- Då var det dags, sa Tiff och kollade på mig. Vi stod framför trappan som ledde upp till skoldörrarna som tillhörde Northwood, våran nya skola.Jag kollade på den stora träporten till skolan och sedan vände jag mig mot Tiff och gav henne en osäker blick.

- Men tänk om.. mer än så hann jag inte säga innan Tiff avbröt mig med att säga:

- Stopp! Sluta tänka på allt negatvit nu, vi klarar det här tillsammans ellerhur?

- Ja, det gör vi, sa jag och log mot henne. Jag tog tag i Tiff's arm så att vi höll armkrok och sedan gick vi upp för trappan och in genom dörrarna.

 

-

 

När vi väl hade kommit in vimlade det av folk i korridoren. Det var en bred korridor som kantades av skåp på båda sidor. Vi kollade på varandra med häpna miner.

- Ja, det här är bara lite större än våran gammla skola i Manchester. Sa Tiff och lät ironisk. Jag var tvungen att anstränga mig för att höra vad hon sa i den högljuda miljön. Jag nickade bara som svar och sedan fortsatte vi gå igenom korridoren. Vi hade blivit tillsagda att gå till expeditionen för att få våra scheman och allt sådant men det ända problemet var just att hitta dit.

- Herre gud! Hur ska vi hitta till expeditionen då? Sa jag och kollade lite snabbt på armbandsklockan jag hade på armen. Det var kvart i åtta och skolan skulle börja om en kvart.

- Vi får väl fråga någon, sa Tiff och släppte taget om min arm och gick med raka steg mot tre tjejer som stod en bit bort vid sina skåp. Utan att veta vad jag gjorde följde jag efter henne.

- Ursäkta, jag och min syster är nya här på skolan och vi undrar om ni skulle kunna visa oss vägen till expeditionen. Sa hon med en snäll ton i rösten. En av tjejerna som hade brunt långt och lockigt hår gav oss en dryg blick och sa

- Tyvärr vi har inte tid att visa massa nya elver runt här på skolan,men fråga någon annan. Sedan vände de på klacken och gick.

- Nahe. Har ni aldrig hört talas om att vara trevlig eller lite hjälpsamma kanske? ropade Tiff efter dem, men de bara fortsatte att gå sin väg.

- Så jävla bitchigt, var det ända Tiff fick fram

- Ta det lugnt, vi får väl bara fråga någon annan sa jag och försökte lugna ner henne.

 

-

 

Precis när jag vände mig om för att se om det fanns någon annan vi kunde fråga om vägen råkade jag krocka med någon.

- Oj förlåt, jag är så klumpig.Gick det bra? Frågade jag samtidigt som jag kollade på personen jag hade gått in i. Det var en ganska lång och smal tjej. Hon såg ut att vara lika gammal som oss, hon hade bruna ögon och brunt långt hår. Hon var riktigt söt.

- Ingen fara det kan hända alla, det gick bra. Hur gick det med dig då? Sa hon och fixade till sitt hår lite.

- Det hände inget, allt är bra svarade jag lite blygt.

- Men vänta lite, dig känner jag inte igen du är inte härifrån va? Sa tjejen som jag hade råkat gå in i.

- Nej, det är första dagen idag för mig och min syster sa jag och pekade på Tiff som stod med ryggen mot oss och läste på en anslagstavla som satt på väggen.

- Och vi måste ta oss till expeditionen för att få våra saker. Skulle du kunna visa oss vägen dit? Fortsatte jag.

- Självklart! Ni går bara upp för trappan där och sedan är det längst bort i korridoren på övervåningen, det går inte att missa. Sa hon och log.

- Okej jag tror jag hittar nu, vad snällt av dig att berätta vägen.

- Ingen orsak och välkommen till Northwood, sa hon.

- Tack. sa jag och sedan gick jag bort till Tiff. Det förvånade mig att jag hade kunnat prata så lätt med tjejen jag hade stött på. Det var inte likt mig att bara börja prata sådär, jag som alltid var så blyg. Men det var något med henne som förstärkte mitt självförtoende och gjorde så att jag vågade prata.

 

-

 

Sal 125 stod det på schemat jag hade fått. Tanten på expedtionen hade förkarat att alla salar som började på 100 låg på nedervåningen och de som började med 200 låg på övervåningen. Tiff och jag hade inte hamnat i samma klass, vilket gjorde mig orolig. Hur skulle jag klara mig nu, helt själv. Troligtvis skulle jag vara osynlig för alla andra i klassen. Med en suck styrde jag stegen mot nedervåningen och sal 125, där jag skulle ha engelska. Jag hittade rätt sal och satte mig på en bänk som stod utanför. När det ringde in strömmade alla elever åt alla håll och jag gick in i klassrummet. Eftersom jag inte visste vart jag skulle sitta så gick jag fram till läraren. Det var en ung kvinna som var ganska kort och hon hade sitt svarta hår knutet i en hästsvans.

- Hej, du måste vara Tiana. Sa hon och log mot mig. Jag nickade bara och log.

- Jag är Mrs. Harp och är engelskalärare här på Northwood. Sa hon och skakade min hand.

- Du kan sitta där brevid Laila, fortsatte hon och pekade mot bänken längst bak i klassrummet.

Alla andra hade reda satt sig vid sina bänkar och satt nu och glodde på mig där jag gick till min bänk. Jag vågade inte möta någons blick så jag tittade ner på mina fötter. Plötsligt kände jag hur min fot stötte emot något och jag snubblade. Fan tänkte jag och hörde hur alla började småskratta.Jag kände hur rodanden spred sig i mitt ansikte och fortsatte med snabba steg till bänken där jag skulle sitta och slog mig ner.

- Hej, hörde jag hur personen som satt brevid mig sa. Jag vände mig mot henne och såg att det var tjejen jag hade träffat i korridoren tidigare.

- Hej sa jag och log svagt.

- Bry dig inte om Brittney hon vill bara ha någon att jävlas med.

- Jo, jag har märkt det. Jag och min syrra frågade henne och två andra tjejer om de kunde visa oss till expeditionen förut men tydligen visar de inte runt nya elever på skolan, sa jag.

- Det är Brittney och hennes knähundar Melissa och Samantha som tror att de typ äger hela skolan, om du förstår vad jag menar, sa hon.

- Ja, det finns sådana personer på alla skolor, sa jag och hon nickade.

- Jag är Laila förresten, sa hon och log.

- Och jag är Tiana.

 

-

 

Skoldagen hade rullat på bra hittills, bättre än jag trodde faktiskt. Jag och Tiff hade fått skåp i samma korridor så vi träffades i stort sett mellan varje lektion. Mattelektionen hade just slutat och jag och Laila hade betämt att vi skulle äta lunch ihop. Laila verkade vara en riktigt bra person, hon var glad och hjälpsam och det kändes bra att vara med henne. Hon påminde mig lite om Alexis.