2012-05-01
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 4 Forgiving
Previous
Det kanske inte var så dumt att flytta ändå, det är ju inte fel att ha fem snygga killar som bor i närheten tänkte jag och skrattade. Som om dem skulle bry sig om mig jag som såg ut som en potatis. Dröm vidare Tiana intalde jag mig själv. Jag gick och ställde mig framför väggen med den stora spegeln. Fan vad ful tänkte jag och nu skulle jag få dras med att se mig själv i den här enorma spegeln varje gång jag gick förbi, bara för att min syster hade varit så dryg. Varför var Tiff tvungen att göra allt ännu värre.
Pappa hade precis hjälpt mig att få upp sängen på den lilla avsattsen och bokyllan, garderoben och mitt skrivbord var också på plats i rummet. Det började kännas hemtrevligt nu. Jag gick ut till vardagsrummet för att hämta den sista lådan med mina saker i. När jag kom ut till vardagsummet var det inte många flyttkaronger kvar, det var mest Tianas grejer eftersom hon inte hade börjat packa upp. Hon hade suttit inne på sitt rum de senast tre timmarna, jag undrade vad hon höll på med egentligen för hon hade ju inte ens något att sitta på. Jag lyfte upp kartongen från golvet och bar den till mitt rum, när jag passerade Tianas rum kikade jag försiktigt in genom det lilla nyckelhålet. Hon satt i sitt fönster och tittade ut mot gatan, jag visste att hon var helt pissed off på mig och på våra föräldrar så jag lät henne bara va och gick vidare in till mitt rum. Flyttkartongen landade med en duns på golvet och jag gick för att hämta saxen som låg på mitt skrivbord så jag skulle kunna öppna lådan. När jag fick upp den böjde jag mig ner och hittade ett gammalt foto på mig och Tiana från när vi var små. Vi hade likadana kläder och såg identiska ut, vi kanske var fem år gammla på bilden.
Jag ställde bilden på mitt nattduksbord brevid sängen och drog upp hela lådan i sängen och satte mig ner för att kolla vad det fanns mer i den.
-
Det fanns massor av bilder på mig och Tiana från när i var små och jag hittade tillochmed foton från när vi var helt nyfödda. Alla de här fotona hade vi haft på väggarna i vårat rum där vi bodde i Manchester. Varje bild hade en speciell ram som jag och Tiana hade gjort själva. Vi älskade att pyssla när vi var mindre så vi gjorde egna ramar till alla bilder. Alla minnen kom tillbaka, jag mindes hur vi brukade sitta och pyssla tillsammans vid köksbordet. Vi gjorde nästan allt tillsammans när vi var små, vi umgicks med samma personer och delade på allt. Det var först när vi började på högstadiet som vi gled ifrån varandra. Vi hamnade i olika klasser och skaffade egna kopmisar. Vi började bråka mer och mer och i nuläget kändes det som att jag bara gick runt och väntade på att vi skulle börja tjafsa om något. Det var då jag insåg att jag konstigt nog saknade henne, jag saknade att ha en syrra som jag kunde prata om allt med och som förstod mig. Samtidigt kom jag på att nu när vi bodde i London och skulle börja i en ny skola där allt var nytt så skulle vi bara ha varandra, och om vi höll på såhär hela tiden skulle vi aldrig komma överens. Jag tog upp fotot från nattuksbordet och strök mina fingrar över det, jag måste göra något tänkte jag.
Jag reste mig från sängen, tog fotot i handen och gick ut från mitt rum. Med tassande steg närmade jag mig dörren tilll Tianas rum. Jag visste att hon ville vara själv och att hon troligtvis inte skulle lyssna på mig men jag var tvungen att göra något.
Tiana's perspektiv
Dörren öppnades och jag hoppade till. Fotsteg närmade sig men jag vände mig inte om, jag fortsatte att kolla ut genom fönstret. En hand rörde vid min min axel men jag brydde mig inte. Tiff satte sig i andra änden av fönstret och jag kune se i ögonvrån att hon tittade på mig.
- Du behöver inte säga något men jag vill att du lyssnar på mig i alla fall sa hon med låg röst. Jag nickade svagt och vände mog mot henne och såg att hon hade ett fotografi i handen.
- Kommer du ihåg det här? sa hon och sträckte fram fotot. Jag tog emot det och tittade på det. Jag kom ihåg det så väl. Det var den dagen då vi började förskolan och mamma och pappa skulle lämna oss helt ensama på den stora skolgården. Men jag kände mig trygg för jag hade Tiff och hon hade mig, tillskillnad från de andra barnen som var helt själva så hade vi varandra. Jag log mot bilden och gav sedan tilbaka den till Tiff.
- Tiana, jag har betett mig som ett as och jag vet att du hatar mig för det men när jag hittade den här bilden kom alla minnen tillbaka och jag insåg att vi måste hålla ihop. Jag har skanat att ha dig vid min sida sa hon och jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind.
- Snälla förlåt mig, och du kan få det andra rummet om du vill. Det spelar ingen roll för mig längre jag vill bara ha min syster tillbaka,fortsatte hon. Utan att veta vad jag skulle säga stäckte jag mig fram och gav henne en kram. Man kunde höra att hon verkligen var ledsen och att hon menade det hon sa.
- Tack Tiff viskade jag. Vi släppte taget om varandra och det kändes bättre nu.
- Så, förlåter du mig? sa hon och kollade frågande på mig.
- Såklart jag gör, men lova att aldrig göra om det sa jag och ett léende spred sig på Tiff's läppar.
- Jag lovar, sa hon. Vi reste oss båda upp och Tiff gav mig ännu en kram
- Jag har saknat dig också viskade jag innan vi släppte taget om varandra.
- Jahopp, men då är det nog bäst att jag börjar flytta in alla mina saker här istället då. Sa Tiff som var på väg ut ur rummet.
- Nej, det behövs inte. Jag gillar det här rummet nu, fönstret är helt underbart och utsikten är inget att klaga på direkt. Sa jag och kom att tänka på killarna jag hade sett tidigare under dagen. Kanske skulle jag få se dem flera gånger.
- Är du säker? för vi kan byta om du vill frågade hon.
- Jag är helt säker! Svarade jag och hon nickade.
-
Klockan var halv elva och hela familjen satt i vardagsrummet. Alla var trötta efter att ha möblerat rum och packat upp saker hela dagen. Det fanns fortfarande flyttkartonger kvar men alla rum var möblerade så det var bara småsaker som fattades. Jag och Tiff hade hjälpts åt att fixa mitt rum så nu var jag nöjd. Jag satt och kollade på något dåligt tv program medans Tiff satt och målade sina naglar. Mamma satt med datorn i knät och pappa halvsov i en av fåtöljerna.
- Jag går och lägger mig nu sa jag och sträckte på mig.
- Gör det du, det är ju första dagen i den nya skolan i morgon så det är nog bäst att vara utvilad sa mamma.
Jag gick in på mitt rum och bytte om till ett par rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Med ett skutt slängde jag mig i sängen och kröp ner under täcket. Jag funderade på hur morgondagen skulle bli och fick genast en klump i magen men det kändes bättre när jag tänkte på att jag hade Tiff vid min sida.
Så! Lite tråkigt kapitel kanske men det händer mer i nästa! Släng in en kommentar om vad du tycker, det skulle betyda såå mycket :) Gå inn och läs Lailas novell oxå! Den är sjukt bra -----> http://momentsofonedirection.blogg.se/
- Nathalie
2012-04-29
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 3 How could you?
Previous
- Men har ni valt rum än? frågade hon.
- Ja det har vi, Tiana är på toa men hon verkade gilla rummet till höger, du vet det där med en lila fondvägg och jag är typ kär i det andra rummet!
- Så bra! Då kan ju du hämta dina lådor och börja packa upp sa mamma och gav mig en låda med mitt namn på.
Tiana's Perspektiv
Jag tvättade händerna och gick sedan ut från badrummet. När jag kom ut såg jag att dörren till ett av sovrummen var öppen, det var rummet som jag tyckte bäst om.
- Tiff? ropade jag samtidigt som jag styrde stegen mot rummet. Till min stora förvåning möttes jag av en glad Tiffany som höll på att öppna en flyttkartong som stod mitt på golvet i rummet.
- Hej! sa hon och log mot mig.
Jag förstod ingenting hade hon bara antagit att det var okej för mig att hon fick ta det bästa rummet, när det var hennes egen idé att vi först skulle kolla in rummen och sedan bestämma oss.
- Vad fan håller du på med? Vad det ända jag fick fram.
- Jag packar upp mina saker, vad ser det ut som? sa hon och fortsatte att riva loss tejpen från lådan.
- Men vi skulle ju bestämma tillsammans om villka rum vi skulle ta sa jag med irriterat.
- Ja, men du gillade ju det andra rummet så jag sa till mamma att du ville ha det och så tog jag det här.
- Va! Nej jag sa aldrig att jag ville ha det andra rummet och förrästen så vill jag också ha det här rummet, nästan skrek jag. Jag fattade inte hur Tiff kunde göra såhär.
- Jaha, men du kunde ju ha sagt det innan du gick på toa så hade det inte blivit såhär. Sa hon och ställde sig med armarna i kors.
- Försök inte skylla ifrån dig nu! Du sa till mamma att du ville ha det här rummet bara för att du visste att jag också ville ha det! Nu skrek jag, men jag kunde inte hjälpa det. När jag äntligen skulle få slippa att dela rum med Tiff så skulle jag inte få det rum jag ville bara för att hon hann före mig. Nej, hon skulle inte vinna så lätt.
Det hördes fotsteg och mamma och pappa kom in i rummet. De måste ha hört när jag skrek tänkte jag.
-
- Vad är det frågan om sa pappa.
-Tiff sa till mamma att jag ville ha det andra rummet så att hon skulle få det här sa jag och blängde surt på Tiff som fortfarande stod med armana i kors.
- Men ville du inte det då? frågade mamma.
- Nej jag tyckte bäst om det här rummet men eftersom Tiff visste det så tog hon det före mig bara för att jävlas.
- Det gjorde jag inte alls! Jag trodde på allvar att du ville ha det andra rummet sa Tiff.
- Det räcker nu! Hör ni inte hur det låter, ni beter er som småbarn sa pappa besviket.
- Tiffany det var fel av dig att ta rummet utan att ha pratat med Tiana först. Men eftersom vi har släpat inn alla kartonger här redan så får du behålla rummet fortastte han. Tiff lipade åt mig och fortsatte med det hon gjorde innan.
- Va! Det här är så orättvist! Det är alltid samma visa Tiff får alltid som hon vill och jag får nöja mig med det, jag är trött på det här! Jag hatar er! skrek jag och sprang ut ur rummet och smällde igen dörren efter mig. Jag var sur och irriterad och gick in rummet brevid, som hade blivit mitt tack vare Tiff. Jag satte mig i fönstret och kände hur tårarna kom. Det hade alltid varit såhär enda sedan vi var små så var det alltid Tiffany som fick som hon ville. Hur bar hon sig åt undrade jag. Jag kände mig som en femåring för att jag började gråta över en sådan liten sak men allt kändes hopplöst. Inte nog med att jag hade flyttat ifrån min bästa vän och min hemstad till ett helt nytt ställe där jag troligen skulle vara osynlig för alla och ingen skulle märka mig, och det ända bra med flytten var att få slippa dela rum med min dryga tvillingsyster och så skulle jag inte ens få chansen att välja rum. Jag hatade mitt liv. Det knackade på dörren.
- Tiana? hörde jag mamma säga utanför.
- Gå! Jag vill vara ifred skrek jag så det ekade i det omöblerade rummet.
Sedan hörde jag hur mamma gick och jag lutade mig mot fönstret.
-
Jag satt där ett bra tag och bara tänkte, efter en stund såg jag en park där det var några killar som spelade fotboll. Det var fem stycken och de såg ut att ha riktigt kul. En blond kille gjorde mål på killen med brunt lockigt hår som stod i målet som de hade gjort genom att placera ut två skor brevid varandra. Den blonda killen drog av sig tröjan och gjorde en seger gest och sedan kom de andra killarna och slände sig på honnom. De låg i en stor hög och brottades med varandra, jag log lite för mig själv. Det syntes på lång väg att de var bästa vänner. Jag kunde inget annat än beundra dem, de såg så lyckliga ut. Jag började fundera på hur det var att ha mer än en vän. Plötsligt slog det mig att jag skulle vara helt ensam nu när jag inte hade Alexis. Jag granskade killarna igen, de hade slutat brottas med varandra och satt nu på en bänk och vilade. Nu kunde man se deras ansikten tydligt och allla fem var riktigt snygga. De reste på sig och gick mot utgången till parken, jag följde dem med blicken och såg att de gick in i en port till ett likadant våningshus som vårat fast deras låg på andra sidan av parken. Det kanske inte var så dumt att flytta ändå, det är ju inte fel att ha fem snygga killar som bor i närheten tänkte jag och skrattade. Som om dem skulle bry sig om mig jag som såg ut som en potatis. Dröm vidare Tiana intalde jag mig själv. Jag gick och ställde mig framför väggen med den stora spegeln. Fan vad ful tänkte jag och nu skulle jag få dras med att se mig själv i den här enorma spegeln varje gång jag gick förbi, bara för att min syster hade varit så dryg. Varför var Tiff tvungen att göra allt ännu värre.
Kapitel tre! Woopidoo :) Kanske kommer kapitel fyra upp ikväll men vi får se!
- Nathalie
2012-04-28
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 2 Missunderstanding
Previous
Mamma vred om nyckeln i låset och öppnade dörren. Tiff var den första som rusade in i lägenheten och kollade sig ivrigt omkring, medans jag bara tog det lugnt och kikade runt i lägenheten. Den var verkligen fin. hallenvar stor och rymmlig, köket var modernt och vardagsrummet band ihop hela lägenheten. Det fanns två badrum och tre sovrum, ett till mamma och pappa och varsitt till mig och Tiff. Det ända bra med skälet med att flytta var att jag skulle slippa dela rum med Tiff efter alla dessa år.
- Är det inte fint? Frågade Mamma stolt.
- Jo det är asfint! Svarade Tiff och gav henne en lätt kram som tack för att hon hade hittat lägenheten.
- Vad tycker du då Tiana? sa mamma och tittade på mig.
- Jodå, det är riktigt fint sa jag och lutade mig mot väggen.
- Men ni har ju inte sett sovrummen än! Ni fär välja själva vilket ni vill ha. Sa pappa som kom ut från köket. Jag och Tiff mötte varandras blickar och rätt var det var så rusade vi båda bort mot korridoren när det fanns två dörrar brevid varandra.
- Okej, vi tar ett rum i taget och sedan får vi välja varsitt, sa Tiff. Det lät som en bra idé tyckte jag och nickade ivrigt.
- Vi börjar med det här rummet. Sa jag och tog tag i dörrhandtaget på den vänstra dörren. Tiff satte handen ovanpå min och vi öppnade dörren tillsammans.
Det var ett stort rum med snedtak på ena sidan. Väggarna var vita och det var som en liten trappa upp till en avsats där det förmodligen var tänkt att det skulle stå en säng. Fönstrena var stora och tog upp en stor del av väggen och det var utsikt mot gatan. Jag gick fram till fönstret och tittade ut. Vi bodde ganska centralt, folk var ute även om det regnade och gatorna var fyllda av folk med paraplyn. Det här rummet var perfekt tänkte jag men så kom jag på att vi inte hade sätt det andra rummet än och att jag hade en tvillingsyster som jag var tvungen att förhandla med.
- Tiana, det här rummet är skitfint ju sa Tiff. Jag vände mig om och såg att hon tyckte om det minst lika mycket som jag gjorde.
- Jag vet sa jag och gick bort och satte mig brevid henne på den lilla avsatsen.
Vi bara satt där ett tag och kollade oss omkring tillslut bröt Tiff tystnaden och sa
- Nej, vi kan inte sitta här och uggla hela dagen. Vi har ju ett till rum att kolla in och så reste hon sig upp. Jag skrattade åt det hon hade sagt och ställde mig upp och följde efter henne ut genom dörren.
Vi gick in i rummet brevid. Det var ungefär lika stort som det första och det hade också snedtak. Väggarna var vita förutom en vägg som var ljuslila. Det här rummet hade också stora fönster ut mot gatan men det var ett sådant fönster som man kunde sitta i så det var som en slags bänk mellan.Ena väggen var också täckt av en stor spegel. Usch vad jag hatade att se mig själv i spegeln, jag såg ut som ett miffo med värsta breda höfter. Varför kunde jag inte ha lika snygg kropp som Tiff. Visst mitt ansikte var det väl inget fel på men jag kände mig inte snygg med min kropp. Tiff och jag gick runt och granskade rummet ett bra tag. Själv tykckte jag att det andra rummet var finare men jag hade en orolig kännsla av att Tiff också tyckte det.
Tiffany's perspektiv
Jag vände mig mot Tiana och hon såg fundersam ut. Det första rummet var snyggast tyckte jag och Tiana verkade ju gilla det här. Vilket var bra eftersom att då skulle det inte blir några konflikter.
- Jag går bara på toa sa Tiana och gick ut ur rummet. Jag nickade och följde med ut. När jag kom till vardagsrummet var det fullt med flyttkartonger överallt.
- Så har ni bestämt er än? Hörde jag mamma säga. Jag hoppade till
- Gud vad du skräms, jag såg dig inte bland alla kartonger.
- Oj förlåt sa mamma och skrattade lite åt min reaktion.
- Men har ni valt rum än? frågade hon.
- Ja det har vi, Tiana är på toa men hon verkade gilla rummet till höger, du vet det där med en lila fondvägg och jag är typ kär i det andra rummet!
- Så bra! Då kan ju du hämta dina lådor och börja packa upp sa mamma och gav mig en låda med mitt namn på.
Ooops! Vad hände nu? Ett litet missförstånd. Blev inte helt nöjd med det här kapitlet men men. Hoppas det duger :)
- Nathalie
2012-04-28
Novell: You Are Beautiful To Me
You Are Beautiful To Me - Chapter 1 A new home
Tiana's perspektiv
Jag satt och kollade ut genom bilfönstret. Regndropparna föll skata ner mot marken på andra sidan och allting var grått och trist. När jag vände blicken mot Tiff såg jag att hon satt och sov lutad mot fömstret på andra sidan av baksätet. Mamma som satt i sätet framför mig hade också somnat. Typiskt Mamma och Tiff att somna efter att bara ha åkt i cirka 30 minuter. Men så var det ju Tiff som var mest lik mamma och jag hade väl fått mit humör och betéende från pappa. Jag tittade ner på mina lår som såg ut som två stora fettklumpar och sedan kollade jag på Tiffany's pinnsmala ben som såg så nätta och snygga ut. Med en suck lutade jag mig fram så attt jag hängde på mammas säte och kikade fram mellan de två framsätena i bilen.
-
- Hur långt är det till London? frågade jag pappa som hade blicken fäst på vägen.
- Härifrån är det ungefär 32 mil, alltså tre timmars resa. Svarade han fortfrande med ögonen på vägen.
Jag nickade och satte mig tillrätta i mitt säte igen, bara två och en halv timme kvar tänkte jag. Sedan skulle vi vara framme i vårat nya hus och börja vårat nya liv i London. Varför! Varför var pappa tvungen att få ett nytt jobb? Han kunde väl lika gärna joba på flygplatsen i Manchester, tänkte jag. Men när jag hade använt det som argument till att inte flytta hade mamma och pappa bara sagt att det hade något med staten at göra och bla bla bla sedan hade jag slutat lyssna. Bara för att pappa hade fått ett jobb i London var jag nu på väg bort från min hemstad och min ända bästavän, Alexis. Visst vi skulle hålla kontaket via skype och allt sådant men hon var min ända vän och om det var något jag hatade så var det att träffa nytt folk och skaffa vänner. Alexis var liksom en sådan persom jag kunde vara migsjälv med, jag visste allt om henne och hon visste alllt om mig och nu skulle vi kanske bara se varnadra på en datorskärm. Ärligt talat så var jag nervös övet att flytta till London och börja i en ny skola och allt det där. Jag väktes ur mina tankar av att Tiff hade bytt sovställning och istället lutade hon huvudet mot min axel. Jag studerade min syster där hon satt, jag funderade över om hon var lika nervös som jag men varför skulle hon vara det hon som hade det så lätt för att blit omtyckt och för att skaffa vänner. Jag gäspade och tog upp mina hörlurar ur jackfickan och satte på Give Me Love med Ed Sheeran, musiken strömmade ut ur hörlurarna och jag lutade huvudet mot fönstret. Efter några minuter kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och tillslut somnade jag.
-
Jag vaknade av att Tiffany satt och hoppade upp och ner i sätet, hon hade världens största léende på läpparna och det såg ut som att hon skulle spricka av glädje. Själv var jag sur dels för at hon hade väckt mig och för att hon antagligen var glad för att vi var framme i London. Ååhh jag ville verkligen inte flytta!
- Kan du sluta med det där?
- Med vad? Undrade Tiff och höjde ett ögonbryn.
- Du sitter och hoppar som en galning, vad är det som är så spännande? Sa jag och satte mig upp ordentligt. Det var då jag insåg varför Tiff var så exalterad. Vi körde på en bro och had just passerat Big Ben, under oss var floden Themsen och till vänster såg jag London Eye, ett sjukt stort pariserhjul. Jag hade alltid velat åka det någon gång för jag älskade att gå på tivoli och att åka karuseller och bergochdalbanor var verkligen det bästa jag visste.
-
Mamma vred om nyckeln i låset och öppnade dörren. Tiff var den första som rusade in i lägenheten och kollade sig ivrigt omkring, medans jag bara tog det lugnt och kikade runt i lägenheten. Den var verkligen fin. hallen var stor och rymmlig, köket var modernt och vardagsrummet band ihop hela lägenheten. Det fanns två badrum och tre sovrum, ett till mamma och pappa och varsitt till mig och Tiff. Det ända bra skälet med att flytta var att jag skulle slippa dela rum med Tiff efter alla dessa år.
Första kapitlet! Woohoo! Kanske inte det bästa men jag är somsagt nybörjare :) Hoppas det är läsvärt i alla fall!
- Nathalie
