Jag satt och kollade ut genom bilfönstret. Regndropparna föll skata ner mot marken på andra sidan och allting var grått och trist. När jag vände blicken mot Tiff såg jag att hon satt och sov lutad mot fömstret på andra sidan av baksätet. Mamma som satt i sätet framför mig hade också somnat. Typiskt Mamma och Tiff att somna efter att bara ha åkt i cirka 30 minuter. Men så var det ju Tiff som var mest lik mamma och jag hade väl fått mit humör och betéende från pappa. Jag tittade ner på mina lår som såg ut som två stora fettklumpar och sedan kollade jag på Tiffany's pinnsmala ben som såg så nätta och snygga ut. Med en suck lutade jag mig fram så attt jag hängde på mammas säte och kikade fram mellan de två framsätena i bilen.

 

-

 

 

- Hur långt är det till London? frågade jag pappa som hade blicken fäst på vägen.

- Härifrån är det ungefär 32 mil, alltså tre timmars resa. Svarade han fortfrande med ögonen på vägen.

Jag nickade och satte mig tillrätta i mitt säte igen, bara två och en halv timme kvar tänkte jag. Sedan skulle vi vara framme i vårat nya hus och börja vårat nya liv i London. Varför! Varför var pappa tvungen att få ett nytt jobb? Han kunde väl lika gärna joba på flygplatsen i Manchester, tänkte jag. Men när jag hade använt det som argument till att inte flytta hade mamma och pappa bara sagt att det hade något med staten at göra och bla bla bla sedan hade jag slutat lyssna. Bara för att pappa hade fått ett jobb i London var jag nu på väg bort från min hemstad och min ända bästavän, Alexis. Visst vi skulle hålla kontaket via skype och allt sådant men hon var min ända vän och om det var något jag hatade så var det att träffa nytt folk och skaffa vänner.  Alexis var liksom en sådan persom jag kunde vara migsjälv med, jag visste allt om henne och hon visste alllt om mig och nu skulle vi kanske bara se varnadra på en datorskärm. Ärligt talat så var jag nervös övet att flytta till London och börja i en ny skola och allt det där. Jag väktes ur mina tankar av att Tiff hade bytt sovställning och istället lutade hon huvudet mot min axel. Jag studerade min syster där hon satt, jag funderade över om hon var lika nervös som jag men varför skulle hon vara det hon som hade det så lätt för att blit omtyckt och för att skaffa vänner. Jag gäspade och tog upp mina hörlurar ur jackfickan och satte på Give Me Love med Ed Sheeran, musiken strömmade ut ur hörlurarna och jag lutade huvudet mot fönstret. Efter några minuter kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och tillslut somnade jag.

 

-

 

Jag vaknade av att Tiffany satt och hoppade upp och ner i sätet, hon hade världens största léende på läpparna och det såg ut som att hon skulle spricka av glädje. Själv var jag sur dels för at hon hade väckt mig och för att hon antagligen var glad för att vi var framme i London. Ååhh jag ville verkligen inte flytta!

- Kan du sluta med det där?

- Med vad? Undrade Tiff och höjde ett ögonbryn.

- Du sitter och hoppar som en galning, vad är det som är så spännande? Sa jag och satte mig upp ordentligt. Det var då jag insåg varför Tiff var så exalterad. Vi körde på en bro och had just passerat Big Ben, under oss var floden Themsen och till vänster såg jag London Eye, ett sjukt stort pariserhjul. Jag hade alltid velat åka det någon gång för jag älskade att gå på tivoli och att åka karuseller och bergochdalbanor var verkligen det bästa jag visste.

 

-

 

Mamma vred om nyckeln i låset och öppnade dörren. Tiff var den första som rusade in i lägenheten och kollade sig ivrigt omkring, medans jag bara tog det lugnt och kikade runt i lägenheten. Den var verkligen fin. hallen var stor och rymmlig, köket var modernt och vardagsrummet band ihop hela lägenheten. Det fanns två badrum och tre sovrum, ett till mamma och pappa och varsitt till mig och Tiff. Det ända bra skälet med att flytta var att jag skulle slippa dela rum med Tiff efter alla dessa år.