Vi gick mot pizzerian som låg i slutet av våran gata. Jag hade pratat med Laila om att hon skulle möta oss, så skulle vi äta tillsammans sen. När vi bara var några meter bort från pizzerian kunde jag se Laila som stod och vinkade. Hon gav oss varsin kram och sedan gick vi in för att hämta det vi hade beställt. Det var inte så mycket folk där inne så kön var inte så lång. Det stod bara en person före oss. När det var våran tur sa Tiff vad vi skulle ha och mannen i kassan hämtade våra pizzor.

- Varsågod och smaklig måltid tjejer, sa han med italiensk brytning.

Tiff gav honom pengarna och jag tog de båda pizzorna. Laila berättade om något som hon hade gjort dagen innan och jag var så koncentrerad på att lyssna på det hon sa så jag kollade inte vart jag satte fötterna. Plötsligt snubblade jag på tröskeln till dörren och samtidigt som jag föll framot öppnades dörren så jag flög rakt ut men som tur var lyckades personen som stod på andra sidan fånga mig. Jag kollade upp på personen som höll ett fast grepp om mina armar. Det var en man med mörkt kort hår.

- Ursäkta, sa jag snabbt och backade några steg.

- Ingen fara, sa han och log.

Tiff och Laila kom ut och frågade om jag var okej.

- Hur gick det med pizzorna då? frågade Laila. Typiskt henne att fråga om maten hade klarat sig. Jag skrattade lite åt henne.

- De är i tryggt förvar, sa jag och klappade på kartongerna i min famn.

Laila nickade nöjt och jag och Tiff skrattade ännu mer.

-

- Snyggt fångat Paul! hörde jag någon säga. Jag vände mig om och såg fem killar som stod brevid dörren och skrattade smått. Det var Harry och de andra killarna från bandet. Shit, tänkte jag. De var på väg in genom dörren. Min blick mötte Harrys och han log mot mig. Jag log försiktigt tillbaka och på bara några sekunder var mina kinder röda. Varför skulle jag ha så lätt för att rodna? Och varför rodnade jag alltid vid fel tillfälle? Jag vände mig om till Laila och Tiff och signalerade att vi skulle gå.

-

På vägen hem överröstes jag med frågor.

- Var inte det där dom? frågade Laila. One direction hade nu mera fått namnet ''dom'' i våra konversationer.

Jag svarade med ett enkelt mhm.

- Men varför sa du inget till Harry? frågade Tiff sedan.

- Varför skulle jag? Jag känner ju honom inte ens.

- Men jag såg nog hur han tittade på dig, sa Laila och Tiff nickade instämmande.

- Äh, sluta nu. Sa jag och slog till henne på armen.

 

När vi kom hem till Tiff och Tiana sette vi oss vid tv:n och började äta våran pizza. Det smakade hur gott somhelst.

- Vilken tur att pizzan blev räddad, sa jag och tog en tugga. Tiff och Tiana bara skrattade åt mig.

- Men vadå, bara för att jag älskar det.

- Asså gud jag kan inte sluta tänka på att vi såg one direction, sa Tiff.

- Jag vet, de är så snygga i verkligheten, sa jag och de andra höll med.

-

Efter att vi hade ätit upp våran lunch satt vi bara i soffan och snackade om allt möjligt. Vi kunde verkligen prata om allt mellan himmel och jord. Det började med att vi pratade om några lärare på skolan som vi inte tyckte om och en halvtimme senare satt vi och pratade om hur konstiga djur grodor är.

- Men de har ju liksom inga öron, sa Tiana och vi började skratta.

- Men asså seriöst varför har inte grodor öron? frågade jag.

- Ingen aning, sa Tiff och ryckte på axlarna.

Vi hade suttit och snackat bort hela eftermiddagen och klockan var snart sju. Plötsligt ringde telefonen och jag hoppade till. Tiana sprang till hallen för att svara.

- Vem var det? frågade Tiff när hon kom tilbaka.

- Det var pappa. Han sa att han skulle kom hem sent ikväll så vi får fixa middag själva.

Jag kollade på klockan som var några minuter över sju.

- Jag kanske ska gå hem nu, sa jag och reste mig upp. Men plötsligt drog Tiana ner mig i soffan igen.

- Nehe du, du går ingen stans. Du ska stanna här och laga mat med oss, sa hon och log.

- Okej då, ni ska bara veta hur bra jag är på att laga mat.

Vi bestämde oss för att laga något lätt så det blev spagetthi med köttfärssås. Jag och Tiana lagade kötfärssåsen medans Tiff fick i uppgift att hålla koll på spagetthin som kokade. Efter en timme ungefär var maten klar och vi satte oss ner vid bordet för att äta.

-

Gud så mätt jag är! Sa Tiff och klappade sig på magen.

- Håller med, sa Tiana.

- Sätt på lite musik, ropade jag och Tiana reste sig från sitt fönster där vi satt.

- Jag ska bara hämta min ipod för där jag har fler låtar än på mobilen, sa hon och gick bort till sitt skrivbord.

Hon letade på skrivbordet och i alla lådor men det såg inte ut som hon hittade den.

- Jag hittar inte min ipod, sa hon.

- När hade du den senast då? frågade Tiff.

- Så sent som i mosre, när jag var ute och sprang.

- Ja, den ligger säkert kvar i fickan på mina byxor, sa hon sedan och sprang ut ur rummet. Men hon kom tillbaka utan ipoden.

- Vart kan den ha tagit vägen? sa hon och kliade sig i huvudet.

- Jaja den kommer väl fram nån gång, sa Tiff och Tiana nickade.

- Jag sätter på radion istället, sa Tiana.

När hon tryckte på knappen började en låt spelas och alla tre ställde sig upp och började dansa. Efter bara några sekunder blev det alldels för varmt inne i Tianas rum så jag öppnade fönstret lite. När vi hade hoppat runt och dansat ett tag spelades what makes you beautiful. Vi sjöng med i låten och hoppade runt i rummet som vi nästan alltid brukade göra när vi lyssnade på den låten. Våra dansmoves var kanske inte de bästa men vi hade kul och det var huvudsaken. Efter att vi hade dansat ett tag tog skrattet över och vi lade oss ner på golvet. Musiken tystande och vårat skratt ekade i hela lägenheten.

-

Plötsligt hördes ett ljud som inte var vårat skratt. Det kom från hallen. Alla slutade skratta och tittade förskräckt på varandra.

- Hörde ni det där? frågade jag tyst. Tiff och Tiana nickade.

- Tänk om någon har brutit sig in? sa Tiff.

- Sluta va så barnslig det är säker inget farligt, sa Tiana och reste sig upp.

- Vart ska du? frågade jag.

- Jag ska gå och kolla vad det var, svarade hon och gick ut ur rummet.

---

Vad tycks? Det var några som gissade att Tiana skulle träffa killarna på pizzerian vilket var helt rätt! Men vad kan det vara som skrämde tjejerna?