Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel. 

---

 

Dörren öppnades och jag möttes av ett bekant ansikte som genast sprack upp i ett leende när våra blickar möttes. Hans leende smittade av sig på mig och jag log tillbaka. Precis när jag hade tänkt gå in öppnae han sin famn och gav mig en kram. Jag kramade honom såklart tillbaka men jag var inte riktigt beredd på det och jag tror han märkte det. Men jag bestämde mig för att inte göra någon stor grej av det även om det var lite ''awkward''. 

 

Vi satte oss i soffan som alltid.Eller ja snarare slängde oss ner i varsin ände av soffan så att vi lutade oss mot kanterna och våra fötter möttes på mitten. 

- It's so quiet. Jag och tittade mig omkring i lägenheten. Det brukade inte vara såhär dött. 

- Yeah Louis isn't home but I think he will be soon. Sa Harry och jag nickade. 

- So why did you want me to come? Frågade jag för om det bara var något han ville säga skulle jag kanske inte behöva stanna så länge. Jag kände mig lite stressad över att veta att jag egentligen inte fick vara med vänner. 

Harry skulle precis säga något när jag kände hur det kurrade i magen och strax därefter hördes ett knorrande ljud. Genast satte jag händerna för magen och Harry flinade åt mig. 

- I think someone is hungry. Ändrade han sig och skrattade. 

- Maybe... Svarade jag och såg oskyldig ut. 

- Let's see what we have in the fridge. Sa han och kastade en kudde i ansiktet på mig innan han reste sig upp.

- Well that wasn't very necessary was it? Sa jag och försökte se arg ut men det misslyckades jag med eftersom Harry bara skrattade åt mig. 

 

- Wow you weren't joking when you said you guys never go shopping for food. Sa jag när jag tittade in i kylskåpet som endast innehöll ett paket mjölk, juice, lite smör, pålägg och en coca cola flaska som säkert inte hade någon kolsyra kvar. 

- Sorry but it's Louis turn to go food shopping this week. Skyllde Harry på. 

- Yeah sure. Sa jag ironiskt och han log mot mig.

Efter att ha letat i några minuter hittade jag lite bröd och med hjälp av det som fanns i kylen lyckades jag skrapa ihop en macka. Jag tog lite juice i kylen och satte mig brevid Harry för att äta mitt mellanmål. 

- Are you sure you're not going to eat anything? Frågade jag för jag kände mig lite taskig som satt där och åt medan han tittade på. 

- No I'm good don't worrry. Svarade han. 

 

Plötsligt hörde jag hur ytterdörren öppnades  och hallen fylldes med röster. Jag mötte Harrys blick och både han och jag antog att det var Louis. Strax därefter kom ingen mindre än Louis in i köket tätt följt av en lång och smal tjej med långt brunt hår. Hon var riktigt vacker. Om hon inte redan var en modell så skulle hon definitivt kunna bli en. Jag skämdes nästan över mitt eget utseende när jag såg henne. 

- Tiana! Ropade Louis glatt när han fick syn på mig. Han ställde ner påsarna han hade i handen på golvet och gick fram till mig.

- Louis! Härmade jag honom och han kramade om mig. 

- Last time I saw you was when you were lying on our bathroom floor with your head in the toilet. Sa han och skrattade. Minnena från helgen kom tillbaka och jag ville bara glömma det som hänt. Nu blev jag även påmind om att jag hade utegångsförbud och egentligen inte borde vara här. 

- Yeah please don't remind me of that. Sa jag och vi skrattade.

Precis som Harry hade sagt hade Louis faktiskt varit och handlat så började att plocka in varorna i kylen.

- I don't think we have met before. I'm Eleanor Louis girlfriend. Sa tjejen som hade kommit med Louis. 

- Oh yeah they've mentioned you. Sa jag och tänkte efter vart jag hade hört hennes namn förut.

- I'm Tiana sa jag glatt och skakade hennes hand. 

- Sorry about the mess but I was hungry do you mind if I finish this. Frågade jag och pekade på mackan jag precis börjat äta.

- No I don't mind at all enjoy your sandwich. Sa hon och satte sig ner mitt emot mig medan Harry och Louis hjälptes åt att packa in matvarorna. 

 

- I told you it was Lou's time to go shopping. Sa Harry retsamt samtidigt som han ställde in saker i ett skafferi. 

- Yeah sorry but I wouldn't believe that was true until I saw it with my own eyes. Svarade jag. 

- Wait a minute. I was the one who forced Louis to buy some food because otherwise none of them would. Lade Elanor till. Så Harry hade alltså ljugit för mig. Det var bara av en ren slump som Louis hade handlat mat. 

- Shhh you weren't suppose to tell her that. Sa Harry och höll pekfingret mot läpparna. 

- Yeah now you made us look like complete useless teenage boys who can't cook. Sa Louis.

- That's exactly what you two are. Sa jag för att retas.

- No we're not! Sa både Harry och Louis samtidigt och alla började skratta. 

- But seriously have you seen their fridge? Frågade Eleanor mig. 

- Tell me about it. I was lucky enough to make a sandwich. Sa jag ocg höll upp mackan som snart var slut. 

- Wow you have skills cause that must have been very difficult. Sa hon och vi skrattade. 

- Yeah who knows, maybe I'll get food poisoned or something. 

Jag och Eleanor satt och småpratade en stund och hon var verkligen en jättesnäll tjej. Vi kunde skratta ihop och hon hade ungefär samma humor som mig. Vanligtvis skulle jag ha varit blyg och inte sagt något mer än hej men det var otroligt lätt att prata med henne och det kändes tryggt att har Harry där. Det var som att han gjorde så att jag inte var lika blyg inför nya människor. Det kanske låter skumt men så var det. 

 

 

Eleanor och Louis satt ute i vardagrummet medan jag och Tiana satt kvar i köket med varsin kopp te. 

- You never answerd my question earlier. Why did you want me to come over? Frågade hon. 

Det var den frågan jag hade undvikit för jag visste inte själv varför jag ville att hon skulle komma. Eller jo, den strösta anledningen var väl för att jag ville umgås med någon när jag ändå inte hade något att göra men varför jag hade valt just Tiana visste jag inte riktigt. Jag kunde lika gärna ha ringt killarna eller någon annan av mina vänner man jag hade valt Tiana. Det var något med henne som gjorde att jag ville umgås med henne. Hennes glada humör som alltid smittade av sig och hennes sätt att vara på. Hon var inte den som brydde sig så mycket om uteseende och hennes konstiga humor som jag inte förstod mig på ibland var också rolig. Att umgås med henne och att ha henne i min närhet gjorde mig lycklig helt enkelt. Visst, det var många av mina vänner som fick mig att må bra och känna mig lycklig men det kändes annorlunda med Tiana. Det var en känsla som inte riktigt gick att beskriva men jag tror att jag gillade den känslan. 

- I just wanted to hang out with you. Svarade jag. För det var ju det jag ville. Det där med att hon gjorde mig glad och lycklig kanske jag inte skulle säga till henne rakt ut. Det skulle bara låta skumt. 

 

- Are you finished? Frågade Tiana när vi hade druckit upp vårat te. 

- Yup svarade jag och ställde mig upp för att plocka undan kopparna men Tiana hade redan hunnit före mig och tog båda kopparna för att ställa dem i diskmaskinen. 

- You don't have to to that let me. Sa jag och sträckte mig efter kopparna men hon lät mig inte ta dom. 

- No it's fine I'll do it. Sa hon och skjöljde först ur kopparna innan hon ställde in dem i diskmaskinen. 

- Done! Sa hon och slog ihop händerna när hon var klar. 

- Thanks but you didn't have to. Sa jag för det behövde hon verkligen inte. 

- I know but I wanted to do it. Sa hon och sedan drog hon sin hand mot min axel. Jag förstod inte vad hon gjorde tills jag kände att det blev blött på axeln och då insåg jag att hon hade torkt av sin blöta hand på mig efter att hon hade sköljt av kopparna.

 

- Oh no you didn't. Sa jag och skynade mig till vattenkranen. Jag satte på vattnet och satte handen under så att den blev blöt så att jag skulle kunna hämnas genom att stänka vattnet på henne. 

- No Harry please! Skrek hon när hon insåg vad jag skulle göra och så rusade hon ut ur köket. Jag sprang efter och kom ifatt henne i vardagsrummet. Hon sod på andra sidan soffan och Louis och Eleanor som satt där tittade förvånat på oss.

Jag sprang fram till Tiana och puttade ner henne i soffan och sedan skvätte jag vattnet jag hade på handen i ansiktet på henne. Snabbt sprang jag tillbaka till köket och hämtade mer vatten som jag sedan skvätte i ansiktet på Tiana.

- Harry please, stop! Skrek hon samtidigt som hon kravlade runt i soffan för att försöka komma loss ur mitt grepp. Men istället för att släppa taget började jag kittla henne. Hon började sprattla med hela kroppen och hon skrek och skrattade på samma gång. 

- Stop it! Please I'm dying. Skrek hon samtidigt som hon försökte andas. 

- Tell me who's the best person in the whole wide world first. Sa jag och log mot henne. 

- Me it's me! Sa hon. 

- I don't think so. Sa jag och fortsatte att kittla henne. Så lätt skulle hon inte få komma undan tänkte jag. 

Tiana sprattlade så mycket så tillslut ramlade vi ner från soffan och landade på golvet vilket resulterade i att vi båda låg där och dog av skratt. 

- You're weird. Skrattade Tiana och slog till mig löst på magen. 

 

Både Eleanor och Louis satt där och skrattade de också även om vi kanske hade stört dem så tyckte de bara att det var kul. Jag reste mig upp och satte mig i soffan. 

- Aren't you going to help me up? Hörde jag Tiana säga från golvet. 

- Nope. Skrattade jag. 

- Come on Harry is that how you treat a girl? Sa Louis. 

- Yeah be nice to your girlfriend. Instämmde Eleanor. Vänta vad sa hon? Flickvänn? 

Tiana reagerade ungefär likadant som jag och satte sig genast upp och mötte min blick. 

- We're not together we're just friends. Sa Tiana och såg lite generad ut. 

- Oh really, I thought you we're. I mean you totally act like a couple. Började Eleanor men blev avbruten av Louis.

- Awkward. Sa han samtidigt som han suckade och självklart blev det genast ännu mer pinsamt. 

Som tur var ringde Tianas mobil och räddade situtationen från att bli ännu pinsammare än vad den redan var. Om det ens var möjligt. 

 

Plötsligt hördes ljudet av min ringsignal och jag ursäktade mig för att svara. När jag såg att det stod att det var Tiff som ringde blev jag genast nervös. Tänk om planen skulle misslyckas och mamma och pappa kom på mig? Jag gick iväg en bit bort från de andra som satt i vardagrummet. 

- Hey. Svarade jag och svalde hårt. Snälla säg inte att planen hade misslyckats. 

- Hi you need to get your ass home right now. Sa Tiff bestämt.

- Why? Var det ända jag fick fram. Vad hade hänt nu? 

- Mum and dad just called they can be home any second now so hurry up! Sa Tiff högt. Hennes röstläge blev alltid mycket högre än vanligt om det var något som bekymrade henne. 

- Oh shit I'm coming. Svarade jag och kände hur stressen började komma. Mamma och pappa fick inte komma hem och upptäcka att jag inte var hemma. 

- Yes and hurry up for god sake! Skrek Tiff innan vi lade på. 

 

- Oh Tiana you're back! Sa Louis när jag kom in i vardagsrummet igen. 

- Louis and El are making dinner and they were wondering if you wanted to stay and eat with us. Sa Harry och alla tre log mot mig. 

- I'm sorry guys I really have to go home, but some other time maybe. Det kändes lite surt att jag inte kunde stanna men jag kunde inte riskera att bli påkommen med att ha smygit ut. Alla tre såg lite förvånade ut över att jag var tvungen att gå redan men jag kunde inte berätta varför. 

- Oh too bad but you're very welcome some other time. Sa Louis och jag nickade tacksamt. 

Jag sa snabbt hejdå till Louis och Eleanor innan Harry följde mig till dörren. Jag skyndade på med skorna och slängde snabbt på mig min jacka. 

- Is something wrong? You look very stressed. Sa Harry fundersamt. 

- No I'm fine everything is fine I just have to go home. Sa jag och öppnade dörren. 

- Okay then see you soon. Sa han och jag nickade snabbt innan han stängde dörren. Eller det var nog mer jag som stängde dörren på honom för att jag sedan skulle kunna rusa ner för trapporna. 

 

När jag kom ut på gatan började jag genast att springa hem. Som det lät på Tiff så var det krisläge och jag var tvungen att ta mig hem så snabbt som möjligt. Jag tittade hela tiden runt omkring mig för att var säker på att mamma och pappa inte skulle dyka upp i våran bil. Jag var nästan framme vid vårat lägenhetshus när jag såg en svart bil komma körandes runt hörnet längst ner på gatan. Jag var bara några få meter ifrån bilen men jag kunde ändå se vilka som satt i den. Det var mamma och pappa.