- Hoppa in! Ropade pappa och gick ut ur bilen.

- Men vart ska du då?, frågade jag samtidigt som jag öppnade dörren.

- Jag ska hämta killarna och hjälpa dem med sitt bagage. Så sätt dig i bilen och vänta sålänge, svarade han och gick in på flygplatsen igen. Okej, så det var mer än bara en person vi skulle skjutsa. Klockan på mobilen visade 15:00. Jag suckade och satte mig i sätet längst fram brevid förarsätet. Detta skulle ta hela dagen och jag och pappa skulle aldrig komma iväg, tänkte jag.

-

Plötsligt hörde jag hur bakdörrarna på bilen öppnades och två killar stod på varsin sida. De gick in och satte sig i sätet längst bak. Jag hörde att de pratade om något och sedan började de skratta. Undra om de hade sett mig eller inte tänkte jag, eftersom jag satt ganska gömd bakom ryggstödet. Jag tittade i backspegeln för att kunna se deras ansikten bättre. En hade svart hår som var böjt uppåt och ett par ray ban solglasögon. Den andra killen hade brunt hår och ett par rutiga pyjamasbyxor på sig.

Dörrarna öppnades igen och den här gången kom även pappa in och satte sig vid ratten. Även dörren till mitt säte öppnades och jag mötte en kille med brunt lockigt hår och gröna ögon. När jag kollade in i dem gick det liksom inte att slita bort blicken, det var som att tiden stod still. Jag väcktes ur mina tankar.

- Oj, ursäkta jag visste inte att du satt där. Men jag känner mig lite åksjuk så skulle jag kunna få sitta här, frågade han.

- Det är väl okej Tiana?, sa pappa. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag nickade bara och gick ut ur bilen så att han kunde sätta sig.

När jag sedan öpppnade dörren där bak fanns det bara en plats kvar och den platsen var brevid en kille med brunt halvlockigt hår.Han log snällt mot mig. Jag satte mig brevid honom och alla kollade på mig. Jag kände hur mina kinder blev rödare och rödare så jag fäste blicken i golvet.

- Det där är min dotter Tiana, vi ska iväg efter att vi har skjutsat er så det är därför hon är här, sa pappa just när det inte kunde bli mer pinsamt.

-

Jag kollade upp mot killarna och log lite smått. Det var då jag märkte det. Det var killarna som jag hade sett från mitt fönster när vi precis hade flyttat hit.Det kunde inte vara sant. Vad gjorde de här, tänkte jag och så kom jag på att de bodde i huset mittemot parken. Jag kollade upp en gång till för att försäkra mig om att det verkligen var dom och jag hade inte fel, det var verkligen dom. Jag mötte den blonda killens blick och kom på att Laila hade träffat honom här om dagen. Nu förstod jag vad hon menade med att man bara ville dö när man kollade in i hans ögon för de var verkligen helt klarblå. Killarna satt och snackade hela tiden och det märktes att de var hur bra kompisar som helst. Jag fick reda på att den blonda killen hette Niall och han med lockigt hår som satt i fram sätet hette Harry. Mer hann jag inte höra förän jag somnade mot fönserrutan.

-

En hand rörde min axel och jag vaknade med ett ryck. Det var killen som satt brevid mig som försökte ta sig ur bilen men jag satt i vägen.

- Förlåt, det var inte meningen att väcka dig, sa han.

- Det är lugnt, sa jag och gick ur bilen så att han lättare skulle kunna gå ut. När jag kom ut såg jag resten av killarna som var på väg in genom porten till deras hus. Jag såg parken på andra sidan gatan och bakom parken låg vårat hus. Så jag hade alltså inte fel, killarna bodde fakstiskt här, tänkte jag. När jag vände mig om stod pappa och pratade med Harry men jag stod för långt bort för att höra vad de sa. Det såg ut som han tackade för skjutsen för när de hade pratat färdigt skakade de hand och Harry gick in genom porten.

-Äntligen! Ropade jag och pappa skrattade åt mig.

- Kom nu så åker vi, sa pappa och gick mot bilen. Jag följde efter och sedan körde vi iväg mot nöjesparken.

-

Pappa låste upp dörren och vi klev in i hallen. När jag kom ut i vardagsrummet satt mamma där och kollade på något matlagningspogram. Pappa satte sig vid henne och de började prata om dagen. Typiskt vuxna tänkte jag och fortsatte till mitt rum bärandes på en stor chokladkaka som jag hade vunnit på nöjesparken. När jag gick förbi Tiffanys rum stod dören öppen så jag gick in till henne. Hon stod vid sin överfulla garderob och försökte proppa in ännu mer kläder. Jag skrattade lite åt vad hon höll på med.

-  Är det bara jag eller ska du kanske fundera på att skaffa en större garderob?, sa jag och gick bort till hennes säng där det låg en massa kläder.

- HAHA, sa hon och lät ironosk. Jag flinade åt henne och hon kollade på den enorma chokladkakan jag hade lagt på golvet bevid sängen.

- Asså gud Tiana, vart ska jag göra av alla kläder?, sa hon och lade sig ner på golvet.

- Ja, det borde du ha tänkt på innan du köpte massa nya, sa jag.

- Du va ju inte alls mycket till hjälp.

- Du kan ju alltid ge lite till mig, sa jag och gjorde hundvalps minen. Tiff slog till mig på armen med en tröja hon hade i handen. Vi båda började skratta och rätt som det var hade vi klädfight och sprang runt i hennes rum och snärtade varandra med olika klädesplagg. Våran humor alltså.

-

Jag hade sprungit in i mitt rum i ett försök att rymma från Tiff men hon var mig hack i häl och snart slog hon till mig med en kudde. Jag satte mig ner i mitt fönster och Tiff fortsatte att slå mig med kudden så mitt hår blev helt ruffsigt. Efter ett tag var vi båda trötta så vi satte oss i fönstret för att ta det lite lugnt. Min blick sökte sig ut genom fönstret till andra sidan parken och till porten där killarna som pappa och jag hade skjutsat tidigare gick in.

Det var något med de där killarna som gjorde att jag inte kunde sluta tänka på dom. 

---

Yaay kapitel 10! Nu har killarna kommit in i bilden så nu börjar allt på ''riktigt'' eller vad man ska säga. Den som gissade rätt på frågan var Anonym men här är länken till hennes blogg iallafall