- Asså gud, vad trött jag blir på människor som hon! Är du okej? sa Laila.

- Jadå, kötfärsen går nog bort i tvätten, svarade jag och torkade bort lite med en servett.

- Hon var bara avundssjuk för att du fick komplimanger för din skjorta. Så fort någon stjäl uppmärksamheten från henne så måste hon ta tillbaka den.

- Hon gjorde det ju inte med flit, sa jag när vi var på väg ut ur matsalen. Laila stannade och kollade på mig.

Det var fredagskväll och för första gången sedan flytten satt hela familjen och åt middag tillsammans. Pappa hade lagat sin kyckling i ugn med klyftpotatis och det smakade hur gott som helst. Vi satt och pratade om hur det hade varit att flytta och jag och Tiff berättade hur det var i skolan. Det verkade som att mamma och pappa var glada över att jag hade hittat en så bra kompis som Laila.

- Dan, du kan väl berätta om våran lilla överrsakning? sa mamma plötsligt.

- Just det! Jo, jag och mamma har tagit ledigt från jobbet i helgen så vi tänkte att vi kunde hitta på något. Sa pappa. Jag och Tiff sken upp. Äntligen skulle vi få umgås med våra föräldrar sedan flytten.

- Vi går och shoppar! ropade Tiff och log stort. Jag och pappa suckade. Att shoppa var inte riktigt våran grej.

- Kan vi inte åka till någon nöjespark istället? sa jag.

- Ja! Det gör vi, sa pappa glatt och gav mig en high five. Mamma och Tiff bara tittade på oss med besvikna miner.

- Vi gör såhär. Jag och Tiff åker och shoppar och ni två får åka till nöjesparken. Så, alla nöjda och glada, sa mamma och fortsatte att äta.

- Det blir jättebra! Sa jag och både pappa och Tiff nickade. Så kul tänkte jag. Äntligen skulle jag få spendera tid med pappa och vi skulle göra det vi båda älskade, gå på tivoli och åka bergochdalbanor!

-

Jag vaknade av att solstrålarna träffade mitt ansikte. Klockan var nio och jag antog att jag var den enda som var vaken. Ett leende spred sig på mina läppar när jag kom på att jag och pappa skulle åka till nöjesparken idag så jag reste mig snabbt upp ur sängen. När jag kom ut i köket satt mamma vid bordet och läste tidningen. Vilket förvånade mig eftersom alla i vår familj var riktiga sjusåvare. Hon tittade upp ur tidningen och log när hon såg mig.

- God morgon, sovit gott? sa hon. Jag nickade som svar.

Det kändes konstigt att mamma var hemma på morgonen eftersom hon aldrig brukade vara det. Jag kunde inte minnas senast hon sa god morgon till mig. Jag började fixa frukost till mig själv och sedan tog jag med mig den ut till vardagsrummet och satte mig i soffan för att äta. Känslan av att det var helg och att slippa stressa var en av de bästa känslorna man kunde ha. Inte långt efter att jag hade ätit upp min frukost kom Tiff och satte sig brevid mig.

- Taggad för idag? frågade hon.

- Oh yeah! Det ska bli sjukt kul, sa jag och log.

-

Efter några minuter kom pappa in i vardagsrummet där Tiff och jag satt och kollade på tv. Han hade på sig sina jobbarkläder. Jag tittade konstigt på honom, han var ju ledig idag.

- Vart ska du? sa jag

- Jag måste iväg till jobbet en snabbis, de behövde tydligen extra personal. Men jag kommer hem vid två och då åker vi, sa han.

- Okej, svarade jag med en suck. Tiff mötte min blick.

- Va inte orolig, han kommer hem i tid. Jag lovar, sa hon och reste sig från soffan.

- Ja, det får man väl hoppas.

-

- Hejdå! Ropade mamma och stängde dörren. Hon och Tiff skulle åka iväg tidigt för att kunna shoppa så länge som möjligt. Jag kollade på klockan i köket som visade att den var halv två. Pappa skulle snart komma hem så att vi äntligen kunde komma iväg. Jag satte mig vid tv:n för att fördriva tiden men det kändes som att tiden stod still.

-

Programmet jag kollade på var slut och nu var klockan kvart över två. Konstigt, pappa som alltid brukade komma i tid. Jag tog upp mobilen och knappade in pappas nummer. Efter fjärde signalen svarade han.

- Hallå, sa han. Det hördes att han var på en flygplats för man kunde höra ljudet av massa folk i bakrunden.

- Hej! Varför är du inte hemma än? sa jag i en irriterad ton.

- Just det förlåt, men jag hinner inte hem och hämta dig så du kan väl ta bussen hit så åker vi här ifrån. Sa han. Jag suckade, fast så att han hörde.

- Okej, ses snart, sa jag och la på. Jag hämtade min väska och lade ner nycklar, plånbok och en tröja om det skulle bli kallt fram mot kvällen. Mobilen tog jag i handen och sedan låste jag dörren och nästan sprang ner för trapporna. Jag satte mig på tunnelbanan mot heathrow flygplats där pappa jobbade.

-

När jag kom fram gick jag bort till avdelningen där alla säkerhetsvakter hade sitt personalrum. Jag mötte Chris, pappas jobbarkompis och frågade om han visste vart pappa var. Han sa att pappa var vid ankomsthallen. Okej, så han jobbade fortfarande tänkte jag och styrde stegen mot ankomsthallen. Det tog ett tag innan jag hittade dit eftersom flygplatesn var väldigt stor. När jag väl kom fram möttes jag av en stor grupp av tjejer. Det var kanske 50 personer och de såg ut att vara i min ålder. De stod och lutade sig mot en säkerhetsbarriär. När jag tittade mig omkring insåg jag att det var som en slags inhängnad runt dörrarna i ankomsthallen, som att de försökte hålla folk borta så att de inte var i vägen. Plöstligt såg jag att pappa kom ut ur dörrarna. Jag ropade på honom och han vinkade åt mog att jag skulle komma. Så jag försökte tränga mig fram bland alla tjejer som stod i en stor klunga, vilket inte var det lättaste. Alla knuffades och ville inte släppa fram mig men jag lyckades tillslut. Jag var tvungen att klättra över staketet och när jag gjorde det kände jag hur alla stirrade på mig och gav mig onda blickar. Men jag fattade inte riktigt varför.

-

Jag kom fram till pappa och han sa åt mig att följa efter. Vi gick tillbaka genom samma dörr som han nyss kom ut ifrån och kom in i en hall med massa rullband som det åkte resväskor på. Vad gjorde vi här, tänkte jag. Pappa gick bort till några andra säkerhetsvakter lite längre bort och jag följde efter.