---

Jag satt och kluddrade på hörnet av min skrivbok medan jag lyssnade på genomgången som min mattelärare hade på tavlan. Algebra, kom igen det är inte ens särskillt svårt tänkte jag för mig själv när jag hörde hur en av min klasskompisar gjorde ett tappert försök att svara på en fråga som läraren hade ställt. Eftersom jag redan kunde det som han gick igenom lyssnade jag inte så värst noga och tänkte istället på hur tråkiga mina eftermiddagar skulle vara den kommande månaden eftersom jag hade utegångsförbud. Jag fick väl börja läsa någon bra bok för att hålla mig syselsatt eller något. Men jag var mest orolig för vad Tiff skulle hitta på. Skulle hon smyga ut och bryta mot reglerna än en gång eller skulle hon lära av sina misstag och stanna hemma? Det var frågan och om jag skulle vara ärlig så kunde jag inte säkert säga vad hon skulle göra. 

 

När lektionen slutade sa mr.Parks som även var vår no lärare att han hade rättat förra veckans fysikprov. Det prov som jag hade fått sitta uppe och pluggat till långt in på småtimmarna dagen innan. Jag blev genast nervös över ifall jag hade blivit godkänd eller inte. Det var inte ofta jag hade den här känslan över att jag kanske inte hade klarat provet för jag brukade alltid bli mer än godkänd på de flesta prov. Jag såg hur mr.Parks delade ut proven till var och en och reaktionerna till resultet var olika. En del suckade lättat över att de hade klarat sig andra slog besviket näven i bordet över att de fick omprov. Till sist kom mr.Parks till bänken där Laila och jag satt. Han lade ner proven med baksidan uppåt framför oss. Sakta vände jag på pappret och mina ögon sökte sig upp till det högra hörnet där det stod ett F med rött bläck. Besviket vände jag mig till Laila för att se hur det hade gått för henne. 

- Yes I passed! Sa hon lyckligt och log. 

- I failed. Sa jag tyst. Det var ganska surt att jag inte hade blivit godkänd. De flesta andra skulle nog tänkt ''Äh det gör inte så mycket att jag inte blev godkänd. Jag gör omrpovet och så nöjer jag mig med det'' Men för mig var det annorlunda. Jag visste inte hur jag skulle reagera eftersom det aldrig hade hänt mig förut. Jag var den som pluggade stenhårt och verkligen fick ut något av det och nu insåg jag hur viktigt det faktiskt var att plugga ordentligt. Vad tänkte jag med egentligen? Det var inte en chans att jag skulle bli godkänd efter att ha pluggat kvällen innan provet. Jag tror det rätta ordet jag sökte var besviken. Jag var besviken på mig själv helt enkelt. 

- Ah that sucks. It was a really difficult test though. Sa Laila och klappade mig på axeln. 

 

- Some of you did really well and there were some failures. Sa mr.Parks när han hade delat ut alla prov. 

- If you got an F you will redo the exam on friday but you can only get an E. 

Jag suckade tyst för mig själv. Även om jag redan visste att man inte kunde få mer än ett E i betyg om man hade fått omprov så tyckte jag det var orättvist. 

- I want you to show your parents the results and then bring it back to me for the next lesson. Understood? Frågade han och alla nickde. 

- Good, that's it for today see you again tomorrow. Sa han tillslut och alla reste sig för att gå. 

När jag var på väg ut ur klassrummet stoppade mr. Parks mig och bad mig stanna kvar en stund. 

- Tiana I was very surprised when I saw your test result. You never get F's. Sa han och såg lite besviken ut. 

- Yeah I know I forgot to study. Sa jag generat och kollade ner i marken. Den sämsta ursäkten någonsin. 

- I see but hopefully this won't affect your final grade. Unless it happens again. Sa han sedan. 

- It wont I promise. Sa jag. 

- Good now study hard for the exam on friday and I'll see you tomorrow. Svarade han och log.

- I will. Goodbye mr.Parks. Svarade jag och strax därefter lämnade jag klassrummet. 

 

Klockan var tre och som vanligt gick jag, Laila och Tiff hem från skolan tillsammans. Både jag och Tiff var lite deppiga eftersom vi visste att vi inte kunde gå ut och hitta på saker efter skolan. Laila måste ha märkt att vi var lite nere så hon pratade på om allt möjligt för att få oss på andra tankar. Jag kände hur det vibrerade i min mobil och märkte att jag hade fått ett sms. 

 

Stod det i ett sms från Harry. 

 

Svarade jag.

 

 

Stod det i nästa meddelande. Jag suckade när jag hade läst det eftersom jag visste att jag inte kunde träffas. 

 

- What's wrong Tiana? Frågade Tiff som måste ha hört min djupa suck. 

- Read. Sa jag och höll upp mobilen mot Tiff som läste det sista Harry hade skrivit högt så att även Laila hörde. 

- Isn't it kinda stupid to ask when he knows you're grounded? Sa Laila. 

- The problem is that I haven't told him that I'm grounded. Sa jag och suckade igen. 

- So what just tell him now. Sa Tiff. 

- I can't cause then he will think it's his fault and it's not. Sa jag och tänkte på det Harry hade sagt till mig på telefon dagen innan. Att han var ledsen över det som hade hänt och bad om ursäkt för att jag hade fått skäll när det inte ens var hans fel. 

- Oh I see you don't want him to feel guilty. Sa Laila och nickade förstående.

- Exactly so what should I tell him? Frågade jag. 

- Tell him you're coming. Sa Tiff. 

- What? No I can't we're grounded remember? Vad snackade hon om. Hade hon redan glömt att vi hade utegångsförbud eller tänkte hon att jag skulle smyga ut för det tänkte jag aldrig göra. 

 

- Yeah tell him you're coming when you get home. 

- So you're telling me to sneak out? I won't do that. Sa jag till henne som om hon var galen. 

- Okay then. I was just giving you an opportunity to hang out with him but okay. Sa Tiff och ryckte på axlarna. Det var som att hon ville att jag skulle ångra mig. Hennes hemlighetsfulla blick gjorde mig nyfiken. Jag ville verkligen gå och träffa Harry men hur skulle jag kunna smyga ut? 

- Not that I'm going to take your advice and sneak out or anything but how exactly should I do if I would sneak out? Frågade jag min syster och hon log mot mig. 

- I have the most amazing plan. Sa Tiff och lät uppspelt. 

- Look, mum and dad are working as always so to know that we're staying home all the time they will call on the house telephone every now and then to check if we're home. So if you sneak out I can stay home and answer when mum and dad are calling and they won't know you're out. Sa Tiff och lät stolt över att hon hade kommit på en så bra plan. Det lät som en ganska bra plan men skulle det fungera? 

- Well it sounds like a pretty good plan. Sa jag och ryckte på axlarna.

- Don't you think it's a waste to not try such a good plan? Frågade Laila och höjde ögonbrynen. Det kändes som att de försökte få mig att smyga ut men jag kunde inte förstå varför. Självklart ville jag mer än gärna träffa Harry men jag vågade inte ta risken att smyga ut. 

- No I'm not going to sneak out. Sa jag och var tydlig med vad jag ville. 

- Oh come on Tiana! Försökte Tiff. 

- No I don't even want to hang out with him. Flög det ur mig. Även om det jag sa inte var sant så var jag tvungen att säga så om de skulle sluta tjata någon gång. 

- Wow stop it right there! You do want to hang with him we can see that all over your face. Sa Laila. Var det så uppenbart att jag ville träffa honom? 

- Fine I really want to see him but I'm too scared to sneak out. Sa jag och suckade. Som alltid så var jag feg för att bryta mot regler. 

- Tiana. Sa Laila och lade armen över axeln på mig. 

- We can see that you want to go and hang out with Harry and now you have the chance. You might not be able to see him and the other boys for a whole month so just do it! And that last bit was the nike slogan. Sa hon sedan och jag kunde inte låta bli att skratta åt det sista hon hade sagt. Så typiskt Laila. 

- Okay I'll do it. Sa jag. Hur svårt kunde det vara egentligen? Tiffs plan verkade ganska säker och jag behövde inte vara borta så länge. 

 

Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel.