---

Det var sömdagsmorgon och solens strålar pressade sig igenom persiennen till mitt fönster. Klockan var tio så jag bestämde mig för att gå upp. Med tunga steg släpade jag mig ut till vardagsrummet och slängde mig i soffan. På soffbordet stod det en skål med popcorn från gårdagen. Jag sträckte mig efter skålen och åt upp de sista popcornen som fanns kvar. Jag satt där ganska länge för jag orkade verkligen inte gå och fixa frukost. Vad lat jag har blivit tänkte jag och gick ut till köket för att göra en kopp te. På köksbordet låg det en lapp som var från mamma. Det stod att hon skulle komma hem senare än vanligt idag men att pappa skulle hinna i tid till middagen iallafall. Precis när jag hade satt på vattenkokaren kom Tiff ut i köket.

- God morgon, sa hon och öppnade kylskåpet.

- Sovit gott, frågade jag och hällde upp tevattnet i min kopp.

- Jodå, förutom att jag låg och grubblade över det du berättade igårkväll.

Jag hade berättat samma sak för Tiff som jag berättade för Laila för ett par dagar sedan.

- Jaha, vad tänkte du på då? frågade jag.

- Att min syrra har träffat one direction! Ropade hon så det ekade i rummet och vi båda började skratta. Sedan fortsatte jag med mitt te och vi satt och pratade vid köksbordet.

-

Det var ett strålande väder ute och eftersom jag kände mig så slö bestämde jag mig för att ta en joggingtur. Jag bytte om till ett par shorts och ett linne och satte upp håret i en hög hästsvans. Ute i hallen rotade jag fram mina träningsskor som jag inte hade använt på länge. I hopp om att de fortfarande skulle passa satte jag på mig dem. Vilken tur, de passade tänkte jag.

- Jag går ut och springer! ropade jag till Tiff som svarade med ett okej.

-

När jag kom ut genom porten satte jag i mina hörlurar och lade ner min ipod i fickan. Jag började springa lätt i takt till musiken. Solen värmde min kropp och det kändes verkligen skönt att få komma ut och röra på sig. Jag sprang mot parken och tänkte springa ett varv runt dammen som fanns där. Det var ganska mycket folk i parken. Folk rastade sina hundar, massa barn sprang runt och lekte med varandra och alla bara njöt av vädret. När jag hade kommit halvvägs runt dammen började What makes you beautiful spelas i mina hörlurar och jag fick massa ny energi. Jag var så inne i musiken och det jag gjorde så jag stängde ut allt som var runt omkring mig. Plötsligt kände jag hur något träffade mig i huvudet och jag föll ner på marken.

-

Mina ögon öppnades och jag blinkade några gånger. Jag låg på marken och såg ett ansikte framför mig. Ett ansikte jag kände igen. Hans gröna ögon tindrade i solljuset och de bruna lockarna hängde i ansiktet på honom när han stod böjd över mig.

- Är du okej? frågade han.

- Vad hände egentligen?

- Jag råkade skjuta en fotboll i huvudet på dig av misstag. Det var verkligen inte meningen, sa han och sträckte fram handen. Jag tog tag i den och han drog upp mig från marken.

- Jag hoppas att jag inte gjorde dig illa.

Mitt huvud dunkade och det gjorde lite ont i pannan så jag satte handen på den.

- Men du är lite röd där, sa han och drog med fingret över min panna. Jag kände hur min kinder långsamt ändrade färg.

- Det blir nog en bula, fortsatte han.

- Men det är lugnt. Mitt... skallben är ganska... hårt så jag tål en smäll eller två, sa jag.

Vad fan höll jag på med, tänkte jag. Varför var jag alltid tvungen ett säga så knäppa saker när jag blev nervös.  Han skrattade smått åt det jag sa och mina kinder blev ännu rödare. Bra gjort Tiana, där stod jag röd som en tomat och pratade om hur starkt mitt skallben var.

- Jag måste nog gå nu... och lägga lite is på du vet..bulan. Ååhh varför kan jag aldrig hålla min stora trut tänkte jag. Jag ville bara slå till mig själv.

- Men tack för att du frågade hur jag mådde.

- Ingen orsak, och förlåt för att jag sköt bollen på dig, sa han och log ett léende som fick mig att smälta inombords. Jag kom på mig själv med att stå och stirra på honom så jag vände mig fort om och sprang snabbt därifrån. När jag vände mig om märkte jag att resten av killarna stod lite längre bort och antagligen hade sett allt jag gjorde. Varför skulle jag alltid lyckas skämma ut mig själv.

-

Jag kom ut ur badrummet och gick till mitt rum för att ta på mig kläder. Ett par ljusrosa shorts och ett vitt lspetslinne låg på min skrivbordsstol så jag satte på mig det. Sedan satte jag mig i mitt fönster med min laptop i knät.Jag loggade in på skype och såg att Alexis var inloggad.

- Hej, sa hon och jag log. Det var kul att få höra hennes röst igen.

- Tja! Vad händer? frågade jag.

- Pluggar till ett matteprov jag har i morn, sa hon och suckade.

- Lycka till, du som är så bra på att plugga sa jag lite retsamt och vi skrattade.

- Men hur är det i London, och på den nya skolan. Stött på några snygga killar? frågade hon. Det var så typiskt Alexis att ställa en sådan fråga.

Jag kunde inte låta bli att tänka på Harry.

- Du ska bara veta, killarna här i London är sjukt snygga, sa jag.

När vi hade snackat i nästan en timme så var hon tvungen att återgå till pluggandet. Så jag sa hejdå till henne och när jag stängde igen laptopen hörde jag hur min mage kurrade.

-

Jag gick till Tiffs rum brevid och frågade om vi skulle laga lunch. Men hon hade än bättre idé.

- Kan vi inte bara köpa pizza?, sa hon.

- Okej sa jag och gick för att hämta telefonen. Tio minuter senare var vi på väg för att hämta pizzorna som vi hade beställt.

---

Tack för alla fina kommentarer jag får. Seriöst jag blir verkligen skitglad :) Ska försöka hålla uppdateringen igång så gott det går under sommaren. Vad tckte ni om detta kapitel då? Let me know! Tack igen för att ni kommenterar :)