2012-05-24

You Are Beautiful To Me - Chapter 8 I recognize you

Previous

- Du är inte ful.

Jag hoppade till av rädsla och vände mig mot dörren som stod på glänt. Det var Tiff som stod i dörröppningen. Hon måste ha hört mig när jag hoppade runt i mitt rum.

- Tack, jag fattar nu, sa jag och log.

- Det är som att det som de sjunger om i låten handlar om mig, det är helt sjukt!

- Det var precis det Laila menade också, sa Tiff. Jag nickade som svar och gick tillbaka till sängen.

- God natt fina syster, sa hon sedan.

- God natt sa jag och Tiff stängde dörren. Med ett léende på läpparna somnade jag.

Jag stod framför spegeln och sminkade mig lite lätt,samtidigt som jag lyssnade på min nya favoritlåt. Ända sedan Laila hade spelat What Makes You Beautiful för mig och när jag insåg vad hon menade med låten hade jag lyssnat på den hela tiden. Det kändes precis som att det var mig de sjöng om, okej det kanske var konstigt att tänka så men det fick mig att känna mig speciell.

Laila och jag hade blivit jättebra kompisar på bara två veckor. Ja, vi hade varit här i London i nästan två veckor nu och det kändes faktiskt bra att flytta. Tiff verkade älska storstadslivet och under veckorna som gått hade hon varit ute på stan nästan varje dag efter skolan. Hon hade fått massa kompisar både tjejer och killar. Det var kanske sju personer som hon brukade hänga med i och efter skolan. När jag tänkte på hur populär hon hade blivit på bara en vecka blev jag lite avundssjuk. Men aldrig att lilla blyga jag skulle våga ta så mycket plats och synas och höras. Jag och Laila hade varandra och det kändes bra. Den nya starten i London hade höjt mitt självförtroende, mest tack vare Laila. Men jag kunde inte säga att det var på topp än, det var i alla fall ett stort steg för mig att börja sminka mig lite mer och jag och Laila hade även utökat min garderob.

Jag gick till andra sidan rummet mot garderoben. Där hittade jag ett par svarta byxor och ett pösigt linne.När jag hade tagit på mig det och precis skulle stänga garderobsdörren fasnade något i den. Jag öppnade garderoben igen för att se vad det var och fick syn på en jeansskjorta. Det var pappas gamla som jag hade fått när han tänkte slänga den. Jag tog på mig den över linnet och vek upp ärmarna. När jag tog på mig den mindes jag allt pappa och jag brukade hitta på. Pappa och jag var som bästisar förut men nu när han hade fått ett nytt jobb här i London så spenderade vi inte alls lika mycket tid tillsammans. Det kändes som att han aldrig var hemma nu förtiden, och jag saknade honom lite. Skjortan passade bra till min outfit så jag behöll den på. Plus att den fick mig att tänka på allt pappa och jag brukade göra och det fick mig på bra humör.

Lailas perspektiv

Dörren for igen med en smäll och jag började gå mot parken där jag brukade möta Tiana och Tiff varje morgon. Solen sken och det var ganska varmt ute så jag kunde gå i bara linne och shorts. När jag rundade hörnet och såg parken tittade jag bort mot grinden där de brukade stå, men de gjorde inte det. Antagligen hade de inte kommit ut än. Jag kollade på klockan i mobilen som sa att hon var 8.15. Skolan skulle börja on en kvart så jag skrev ett sms till Tiana och frågade om de var klara. Sedan fortsatte jag gå mot våran mötesplats samtidigt som jag knappade in ett sms. Plötsligt kom det en fotboll flygande och träffade staketet som jag gick brevid. Jag blev så rädd att jag hoppade till och var nära på att tappa mobilen.

Jag tittade bort mot det håll bollen kom ifrån och fick syn på två killar som stod och pratade.En annan kille kom springandes för att hämta bollen. När han hade tagit upp den tittade han på mig och log.

- Förlåt det var inte meningen att skrämmas sa han.

- Det är lugnt, svarade jag och fortsatte gå och han sprang tillbaka till sina kompisar. Jag hade en konstig känsla av att jag hade sett honom förut men jag kunde inte komma på vart.

När jag kom fram till grinden kom Tiff och Tiana precis ut från porten. Jag gav de varsin kram och sedan började vi gå mot skolan. Tiana hade en jeansskjorta på sig som jag aldrig hade sett henne ha förut, så jag frågade om den var ny.

- Jag fick den av pappa för ett tag sen när han tänkte slänga den, sa hon.

- Okej, den ver assnygg i alla fall sa jag och hon log stolt.

Tiana såg riktigt bra ut i sin nya stil. Jag hade hjälpt henne att fixa nya kläder som var lite mer i hennes stil och hon hade även börjat använda mer smink än bara lite mascara.

Tianas perspektiv

Vi hade precis haft matte och nu satt jag och Laila i matsalen och åt lunch. Det var spagetti med köttfärssås och det smakade väldigt gott. En av de bästa sakerna med att ha bytt skola var just att maten här var bättre än i min förra skola. Jag hade fått väldigt många komplimanger av massa folk i klassen för min klädsel idag. Jag fattade inte riktigt varför men det kändes bra. Laila satt och kollade ut genom fönstret, hon såg ut att fundera på något.

- Hallå! Jorden anropar Laila, sa jag och viftade med handen framför anisktet på henne. Hon vaknade till från sitt tänkande och fortsatte äta.

- Vad var det du tänkte på?

- Äh, det va inget, sa hon.

- Men kom igen! Du var typ helt borta ju, berätta, sa jag.

- Okej då, jag typ träffade en kille i morse och det känns som att jag har sett honom någonstans förut men jag kan inte komma på vart ifrån.

- Oohh! Va han snygg? frågade jag för att retas lite.

- Ja faktiskt, när jag kollade i hans ögon ville jag bara dö! Svarade hon och vi började skratta.

- Hur såg han ut?

- Han hade blont hår och blå ögon, ganska lång och smal, sa Laila

- Vart träffade du honom? Sa han något? frågade jag nyfiket.

- Jag träffade honom vid parken där du bor när jag var på väg till er, han typ sparkade en boll mot staketet och så när han hämtade den bad han om ursäkt för att han hade råkat skrämma mig, svarade hon. Jag började fundera över om det var en av de fem killarna jag hade sett från mitt fönster första dagen, precis när vi hade flyttat hit.

- Var han ensam eller var det fler?

- Det var två andra killar där också fast dom stod längre bort.

Det var inte helt omöjligt. Tänk om Laila hade träffat en av killarna jag hade sett. Så jag berättade att jag hade sett fem killar spela fotboll i parken första dagen.

Jag drack upp det sista av mitt vatten och skulle precis resa mig upp när Brittney, Samantha och Melissa gick förbi bordet där vi satt. När Brittney gick förbi mig snubblade hon och spillde köttförssås på mig.

- Ooops, men du skulle ändå behöva kasta den där skjortan, sa hon och vände sig mot mig. Melissa och Samantha fnittrade till lite.

- Vad fan håller du på med! Sa Laila och ställde sig upp.

- Aww ska du försvara din lilla kompis nu, sa Brittney drygt.

- Du kan visst aldrig låta bli att hacka på folk va?

- Försök inte Laila, du vet att det alltid är jag som vinner i slutet ändå, sa Brittney och gick vidare tätt följt av Samantha och Melissa.

- Asså gud, vad trött jag blir på människor som hon! Är du okej? sa Laila.

- Jadå, kötfärsen går nog bort i tvätten, svarade jag och torkade bort lite med en servett.

- Hon var bara avundssjuk för att du fick komplimanger för din skjorta. Så fort någon stjäl uppmärksamheten från henne så måste hon ta tillbaka den.

- Hon gjorde det ju inte med flit, sa jag när vi var på väg ut ur matsalen. Laila stannade och kollade på mig.

- Seriöst Tiana, vem som helst kunde se att det där var med flit, sa Laila och sedan gick vi vidare.

Det var kapitel 8 det! Hmm undra vem det var som Laila stötte på? :) haha Snart kommer killarna med oxå och nu har jag bestämt vem det ska handla om men det får ni se snart! Blev inte jättenöjd med kapitlet men jaja. Ha det bra! Och glöm inte att kommentera! Blir så glad när jag får lite respons :)

- Nathalie

2012-05-20

Novell: You Are Beautiful To Me

You Are Beautiful To Me - Chapter 7 Music is the answer

Previous

De kanske hade rätt, det kanske bara var jag som inbillade mig att jag var tjock bara för att jag jämförde mig med alla andra hela tiden. Visst min kropp var inte lika smal som en fotomodells kropp men jag kanske dög endå.

- Vet du vad Tiana, jag tror jag vet hur vi ska få upp ditt självförtoende, sa Laila och tog upp sin mobil ur fickan

Hon låste upp sin iphone och efter några klick på skärmen började en låt att spelas. Laila satt och sjöng med till den och jag satte mig brevid henne på sängen. När refrängen kom så började Laila och Tiff att dansa och hoppa runt i mitt rum medans jag bara satt och skrattade åt deras knäppa rörelser. Låten var verkligen bra och de som sjöng den gjorde det sjukt bra. Det tog inte lång tid innan jag kunde refrängen och melodin satte sig i huvudet nästan direkt. Efter att låten tagit slut vände sig Laila till mig.

- Visst är den bra? sa hon och log.

- Ja, den är asbra ju! svarade jag. Men jag förstod fortfarande inte vad hon menade med att få upp mitt självförtroende.

- Vad heter den sa jag och Laila gav mig en förvånad blick.

- Vet du inte vad den heter! sa hon.

- Ehm nae, jag har aldrig hört låten förut, sa jag.

- Va! Har du aldrig hört den här låten, sa hon förvånat. Jag skakade på huvudet i hopp om att hon skulle berätta vad den hette.

- Okej, Tiana vilken sten har du bott under de senaste tre månaderna? sa Tiff som verkade ha hört låten förut.

- Den heter What makes you beautiful och det är One Direction som har gjort den. Sa Laila och log mot mig. Jag hade hört om One Direction förut men allt jag visste om dem var bara att det var ett pojkband.

- Spela den igen! Ropade Tiff som hade satt sig på golvet. Laila nickade och satte på låten igen. Vi lyssnade på den minst tio gånger. Den var så bra att man bara ville trycka på replay varje gång den tog slut.

Laila's perspektiv

Efter att ha lyssnat på musik och ätit våra underbart goda muffins var det dags för mig att gå hem. Jag reste mig från soffan och sa

- Nej, nu ska jag nog gå hem innan det blir mörkt. Tiff och Tiana reste sig också och följde mig ut till hallen. Tiana verkade inte ha förstått vad jag menade med självförtorende när jag spelade WMYB för henne men hon verkade gilla den så jag antog att hon skulle lyssna på den fler gånger och då kanske hon skulle komma på det. Telefonen ringde så Tiff sprang iväg och svarade.

- Vad var det du menade med att få upp mitt självförtoende genom att spela den där låten för mig? Sa Tiana som om hon kunde läsa mina tankar och lutade sig mot väggen.

- Jag tror du kommer på det snart, sa jag lite hemlighetsfullt.

- Men jag blir ju inte snyggare av att lyssna på en låt, även om den är skitbra. Jag skakade på huvudet.

- Tiana, du är verkligen vacker, söt, snygg ja allt! Märkte du inte hur en del kollade på dig i skolan idag, sa jag och sträckte mig efter min jacka som hände på klädhängaren.

- Jag förstår verkligen inte hur du inte kan se att du duger som du är. Det är precis som fjärillar de kan inte se deras vingar men de vet att de är vackra ändå. Det borde vara samma sak för människor, fortsatte jag.

Tiana gav mig en kram och och när vi släppte varandra sa hon

- Tack. Du anar inte hur mycket det betyder att du stöttar mig, vi har knappast känt varandra i en dag men det känns som att jag kan berätta allt för dig, som att vi känt varandra hela livet. Det gjorde mig glad att Tiana litade på mig och det kändes som att vi skulle blir bra vänner.

- Tänk på det jag har sagt nu sa jag och sedan öpppnade jag dörren och gick ut.

- Hejdå sa hon och jag stängde dörren.

Tiana's perspektiv

Jag lade mig ner i sängen och kände hur trött jag var, klockan var elva och den här dagen hade varit väldigt lyckad. Det hördes ett ljud från rummet brevid. Jag tryckte örad mot väggen och hörde hur Tiff sjöng med till What Makes You Beautiful, jag log lite för mig själv.

- Det finns folk som försöker sova här! Skrek jag och bankade i väggen med min knytnäve.

- God natt på dig med! Fick jag som svar.

Innan jag släckte lampan tog jag upp min mobil från nattduksbordet och satte i mina hörlurar. Jag klickade på What Makes You Beautiful i spellistan och blundade. Musiken strömade ut i mina öron. You're insecure don't know what for.Var den första meningen. You're turning heads when you walk through the door. Don't need makeup to cover up. Being the way that you are is enough. Everyone else in the room can see it everyone else but you. Fortsatte den. Plötsligt insåg jag att det dem sjöng i låten handlade om mig. Eller det stämmde i alla fall med det Laila hade sagt till mig tidigare idag, att jag inte insåg att jag faktiskt duger som jag är. När refrängen kom satte jag mig upp och rätt som det var hoppade jag runt i mitt rum och dansade till musiken. Min blick sökte sig till den stora spegeln som var täckt av skynket som jag hade lyckats få upp igen. Jag gick fram till den och drog bort skynket. När jag mötte min spegelbild i spegeln log jag, visst jag var inte perfekt men det här kanske var en början till att få bättre självförtoende.

- Du är inte ful.

Jag hoppade till av rädsla och vände mig mot dörren som stod på glänt. Det var Tiff som stod i dörröppningen. Hon måste ha hört mig när jag hoppade runt i mitt rum.

- Tack, jag fattar nu, sa jag och log.

- Det är som att det som de sjunger om i låten handlar om mig, det är helt sjukt!

- Det var precis det Laila menade också, sa Tiff. Jag nickade som svar och gick tillbaka till sängen.

- God natt fina syster, sa hon sedan.

- God natt sa jag och Tiff stängde dörren. Med ett léende på läpparna somnade jag.

Ganska sent kapitel men jag har inte haft lust att skriva helt enkelt, men idag fick jag en kick så det blev ett kapitel i alla fall! Jag har lite planer på vad som ska hända och snart kommer killarna in också. Men jag har fortfarande inte bestämt vem det ska handa om. Kommentera vad ni tycker så blir jag glad :) Ha det bra!

- Nathalie

2012-05-09

Novell: You Are Beautiful To Me

You Are Beautiful To Me - Chapter 6 Wrong person

Previous

Skoldagen hade rullat på bra hittills, bättre än jag trodde faktiskt. Jag och Tiff hade fått skåp i samma korridor så vi träffades i stort sett mellan varje lektion. Mattelektionen hade just slutat och jag och Laila hade bestämt att vi skulle äta lunch ihop. Laila verkade vara en riktigt bra person, hon var glad och hjälpsam och det kändes bra att vara med henne. Hon påminde mig lite om Alexis.

Tiffany's perspektiv

När jag kom upp för trappan såg jag att Tiana stod vid sitt skåp. Jag undrade verkligen om hon hade fått någon kompis eller i alla fall om hon hade vågat prata med någon. Så att hon inte skulle behöva gå ensam hela dagen.

-Halloj! ropade jag samtidigt som jag gick mot mitt skåp. Tiana vände sig om och log när hon såg mig.

- Tja, sa hon samtidigt som hon stängde sitt skåp.

- Hur har dagen varit hittills då? frågade jag.

- Bättre än jag trodde faktiskt. Du vet den där tjejen som jag gick in i tidigare idag, hon går i min klass och hon är riktigt snäll, sa hon och log.

- Nice, jag har också träffat lite folk som verkar snälla, sa jag och kollade på klockan.

- Vi har en halvtimmes lunchrast nu så jag ska bara lämna mina böcker så kan vi gå och käka sen, fortsatte jag.

- Visst men jag lovade Laila att vi skulle äta ihop, sa hon. Jag blev förvånad. Hade Tiana min blyga tvillingsyster redan fått en kompis, tänkte jag.

- Se inte så förvånad ut, sa hon och började skratta.

- Vem vet jag kanske börjar få lite självförtoende, sa hon sedan.

- You go girl! Sa jag och gav henne en high five och vi båda brast ut i skratt.

- Men jag går bara på toa och sen går vi och äter då. Sa hon och gick bort mot tjejtoan. Jag nickade och låste upp mitt skåp och lade in franskaböckerna. På shcemat stod det att nästa lektion var matte så jag tog fram matteboken och lade den på golvet i skåpet så att jag bara skulle kunna ta den direkt efter lunchen.

Just när jag skulle stänga skåpet kände jag hur någon tog tag i min axel. Jag vände mig om och såg ett helt främmande ansikte framför mig.

- Är du redo att gå och äta? Frågade tjejen som jag aldrig i hela mitt liv hade sett förut.

- Va? var det enda jag fick fram.

- Jaa, vi hade ju bestämt att vi skulle äta lunch ihop. Kommer du ihåg? Sa hon med en frågande min. Allt jag kunde göra var bara att stirra på henne som att hon var dum i huvudet. Jag hade aldrig sett den här tjejen förut och jag hade inte ens betsämt att jag skulle äta lunch med någon, vad höll hon på med, tänkte jag.

- Hallå? sa hon och viftade med handen framför ögonen på mig. Då kom jag på vad Tiana hade sagt. Det måste vara Laila som stod framför mig, och nu trodde hon att jag var Tiana. Jag började gapskratta. Nu var det hennes tur att bara stå ock stirra på mig som att jag var helt bäng, där jag stod och skrattade för mig själv.

Laila's perspektiv

Jag fattade ingenting varför stod Tiana och skrattade. Vad skrattade hon åt, hade jag missat något eller. Plötsligt från ingenstans kom en tjej som såg precis likadan ut som Tiana fram och sedan började hon också skratta. Nu kände jag mig verkligen helt förvirrad, vad var det som pågick.

- Okej, vad är det som händer? Tiana vem är det där? frågade jag och vände mig mot Tiana. Då började hon skratta ännu mer men tillslut tog hon ett djupt andetag och sa

- Jag är inte Tiana, det där är Tiana min tvillingsyster och så pekade hon på personen som nu stod brevid mig och såg ut att hålla på att dö av skratt.

- Jahaa, nu fattar jag sa jag och så började även jag att skratta.

- Trodde du på riktigt att hon var jag? sa Tiana.

- Ja, när du berättade att det var din och din systers första dag här så trodde jag att det var din storasyster, jag tänkte aldrig på att du hade en tvilling. Förklarde jag.

- Men seriöst ni är skitlika ju, sa jag.

- Gud nej, Tiff är mycket smalare än jag, prottesterade Tiana.

- Tiff? sa jag och kollade frågande på dem.

- Japp, det är jag det sa Tianas syster.

- Jag heter Tiffany men du kan kalla mig Tiff, fortsatte hon och gav mig ett léende.

- Och jag är Laila om du inte redan visste det, sa jag och log tillbaka. Sedan gick vi mot matsalen.

Tiana's perspektiv

Jag och Tiff var på väg upp för trappan till lägenheten när jag plötsligt fick ett sms. Samtidigt som jag tod upp husnycklarna ur fickan läste jag sms:et.

Hej! Jag är så sjukt smart så att jag har glömt mina nycklar hemma.Så nu är jag utelåst till klockan 7!! Snälla messa med mig så att jag har något att göra :) haha xx Laila

Tiff öppnade dörren och vi klev in i hallen.

- Hallå! ropade hon men fick inget svar.Antagligen var både mamma och pappa på jobbet som vanligt och de skulle nog inte komma hem förns senare på kvällen.

När jag hade fått av mig skorna gick jag raka vägen mot soffan och slängde mig ner i den. Jag bredde ut mig och tog upp hela den vita soffan. Tiff kom efter och gav mig en sur blick för att jag tog upp all plats men hon satte sig i en fåtölj istället. Jag tog upp mobilen ur fickan och började knappa in ett svar. Kolckan var fyra och det betydde att Laila skulle vara utelåst i tre timmar.

Awwww stackare :( Men kom hem till mig istället så hittar vi på något! xx Tiana. Skrev jag och tröck sedan på skicka.

Jag tyckte synd om Laila som skulle behöva sitta ensam och vänta på att någon i hennes familj skulle komma hem så vi kunde lika gärna hitta på något, tänkte jag. Efter att jag hade berättat våran adress stoppade jag tillbaka mobilen i fickan igen.

- Vem messar du med? frågade Tiff nyfiket där hon satt och zappade mellan kanalerna på tv:n.

- Laila, hon har tydligen glömt sina nycklar så hon är utelåst i typ tre timmar, svarade jag.

- Nae! Stackarn, och det ser ut som att det blir regn snart sa Tiff och kollade ut genom det stora fönstret. Typiskt Londonväder tänkte jag.

- Precis, det var därför jag bad henne komma hit, så kan vi hitta på något, sa jag.

Jag, Laila och Tiff satt i köket och förskökte komma på något vi kunde hitta på. Tiff gick fram och tillbaka framför köksbordet som jag och Laila satt vid.

- Vi kanske kan gå ut och se oss omkring i London, eftersom vi bara har varit här i två dagar. Och du Laila kanske kan visa oss runt lite? sa Tiff.

Både Laila och jag kollade först ut genom köksfönstret och sedan mötte vi varandras blickar.

- Det var en bra idé men det spöregnar där ute, sa Laila med en suck.

- Juste sa Tiff och hoppade upp och satte sig på köksbänken.

Det hördes ett kurrande ljud och Laila höll sig för magen, både Tiff och jag vände våra blickar mot henne.

- Jag tror att någon börjar blir lite hungrig, sa jag och flinade.

Laila log mot mig och sedan började vi skratta.

- Jag fick en idé, sa Tiff och for upp från köksbänken.

- Vi bakar något, sa hon sedan.

- Ja, det gör vi! Sa Laila och jag i mun på varandra.

Vi hämtade allt som behövdes för att baka chokladmuffins och sedan var bakningen i full gång.

När vi hade hällt ner smeten i formarna stoppade jag in plåten i ugnen.

- Så, nu är det bara att vänta, sa jag och stängde ugnsluckan.

Laila stod lutad mot köksbänken och skrapade upp den sista smeten som var kvar i bunken.

- Det här är det bästa med att baka, sa hon och fortsatte skrapa med skeden i bunken.

Jag skrattade lite åt henne och satte mig vid bordet.

- Nu då? frågade Tiff.

- Kan inte jag få se era rum? frågade Laila och kollade på oss med hundvalpsblicken.

- Visst, varför inte, sa jag och vi gick ut ur köket.

Vi hade just visat Tiffanys rum och Laila hade sagt att det var jättefint och att hon var avundssjuk på Tiff. Nu var vi påväg in till mitt rum. Jag öppnade dörren och vi gick in. Laila kollade runt lite och jag gick och satte mig på min säng medans Tiff stod kvar i dörrhålet. Det första Laila gjorde var att gå fram till mitt fönster, hon satte sig ner och kollade ut mot gatan.

- Shit, vad fint du har det och jag älskar verkligen fönstret sa hon och vände sig mot mig. Jag log till svars och Laila reste sig. Hon gick mot väggen där den stora spegeln satt, men jag hade täckt över den med ett rosa skynke så man såg inte att det var en enorm spegel bakom. Jag hatade att se mig själv i spegeln och kände mig så osäker varje gång jag stod framför en spegel, så jag var tvungen att bli av med den. Laila gick fram till mitt skrivbord som stod vid skynket och när hon satte sig på stolen råkade hon stöta till bordet så att skynket föll ner på golvet och nu kunde man se hela spegeln.

- Oj, förlåt det var verkligen inte meningen, sa Laila och reste sig upp för att hänga tillbaka synket.

- Nej, det är lugnt sa jag och gick fram till henne för att hjälpa till.

Det gick inte så bra att hänga tillbaka skynket och efter att vi hade försökt ett antal gånger gav vi upp.

- Jag kan fixa det en annan dag, sa jag och lade ner skynket på golvet. Laila gjorde det samma.

- Men varför hade du hängt det där skynket framför spegeln? Den är ju skitfin, sa Laila.

Jag suckade och tittade ner på mina fötter.

- Att se min egen spegelbild är bland det värsta jag vet, sa jag och kollade fortfarande ner.

- Va? Varför i hela friden gillar du inte din spegelbild? sa Laila och ställde sig framför mig.

- Jag är inte nöjd med min kropp, mina ben är tjocka och jag ser ut som en flodhäst, sa jag. Plötsligt kände jag hur Laila tog tag i mina axlar och jag kollade upp på henne.

- Tiff kom hit ett tag, sa hon och Tiff kom och ställde sig brevid mig.

- Tiana, ta en titt på spegeln sa Laila och jag gjorde som hon sa.

Jag kollade på spegeln och såg mig och Tiff som stod brevid. Tiff's smala kropp och hennes slanka ben såg snygga ut som alltid. Sen var det min fula kropp och mina tjocka lår. Jag vände mig mot Laila och kollade frågande på henne.

- Ser du inte? frågade hon. Jag skakade på huvudet och kollade på spegeln igen. Det var inget fel på mitt blonda långa hår och mitt ansikte, men jag hatade verkligen mina ben. Varför kunde de inte vara lika smala som Tiffany's tänkte jag och riktade blicken mot henne. Det var då jag märkte hur lika vi verkligen var. Båda hade samma blonda hår, klarblåa ögon och våra ansikstdrag var nästan identiska. Inte konstigt att Laila trodde att Tiff var jag i skolan.

- Ser du? Du är inte tjock. Ni ser nästan prcis likadana ut, sa Laila som satt på min säng.

- Precis Tiana, varför inbillar du dig att du är tjock när du har en snygg kropp, sa Tiff.

- Och utséendet är inte alltid det viktigaste, alla gillar dig för den du är, fortsatte hon och kollade mig i ögonen.

- Vet du vad Tiana, jag tror jag vet hur vi ska få upp ditt självförtoende, sa Laila och tog upp sin mobil ur fickan.

Fölåt igen för sent kapitel! Men bättre sent än aldrig eller hur ;) Ganska långt kapitel blev det men jag ville få in mycket känslor och tankar. Hoppas det är värt att läsa i alla fall! Och komentera nu, det betyder sjukt mycket att få en komentar och jag blir såå glad :D Killarna kommer snart in i berättelsen men jag vet inte riktigt vem av dem det ska handla om, så komentera vad ni tycker så blir jag glad. Ha det bra!

- Nathalie

2012-05-05

Novell: You Are Beautiful To Me

You Are Beautiful To Me - Chapter 5 New people

Previous

- Jag går och lägger mig nu sa jag och sträckte på mig.

- Gör det du, det är ju första dagen i den nya skolan i morgon så det är nog bäst att vara utvilad sa mamma.

Jag gick in på mitt rum och bytte om till ett par rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Med ett skutt slängde jag mig i sängen och kröp ner under täcket. Jag funderade på hur morgondagen skulle bli och fick genast en klump i magen men det kändes bättre när jag tänkte på att jag hade Tiff vid min sida.

Tiana's perspektiv

- Då var det dags, sa Tiff och kollade på mig. Vi stod framför trappan som ledde upp till skoldörrarna som tillhörde Northwood, våran nya skola.Jag kollade på den stora träporten till skolan och sedan vände jag mig mot Tiff och gav henne en osäker blick.

- Men tänk om.. mer än så hann jag inte säga innan Tiff avbröt mig med att säga:

- Stopp! Sluta tänka på allt negatvit nu, vi klarar det här tillsammans ellerhur?

- Ja, det gör vi, sa jag och log mot henne. Jag tog tag i Tiff's arm så att vi höll armkrok och sedan gick vi upp för trappan och in genom dörrarna.

När vi väl hade kommit in vimlade det av folk i korridoren. Det var en bred korridor som kantades av skåp på båda sidor. Vi kollade på varandra med häpna miner.

- Ja, det här är bara lite större än våran gammla skola i Manchester. Sa Tiff och lät ironisk. Jag var tvungen att anstränga mig för att höra vad hon sa i den högljuda miljön. Jag nickade bara som svar och sedan fortsatte vi gå igenom korridoren. Vi hade blivit tillsagda att gå till expeditionen för att få våra scheman och allt sådant men det ända problemet var just att hitta dit.

- Herre gud! Hur ska vi hitta till expeditionen då? Sa jag och kollade lite snabbt på armbandsklockan jag hade på armen. Det var kvart i åtta och skolan skulle börja om en kvart.

- Vi får väl fråga någon, sa Tiff och släppte taget om min arm och gick med raka steg mot tre tjejer som stod en bit bort vid sina skåp. Utan att veta vad jag gjorde följde jag efter henne.

- Ursäkta, jag och min syster är nya här på skolan och vi undrar om ni skulle kunna visa oss vägen till expeditionen. Sa hon med en snäll ton i rösten. En av tjejerna som hade brunt långt och lockigt hår gav oss en dryg blick och sa

- Tyvärr vi har inte tid att visa massa nya elver runt här på skolan,men fråga någon annan. Sedan vände de på klacken och gick.

- Nahe. Har ni aldrig hört talas om att vara trevlig eller lite hjälpsamma kanske? ropade Tiff efter dem, men de bara fortsatte att gå sin väg.

- Så jävla bitchigt, var det ända Tiff fick fram

- Ta det lugnt, vi får väl bara fråga någon annan sa jag och försökte lugna ner henne.

Precis när jag vände mig om för att se om det fanns någon annan vi kunde fråga om vägen råkade jag krocka med någon.

- Oj förlåt, jag är så klumpig.Gick det bra? Frågade jag samtidigt som jag kollade på personen jag hade gått in i. Det var en ganska lång och smal tjej. Hon såg ut att vara lika gammal som oss, hon hade bruna ögon och brunt långt hår. Hon var riktigt söt.

- Ingen fara det kan hända alla, det gick bra. Hur gick det med dig då? Sa hon och fixade till sitt hår lite.

- Det hände inget, allt är bra svarade jag lite blygt.

- Men vänta lite, dig känner jag inte igen du är inte härifrån va? Sa tjejen som jag hade råkat gå in i.

- Nej, det är första dagen idag för mig och min syster sa jag och pekade på Tiff som stod med ryggen mot oss och läste på en anslagstavla som satt på väggen.

- Och vi måste ta oss till expeditionen för att få våra saker. Skulle du kunna visa oss vägen dit? Fortsatte jag.

- Självklart! Ni går bara upp för trappan där och sedan är det längst bort i korridoren på övervåningen, det går inte att missa. Sa hon och log.

- Okej jag tror jag hittar nu, vad snällt av dig att berätta vägen.

- Ingen orsak och välkommen till Northwood, sa hon.

- Tack. sa jag och sedan gick jag bort till Tiff. Det förvånade mig att jag hade kunnat prata så lätt med tjejen jag hade stött på. Det var inte likt mig att bara börja prata sådär, jag som alltid var så blyg. Men det var något med henne som förstärkte mitt självförtoende och gjorde så att jag vågade prata.

Sal 125 stod det på schemat jag hade fått. Tanten på expedtionen hade förkarat att alla salar som började på 100 låg på nedervåningen och de som började med 200 låg på övervåningen. Tiff och jag hade inte hamnat i samma klass, vilket gjorde mig orolig. Hur skulle jag klara mig nu, helt själv. Troligtvis skulle jag vara osynlig för alla andra i klassen. Med en suck styrde jag stegen mot nedervåningen och sal 125, där jag skulle ha engelska. Jag hittade rätt sal och satte mig på en bänk som stod utanför. När det ringde in strömmade alla elever åt alla håll och jag gick in i klassrummet. Eftersom jag inte visste vart jag skulle sitta så gick jag fram till läraren. Det var en ung kvinna som var ganska kort och hon hade sitt svarta hår knutet i en hästsvans.

- Hej, du måste vara Tiana. Sa hon och log mot mig. Jag nickade bara och log.

- Jag är Mrs. Harp och är engelskalärare här på Northwood. Sa hon och skakade min hand.

- Du kan sitta där brevid Laila, fortsatte hon och pekade mot bänken längst bak i klassrummet.

Alla andra hade reda satt sig vid sina bänkar och satt nu och glodde på mig där jag gick till min bänk. Jag vågade inte möta någons blick så jag tittade ner på mina fötter. Plötsligt kände jag hur min fot stötte emot något och jag snubblade. Fan tänkte jag och hörde hur alla började småskratta.Jag kände hur rodanden spred sig i mitt ansikte och fortsatte med snabba steg till bänken där jag skulle sitta och slog mig ner.

- Hej, hörde jag hur personen som satt brevid mig sa. Jag vände mig mot henne och såg att det var tjejen jag hade träffat i korridoren tidigare.

- Hej sa jag och log svagt.

- Bry dig inte om Brittney hon vill bara ha någon att jävlas med.

- Jo, jag har märkt det. Jag och min syrra frågade henne och två andra tjejer om de kunde visa oss till expeditionen förut men tydligen visar de inte runt nya elever på skolan, sa jag.

- Det är Brittney och hennes knähundar Melissa och Samantha som tror att de typ äger hela skolan, om du förstår vad jag menar, sa hon.

- Ja, det finns sådana personer på alla skolor, sa jag och hon nickade.

- Jag är Laila förresten, sa hon och log.

- Och jag är Tiana.

Skoldagen hade rullat på bra hittills, bättre än jag trodde faktiskt. Jag och Tiff hade fått skåp i samma korridor så vi träffades i stort sett mellan varje lektion. Mattelektionen hade just slutat och jag och Laila hade betämt att vi skulle äta lunch ihop. Laila verkade vara en riktigt bra person, hon var glad och hjälpsam och det kändes bra att vara med henne. Hon påminde mig lite om Alexis.

Förlåt för sent kapitel! Men jag har haft mycket att göra hela veckan.Kul att jag börjar få lite kommentarer oxå, hoppas att ni stannar! Hittade inga bra bilder till kapitlet men de här fick duga. Nästa kapitel kommer upp i helgen i alla fall, och vad tycks om designen? Tack till Laila oxå som hjälpte mig att hitta någon som kunde fixa den :) Glöm nu inte att slänga in en liten kommentar om vad ni tycker!

- Nathalie

2012-05-01

Novell: You Are Beautiful To Me

You Are Beautiful To Me - Chapter 4 Forgiving

Previous

Det kanske inte var så dumt att flytta ändå, det är ju inte fel att ha fem snygga killar som bor i närheten tänkte jag och skrattade. Som om dem skulle bry sig om mig jag som såg ut som en potatis. Dröm vidare Tiana intalde jag mig själv. Jag gick och ställde mig framför väggen med den stora spegeln. Fan vad ful tänkte jag och nu skulle jag få dras med att se mig själv i den här enorma spegeln varje gång jag gick förbi, bara för att min syster hade varit så dryg. Varför var Tiff tvungen att göra allt ännu värre.

Tiffany's perspektiv

Pappa hade precis hjälpt mig att få upp sängen på den lilla avsattsen och bokyllan, garderoben och mitt skrivbord var också på plats i rummet. Det började kännas hemtrevligt nu. Jag gick ut till vardagsrummet för att hämta den sista lådan med mina saker i. När jag kom ut till vardagsummet var det inte många flyttkaronger kvar, det var mest Tianas grejer eftersom hon inte hade börjat packa upp. Hon hade suttit inne på sitt rum de senast tre timmarna, jag undrade vad hon höll på med egentligen för hon hade ju inte ens något att sitta på. Jag lyfte upp kartongen från golvet och bar den till mitt rum, när jag passerade Tianas rum kikade jag försiktigt in genom det lilla nyckelhålet. Hon satt i sitt fönster och tittade ut mot gatan, jag visste att hon var helt pissed off på mig och på våra föräldrar så jag lät henne bara va och gick vidare in till mitt rum. Flyttkartongen landade med en duns på golvet och jag gick för att hämta saxen som låg på mitt skrivbord så jag skulle kunna öppna lådan. När jag fick upp den böjde jag mig ner och hittade ett gammalt foto på mig och Tiana från när vi var små. Vi hade likadana kläder och såg identiska ut, vi kanske var fem år gammla på bilden.

Jag ställde bilden på mitt nattduksbord brevid sängen och drog upp hela lådan i sängen och satte mig ner för att kolla vad det fanns mer i den.

Det fanns massor av bilder på mig och Tiana från när i var små och jag hittade tillochmed foton från när vi var helt nyfödda. Alla de här fotona hade vi haft på väggarna i vårat rum där vi bodde i Manchester. Varje bild hade en speciell ram som jag och Tiana hade gjort själva. Vi älskade att pyssla när vi var mindre så vi gjorde egna ramar till alla bilder. Alla minnen kom tillbaka, jag mindes hur vi brukade sitta och pyssla tillsammans vid köksbordet. Vi gjorde nästan allt tillsammans när vi var små, vi umgicks med samma personer och delade på allt. Det var först när vi började på högstadiet som vi gled ifrån varandra. Vi hamnade i olika klasser och skaffade egna kopmisar. Vi började bråka mer och mer och i nuläget kändes det som att jag bara gick runt och väntade på att vi skulle börja tjafsa om något. Det var då jag insåg att jag konstigt nog saknade henne, jag saknade att ha en syrra som jag kunde prata om allt med och som förstod mig. Samtidigt kom jag på att nu när vi bodde i London och skulle börja i en ny skola där allt var nytt så skulle vi bara ha varandra, och om vi höll på såhär hela tiden skulle vi aldrig komma överens. Jag tog upp fotot från nattuksbordet och strök mina fingrar över det, jag måste göra något tänkte jag.

Jag reste mig från sängen, tog fotot i handen och gick ut från mitt rum. Med tassande steg närmade jag mig dörren tilll Tianas rum. Jag visste att hon ville vara själv och att hon troligtvis inte skulle lyssna på mig men jag var tvungen att göra något.

Tiana's perspektiv

Dörren öppnades och jag hoppade till. Fotsteg närmade sig men jag vände mig inte om, jag fortsatte att kolla ut genom fönstret. En hand rörde vid min min axel men jag brydde mig inte. Tiff satte sig i andra änden av fönstret och jag kune se i ögonvrån att hon tittade på mig.

- Du behöver inte säga något men jag vill att du lyssnar på mig i alla fall sa hon med låg röst. Jag nickade svagt och vände mog mot henne och såg att hon hade ett fotografi i handen.

- Kommer du ihåg det här? sa hon och sträckte fram fotot. Jag tog emot det och tittade på det. Jag kom ihåg det så väl. Det var den dagen då vi började förskolan och mamma och pappa skulle lämna oss helt ensama på den stora skolgården. Men jag kände mig trygg för jag hade Tiff och hon hade mig, tillskillnad från de andra barnen som var helt själva så hade vi varandra. Jag log mot bilden och gav sedan tilbaka den till Tiff.

- Tiana, jag har betett mig som ett as och jag vet att du hatar mig för det men när jag hittade den här bilden kom alla minnen tillbaka och jag insåg att vi måste hålla ihop. Jag har skanat att ha dig vid min sida sa hon och jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind.

- Snälla förlåt mig, och du kan få det andra rummet om du vill. Det spelar ingen roll för mig längre jag vill bara ha min syster tillbaka,fortsatte hon. Utan att veta vad jag skulle säga stäckte jag mig fram och gav henne en kram. Man kunde höra att hon verkligen var ledsen och att hon menade det hon sa.

- Tack Tiff viskade jag. Vi släppte taget om varandra och det kändes bättre nu.

- Så, förlåter du mig? sa hon och kollade frågande på mig.

- Såklart jag gör, men lova att aldrig göra om det sa jag och ett léende spred sig på Tiff's läppar.

- Jag lovar, sa hon. Vi reste oss båda upp och Tiff gav mig ännu en kram

- Jag har saknat dig också viskade jag innan vi släppte taget om varandra.

- Jahopp, men då är det nog bäst att jag börjar flytta in alla mina saker här istället då. Sa Tiff som var på väg ut ur rummet.

- Nej, det behövs inte. Jag gillar det här rummet nu, fönstret är helt underbart och utsikten är inget att klaga på direkt. Sa jag och kom att tänka på killarna jag hade sett tidigare under dagen. Kanske skulle jag få se dem flera gånger.

- Är du säker? för vi kan byta om du vill frågade hon.

- Jag är helt säker! Svarade jag och hon nickade.

Klockan var halv elva och hela familjen satt i vardagsrummet. Alla var trötta efter att ha möblerat rum och packat upp saker hela dagen. Det fanns fortfarande flyttkartonger kvar men alla rum var möblerade så det var bara småsaker som fattades. Jag och Tiff hade hjälpts åt att fixa mitt rum så nu var jag nöjd. Jag satt och kollade på något dåligt tv program medans Tiff satt och målade sina naglar. Mamma satt med datorn i knät och pappa halvsov i en av fåtöljerna.

- Jag går och lägger mig nu sa jag och sträckte på mig.

- Gör det du, det är ju första dagen i den nya skolan i morgon så det är nog bäst att vara utvilad sa mamma.

Så! Lite tråkigt kapitel kanske men det händer mer i nästa! Släng in en kommentar om vad du tycker, det skulle betyda såå mycket :) Gå inn och läs Lailas novell oxå! Den är sjukt bra -----> http://momentsofonedirection.blogg.se/

- Nathalie

2012-05-01

Novell: Allmänt

Läääs dessa noveller!!

Hejhopp! Tänkte bara göra ett snabbt inlägg såhär halv tre på natten jao xD Tänkte tipsa om vilka noveller jag läser!

http://onednovell.blogg.se är en sjukt bra novell som jag älskar! Det är nog en av sveriges största noveller så yes den är asbra! Gå inn och läs vettja :)

och så har vi http://momentsofonedirection.blogg.se/ som oxå är grymt bra! Hon som skriver den novellen är riktigt duktig! Så gå inn och läääs :)

Det var allt för stunden och kapitel fyra kommer upp snart! :)

- Nathalie