Previous

Jag gick in till köket och satte mig vid bordet mitt emot mamma. 

- What's up? Sa jag försiktigt. Mamma tittade upp från tidnigen hon höll i handen och tog av sig sina läsglasögon. 

- Well, where have you been? Frågade hon. 

- At Harry's house as I told you when I left. 

- Yes I know but why didn't you come home for dinner as I told you to? 

- About that...the boys kind of made me to stay for dinner and I thought it would be fun as they will be very busy this week. Sa jag och lutade hakan mot handen. 

- I'm okay with that but you could've called. Sa hon en aning strängt. 

- Okay I'm sorry I won't do it again. Sa jag lite irriterat. Var det verkligen en sån big deal att jag hade glömt att ringa och sagt att jag inte skulle äta hemma? 

- Good. Var det ända hon sa. 

- Why are so angry? Frågade jag. Eller jag hade inte tänkt att säga det men det bara flög ut. 

- I'm not, sa hon och tittade på mig. 

- Well it sounds like there's something bothering you. 

- It's not! I just wanted to know why you didn't come home. Sa hon och försökte övertyga mig om att hon inte var sur.

- Okay then. Sa jag och gick till kylen för att hämta nåt att dricka. 

Jag tog ett glas juice och satte mig vid bordet igen. 

 

- So who is that Harry and those ''boys'' you've been hanging out with lately? Sa mamma frågande. 

Jag hade inte berättat så mycket om killarna för mina föräldrar dels för att de inte var hemma så ofta och för att de inte hade frågat. 

- They're just some really nice guys and we've become great friends. Sa jag kort för att inte lägga till några detaljer om att de var ett känt pojkband eller så. Det behövde väl inte hon veta? 

- Oh I see. Is there anything speciall about any of them? Sa mamma och blinkade med ena ögat för att retas. Jag som just tog en klunk av min juice höll på att sätta den i halsen när jag hörde vad hon sa.

- Mum! No they're just my friends okay? Sa jag och kollade seriöst på henne. 

- Okay I'm just curious. But I'm happy that you've made some new friends. Sa hon och log mot mig. 

 

Jag stod vid mitt skåp i skolkorridoren och tog ut mina fysikböcker. Äntligen sista lektionen för dagen men att det var fysik var inte speciellt kul. Laila och jag hade bestämt att vi skulle mötas utanför klassrummet före lektionen så jag började gå mot sal 130. När jag kom fram till rätt sal mötte jag Laila som satt på en bänk och tittade ner på sin mobil. 

 

- Hey! Sa jag och hon tittade upp på mig och log.

- So, what are you doing after school? Frågade hon mig när jag hade satt mig brevid henne på bänken. 

- I don't know. Maybe study a bit for the exam on friday. Sa jag och ryckte på axlarna.

- Oh okay. Cause I'm going to town to buy a new pair of shoes and I was wondering of you maybe would come with me. Sa hon och mötte min blick. 

- Of course! I can study some other time. Sa jag och log. 

- Aw thanks, you're the best! Sa Laila och gav mig en liten kram. 

Våran fysiklärare kom och lektionen började. Som vanligt strödde han mängder av läxor över oss och efter lektionen hade jag konstaterat att jag hade minst tre läxor till på fredag och idag var det tisdag. Hur i hela friden trodde min lärare att jag skulle överleva? 

 

Laila och jag stod vid skolans busshållplats och väntade på bussen som skulle ta oss in till stan. Vädret var faktiskt bra idag. Det var soligt och det blåste inte alls mycket vilket gjorde luften varm och skön tillskillnad från helgens regnväder. Det kändes att det började blir sommar i alla fall. 

 

- Tiana can you please explain this for me! Utbrast Laila och log samtidigt som hon höll upp sin mobil mot mig.

Det var en tweet av Liam med bilden från i helgen när jag och Niall fcik plats i Harrys mjukisbyxor. Under bilden stod det '' How did they get in there? And what size does Harry have in those pants XXXLLL??? ''

Jag började skratta när jag tänkte på hur kul vi hade haft den dagen. 

- Oh god! I thought Liam was joking when he said he would post it on twitter! Sa jag samtidigt som jag skrattade.

- He definitely wasn't. Sa Laila och flinade. 

- This is so embarrassing. Look at my face. Sa jag och pekade på bilden. Niall såg snygg ut även om han gjorde en grimas. Men jag gjorde värsta knäppa minen där jag hade tryckt ihop mina läppar så att jag såg u som en fisk och tro mig. Det såg inte attraktivt ut någonstans. 

- I think it's cute. Sa Laila och jag slog till henne löst på armen. 

- No it's not!

Som tur var så hade inte jag twitter så folk skulle nog inte känna igen mig. 

 

Efter att vi hade stått vid busshållpaltsen ett tag så kom bussen. Det var inte så mycket folk på den eftersom de flesta som bor i London tar tunnelbanan men eftersom det inte finns någon tunnelbanestation vid vår skola så fick vi ta bussen. Men jag föredrog faktiskt buss framför tunnelbana. Det är alltid så stressigt där nere vid tunnelbanan och att åka under marken tyckte jag inte riktigt om. Man ser liksom inte vart man åker för så fort man tittar ut genom fönstret är det bara svart och det blir alltid så akward om man får ögonkontakt med någon man inte känner. På bussen kan man ju titta ut på vägen och se sig omkring. Man känner sig så fri. 

 

- Tiana! Hörde jag Laila säga samtidigt som hon viftade med handen framför mitt ansikte så att jag vaknade från mitt dagdrömmande.

- Oh sorry, I was just daydreaming. Sa jag och log. 

- Well that happens alot. Sa hon. 

- Sorry.. Sa jag och Laila flinade. 

- We're here! Sa Laila och ställde sig upp för att vi skulle gå av bussen. Men på väg upp ur sätet råkade hon slå i huvudet i taket på bussen som var lite lägre just där vi satt.  

- Ouch! Sa hon och tog sig för huvudet. 

- Oh god Laila! Sa jag samtidigt som jag skrattade när vi hade gått av bussen. 

- It's not funny. It hurts really bad! Sa hon surt. 

- Aww I'm sorry. Let's go find some shoes to get you better! Sa jag och vi började gå mot Oxford street. 

 

Så fort vi kom fram till en av de långa shoppingatorna i Londons centrum gick vi in på närmaste skoaffär. Jag förstod varför Laila skulle köpa nya skor med tanke på att hennes converse var helt utslitna. Sulan hade gått sönder på båda skorna och man kunde inte tro att de en gång i tiden hade varit vita. När vi kom in i den första affären började vi genast titta runt lite. 

- How about these? Sa Laila och visade mig ett par klackar som var så höga att det kändes som jag skulle bryta benen bara jag tittade på dom. 

- You're kidding right? Sa jag och gav henne en seriös blick. Visst de var snygga men hur skulle hon kunna gå med de där skorna i skolan? 

- Of course I'm only joking! You should've seen your face it was hilarious! Sa hon och skrattade. 

- But you have to try them on Tiana! Sa hon sedan och jag tittade på henne som om hon var dum i huvudet. Skulle jag? Jag skulle dö om jag så lite som tog ettt steg med de där skorna på mig. 

- No way! Sa jag och skakade på huvudet. 

- Come on! Just for fun. Sa hon och drog med mig bort till en stol där man kunde prova skor. 

 

Efter en halvtimma hade både jag och Laila provat hundratlas olika skor bara för skojs skull. Vi hade skratta ihjäl oss åt de mesta men det roligaste var när Laila provade ett par klackar och råkade snubbla mitt framför en snygg kille. Han hade också skratta lite åt henne men han var jätte gullig och hjälpte henne upp. Laila hade hittat ett par skor som hon ville ha och nu var vi på väg till ett cafe för att ta en snabb fika. 

 

- Here it is! Sa Laila och pekade på ett gulligt litet cafe som låg på hörnet av gatan. Det var hennes farbrors cafe och enligt Laila så var det det bästa cafet i London. 

- Let's go inside! Sa jag och vi gick in. Värmen och lukten av kaffe stack till i näsan direkt när vi kom innanför dörren. Det va ett väldigt litet cafe men det hade en sådan mysig stämning. Det var ljus på borden och det fanns soffor med fluffiga kuddar att sitta i. 

- Tiana this is my uncle David. Sa Laila och en man med svart hår och lite skäggstubb på hakan kom fram och hälsade på oss. 

- Hi David nice to meet you. Sa jag samtidigt som jag skakade hans hand. 

- Hello sweetheart. Sa han och log stort. 

- So what can I get for you ladies? frågade han och ställde sig bakom disken. 

- Well I've told Tiana about your famous muffins. Sa Laila och David nickade. 

- Anything to drink? Sa han och tittade på mig.

- I'd like a cup of tea please. Sa jag och log. 

- Okay, take a seat and I'll bring it to your table. Sa David vänligt och vi gjorde som han sa. 

 

Det var inte så mycket folk på cafet så vi satte oss vid ett bord brevid fönstret. 

- I love this place. Sa jag till Laila när vi hade satt oss. 

- Yeah me too. I used to come here all the time when I was a kid. Sa hon. 

- And your uncle is so nice. 

- Yes, he's such a nice person and you can't help but smile when he's around. Sa Laila och jag nickade. 

Jag kände hur det vibrerade i min jackficka och märkte att det var min mobil som ringde. Jag tog upp den och såg att det stod Harry på skärmen. 

- Who is it? Frågade Laila men jag svarade inte på hennes fråga.

 

- Hello! Sa jag och förde telefonen mot örat. 

- Hey, it's Harry. What's up? Sa han glatt.

- Just chilling at a cafe with Laila, what about you? Frågade jag. 

- Not much I just have to ask you something. Sa han. 

- Okay shoot! Sa jag och Laila tittade nyfiket på mig. 

- So Liam's friend Andy is going to have a party this saturday and me and the boys are wondering if you, Laila and Tiff wants to come with us? Sa han glatt.

Vänta. Så Harry ville alltså bjuda mig, Laila och Tiff på ett party. Laila och Tiff kan jag förstå att han bjöd men mig? Okej ska jag vara ärlig så hade jag aldrig varit på ett party. Det hade liksom aldrig varit min grej och om om jag blev bjuden på ett så tackade jag alltid nej. Dels för att partyn involverar dans och jag kan inte dansa och för att jag inte är en parypingla. 

- Ummm... I'm not sure. Sa jag tveksamt. 

- Come on! Why not? Sa Harry. 

- It's not really my thing. Sa jag och jag hörde hur kan suckade. Laila tittade nyfiket på mig hela tiden.

- Pleasee Tiana! I'm sure Laila and Tiff are up for it. Sa han. 

- Yeah but they are not me.

- But it'll be so much fun! Come on. Sa han i ett nytt försök att övertyga mig.

- Okay I will think about it and I'll call you back later okay? 

- Yeah fine. Sa han. 

- Talk to you later. 

- Bye! Sa han och vi lade på.