Under hela tiden som Tiana hade pratat i telefon hade jag nyfiket undrat vem det var hon pratade med. När hon hade lagt på lade hon ner mobilen på bordet och tittade på mig. 

- So, who was that? Frågade jag. 

- It was Harry. Sa hon och mötte min blick. Det såg ut som att något bekymrade henne. 

- And what did he want? 

- He told me that Andy who's a friend of Liam is going to have a party this weekend and he was wondering if you, me and Tiff wanted to go with them. Sa hon. Jag blev genast glad inombords och log stort mot Tiana. 

- Omg really! That's awesome it's going to be so much fun! Sa jag och log ännu större. Fatta att vi skulle festa med One Direction. Även om jag såg de mer som fem av mina vänner men ändå. Det gick inte att hålla borta tanken på vilka de faktiskt var. Men all min lycka försvann snabbt när jag mötte Tianas blick. Hon såg inte alls lika glad ut som jag.

 

- What's wrong? Frågade jag och hon rörde runt lite i sin tekopp. 

- It's just that I don't know if I want to go. Sa hon och jag tittade förvånat på henne. VA!!??

- But what did you tell Harry then? 

- I told him that I would think about it and call him back later.

- Why? Frågade jag och förstod inte riktigt vad hon menade. 

- I don't know.. I'm not a party girl and I've never been to a real houseparty before. Sa hon och tittade på mig. 

- Then we have to change that! You can never know if you never try. Sa jag och log mot henne. 

- Yeah I know but I feel like I wont fit in and that people would just ignore me and then it wouldn't be fun at all. Sa hon och började dra sitt hår genom fingrarna. 

- Oh no Tiana that's not gonna happen. I promise you. Sa jag I ett försök att få henne att ändra sig. 

- But I don't even like to party so what's the point of going then? All you guys will be having a great time and then there will be me just sitting somewhere with my phone all forever alone. 

- You know what Tiana? Sometimes I think you're afraid of doing new things. Sa jag. 

 

Jag insåg ganska snart att det skulle bli svårt att försöka få Tiana att ändra sig. För som det verkade nu så ville hon verkligen inte gå och jag kunde ju inte tvinga henne till att göra något som hon absolut vägrade. 

- So you really don't want to go? Frågade jag och hon skakade på huvudet. 

- Well that's sad. Sa jag. 

- But you and Tiff can go! I'm fine with that. Sa hon och log. Det gjorde mig verkligen glad att hon inte ville förstöra för mig men det skulle kännas så fel att gå utan Tiana. 

- Alright then it's your desicion. Sa jag och hon nickade. 

- Is it okay with you if I don't come? Frågade hon försiktigt. 

- Yeah sure. I mean it will feel strange to not have you around but if that's what you want I'm fine with that. 

- Thanks you're such a good friend sa hon och gav mig en kram över bordet. 

- I guess I am. Sa jag samtidigt som vi kramades. 

 

Jag och Laila hade precis skiljts åt och jag var på väg hem. Hem till mitt rum där alla läxor och plugg väntade. Helst skulle jag bara vilja skita i läxorna och slappa i soffan resten av kvällen men det gick inte för sig. 

När jag kom hem var klockan sex och det fanns inga spår av någon i hela lägenheten. Mamma och pappa jobbade väl som vanligt men Tiff syntes inte heller till. Jag tog upp mobilen och ringde till henne samtidigt som jag gick till mitt rum. 

- Hello? Hörde jag Tiff säga på andra sidan luren. 

- Hi, where are you? frågade jag och satte mig vid skrivbordet. 

- I'm at Jake's place. Sa hon och jag hörde några röster i bakgrunden.

- When are you coming home? 

- I don't know but soon I guess. Sa hon. 

- Okay see you soon then. 

- Yeah bye. Sa hon och vi lade på. 

James? Tänkte jag. Antagligen någon snubbe i hennes klass eller något. 

 

Jag lade ifrån mig telefonen och tog fram min bokrecension som skulle vara inlämnad i morgon. Så fort jag tog tag i pennan och började skriva dröjde det inte lång tid förrän jag suddade ut det igen. Jag skrev om meningar flera gånger men de blev aldrig bra. Efter ett tag lade jag ifrån mig allt och suckade. Det här fungerar inte. Tänkte jag för mig själv. I hopp om att det skulle gå bättre att plugga fysik istället tog jag fram fysikboken ur väskan och gick bort till fönstret och slog upp rätt sida. Jag läste två sidor ungefär innan jag gäspade stort. Vad var det för fel på mig? Tänkte jag. Det brukade aldrig vara speciellt svårt för mig att plugga.

 

Jag tittade ut genom fönstret och blickade ut över gatan. Det var fortfarnade ljust ute men solen började sakta försvinna bakom horisonten. Plötsligt kom jag på att jag inte hade ringt Harry och berättat att jag inte skulle gå på festen. Snabbt ställde jag mig upp och hämtade min mobil som låg på skrivbordet där jag hade lämnat den. Så fort jag hade klickat på Harry i kontaktlistan satte jag telefonen mot örat och väntade på signalerna. 

- Harry here. Svarade han glatt. 

- Hi what's up? 

- Not much. We're on our way home from work. Sa han och lät lite trött. 

- Tired? Frågade jag och skrattade lite. 

- Yeah you sound pretty tired aswell. Sa han. 

- I am. Sa jag. 

 

- So have you come to a desicion yet? Frågade han och jag kom genast på varför jag ringde. 

- Yes I have but I'm not sure you will like it. Sa jag lite osäkert. 

- You're not coming? Sa han frågande och jag kunde höra att han blev förvånad. 

- No I'm not. Sa jag tyst och blev lite nervös för hur han skulle reagera.

- But why? frågade han. 

- Partying isn't really my thing and I don't think I will be able to enjoy myself. 

- Okay be honest now. Have you ever been to a party before? Sa han och jag blev tyst. 

- No.. Sa jag efter en stund. 

- Then you don't know if it will be fun or not. Come on Tiana! Please come. 

- I'm sorry but I don't see the point of why I should go when I don't like it. Sa jag.

- You should go because I'm sure you will have the best time ever with your friends. Sa han och försökte övertyga mig precis som Laila hade gjort innan.

Det blev tyst ett tag. 

- Pleaseeee!! You have to let go sometime and just do something fun for once. Sa han.

- I'm sorry Harry but I'm not going to that party. Sa jag och han suckade.

- Are you okay with that? Frågade jag för att bryta tystnaden som hade uppstått.

- Not really but if that's what you want.Fine. I can't force you to go to that party. Sa han och lät lite besviken. 

- Thanks. Var det enda jag fick fram. 

- Then you can be my company the day after when I'm hungover. Sa han och jag skrattade lite. 

- Okay I have to do my homeworks now. Sa jag. 

- Okay see you! Sa han innan vi lade på. 

 

Precis när jag hade lagt på luren greps jag av en underlig känsla. Jag kände mig liksom taskig och på något sätt självisk. Harry hade låtit så nedstämd och besviken när jag sa att jag inte ville gå på festen och det kändes inte bra att göra honom ledsen. Om han ens blev ledsen förstås. Det kanske bara var jag som överdrev mina tankar. Jag menar varför skulle han bli ledsen om bara lilla jag inte ville gå på en fest. Han kände väl massa människor som är roligare att festa med än mig så varför skulle han ens bry sig om jag inte kom. Jag släppte tankarna för att sedan återgå till pluggandet. Det gick lite bättre att plugga nu än vad det hade gjort tidigare men precis när allt flöt på bra så hörde jag att Tiff kom hem. Jag satt kvar i fönstret med fysikboken i knät och hörde Tiffs fotsteg närma sig mitt rum. 

 

- Hi! Sa hon när hon kom in i rummet. Jag flyttade på mina fötter så hon skulle få plats brevid mig i fönstret. 

- What are you up to? Frågade hon och tittade på boken jag höll i handen. 

- Studying. Sa jag och suckade. 

- I heard that Harry invited us to a party on saturday. Sa hon sedan och jag kollade på henne. 

- Yeah, who told you about that? 

- Laila texted me and she also said that you're not coming. Sa Tiff och tittade på mig som att hon undrade om det var sant eller inte. 

- Yeah that's right. Sa jag. 

- Well Laila sounded kind of sad when she told me that. Sa Tiff sedan och kollade på mig igen. 

- I know you only say that beacuse you want me to change my mind. Sa jag för det var så hon gjorde. Hon försökte få mig att känna mig skyldig så att jag skulle ändra mig och gå på partyt. 

- No I'm not. All I want to say is maybe you should let go and do something crazy sometime. Maybe you'll like it. Sa hon och ryckte på axlarna. 

När hon sa det kom jag att tänka på det som Harry hade frågat mig den där dagen i parken. Han frågade vad jag hade gjort för galna saker och jag hade svarat att jag aldrig hade gjort något ''crazy'' i hela mitt liv. Det var också då han hade släpat upp mig i det där trädet och vi hoppade ner i dammen. 

 

- I don't know what to do Tiff. I don't want to go because I'm scared of what people are going to think about me but at the same time I feel like I have to go cause I don't want to let my friends down. 

- Let me just tell you one thing Tiana. You don't have to worry about what other people will think about you. Sa hon.

Det är klart det var enkelt för henne att säga. Hon som alltid fick all uppmärksamhet och som inte brydde sig om vad andra tyckte. Men jag var inte sådan. 

- Just think about it one last time. Sa Tiff innan hon gick ut från mitt rum. 

 

Jag gjorde som hon sa och tänkte tillbaka på vad Laila, Harry och Tiff hade sagt. Orden ekade i huvudet ''Sometimes I think you're afraid of doing new things'' ''You have to let go sometime and just do something fun for once'' ''You should let go and do something crazy sometime'' De hade rätt alla tre. För att kunna bygga upp mitt självförtroende ännu mer så behövde jag göra något roligt och galet någon gång. Jag hade alltid varit den där blyga och osäkra tjejen som inte vågade göra saker för att jag var rädd vad alla andra skulle tycka. Mina vänner ville bara hjälpa mig att våga göra saker men istället hade jag sagt nej till deras hjälp. Jag kände mig så dum och självisk som inte hade förstått det. Jag tog fram min mobil för trejde gången den dagen och ringde till Harry. 

 

- Hi it's Tiana. Sa jag när han svarade. 

- Hello what's up?. Sa han. 

- I just called to tell you that I've changed my mind. Sa jag och log även ifall han inte kunde se det. 

- Really? Sa han och jag hörde hur han genast blev gladare. 

- Yes I thought about what you said and you're right. I have to let go some time. Sa jag. 

- Exactly! And I promise you will be having a blast! Sa han och jag skrattade. 

- I hope so. Sa jag för det gjorde jag verkligen.