Jag stod framför spegeln och sminkade mig lite lätt,samtidigt som jag lyssnade på min nya favoritlåt. Ända sedan Laila hade spelat What Makes You Beautiful för mig och när jag insåg vad hon menade med låten hade jag lyssnat på den hela tiden. Det kändes precis som att det var mig de sjöng om, okej det kanske var konstigt att tänka så men det fick mig att känna mig speciell.

-

Laila och jag hade blivit jättebra kompisar på bara två veckor. Ja, vi hade varit här i London i nästan två veckor nu och det kändes faktiskt bra att flytta. Tiff verkade älska storstadslivet och under veckorna som gått hade hon varit ute på stan nästan varje dag efter skolan. Hon hade fått massa kompisar både tjejer och killar. Det var kanske sju personer som hon brukade hänga med i och efter skolan. När jag tänkte på hur populär hon hade blivit på bara en vecka blev jag lite avundssjuk. Men aldrig att lilla blyga jag skulle våga ta så mycket plats och synas och höras. Jag och Laila hade varandra och det kändes bra. Den nya starten i London hade höjt mitt självförtroende, mest tack vare Laila. Men jag kunde inte säga att det var på topp än, det var i alla fall ett stort steg för mig att börja sminka mig lite mer och jag och Laila hade även utökat min garderob.

-

Jag gick till andra sidan rummet mot garderoben. Där hittade jag ett par svarta byxor och ett pösigt linne.När jag hade tagit på mig det och precis skulle stänga garderobsdörren fasnade något i den. Jag öppnade garderoben igen för att se vad det var och fick syn på en jeansskjorta. Det var pappas gamla som jag hade fått när han tänkte slänga den. Jag tog på mig den över linnet och vek upp ärmarna. När jag tog på mig den mindes jag allt pappa och jag brukade hitta på. Pappa och jag var som bästisar förut men nu när han hade fått ett nytt jobb här i London så spenderade vi inte alls lika mycket tid tillsammans. Det kändes som att han aldrig var hemma nu förtiden, och jag saknade honom lite. Skjortan passade bra till min outfit så jag behöll den på. Plus att den fick mig att tänka på allt pappa och jag brukade göra och det fick mig på bra humör.

-

Dörren for igen med en smäll och jag började gå mot parken där jag brukade möta Tiana och Tiff varje morgon. Solen sken och det var ganska varmt ute så jag kunde gå i bara linne och shorts. När jag rundade hörnet och såg parken tittade jag bort mot grinden där de brukade stå, men de gjorde inte det. Antagligen hade de inte kommit ut än. Jag kollade på klockan i mobilen som sa att hon var 8.15. Skolan skulle börja on en kvart så jag skrev ett sms till Tiana och frågade om de var klara. Sedan fortsatte jag gå mot våran mötesplats samtidigt som jag knappade in ett sms. Plötsligt kom det en fotboll flygande och träffade staketet som jag gick brevid. Jag blev så rädd att jag hoppade till och var nära på att tappa mobilen.

-

Jag tittade bort mot det håll bollen kom ifrån och fick syn på två killar som stod och pratade.En annan kille kom springandes för att hämta bollen. När han hade tagit upp den tittade han på mig och log.

- Förlåt det var inte meningen att skrämmas sa han.

- Det är lugnt, svarade jag och fortsatte gå och han sprang tillbaka till sina kompisar. Jag hade en konstig känsla av att jag hade sett honom förut men jag kunde inte komma på vart.

-

När jag kom fram till grinden kom Tiff och Tiana precis ut från porten. Jag gav de varsin kram och sedan började vi gå mot skolan. Tiana hade en jeansskjorta på sig som jag aldrig hade sett henne ha förut, så jag frågade om den var ny.

- Jag fick den av pappa för ett tag sen när han tänkte slänga den, sa hon.

- Okej, den ver assnygg i alla fall sa jag och hon log stolt.

Tiana såg riktigt bra ut i sin nya stil. Jag hade hjälpt henne att fixa nya kläder som var lite mer i hennes stil och hon hade även börjat använda mer smink än bara lite mascara.

-

Vi hade precis haft matte och nu satt jag och Laila i matsalen och åt lunch. Det var spagetti med köttfärssås och det smakade väldigt gott. En av de bästa sakerna med att ha bytt skola var just att maten här var bättre än i min förra skola. Jag hade fått väldigt många komplimanger av massa folk i klassen för min klädsel idag. Jag fattade inte riktigt varför men det kändes bra. Laila satt och kollade ut genom fönstret, hon såg ut att fundera på något.

- Hallå! Jorden anropar Laila, sa jag och viftade med handen framför anisktet på henne. Hon vaknade till från sitt tänkande och fortsatte äta.

-

- Vad var det du tänkte på?

- Äh, det va inget, sa hon.

- Men kom igen! Du var typ helt borta ju, berätta, sa jag.

- Okej då, jag typ träffade en kille i morse och det känns som att jag har sett honom någonstans förut men jag kan inte komma på vart ifrån.

- Oohh! Va han snygg? frågade jag för att retas lite.

- Ja faktiskt, när jag kollade i hans ögon ville jag bara dö! Svarade hon och vi började skratta.

- Hur såg han ut?

- Han hade blont hår och blå ögon, ganska lång och smal, sa Laila

- Vart träffade du honom? Sa han något? frågade jag nyfiket.

- Jag träffade honom vid parken där du bor när jag var på väg till er, han typ sparkade en boll mot staketet och så när han hämtade den bad han om ursäkt för att han hade råkat skrämma mig, svarade hon. Jag började fundera över om det var en av de fem killarna jag hade sett från mitt fönster första dagen, precis när vi hade flyttat hit.

- Var han ensam eller var det fler?

- Det var två andra killar där också fast dom stod längre bort.

Det var inte helt omöjligt. Tänk om Laila hade träffat en av killarna jag hade sett. Så jag berättade att jag hade sett fem killar spela fotboll i parken första dagen.

-

Jag drack upp det sista av mitt vatten och skulle precis resa mig upp när Brittney, Samantha och Melissa gick förbi bordet där vi satt. När Brittney gick förbi mig snubblade hon och spillde köttförssås på mig.

- Ooops, men du skulle ändå behöva kasta den där skjortan, sa hon och vände sig mot mig. Melissa och Samantha fnittrade till lite.

- Vad fan håller du på med! Sa Laila och ställde sig upp.

- Aww ska du försvara din lilla kompis nu, sa Brittney drygt.

- Du kan visst aldrig låta bli att hacka på folk va?

- Försök inte Laila, du vet att det alltid är jag som vinner i slutet ändå, sa Brittney och gick vidare tätt följt av Samantha och Melissa.

- Asså gud, vad trött jag blir på människor som hon! Är du okej? sa Laila.

- Jadå, kötfärsen går nog bort i tvätten, svarade jag och torkade bort lite med en servett.

- Hon var bara avundssjuk för att du fick komplimanger för din skjorta. Så fort någon stjäl uppmärksamheten från henne så måste hon ta tillbaka den.

- Hon gjorde det ju inte med flit, sa jag när vi var på väg ut ur matsalen. Laila stannade och kollade på mig.

- Seriöst Tiana, vem som helst kunde se att det där var med flit, sa Laila och sedan gick vi vidare.