You Are Beautiful To Me - Chapter 11 The video
Previous
Jag hade sprungit in i mitt rum i ett försök att rymma från Tiff men hon var mig hack i häl och snart slog hon till mig med en kudde. Jag satte mig ner i mitt fönster och Tiff fortsatte att slå mig med kudden så mitt hår blev helt ruffsigt. Efter ett tag var vi båda trötta så vi satte oss i fönstret för att ta det lite lugnt. Min blick sökte sig ut genom fönstret till andra sidan parken och till porten där killarna som pappa och jag hade skjutsat tidigare gick in.
Det var något med de där killarna som gjorde att jag inte kunde sluta tänka på dom.
Lailas perspektiv
Jag rundade hörnet på gatan och gick som vanligt mot mötesplatsen där vi alltid träffades för att gå till skolan. Det var ganska blåsigt ute så vinden förstörde min frisyr som jag hade kämpat med i morse.När jag passerade staketet brevid parken kom jag att tänka på den där killen jag hade träffat. Han med det blonda håret och magiskt blåa ögon. Jag skymtade Tiff och Tiana borta vid deras port och ökade takten. Tiana hade något hon skulle berätta för mig och nyfiken som jag var kunde jag inte vänta på att få reda på det.
Vi kramade om varandra och började gå mot skolan. Tiff och Tiana berättade om vad de hade gjort med sina föräldrar i helgen och jag var glad för deras skull. Att de hade fått spendera tid med sina föräldrar som nästan aldrig var hemma på dagarna. Tiana hade fortfarande inte berättat det som var så viktigt och nu ville jag vekligen veta.
- Men Tiana, vad var det som var så viktigt som du skulle berätta? frågade jag. Tiff kollade på oss med en frågande blick.
- Vi tar det sen, sa Tiana.
Men jag ville ju veta nu.
-
När vi kom fram till skolan gick Tiff och Tiana till sina skåp på övervåningen och jag fortsatte till mitt som låg på nedervåningen. Jag låste upp skåpet och på schemat stod det att första lektionen var Matte så jag tod fram matteboken och styrde stegen mot övervåningen för att möta upp Tiana. Hon stod vid sitt skåp när jag kom upp för trappan, så jag smög långsamt mot henne. När hon hade stängt sitt skåp och precis skulle vända sig om hoppade jag fram och skrek
- Buuu!
Hon hoppade till och var nära på att tappa sin mattebok. Jag började skratta och hon slog till mig på armen.
- Fy vad du skräms, sa hon och det syntes att hon försökte hålla in skrattet.
- Du är så lättskrämd så det är sorgligt, sa jag och fortsatte skratta. Hon skrattade också och vi gick in i klassrummet.
-
Det var lunch och vi satt vid fönstret där vi alltid brukade sitta. Hela dagen hade jag försökt få Tiana att berätta det som var så viktigt men eftersom jag hade skrämt henne på morgonen så hämnades hon på mig genom att inte berätta. När vi båda hade ätit klart gick vi bort mot musiksalen för att ha musik.
-
Vår musiklärare Mr. Scott sa åt oss att vi skulle bilda en grupp med två till tre personer och välja en låt som vi sedan skulle lära oss att spela. Jag och Tiana mötte varandras blickar som att det var självklart att vi två skulle bilda en grupp. Vi satte oss tillsammans och funderade på vilken låt vi skulle välja.
- Vi måste välja en ganska lätt låt eftersom vi ska kunna spela den, sa Tiana och jag nickade instämmande.
- Och om vi väljer en låt som vi kan så blir det lättare att lära sig spela den, sa jag. Båda två satt och tänkte ett tag och plötsligt såg jag hur Tiana log mot mig.
- Den där minen betyder att du har en idé, sa jag och hon nickade ivrigt.
- What makes you beautiful! sa hon. Att vi inte kom på det tidigare, tänkte jag.
- Såklart vi ska ha den låten! Jag ropade på Mr. Scott och vi berättade vilken låt vi ville ha. Han sa att vi skulle spela den för honom först så kunde han fixa ackord och sådant till den. Vi fick låna hans dator och söka upp den på You tube. När vi sökte hittade vi musikvideon till den.
- Jag har aldrig sett videon till åten, sa jag.
- Inte jag heller, jag visste inte ens att det fanns en video, sa Tiana och vi båda var förväntansfulla över att se den. Mr. Scott hjälpte några andra elever så jag och Tiana bestämde oss för att kolla på videon först.
Jag klickade på play och introt till låten började.
-
Tianas perspektiv
Laila klickade på play och musiken startade. När första versen började såg jag ett ansikte jag kände igen. Det var han jag hade suttit brevid i bilen i lördags. När andra versen började såg jag att det var Harry som sjöng. Ja, jag kom ihåg hans namn.Efter ett tag hade jag även sett de andra tre killarna. Han med svart hår, killen som hade haft pyjamasbyxor på sig och den blonda killen. Jag tappade hakan, allt jag kunde göra var att stå och stirra på skärmen med en min som säkert såg hur konstig ut som helst men jag blev verkligen förvånad. Jag insåg att jag hade suttit i samma bil som One Direction. Jag hade pratat med två personer från One Direction. Lilla jag hade praktiskt taget träffat One Direction.
-
Fast utan att veta att det var dom. Jag hade inte haft den blekaste aning om vilka de var. Men det är klart, jag var ju inte deras största fan direkt så det var kanske inte så konstigt att jag inte kände igen dem. Men ändå, jag hade träffat killarna som sjöng låten som hade förstärkt mitt själförtoende och som nu var min absoluta favorit låt. Men varför hade inte pappa sagt att det var killarna i One direction som vi skulle skjutsa, eller visste inte han heller vilka det var? Tusentals tankar och frågor susade runt i mitt huvud. Nu förstod jag också varför det hade varit så mycket folk på flygplatsen. Det var fans som stod och väntade på att kilarna skulle komma ut. Allt föll på plats nu. Då var det alltså inte så konstigt att de flesta blängde surt på mig när jag fick gå in bakom dörrarna i ankomsthallen där killarna var. Alla de tjejer som stod där skulle göra vad som helst för att bara få en glimt av killarna och så hade jag åkt i samma bil som de utan att veta vilka de var.
-
Laila hade märkt att jag blev chokad och jag väktes ur mina tankar när hon viftade med handen framför mitt ansikte.
- Hallå! Tiana, Det ser ut som att du har sett ett spöke eller något, är du okej? Jag blinkade några gånger för att komma tillbaka till verkligheten.
- Jadå jag mår bra, blev bara lite chokad över att se musikvideon. Den var skitbra ju, sa jag och log.
Jag tänkte att i skolan kanske inte var det bästa stället att berätta för Laila vad som hade hänt så jag sa inget tilll henne. Men jag skulle berätta och nu ville jag verkligen berätta det för henne.
Här har ni kapitel 11 tjoho! Blev inte helt nöjd men jag hoppas det duger :) Jag har ganska många idéer på vad som ska hända så nästa kapitel kommer i början av nästa vecka! Snart är det ju sommarlov också och då kanske uppdateringen blir lite sämre men jag ska gör mitt bästa. Ha det gött och glöm inte att kommentera!
- Nathalie
Trackback