Nästa dag vaknade jag av att jag hade fått en rejäl huvudvärk. Hela huvudet bultade och allt jag ville göra var att linda en stor kudde runt huvudet. När jag hade vaknat till efter en stund märkte jag att jag inte låg i min egen säng utan jag låg i soffan i vårat vardagsrum. Jag satte mig upp i soffan och kliade mig i mitt ruffsiga hår. Jag hade fortfarnade klänningen från kvällen innan på mig och jag antog att jag såg hemskt ut. Tur att ingen såg mig. När jag hade suttit i soffan ett tag och försökt komma tillbaka till verkligheten märkte jag att Tiff låg och sov på golvet framför soffan. Hon måste ha ramlat ner från den inatt tänkte jag. Men vart var Laila? Hon hade ju också varit med igår och hur hade jag hamnat här? Minnena från gårdagen var helt suddiga och så fort jag ansträngde mig för att försöka komma ihåg något gjorde det bara mer ont i huvudet. Var jag verkligen så full igårkväll att jag inte skulle komma ihåg någonting dagen efter. Full, det kändes ganska konstigt att tänka att jag hade varit full. Full som i ''att ha varit påverkad av alkohol''. Jag som aldrig trodde att något sådant skulle hända mig. Plötsligt slog det mig att jag hade lovat pappa att inte dricka något och absolut att inte bli full. Eller både Tiff och jag hade lovat det men vem som helst visste att Tiff inte skulle tänka på reglerna i första hand. Men jag. Jag som var den lugna och snälla typen hade gjort helt tvärt emot. Undra om mamma och pappa hade märkt något när vi kom hem. Om de hade det så låg jag väldigt risigt till. Jag vågade inte ens tänka på hur arga mina föräldrar skulle bli. 

 

Jag gick ut i köket för att hämta en huvudverkstablett och ett glas vatten. På väg till vattenkranen såg jag att det låg en lapp på köksbordet. På lappen stod det att mamma och pappa hade åkt iväg för att göra några ärenden och att de skulle vara hemma till lunch. Klocka var nu halv ett och mamma och pappa hade inte kommit hem än så de skulle säkert komma vilken sekund som helst och när de väl hade kommit hem var jag säker på att både jag och Tiff skulle få världens utskällning. Jag hade en gnutta hopp inom mig om att våra föräldrar inte hade märkt när vi kom hem inatt och på så sätt inte visste att vi hade varit fulla utan bara trott att varit trötta och däckat i soffan med kläderna på. Men det kändes för bra för att vara sant. Snart skulle mamma och pappa komma hem till lägenheten och sina döttrar som såg ut som två bakfulla tvättbjörnar bara för att de inte kunde följa en enda regel. Jag var säker på att de skulle ge oss utegångsförbud eller något liknande. 

 

Efter att jag hade tagit min huvudverkstablett och bytt om till mjukisbyxor och ett linne väcktes jag ur mina tankar av att det ringde på dörren. Jag gick till ytterdörren för att öppna och jag var helt säker på att mamma och pappa skulle stå på andra sidan. Men till min förvåning möttes jag av ett brett leende tillhörande en kille med brunt lockigt hår som alltid såg så fluffigt ut. Med andra ord så var det Harry, om ni inte redan hade listat ut

det. 

- Good morning. Sa han glatt. 

- What are you doing here? Frågade jag och höll mig för huvudet som hade börjat göra ondare tack vare dörrklockans ljud.

- I figured you would have a really bad hangover today so I thought I'd come and check how you're feeling. Inombords så log jag av tanken på att han hade kommit över för att se hur det var med oss. Det var verkligen omtänksamt av honom. Men skulle jag riskera att släppa in honom när mina föräldrar kunde komma hem när som helst?

- I have ice cream. Sa han och viftade med en påse framför mig. Okej det avgjorde saken. Glass var precis det jag behövde just nu. 

- Okay come on in. Sa jag och visade honom in. 

 

- So you really don't remember anything from last night? Sa Harry när vi hade satt oss i soffan. 

- No it's just a big black hole. Sa jag samtidigt som jag åt av glassen han hade haft med sig. 

- Okay do you want me to tell you what happened or? Frågade han mig och jag nickade. 

- Please do cause I don't have a clue on how we got home and everything. Sa jag. 

Harry nickade och började berätta hur han hade hittat mig och Laila inne på toaletten hemma hos Andy och att jag sedan spydde hemma hos han och Louis. Tydligen så hade Louis, Niall, jag, Tiff och Laila varit så fulla så att Zayn, Liam och Harry hade varit tvugna att hjälpa oss hem. Zayn hjälpte Niall och Harry hade följt mig och Tiff hem. Laila hade somnat i soffan hemma hos Harry och Louis och eftersom de inte visste vart hon bodde och jag och Tiff inte var helt klara i huvudet hade de låtit henne vara. Jag kände hur jag skämdes när Harry berättade allt jag hade gjort. Jag måste ha varit en sån börda för både honom och killarna. 

 

- I'm sorry for being so annoying last night. Sa jag och kände hur mina kinder blev röda. Harry skrattade bara åt mig och jag föstod inte varför.

- What? Sa jag förvirrat. 

- You said the exact same thing last night. Sa han. 

- Oh well I can't remember that. Sa jag samtidigt som jag ryckte på axlarna. 

- So did you get grounded or what? Frågade han sedan. 

- No or not yet. My parents went out this morning and they haven't got back yet. Svarade jag. Då kom jag på att jag kunde fråga Harry ifall mamma och pappa hade märkt när vi kom hem. 

 

- Did they wake up when we got home? Frågade jag. 

- Well Tiff screamed cause she hit her foot on something and just when I was about to leave your dad came out of the bedroom. Åh nej. Det var just det jag var rädd för. 

- Then what happened? Frågade jag. 

- You ran to the toilet to throw up again and I went after to help you but your dad forced me away and told me to go home so I did. Sa Harry och mötte min blick. Det tog ett tag att ta in vad han hade sagt. 

- Oh god Harry I'm sorry for that was my dad rude to you?

- No it's okay. Sa han och ryckte på axlarna men jag junde se att det var något han inte berättade.

- No it's not tell me, was he rude to you? 

- I wouldn't call it rude but he screamed at me to go home and that it was my fault that you and Tiff were drunk. Sa han och jag kunde inte tro mina öron. Hur kunde min pappa tro att det var Harrys fel att jag och Tiff var fulla? 

- No way that's so rude. He doesn't have any right to scream at you and blame you for something me and Tif did. He should've thanked you for helping us to get home safe. 

- I told you it's okay. 

- No it's not Harry I can't believe he did that to you. Sa jag upprört. Det lät inte som något min pappa skulle göra. Hade han inte känt igen Harry? De hade ju trots allt träffats förut den där dagen då vi skjutsade hem killarna från flygplatsen. 

 

- Can you please shut up. Hörde jag Tiff  mumla från golvet där hon låg. Jag som hade glömt att hon låg där blev livrädd när det plötsligt kom ljud från golvet och Harry skrattade åt min realktion. 

- Good morning to you to. Sa Harry till Tiff som nu hade satt sig i soffan. 

- Man my head hurts so bad. Sa hon och gnuggade sig ansiktet. 

- Welcome to the club. Sa jag och gav henne en sked så att hon också kunde äta av glassen som nästan var slut.

 

- Oh my god, how come I don't remember anything of that. Sa Tiff när både Harry och jag hade berättat för henne vad som hade hänt kvällen innan. 

- Cause you were drunk the whole time. Sa Harry och tittade på henne som om det var det mest självklaraste. 

- But you drank too, weren't you drunk? Sa Tiff och såg förvirrad ut. 

- I can't say I was hundred percent sober but I wasn't as drunk as you two. Svarade han. 

- Well we will get grounded, for sure. Sa Tiff och lutade sig tillbaka i soffan. 

 

Plötsligt hörde jag hur en nyckel som vreds om i låset och min blick riktades mot ytterdörren. Snart hördes mammas och pappas röster i hallen och jag tittade på Harry och Tiana. Juste Harry var ju här. Shit undra vad pappa skulle säga han som hade skällt på Harry för ingenting egentligen. Jag mötte Harrys lugnade blick och tog ett djupt andetag. 

- We're ho.. ropade mamma men hejdade sig när hon såg att vi satt i vardagsrummet så hon inte behövde skrika. 

- Oh did I interrupt you guys? Frågade hon när hon hade kommit in i vardagsrummet. 

- No we were just talking. Svarade Tiff och log. 

- Okay and who is this? I believe we haven't met before. Sa mamma och gick fram till Harry för att hälsa. 

Harry ställde sig upp och skakade min mammas hand. 

- Mum this is Harry. He's our friend who lives across the street. Sa jag till mamma.

- Oh so this is Harry. I've heard a few things about you. Sa mamma och log mot Harry. 

- I have this feeling that I've seen you before but I can't remember where. Sa mamma fundersamt. Vi hade pratat om Harry och killarna förut men jag hade inte nämt att de var ett känt pojkband. Jag vet inte riktigt varför men jag var rädd att hon skulle se dem på ett anorlunda sätt då. 

- That might be because I'm in a pretty famous boyband. Svarade Harry artigt. Han visste verkligen hur man skulle visa respekt för folk. 

- Yeah haven't Tiana told you about that. One Direction? Sa Tiff. 

- Yes I've heard about them on the radio a lot. Svarade mamma och nickade. Änn så länge hade hon inte skällt ut oss men det var antagligen för att Harry var här. Efter några minuter kom även pappa in i vardagsrummet men han såg inte lika glad ut som mamma. Även om mamma säkert var arg på oss så syntes det inte lika väl som på pappa. Hans blick var sammanbiten och han hade inte ens hälsat, vilket var ett tydligt tecken på att han var arg. 

 

- Dad this is Harry he's our friend who lives across the street. Sa Tiff när pappa hade kommit in i vardagsrummet. Han tittade på Harry som log svagt. 

- You mean the boy who took you to that party and made you drink so you got drunk. Sa pappa men en arg ton i rösten. Mitt hjärta hoppade till. Hur kunde han säga något sådant? Min pappa som alltid var så snäll. 

- No dad it wasn't his fault okay. Sa jag och tittade på Harry som undvek ögonkontakt. 

- Yeah it was our own fault you don't have to be so rude. Sa Tiff som nu hade vaknat till ordentligt. 

- Oh really because I saw how you two were last night and you would never get that drunk if it wasn't because of somebody else. Some guy who claim to be your friend but only want you to get drunk so he can get laid. Sa pappa och lät ännu mer upprörd. 

- Take it easy Dan he's just a kid. Sa mamma och försökte lugna ner pappa.

- Wait what? Let me tell you something sir. I would never do that to someone and especially not to Tiff and Tiana who are two of my best friends. It's sad that you think like that about teenage boys because everyone aren't like that. You can't come here and blame me for something I would never do. Sa Harry och nu var även han upprörd. Fast det kunde jag förstå jag menar vem vill bli behandlad sådär? Jag kände inte igen Harry när han var upprörd. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag bara satt där och tittade på. 

- That's it. You clearly don't have any respect for adults. I don't want you in my home so I think you should leave.  Röt pappa och pekade mot dörren. Det var nästan läskigt. Varken jag eller Tiff hade sett pappa så arg förut och Harry såg rasande ut han med.

- Well okay then but remember I only respect people who give me their respect back and it's hard to believe that this man raised these nice and polite girls. Sa Harry och pekade på mig och Tiana. Sedan gick han ut till hallen för att ta på sig sina ytterkläder. Jag gav pappa en ''vad var det där bra för'' blick innan jag följde Harry till dörren. Det var nog bäst att han gick hem innan det skulle hända något allvarligt. 

- I'm sorry Harry I don't know what's gotten to his head. Sa jag när Harry skulle gå. 

- It's not your fault but I'm sorry to say that I really dislike your dad. 

- Don't be sorry he's a jerk.

- Tiana come here! Hörde jag pappa ropa. Jag suckade och gav Harry en hejdå kram. 

- We'll talk later okay. Sa jag och han nickade innan han stängde dörren bakom sig. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick till vardagrummet beredd på att få en utskällning som jag sent skulle glömma. Snälla låt mig komma ur det här levande.