Så fort jag kom in till vardagrummet igen efter att ha sagt hejdå till Harry satte jag mig i soffan med en suck. Jag tittade ner på mina händer och undvek ögonkontakt. Alla satt där, mamma, pappa, jag och så Tiff. Men ingen sa någonting förrän pappa bröt tystnaden. 

- I'm very disapointed on you both. Sa han och försökte få ögonkontakt med både mig och Tiff men jag skämdes. Jag skämdes över att jag hade låtit alkoholen ta över mig och över att jag hade gjort pappa besviken. Men jag var just nu mest arg på pappa över det han hade gjort mot Harry. Man kan inte anklaga oskyldiga männiksor sådär som han hade gjort. 

- Aren't you going to say anything? Sa pappa frågande när det have varit tyst ett bra tag. 

- Dad look I'm so sorry for what happened and I promise it won't happen again. I've learned my lesson. Sa jag och höll mig för pannan som ett tecken på att baksmällan var mitt straff för vad jag hade gjort igår. 

- And nothing bad happened right? We got home safe thanks to Harry and the boys. Lade Tiff till. En våg av nervositet sköljde över mig när hon nämnde Harry för pappa. 

- Wait a minute you're not getting away with this. That boy Harry was the one who invited you to the party right? Sa pappa med betoning på Harry. Jag och Tiff nickade till svar. 

- So what? He wanted me to have fun for once and invited us to be nice. Slank det ur mig. 

- I don't buy that. He wanted you to get drunk so he could take you home and use you for a one night stand. That's why he wanted you to come. Sa pappa argt. Hur kunde han tro så om Harry? Visste han inte vem det var han talade om?

- How can you sit there and say that about a person you don't even know? You can't just blame him for something he never would do. Sa jag för jag visste att Harry aldrig skulle göra något sådant. Vart hade han fått det ifrån? 

- Well what do we have here then? Sa pappa och tog upp tidningen som låg på soffbordet. Han höll upp första sidan så att jag skulle se. 

 

Det varen paparazzibild på Harry och två tjejer i korta klänningar utanför en nattklubb. '' Heartbreaker Harry Styles and his girls for the night'' Stod det med stor text över bilden. Jag fnös åt bilden. Inte en chans att jag skulle tro på det där. Jag kände Harry och visste vilken snäll och trevligt kille han verkligen var. Varför skulle jag tro på något som en tidning skrivit bara för att få fler läsare? 

 

- Really dad? That's bullshit. I know Harry he would never do that. You can't believe in everything the papers write these days. Sa jag. Jag fattade inte hur han kunde tro på något sådant.

- I saw how he looked at you last night when you got home and he was about to follow you in to the bathroom when I told him to leave. Sa pappa som fortfarande var helt säker på att Harry var en player. 

- He was just trying to help her cause she was drunk for god sake! Sa Tiff till mitt försvar. 

- What do you know you we're too drunk to even stand up. Fräste pappa tillbaka. 

- At least I had fun. Something you don't know about. Sa Tiff till pappa. 

- You both promised to have fun without alcohol and that means you promised not to drink. And what do you do? You get home drunk in the middle of the night with some guy who clamis to be your friend. Sa pappa och skakade på huvudet.

- Harry is our friend and he just wanted to help us that's it. Sa jag för att jag var så trött på att pappa inte trodde att jag kände Harry. 

- He was rude and insulted me you can't do that to an adult. How can you call him a friend? Sa pappa och slog näven i bordet så att mamma som satt brevid hoppade till. 

- He only stood up for himself because you were rude to him. You started all this dad not Harry. Hörde jag mig själv skrika. Jag hade aldrig skrikit så till pappa förut men jag ver verkligen arg och det kändes skönt på något sätt att få ut alla känslor. 

- This isn't about Harry this is about you two. How am I ever going to be able to trust you again? Sa pappa för att byta ämne och även han började höja rösten.

- Maybe you should stop treating us like kids and make up rules for everything. Sa Tiff surt.

- Okay if that's what you want fine. But I'm not doing that until you stop acting like kids. Det syntes på pappa att han var arg på oss och jag var faktiskt lika arg på honom som han var på mig. 

 

- I'm not going to argue with you more now but you're both grounded for a month and you're not allowed to see any friends. Sa pappa och tittade på mamma som höll med. Precis som jag trodde, utegångsförbud i en månad.Det gjorde inte så mycket för mig eftersom jag nästan alltid brukade vara hemma men att vi inte skulle få träffa några vänner betydde ingen Laila eller killarna på en hel månad. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa Laila och prata med henne om vad som hände på festen. Även om jag helst ville glömma allt som hade med festen att göra så hade jag faktiskt haft väldigt kul. Innan jag blev för full förstås. Tiff som nästan alltid träffade sina vänner ute på stan och liknande tog det inte lika bra som jag. 

- What! Dad please you know I'm always with my friends after school and stuff you can't force me to stay here. 

- You should've thought about that before you broke the ruels. Sa pappa nöjt.

- You're only allowed to go to school and back and you can't have friends around, get it? Sa han sedan och tittade allvarligt på oss. Jag mötte Tiffanys sura blick och det syntes på henne att hon hatade pappa just nu. 

- Come on girls it's just for a month it could be worse. Sa mamma och försökte muntra upp oss. 

- Do we have a choice? Sa Tiff. 

- No excatly we don't and I'm so sick of you treating us like babies. Fortsatte hon när det hade varit tyst ett tag. 

- We're not doing this to be mean you know. We just don't want anything bad to happen to you and no matter what you'll always be our little girls. Sa mamma lugnande. 

- Exactly we can't let anything happen to you. Sa pappa och försökte stryka min kind men jag hejdade hans hand. Jag var arg på honom för det han hade sagt om Harry och så lätt skulle jag inte förlåta honom. 

- I'm going to bed. Sa jag och reste mig upp ur soffan. 

- Me too. Sa Tiff och gjorde som jag. 

- But it's 2pm in the afternoon. Sa mamma och kollade på klockan. 

- Let them go they need some rest. Hörde jag pappa säga till mamma när jag hade lämnat rummet. 

 

När jag vaknade efter att ha sovit i några timmar märkte jag att jag hade fått massa sms och några missade samtal från både Laila och Harry. Jag bestämde mig för att ringa till Harry först. Han svarade nästan direkt så jag antog att han inte var upptagen med något. 

- Hi you called earlier but I was asleep. Sa jag när han hade svarat. 

- Yeah I just wanted to check on how you're doing. Sa han glatt. 

- I'm feeling better it's just my dad. Suckade jag. 

- What's wrong? Frågade han och lät lite orolig på rösten. 

Jag berättade allt pappa hade sagt om Harry och om det som stod i tidningen. 

- Tiana please don't believe what's written in the paper it's all lies. I would never do that you know that right? Sa han och det lät som att han var rädd att jag skulle tro på det tidningen sa. 

- No of course I don't beieve it. You're not like that. 

- Good and I'm sorry. I shouldn't have tried to push you to go to the party if you didn't want to. Vänta lite vad sa han just?

- Oh no don't be sorry I had fun and that's what you wanted me to have. Sa jag. Han skulle inte behöva känna sig skyldig i detta. Att jag blev full och gjorde min pappa besviken hade inget med honom att göra.

- But I was the one who made your dad upset when I tried to follow you in to the toilet last night and you got in trouble. Sa Harry. 

- You triend to help me and that's what my dad doesn't understand. I don't even know what's wrong with him. Sa jag och suckade vid tanken på min pappa. 

- Yeah at least know that I'm very sorry if I've caused any trouble for you. Sa han. 

- You haven't everything is fine. Sa jag utan att nämna något om utegångsförbudet. Jag visste inte varför men jag ville inte få honom att känna sig skyldig till att jag hade fått utegångsförbud. Även om han inte var skyldig så skulle han känna sig det det visste jag för han var en sådan person. Så det var nog bäst att inte säga något.

- Okay if you say so. Sa han och lät genast lite gladare. 

- Yeah I have to go now my head still hurts. Sa jag och vi sa hejdå till varandra. 

 

När jag hade lagt på samtalet med Harry ringde jag till Laila.Hon berättade att hon hade sovit i soffan hos Harry och Louis och att hon sedan hade fått skjuts hem av Louis. Hennes föräldrar hade varit oroliga men hon ljög och sa att hon hade sovit hos mig så hon hade inte fått något straff och jag önskade att jag hade gjort det samma. Jag berättade om allt som hade hänt det senaste dygnet och Laila tyckte synd om mig och Tiff som hade utegångsförbud. 

- What am I going to do now when I can't hang out with you for a month? Sa hon när jag hade berättat om utegångsförbudet. 

- I don't know. It sucks that we'll only be able to hang out in school. Sa jag och suckade. 

- Have you talked to Harry? Fågade hon. 

- Yeah I called him earlier and told him what happened and he said he was sorry for getting me in trouble. Sa jag. 

- What? Why? I'm sorry but it was totally your fault. Sa Laila. Laila var en sådan person som kunde säga nästan vad somhelst utan att jag blev arg för jag förstod hur hon tänkte och jag höll hlet klart med henne. 

- Yeah I told him the same but he didn't want to listen. Sa jag och suckade. 

- Boys confuse me sometimes.

- Yeah tell me about it. Sa jag.

Jag kände hur min mage kurrade och kom på att jag inte hade ätit något på hela dagen. 

- You better go and eat something cause I heard your tummy scream for food through the phone. Sa Laila och skrattade. 

- Yeah see you tomorrow. Sa jag och så lade vi på.

---