2013-05-26

You Are Beautiful To Me - Chapter 39 You gotta risk it to get the biscuit

 
  


Previous
Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel. 
 
Tianas perspektiv 

Dörren öppnades och jag möttes av ett bekant ansikte som genast sprack upp i ett leende när våra blickar möttes. Hans leende smittade av sig på mig och jag log tillbaka. Precis när jag hade tänkt gå in öppnae han sin famn och gav mig en kram. Jag kramade honom såklart tillbaka men jag var inte riktigt beredd på det och jag tror han märkte det. Men jag bestämde mig för att inte göra någon stor grej av det även om det var lite ''awkward''. 
 
Vi satte oss i soffan som alltid.Eller ja snarare slängde oss ner i varsin ände av soffan så att vi lutade oss mot kanterna och våra fötter möttes på mitten. 
- It's so quiet. Jag och tittade mig omkring i lägenheten. Det brukade inte vara såhär dött. 
- Yeah Louis isn't home but I think he will be soon. Sa Harry och jag nickade. 
- So why did you want me to come? Frågade jag för om det bara var något han ville säga skulle jag kanske inte behöva stanna så länge. Jag kände mig lite stressad över att veta att jag egentligen inte fick vara med vänner. 
Harry skulle precis säga något när jag kände hur det kurrade i magen och strax därefter hördes ett knorrande ljud. Genast satte jag händerna för magen och Harry flinade åt mig. 
- I think someone is hungry. Ändrade han sig och skrattade. 
- Maybe... Svarade jag och såg oskyldig ut. 
- Let's see what we have in the fridge. Sa han och kastade en kudde i ansiktet på mig innan han reste sig upp.
- Well that wasn't very necessary was it? Sa jag och försökte se arg ut men det misslyckades jag med eftersom Harry bara skrattade åt mig. 
 
- Wow you weren't joking when you said you guys never go shopping for food. Sa jag när jag tittade in i kylskåpet som endast innehöll ett paket mjölk, juice, lite smör, pålägg och en coca cola flaska som säkert inte hade någon kolsyra kvar. 
- Sorry but it's Louis turn to go food shopping this week. Skyllde Harry på. 
- Yeah sure. Sa jag ironiskt och han log mot mig.
Efter att ha letat i några minuter hittade jag lite bröd och med hjälp av det som fanns i kylen lyckades jag skrapa ihop en macka. Jag tog lite juice i kylen och satte mig brevid Harry för att äta mitt mellanmål. 
- Are you sure you're not going to eat anything? Frågade jag för jag kände mig lite taskig som satt där och åt medan han tittade på. 
- No I'm good don't worrry. Svarade han. 
 
Plötsligt hörde jag hur ytterdörren öppnades  och hallen fylldes med röster. Jag mötte Harrys blick och både han och jag antog att det var Louis. Strax därefter kom ingen mindre än Louis in i köket tätt följt av en lång och smal tjej med långt brunt hår. Hon var riktigt vacker. Om hon inte redan var en modell så skulle hon definitivt kunna bli en. Jag skämdes nästan över mitt eget utseende när jag såg henne. 
- Tiana! Ropade Louis glatt när han fick syn på mig. Han ställde ner påsarna han hade i handen på golvet och gick fram till mig.
- Louis! Härmade jag honom och han kramade om mig. 
- Last time I saw you was when you were lying on our bathroom floor with your head in the toilet. Sa han och skrattade. Minnena från helgen kom tillbaka och jag ville bara glömma det som hänt. Nu blev jag även påmind om att jag hade utegångsförbud och egentligen inte borde vara här. 
- Yeah please don't remind me of that. Sa jag och vi skrattade.
Precis som Harry hade sagt hade Louis faktiskt varit och handlat så började att plocka in varorna i kylen.
- I don't think we have met before. I'm Eleanor Louis girlfriend. Sa tjejen som hade kommit med Louis. 
- Oh yeah they've mentioned you. Sa jag och tänkte efter vart jag hade hört hennes namn förut.
- I'm Tiana sa jag glatt och skakade hennes hand. 
- Sorry about the mess but I was hungry do you mind if I finish this. Frågade jag och pekade på mackan jag precis börjat äta.
- No I don't mind at all enjoy your sandwich. Sa hon och satte sig ner mitt emot mig medan Harry och Louis hjälptes åt att packa in matvarorna. 
 
- I told you it was Lou's time to go shopping. Sa Harry retsamt samtidigt som han ställde in saker i ett skafferi. 
- Yeah sorry but I wouldn't believe that was true until I saw it with my own eyes. Svarade jag. 
- Wait a minute. I was the one who forced Louis to buy some food because otherwise none of them would. Lade Elanor till. Så Harry hade alltså ljugit för mig. Det var bara av en ren slump som Louis hade handlat mat. 
- Shhh you weren't suppose to tell her that. Sa Harry och höll pekfingret mot läpparna. 
- Yeah now you made us look like complete useless teenage boys who can't cook. Sa Louis.
- That's exactly what you two are. Sa jag för att retas.
- No we're not! Sa både Harry och Louis samtidigt och alla började skratta. 
- But seriously have you seen their fridge? Frågade Eleanor mig. 
- Tell me about it. I was lucky enough to make a sandwich. Sa jag ocg höll upp mackan som snart var slut. 
- Wow you have skills cause that must have been very difficult. Sa hon och vi skrattade. 
- Yeah who knows, maybe I'll get food poisoned or something. 
Jag och Eleanor satt och småpratade en stund och hon var verkligen en jättesnäll tjej. Vi kunde skratta ihop och hon hade ungefär samma humor som mig. Vanligtvis skulle jag ha varit blyg och inte sagt något mer än hej men det var otroligt lätt att prata med henne och det kändes tryggt att har Harry där. Det var som att han gjorde så att jag inte var lika blyg inför nya människor. Det kanske låter skumt men så var det. 
 
Harrys perspektiv 
 
Eleanor och Louis satt ute i vardagrummet medan jag och Tiana satt kvar i köket med varsin kopp te. 
- You never answerd my question earlier. Why did you want me to come over? Frågade hon. 
Det var den frågan jag hade undvikit för jag visste inte själv varför jag ville att hon skulle komma. Eller jo, den strösta anledningen var väl för att jag ville umgås med någon när jag ändå inte hade något att göra men varför jag hade valt just Tiana visste jag inte riktigt. Jag kunde lika gärna ha ringt killarna eller någon annan av mina vänner man jag hade valt Tiana. Det var något med henne som gjorde att jag ville umgås med henne. Hennes glada humör som alltid smittade av sig och hennes sätt att vara på. Hon var inte den som brydde sig så mycket om uteseende och hennes konstiga humor som jag inte förstod mig på ibland var också rolig. Att umgås med henne och att ha henne i min närhet gjorde mig lycklig helt enkelt. Visst, det var många av mina vänner som fick mig att må bra och känna mig lycklig men det kändes annorlunda med Tiana. Det var en känsla som inte riktigt gick att beskriva men jag tror att jag gillade den känslan. 
- I just wanted to hang out with you. Svarade jag. För det var ju det jag ville. Det där med att hon gjorde mig glad och lycklig kanske jag inte skulle säga till henne rakt ut. Det skulle bara låta skumt. 
 
- Are you finished? Frågade Tiana när vi hade druckit upp vårat te. 
- Yup svarade jag och ställde mig upp för att plocka undan kopparna men Tiana hade redan hunnit före mig och tog båda kopparna för att ställa dem i diskmaskinen. 
- You don't have to to that let me. Sa jag och sträckte mig efter kopparna men hon lät mig inte ta dom. 
- No it's fine I'll do it. Sa hon och skjöljde först ur kopparna innan hon ställde in dem i diskmaskinen. 
- Done! Sa hon och slog ihop händerna när hon var klar. 
- Thanks but you didn't have to. Sa jag för det behövde hon verkligen inte. 
- I know but I wanted to do it. Sa hon och sedan drog hon sin hand mot min axel. Jag förstod inte vad hon gjorde tills jag kände att det blev blött på axeln och då insåg jag att hon hade torkt av sin blöta hand på mig efter att hon hade sköljt av kopparna.
 
- Oh no you didn't. Sa jag och skynade mig till vattenkranen. Jag satte på vattnet och satte handen under så att den blev blöt så att jag skulle kunna hämnas genom att stänka vattnet på henne. 
- No Harry please! Skrek hon när hon insåg vad jag skulle göra och så rusade hon ut ur köket. Jag sprang efter och kom ifatt henne i vardagsrummet. Hon sod på andra sidan soffan och Louis och Eleanor som satt där tittade förvånat på oss.
Jag sprang fram till Tiana och puttade ner henne i soffan och sedan skvätte jag vattnet jag hade på handen i ansiktet på henne. Snabbt sprang jag tillbaka till köket och hämtade mer vatten som jag sedan skvätte i ansiktet på Tiana.
- Harry please, stop! Skrek hon samtidigt som hon kravlade runt i soffan för att försöka komma loss ur mitt grepp. Men istället för att släppa taget började jag kittla henne. Hon började sprattla med hela kroppen och hon skrek och skrattade på samma gång. 
- Stop it! Please I'm dying. Skrek hon samtidigt som hon försökte andas. 
- Tell me who's the best person in the whole wide world first. Sa jag och log mot henne. 
- Me it's me! Sa hon. 
- I don't think so. Sa jag och fortsatte att kittla henne. Så lätt skulle hon inte få komma undan tänkte jag. 
Tiana sprattlade så mycket så tillslut ramlade vi ner från soffan och landade på golvet vilket resulterade i att vi båda låg där och dog av skratt. 
- You're weird. Skrattade Tiana och slog till mig löst på magen. 
 
Både Eleanor och Louis satt där och skrattade de också även om vi kanske hade stört dem så tyckte de bara att det var kul. Jag reste mig upp och satte mig i soffan. 
- Aren't you going to help me up? Hörde jag Tiana säga från golvet. 
- Nope. Skrattade jag. 
- Come on Harry is that how you treat a girl? Sa Louis. 
- Yeah be nice to your girlfriend. Instämmde Eleanor. Vänta vad sa hon? Flickvänn? 
Tiana reagerade ungefär likadant som jag och satte sig genast upp och mötte min blick. 
- We're not together we're just friends. Sa Tiana och såg lite generad ut. 
- Oh really, I thought you we're. I mean you totally act like a couple. Började Eleanor men blev avbruten av Louis.
- Awkward. Sa han samtidigt som han suckade och självklart blev det genast ännu mer pinsamt. 
Som tur var ringde Tianas mobil och räddade situtationen från att bli ännu pinsammare än vad den redan var. Om det ens var möjligt. 
 
Tianas perspektiv

Plötsligt hördes ljudet av min ringsignal och jag ursäktade mig för att svara. När jag såg att det stod att det var Tiff som ringde blev jag genast nervös. Tänk om planen skulle misslyckas och mamma och pappa kom på mig? Jag gick iväg en bit bort från de andra som satt i vardagrummet. 
- Hey. Svarade jag och svalde hårt. Snälla säg inte att planen hade misslyckats. 
- Hi you need to get your ass home right now. Sa Tiff bestämt.
- Why? Var det ända jag fick fram. Vad hade hänt nu? 
- Mum and dad just called they can be home any second now so hurry up! Sa Tiff högt. Hennes röstläge blev alltid mycket högre än vanligt om det var något som bekymrade henne. 
- Oh shit I'm coming. Svarade jag och kände hur stressen började komma. Mamma och pappa fick inte komma hem och upptäcka att jag inte var hemma. 
- Yes and hurry up for god sake! Skrek Tiff innan vi lade på. 
 
- Oh Tiana you're back! Sa Louis när jag kom in i vardagsrummet igen. 
- Louis and El are making dinner and they were wondering if you wanted to stay and eat with us. Sa Harry och alla tre log mot mig. 
- I'm sorry guys I really have to go home, but some other time maybe. Det kändes lite surt att jag inte kunde stanna men jag kunde inte riskera att bli påkommen med att ha smygit ut. Alla tre såg lite förvånade ut över att jag var tvungen att gå redan men jag kunde inte berätta varför. 
- Oh too bad but you're very welcome some other time. Sa Louis och jag nickade tacksamt. 
Jag sa snabbt hejdå till Louis och Eleanor innan Harry följde mig till dörren. Jag skyndade på med skorna och slängde snabbt på mig min jacka. 
- Is something wrong? You look very stressed. Sa Harry fundersamt. 
- No I'm fine everything is fine I just have to go home. Sa jag och öppnade dörren. 
- Okay then see you soon. Sa han och jag nickade snabbt innan han stängde dörren. Eller det var nog mer jag som stängde dörren på honom för att jag sedan skulle kunna rusa ner för trapporna. 
 
När jag kom ut på gatan började jag genast att springa hem. Som det lät på Tiff så var det krisläge och jag var tvungen att ta mig hem så snabbt som möjligt. Jag tittade hela tiden runt omkring mig för att var säker på att mamma och pappa inte skulle dyka upp i våran bil. Jag var nästan framme vid vårat lägenhetshus när jag såg en svart bil komma körandes runt hörnet längst ner på gatan. Jag var bara några få meter ifrån bilen men jag kunde ändå se vilka som satt i den. Det var mamma och pappa.  

Vad kommer hända nu tror ni? Svaret får ni i nästa kapitel som kommer upp snart :) 
Glöm inte att lämna en kommentar! 

2013-05-20

You Are Beautiful To Me - Chapter 38 Just do it

 
 
  

Previous
- What? Why? I'm sorry but it was totally your fault. Sa Laila. Laila var en sådan person som kunde säga nästan vad somhelst utan att jag blev arg för jag förstod hur hon tänkte och jag höll hlet klart med henne. 
- Yeah I told him the same but he didn't want to listen. Sa jag och suckade. 
- Boys confuse me sometimes.
- Yeah tell me about it. Sa jag.
Jag kände hur min mage kurrade och kom på att jag inte hade ätit något på hela dagen. 
- You better go and eat something cause I heard your tummy scream for food through the phone. Sa Laila och skrattade. 
- Yeah see you tomorrow. Sa jag och så lade vi på.


Tianas perspektiv
 
Jag satt och kluddrade på hörnet av min skrivbok medan jag lyssnade på genomgången som min mattelärare hade på tavlan. Algebra, kom igen det är inte ens särskillt svårt tänkte jag för mig själv när jag hörde hur en av min klasskompisar gjorde ett tappert försök att svara på en fråga som läraren hade ställt. Eftersom jag redan kunde det som han gick igenom lyssnade jag inte så värst noga och tänkte istället på hur tråkiga mina eftermiddagar skulle vara den kommande månaden eftersom jag hade utegångsförbud. Jag fick väl börja läsa någon bra bok för att hålla mig syselsatt eller något. Men jag var mest orolig för vad Tiff skulle hitta på. Skulle hon smyga ut och bryta mot reglerna än en gång eller skulle hon lära av sina misstag och stanna hemma? Det var frågan och om jag skulle vara ärlig så kunde jag inte säkert säga vad hon skulle göra. 
 
När lektionen slutade sa mr.Parks som även var vår no lärare att han hade rättat förra veckans fysikprov. Det prov som jag hade fått sitta uppe och pluggat till långt in på småtimmarna dagen innan. Jag blev genast nervös över ifall jag hade blivit godkänd eller inte. Det var inte ofta jag hade den här känslan över att jag kanske inte hade klarat provet för jag brukade alltid bli mer än godkänd på de flesta prov. Jag såg hur mr.Parks delade ut proven till var och en och reaktionerna till resultet var olika. En del suckade lättat över att de hade klarat sig andra slog besviket näven i bordet över att de fick omprov. Till sist kom mr.Parks till bänken där Laila och jag satt. Han lade ner proven med baksidan uppåt framför oss. Sakta vände jag på pappret och mina ögon sökte sig upp till det högra hörnet där det stod ett F med rött bläck. Besviket vände jag mig till Laila för att se hur det hade gått för henne. 
- Yes I passed! Sa hon lyckligt och log. 
- I failed. Sa jag tyst. Det var ganska surt att jag inte hade blivit godkänd. De flesta andra skulle nog tänkt ''Äh det gör inte så mycket att jag inte blev godkänd. Jag gör omrpovet och så nöjer jag mig med det'' Men för mig var det annorlunda. Jag visste inte hur jag skulle reagera eftersom det aldrig hade hänt mig förut. Jag var den som pluggade stenhårt och verkligen fick ut något av det och nu insåg jag hur viktigt det faktiskt var att plugga ordentligt. Vad tänkte jag med egentligen? Det var inte en chans att jag skulle bli godkänd efter att ha pluggat kvällen innan provet. Jag tror det rätta ordet jag sökte var besviken. Jag var besviken på mig själv helt enkelt. 
- Ah that sucks. It was a really difficult test though. Sa Laila och klappade mig på axeln. 
 
- Some of you did really well and there were some failures. Sa mr.Parks när han hade delat ut alla prov. 
- If you got an F you will redo the exam on friday but you can only get an E. 
Jag suckade tyst för mig själv. Även om jag redan visste att man inte kunde få mer än ett E i betyg om man hade fått omprov så tyckte jag det var orättvist. 
- I want you to show your parents the results and then bring it back to me for the next lesson. Understood? Frågade han och alla nickde. 
- Good, that's it for today see you again tomorrow. Sa han tillslut och alla reste sig för att gå. 
När jag var på väg ut ur klassrummet stoppade mr. Parks mig och bad mig stanna kvar en stund. 
- Tiana I was very surprised when I saw your test result. You never get F's. Sa han och såg lite besviken ut. 
- Yeah I know I forgot to study. Sa jag generat och kollade ner i marken. Den sämsta ursäkten någonsin. 
- I see but hopefully this won't affect your final grade. Unless it happens again. Sa han sedan. 
- It wont I promise. Sa jag. 
- Good now study hard for the exam on friday and I'll see you tomorrow. Svarade han och log.
- I will. Goodbye mr.Parks. Svarade jag och strax därefter lämnade jag klassrummet. 
 
Klockan var tre och som vanligt gick jag, Laila och Tiff hem från skolan tillsammans. Både jag och Tiff var lite deppiga eftersom vi visste att vi inte kunde gå ut och hitta på saker efter skolan. Laila måste ha märkt att vi var lite nere så hon pratade på om allt möjligt för att få oss på andra tankar. Jag kände hur det vibrerade i min mobil och märkte att jag hade fått ett sms. 
 
Hi, have you finished school yet? 
 

Stod det i ett sms från Harry. 
 
Yup walking home with Tiff and Laila why are you wondering? 
 
Svarade jag.
 
I was just wondering if you wanted to come over and hang out for a while. 
 
Stod det i nästa meddelande. Jag suckade när jag hade läst det eftersom jag visste att jag inte kunde träffas. 
 
- What's wrong Tiana? Frågade Tiff som måste ha hört min djupa suck. 
- Read. Sa jag och höll upp mobilen mot Tiff som läste det sista Harry hade skrivit högt så att även Laila hörde. 
- Isn't it kinda stupid to ask when he knows you're grounded? Sa Laila. 
- The problem is that I haven't told him that I'm grounded. Sa jag och suckade igen. 
- So what just tell him now. Sa Tiff. 
- I can't cause then he will think it's his fault and it's not. Sa jag och tänkte på det Harry hade sagt till mig på telefon dagen innan. Att han var ledsen över det som hade hänt och bad om ursäkt för att jag hade fått skäll när det inte ens var hans fel. 
- Oh I see you don't want him to feel guilty. Sa Laila och nickade förstående.
- Exactly so what should I tell him? Frågade jag. 
- Tell him you're coming. Sa Tiff. 
- What? No I can't we're grounded remember? Vad snackade hon om. Hade hon redan glömt att vi hade utegångsförbud eller tänkte hon att jag skulle smyga ut för det tänkte jag aldrig göra. 
 
- Yeah tell him you're coming when you get home. 
- So you're telling me to sneak out? I won't do that. Sa jag till henne som om hon var galen. 
- Okay then. I was just giving you an opportunity to hang out with him but okay. Sa Tiff och ryckte på axlarna. Det var som att hon ville att jag skulle ångra mig. Hennes hemlighetsfulla blick gjorde mig nyfiken. Jag ville verkligen gå och träffa Harry men hur skulle jag kunna smyga ut? 
- Not that I'm going to take your advice and sneak out or anything but how exactly should I do if I would sneak out? Frågade jag min syster och hon log mot mig. 
- I have the most amazing plan. Sa Tiff och lät uppspelt. 
- Look, mum and dad are working as always so to know that we're staying home all the time they will call on the house telephone every now and then to check if we're home. So if you sneak out I can stay home and answer when mum and dad are calling and they won't know you're out. Sa Tiff och lät stolt över att hon hade kommit på en så bra plan. Det lät som en ganska bra plan men skulle det fungera? 
- Well it sounds like a pretty good plan. Sa jag och ryckte på axlarna.
- Don't you think it's a waste to not try such a good plan? Frågade Laila och höjde ögonbrynen. Det kändes som att de försökte få mig att smyga ut men jag kunde inte förstå varför. Självklart ville jag mer än gärna träffa Harry men jag vågade inte ta risken att smyga ut. 
- No I'm not going to sneak out. Sa jag och var tydlig med vad jag ville. 
- Oh come on Tiana! Försökte Tiff. 
- No I don't even want to hang out with him. Flög det ur mig. Även om det jag sa inte var sant så var jag tvungen att säga så om de skulle sluta tjata någon gång. 
- Wow stop it right there! You do want to hang with him we can see that all over your face. Sa Laila. Var det så uppenbart att jag ville träffa honom? 
- Fine I really want to see him but I'm too scared to sneak out. Sa jag och suckade. Som alltid så var jag feg för att bryta mot regler. 
- Tiana. Sa Laila och lade armen över axeln på mig. 
- We can see that you want to go and hang out with Harry and now you have the chance. You might not be able to see him and the other boys for a whole month so just do it! And that last bit was the nike slogan. Sa hon sedan och jag kunde inte låta bli att skratta åt det sista hon hade sagt. Så typiskt Laila. 
- Okay I'll do it. Sa jag. Hur svårt kunde det vara egentligen? Tiffs plan verkade ganska säker och jag behövde inte vara borta så länge. 
 
Jag ropade hedjdå till Tiff och sedan gick jag mot Harrys lägenhet. Även om jag visste att mina föräldrar var på jobbet och inte kunde se mig smyga ut från lägenheten så småsprang jag lite för att komma dit så fort som möjligt. Jag kände mig stressad och nervös men samtidigt fick jag en adrenalinkick av att smyga ut när jag mycket väl visste att jag inte fick. Det kanske lät konstigt men för mig var det ändå lite speciellt. Hoppas bara att planen skulle fungera och att Tiff inte gjorde något fel. 

Long time no see.... Men här är i alla fall ett nytt kapitel. Jag vet att jag svarade på en kommentar att det skulle komma upp för flera veckor sedan men jag hade idétorka ett tag och fick inte riktigt ihop det. Nu är jag i alla fall back on track och förhoppningsvis kommer det upp ett nytt kapitel nu i helgen eller i början av nästa vecka. Ha det bra! 
 
Förresten gillar ni den nya designen? :)