ha snackat med dom.

- Fast jag tror inte jag skulle vågat snacka med dom även om jag var vaken, sa jag och tittade ner i golvet.

- Men nu undrar jag en sak till, sa Laila.

- Vad hände på musiklektionen när vi kollade på musikvideon? Du blev helt ställd och jag tror inte att det var för att videon var så bra som du sa. Hon hade helt rätt. Laila kunde se på mig när jag ljög.

- Kom igen Tiana, du suger på att ljuga, fortsatte hon.

- Okej, men du kommer aldrig att tro på det jag ska säga nu.

- När vi kollade på videon förut så kände jag igen personerna som var på skärmen. Det var samma killar som jag hade åkt i bilen med i lördags, sa jag. Det blev tyst i några sekunder. Sedan gjorde Laila en min som tydde på att hon hade blivit lika förvånad som jag. Hon satt där och gapade och allt jag kunde göra var att skratta åt henne.

- Men berättade du för dom att du hade sett de från ditt fönster? frågade hon plötsligt.

- Nej självklart inte, då skulle det ju låtit som att jag var värsta stalkern eller något, sa jag och skrattade.

- Men tror du på mig? sa jag och höjde ena ögonbrynet.

- Såklart jag gör, vem skulle ljuga om en sådan sak. Men herregud Tiana du har träffat One direction! ropade Laila och började hoppa runt i köket.

- Ja, fast jag visste ju inte att det var dom, sa jag och suckade.

Det hade tagit lite tid för mig att tänka över det Tiana just hade berättat men jag var glad för hennes skull. Vi hade precis kollat på musikvideon en gång till och jag hade upptäckt att den blonda killen var samma person som även jag hade stött på för några dagar sedan. Tiana sa att han hette Niall och hon hade också hört att killen med det bruna lockiga håret hette Harry.

-

-Så vad ska vi hitta på nu då?, frågade Tiana när vi hade suttit vid hennes dator ett tag.

Jag kollade ut genom fönstret och möttes av ett strålande väder.

- Vi kan väl gå ut lite, sa jag sedan och Tiana nickade.

Vi gick till hallen för att ta på oss skorna, det var så varmt ute så jag tog ingen jacka. När vi kom ut på gatan bestämde vi oss för att gå till parken. Vi snackade om hur vi skulle göra med låten som vi hade valt till musiken men precis när vi svängde in mot ingången till parken stoppade Tiana mig. Hon tog tag i min arm och drog mig bort till närmsta bil.

- Vad håller du på med? sa jag när vi stod bakom bilen.

- Såg du inte vilka det var eller? sa Tiana och pekade mot parken. Jag kikade igenom rutan på bilen så jag kunde se parken och där såg jag fem killar som spelade fotboll. De var på samma ställe där jag hade träffat Niall.

- Men shit, Tiana det är ju dom! Kom vi går fram och hälsar, sa jag och tog tag i hennes arm.

- Är du galen! De vet ju inte att jag också bor här och om jag hälsar på dom nu så tror de väl att jag är ett galet fan.

- Och de kommer väl inte ihåg mig, lade hon till.

- Men vad ska vi göra då? Vi kan ju inte stå här hela dan, sa jag och satte armarna i kors.

- Jag vet ett ställe där vi kan kolla när de spelar, sa Tiana och blinkade med ena ögat. Jag nickade gillande och vi gick tillbaka hem till henne.

-

Jag och Tiana satt i fönstret i hennes rum och tittade ner på killarna som spelade fotboll i parken. En av killarna som hade svart hår gjorde mål och de som var i hans lag gjorde en liten segerdans. Både jag och Tiana började skratta.

- Är det bara jag som känner mig som en stalker här eller? Sa Tiana

- Nej, men det är ju ganska kul eller hur. Tiana nickade och vi började skratta igen. 

---

Blev inte alls nöjd med det här kapitlet och själv tycker jag att det blev lite rörigt. Men det är bara att fråga om det är något ni inte förstår eller undrar över. Har sommarlov nu också vilket är awesome!! Måste bara säga tack till alla söta människor som kommenterar, jag blir verkligen skitglad av det! Så fortsätt med det så kommer nästa kapitel upp snart :)